Senaste kommentarerna i forumet

Jag hejar på för fullt och följer din resa. Lycka till! ♡

Fina du, blir glad ända in i hjärteroten över att du mår bättre och att du låter så övertygad angående A. Vem vet, det kanske blir den bästa semestern i ditt liv. ♡

Sola, bada, lek, spring, sjung, skratta... Gör vad du känner för, nu när du är fri och slipper de ständigt närvarande tankarna på var och hur du ska få i dig A-skiten.

Kram

Tack vinäger, och jag önskar dig all lycka också ?
Följer din tråd, inte hejat på så mycket men jag står där i bakgrunden i en buske och hejar på! Tror på dig ?

Blev nästan lite rörd. Det är så lätt att välja bort kärleken till den viktigaste personen i livet - sig själv. Vilka kloka insikter du har skaffat dig. Önskar dig ett stort lycka till framöver. ♡

...och låt inte mina dåliga strategier få något fäste. För det är just vad de är - superdåliga! En nödåtgärd för mig just då, men inget för dig. Du kan så mycket bättre! Du är smartare, starkare och säkert sötare också. ?

Skämt åsido, fortsätt dina positiva tankegångar. En utmaning, javisst, men en enorm seger när du antagit den och vaknar upp fräsch som en nyponros dagen efter. Tror stenhårt på dig! ❤

Tack för pepp och omsorg! ♡ Efter en riktig skitdag tyckte jag att det var något som surrade i huvudet på em. Jag förstod att det var A-rösten som försökte pocka på uppmärksamhet: "Ett par öl vore väl fint i värmen, det är du värd nu efter alla motgångar." Men den var så svag, så svag att den knappt hördes. N-rösten däremot röt i direkt: Fuck off" och så var det bra med det.

Så hur illa dagen än började, slutade den på bästa sätt. Jag är nykter, övertygad och så där stark jag bara känt mig i de riktigt långa vita perioderna. Men vis av erfarenhet, tar jag tar en dag i taget.

Hoppas att många andra får känna som jag just nu: I dag (under inlägg #700 (!) i min tråd) var det lätt att välja nyktert. Så skönt att slippa kampen för ett tag.

helt beroende på vad han vill är jag rädd för... Han verkar ju vilja men stoppar innan någon hinner hjälpa honom, skriver ut sej själv från avgiftning, orkar inte gå på samtal osv.... Jag vet inte vad mer du kan göra ? Jag vet inte hur en orosanmälan fungerar tyvärr.
Det viktigaste är att du inte tar med dej ansvaret för honom när du flyttar. Att stötta när DU orkar är väl ok men att du satt tydliga gränser runt dej och din son
Kram till dej ?

Du är bäst! Glöm inte det ??

Mvh Lokalover ?

Jasmine, ja visst suger det till och från. Men sådant är ju livet ?‍♀️
Hoppas du får läka i din sorg också ?

Idag har jag lite kännt mig som att jag är på rätt plats på tätt tillfälle i livet. Var på möte med chefen och vi pratade lite om att komma tillbaka. Det känns både spännande och lite jobbigt.
Jag vet inte riktigt vad jag behöver för hjälpmedel för att komma tillbaka, har aldrig varit i denna situationen tidigare.
Så vi får väl helt enkelt testa? Får se vad läkaren säger nästa vecka. Jag mår iallafall myclet bättre, har inga självskadetankar eller suicidala tankar längre.
Jobbar hårt med rutinen kring min sömn, och äter riktig mat. Även om jag inte vill alltid.

När exet gjorde slut med mig så hade jag två val alt1; fortsätta som jag gjort och fortsätta dricka, fly, äta skräp/inte äta något, inte sova/sova för mycket.
Fortsätta att inte älska mig själv helt enkelt.

Alternativ 2; söka hjälp. Gå emot allt som jag tidigare normaliserat men som egentligen är dåligt för mig. VERKLIGEN ta tag i sömnen. Göra saker som är jobbiga, men bra för mig. Dejta mig själv. Vara snäll mot mig själv.
Försöka ta hand om mig själv som att jag tog hand om min bästa vän.

Jag valde alternativ 2. Jag tar hand om mig själv som om jag vore min bästa vän (herregud vad jag älskar henne❤️). När elaka tankar kommer försöker jag säga 2 snälla tillbaka. Jag tar hand om mig som jag hade gjort för henne i denna situationen. Matar, lugnar, tröstar, går på promenader, är snäll och älskar ovillkorligt.

Det är inte lätt, för då hade jag gjort det för länge sedan. Men det är värt det. Jag känner i varenda fiber att det är värt det.
Mina vänner säger att jag ser lyckligare ut. Jag ser själv att jag ser hälsosammare ut. Fasten jag saknar honom så det gör ont ibland, så börjar jag bli trygg i mitt egna sällskap. Kanske kan jag snart bli min egna bästa vän. ?‍♀️

Jag börjar våga se en ljus framtid igen och det är tamefan ett jävla mirakel. ?

Känner igen mig i det där. När det börjar kännas bra är man alltid beredd på nästa problem. Försök att passa på o njuta.

Med samtalet gick det sådär. Jag ringde för att kontrollera om det stämde att vi skulle träffas där? Nej, han skulle inte gå dit, han orkade inte. Då har jag och min son fått anpassa vår utflykt efter hans tid.

Han är innanför tröskeln, men inte så länge till. Eller rättare sagt, jag sticker snart. Jag måste bara veta att jag gjort vad jag kan, så jag kan slappna av sen. Vad finns kvar? Orosanmälan? Jag tror ändå inte att jag kan släppa allt. Kan inte bara någon annan ta hand om honom? Eller måste jag bara acceptera att han är på väg till A-laget?

att jag faktiskt kan få bekräftelsen jag vill ha ibland! Inte i de mörkaste stunderna men när vi kan sitta och prata utan ilska och anklagelser hit och dit då kan han säga det man behöver höra: ”Jag har stora problem, jag klarar inte att bryta helt just nu men jag vet om mina problem” det räcker långt för då känns det som om en liten ljusning.

Samtal med mitt numera nyktra ex så säger han att det går helt enkelt inte att avstå.
Viljan,förmågan suget är och förblir starkare än det sunda förnuftet.

Just att man låter förminska sig själv till mindre värd än en dryck gör en förtvivlad.
Man vill skrika, slå sparka för att den som dricker ska förstå.

Men Nej, oftast gör de inte det.
Och han var och är en fruktansvärt snäll människa som alltid satte andras behov före sina egna.
Utom i just detta, för han förmådde inte.

Jag, som medberoende , brukar ofta säga att beroendepersoner är ”hudlösa” Det är tänkande, kännande människor som ofta tänker och känner för mycket.
Att livet inte är utstakat för dej ser jag som positivt! Tänk vad mycket spännande du har framför dej och vem vet, kanske en nystart i livet kan motivera dej till ett ”krafttag” mot A !
Kram på sig ?

Och det alkoholfria livet :)

Bra jobbat med tvåsiffrigt!

Tack för era kommentarer ni underbara människor!

Jasmine: Det är nog precis så de kommer bli för mig, igen, om jag väl dricker ett glas en kväll. Det kommer gå så fint just den kvällen. Sen kanske de tar en eller två veckor innan nästa gång men innan man vet ordet av så är man där igen. Nej, usch, de vill jag inte!

IronWill: Det här sitter nog bara i mitt huvud, det är mig själv jag brottas med. Jag gör nog som du och Studenten säger; drar en vit lögn. Det blir nog lättast så.

Studenten: "Inget, verkligen inget blir bättre med ett glas vin. För det är för lite." Sant. Så sant! Jag måste springa förbi affären och köpa mer Loka!

Det är ett hinder på något sätt, ett test jag måste klara och jag börjar nästan se fram emot det nu, efter att ha läst eran pepp! Klart jag ska vara nykter! Måste bara visualisera det och verkligen bestämma mig för det. Allt sitter i huvudet. Alko-rösten som varit så tyst ett tag är framme igen men jag ser det. Jag hör och genomskådar lögnerna.

Tack för att ni finns. Det här forumet är underbart!

Mitt i denna sommarhetta och semestertider, en tid som jag upplever som jobbig. Det är så mycket förväntningar, man ska hinna med så mycket som möjligt och njuta av sommaren. Ett rejält regn skulle nog stilla mitt sinne just nu. Samt är jag mitt uppe i ett karriärsbyte från att ha arbetat som lärare i 10 år ska jag nu söka mig mot resebranschen. Inser att jag är färdig med läraryrket, då mycket blivit sämre med ökad administration och större elevgrupper.
Men just den här stressen följer mig i livet. Andra har sitt liv utstakat och är nöjd med det. Jag vet fortfarande inte vad jag vill. Vi får se om utbildningen jag ska gå är något för mig.
Dricker gör jag varje dag. Just nu saknar jag alternativ och har ingen ro i själen. Vissa dagar känns bättre än andra. Har ingen energi eller lust att ta tag i det för tillfället. Mycket skuld och skam som vanligt, men jag kämpar på denna kringelkrokiga väg, som förhoppningsvis planar ut i framtiden...

tycker att han är ”löjlig” som dricker så då blir det oavgjort i den striden ?
Jag vet att alkoholism är en sjukdom och att den beroende naturligtvis inte vill ha det så men att det ska vara så förbannat svårt att ge de närmaste lite uppskattning ( inte bara fylleuppskattning) Att våga tala om att de vet att de gör fel mot sin familj men att de just nu inte klarar att bryta sitt beteende. Det hade betytt så mycket att få den bekräftelsen , för även om många beroende lever i förnekelse om sitt missbruk så är jag säker på att de vet att det blir fel mot dem de har närmast.
Inget förlåt för det betyder inget till slut utan bekräftelse på att jag som medberoende är inte löjlig, dum, korkad ....

Dina ord betyder så mycket. Blir alldeles tårögd. Jag förstår precis hur du menar och ska försöka göra så. Och tack för din bekräftelse på att jag får känna som jag gör och han tycker, precis som du skriver, att jag är löjlig.

Jag får ofta höra att jag är ”löjlig som bryr mej, det är väl inget att få ont i magen av, så farligt är det inte” osv ... Jag försöker att inte bli arg(så svårt) utan jag svarar bara: Kan du bestämma hur jag känner , hur jag ska reagera eller hur mina känslor är ?? Nej det kan ju såklart ingen, slut på diskussionen!! Det hjälper också, jag får känna precis som jag gör utan att någon kan säga att det är rätt eller fel för känslor styr man inte! Det biter lite när han måste erkänna att ingen kan styra vad någon annan känner !

gått igenom samma oro som du gör . Att hela tiden vara på spänn för att veta , för jag tror det handlar mkt om det, att veta om han druckit eller ej. Jag höll på att knäcka mej själv tills jag ”tog mej själv i kragen” och bestämde mej för att nu skiter jag i när han dricker ! Inte om utan när.... det blir ju lite som du skriver, jag utgår från att han druckit, allt annat är positivt (sjukt,jag vet) MEN det har hjälpt mej att släppa på kontrollen och må lite bättre. Något som också hjälpt mej är att jag är väldigt rak mot honom ang alkohol . Ställ frågan: Kan du köra, vi behöver mjölk t.ex ? Får du ett nekande svar då undrar du såklart varför och då blir han tvungen att själv säga att han druckit istället för att du ” anklagar” och är ”sur o besvärlig” Kan han inte så ok, då är vi utan mjölk för jag hinner inte....Ingen klander, bara ett konstaterande!Låter kanske flummigt men här har det hjälpt oss båda, han dricker mindre och jag tjatar mindre. Klumpen sitter fortfarande i magen men den har krympt lite.
Jag intalar mej själv varje morgon att idag ska jag ha en bra dag, jag är värd att inte lyssna efter burkar som öppnas eller leta tomflaskor. Jag kan leta och lyssna imorgon men inte idag... Små pyttesteg åt rätt håll ....
Kanske ingen hjälp alls men det funkar för mej! Kram?

Nu

Det känns så hopplöst. Vaknar med en klump i magen som bara växer sig starkare och starkare över oron om han ska dricka, när han ska dricka. När första ölen väl dricks så lugnas klumpen i magen lite, sjukt nog.
Han hade 2 vita dagar "för min skull" och det kändes så bra. Ser han inte hur mycket bättte vi har det då? Sen väntar jag bara på nästa besvikelse... är nästan som besatt av när han ska dricka nästa gång. Hatar det! Vill inte bry mig men hur ska jag stänga av det? Borde tänka att han alltid dricker så slipper jag gå och tänka på det men det gör mig så ledsen att tänka att han alltid dricker...
Han säger "sluta tycka att det är ett problem att jag dricker så är allt frid och fröjd" och jag säger "sluta dricka så är allt frid och fröjd". Vad ska jag ta mig till?? Hur ska jag tänka? Det här är så dränerande!

Tack för dina ord @mulletant det ger hopp om framtiden även om jag förstår att det är en tuff resa framför oss.

Underbart är kort... kärleken är kvar, men tyvärr så har jag trillat dit, drack massor med vin i går i min ensamhet. Varför? Vad är mitt problem? Var verkligen laddad och mådde så bra, hur blev det såhär? Fan oxå. ?