Senaste kommentarerna i forumet

Bra att du håller fast vid att skriva här! Bra att du ser dig själv, hur meningslöst det är att argumentera och hur svårt det är att låta bli. Bra att du värnar om din dröm, håll fast vid den!
Jag som växte upp med önskan att min mamma skulle flyttat med mig och syskon bort från min alkoholiserade far, jag kan inte låta bli att undra... Tror du att era nästan vuxna barn mår bra i den livsmiljö du beskriver? Vad vill du skydda dem ifrån? Vad vill du värna?
Med all respekt, jag vet så väl att det är svårt att bryta upp. Kom att tänka på Margareta Ekströms lilla dikt ur Instruktion för skalbaggar:

För att man ska kunna flyga
måste det hårda skalet klyvas
och den ömtåliga kroppen blottas

För att man skall kunna flyga
måste man gå längst ut på strået,
även om det böjer sig
och svindeln kommer

För att man skall kunna flyga
måste modet
vara något större än rädslan
Och en gynnsam vind råda.

Håll taget om din dröm, fortsätt läsa här och fortsätt skriva! Gå gärna på Alanonmöte!
Jag önskar dig mod och gynnsamma vindar ??? / mt

Bra jobbat själv! Nu kör vi! Ser fram emot att gratta dig på årsdagen :)

Någon annan som saknar Mirabelle?Hoppas att allt är ok med dig.

John

ja så kan man ju tänka! :)

God kväll där ute.

Jag är nyss hemkommen från en lång dag i en nöjespark. Det var en konsert i slutet (kanske nån härifrån var där, vem vet). Det var så fint att vara där bland merparten nyktra människor.

Men på tåget hem och på väg till tåget såg jag en del berusade personer. Det var märkligt att se deras ögon. Fy vad läskigt det ser ut. Och jag kunde föreställa mig hur det kändes att vara dem. Därinne i den berusade hjärnan. Kanske försökte några bete sig nyktert. Några andra var högljudda och skräniga.

Jag älskar nyktra människor! Det är så skönt att se deras ögon och se att de inte liknar zombies i blicken.

Jag hoppas alla föräldrar där var nyktra eller åtminstone nöjde sig med en enda alkoholhaltig dryck. Det var mkt folk att tappa bort barn bland.

Jag är helt slut i kropp och knopp. Nu ska jag ta en dusch och sedan krypa ner i sängen bredvid mina barn som fortfarande är vakna. Jag är så glad över att jag kan ge dem en hel lördag såhär ända fram till sena kvällen utan att känna att jag skulle vilja dricka. Jag har aldrig druckit på såna här ställen nånsin och skulle aldrig göra det men däremot skulle jag kunna längta bort från en rolig lång dag såhär... jag skulle nog förut i alla fall haft svårt att vara kvar i 10 timmar som idag. Men jag har inget att stressa hem till. Jo, tvätten kanske. Men den väntar snällt på mig till imorgon ?

Ha en god natt allihop.

Kram!

Tack för vänliga ord!
A-djäveln är dock där och knackar hela tiden.. Jag är som alla andra här.
Inte bättre eller sämre. Vi sitter i samma båt.
A-hjärnan försöker hitta genvägar. Till vadå? Jo till att kunna dricka igen.
Sparar jag levern så kan jag dricka tänker A-hjärnan. Detta ligger och lurpassar
på mig. Faran är inte över.
Ibland är jag mycket deprimerad men försöker att se över denna mur av depression
av elände som jag själv är upphov till.
Märkligt att jag ändå har en inre styrka. Trodde inte att jag hade
det. Jag hoppas att jag en dag ska må som jag gjorde en gång i tiden

Ha det gott!

John

Att ändra beteende och lära sig nytt..Tänkte på det när jag satte i knappar i min kockskjorta för första gången på 17 år, och knäppa den igen...Det var klurigt och lite småjobbigt. För den vane går det fort och lätt..Likadant med att bli nykter..Känns ovant och jobbigt till en början, men när man lär sig knepen, så går det smidigare och lättare..Om man har slutat, snusa, röka eller annat. Så använd samma tänkande..Varför ska jag sluta? Vad händer när jag slutar? Vad får jag för vinster när jag slutar,? Vad förlorar jag om jag slutar? Osv..Kram på er alla duktiga människor..Bara att ha vilja är mycket positivt..

Hoppas någon av er kan hjälpa mig. Jag skriver här med jämna mellanrum. Oftast när jag är som mest ledsen och uppgiven. Ni som läst mina inlägg vet att jag lever med en i mina ögon alkoholist. Jag vill inte fortsätta leva så här men kan inte just nu lämna då jag har vuxna barn men de bor fortfarande hemma. Så länge de bor hemma bor jag kvar. Men jag måste få hjälp att reda i mina tankar. Är han alkoholist eller är det bara i mina ögon. Vill jag innerst inne lämna. På veckorna känns det för det mesta ok men när helg och ledigheter kommer vill jag bara bort, helst igår. Fixar jag bo själv med allt som måste fixas? Vill jag leva helt ensam? Vågar jag bo själv? Vill nämligen uppfylla min dröm och bo på landet. Vart ska jag i så fall bo? Har jag råd att köpa ett hus? Får jag lån? Kommer jag klara leva ensam när det gäller ekonomin? Orkar jag bryta upp? Ta tag i allt som det medför? Lämna vänner som vi har gemensamma?
Som ni förstår vet jag varken ut eller in. Jag behöver en terapeut eller liknande som kan hjälpa mig och som samtidigt förstår min situation som medberoende. Någon som kan reda ut mitt trassliga liv och vägleda mig. Jag har inte råd att anlita någon dyr fin privat rådgivare. Har en ryggskada och går hos naprapat för tusenlappar i månaden. Kan inte gå hos någon så dyr till. Fixar inte det ekonomiskt. Vill inte min man ska veta något om detta. Har ni något förslag? Vart kan man vända sig? Vet ni vad det kostar? Vore så tacksam om ni har några tips! Är en deppig lördag med groggar och öl. Jag måste ta hand om mig själv nu innan jag rasar ihop.

Hoppsan!

Mamma körde mycket juicefasta och andra bra helande kurer när vi var yngre. Minns hur hon ständigt var fylld av energi.
Vad bra att du mår bra, tänker på dig själv och ditt fysiska välbefinnande.
Du ska ha en stor eloge för att du fixat sex dagar utan fast föda. Inte alla som har den karaktären, undertecknad inräknad. ?
Det låter som du är inne i en riktigt positiv riktning. Fortsätt så!

God kväll!

Bevisa dem motsatsen!

Tack för omtanken :-)
Allt bra här.. Läser mest nu bara. Har mina favoriter som jag följer däribland är du naturligtvis, i topp.
Gillar ditt sätt att hantera problemet och hur du illustrerar detta i skrift så målande och självutlämnande.
En uppoffring i sig och som jag tolkar det en kapitulation inför faktum på ett ödmjukt sätt.
Ditt sätt är ett av många bra sätt att hantera problemet och det är vägledande och inspirerande för många här
att döma av responsen du har på dina inlägg.
Helt övertygad att så är fallet så fortsätt att skriva.
Själv har jag kanske lite udda sätt att hantera problemet och kanske är jag fel ute men kanske har jag några
rätt. Framtiden får utvisa hur det går. Just nu är jag inne på en jobbig men nyttig grej i.o.f.s,
Är inne på 6:e dagen i min juicefasta. Utesluter fast föda helt. Ska pågå i 14 dagar.
Inbillar mig att detta förhållningssätt ger kroppen möjlighet att hantera giftet A ur kroppen på ett mer effektivt
sätt och kanske att det blir lättare för kroppen att fokusera på en sak, nämligen att få ut A ur systemet istället för
utrensning av en massa andra saker man stoppar i sig.
Tror att levern mår bättre av fasta och har man fettlever vilket många drinkare har så blir återhämtningen
bättre, snabbare och man uppnår en hävstångseffekt i.o.m. att belastningen på levern är = noll.
Detta kanske är något att tänka på om man ska uppnå bra levervärden inför blodprover där man ska mäta
alkoholaffekt. Jag tänker att det är värt att prova och så har jag minskat 3,5 kg i vikt. På 6 dagar!!
En sista grej: Jag mår som en prins och magen som jag har haft ont i är finfin och jag är pigg med dubbel energi minst

Ha en förtrollande helg

Önskar en hungrig men bramående

John

Alla i min omgivning väntar nu på att jag ska göra bort mig. Hur jobbigt är inte det....

Håller tummarna för dig !

Håller tummarna för dig !

Hemma igen efter båtjobb..Sitter ensam och det är lördagskväll..Tänker på många som dricker idag..Konstigt att vi människor inte vill vara vid våra sinnens fulla bruk..Vi vill förändras och känna rus..Imorgon vaknar jag pigg och nykter..Många andra stackare önskar att dom aldrig druckit alkohol. Att försöka minnas gårdagen, önska att dom inte gjort bort sig, önska att ingen är arg, ledsen, sur på dom. Önska att dom inte supit upp för mycket pengar..Imorgon önskar jag bara att så många som möjligt mår bra, och att det blir fred på jorden..Kram

När man släper taget om kontrollen,kan vara svindlande.
Så att man får ångest och kramp i själen.
Men det kan också vara början på ett nytt sätt att vara tillsammans om det är det du innerst inne vill.
Jag inbillade mig att så länge jag kämpade,satte upp hinder,krav och ultimatum så hade jag kontrollen på relationen,drickandet och på mig själv.
Vilket ju inte var sant.

När jag till sist såg hur alla mina egna krav löstes upp för att de inte efterföljdes så släppte jag till sist taget och lät det vara som det var.
Sen kom då insikten i att jag inte längre orkade leva med alkohol i mitt liv.
Då hade jag en ny sanning att förhålla mig till som var enklare för mig att leva efter.
Dvs mina löften till mig själv som satt fast i mig.
Om du hänger med.

I vilket fall,hoppas att du kan finna ro i att det är hans drickande,hans problem.

..i lugn och ro över sommaren. Blir imponerad av att din man kan förstå att du kanske vill lämna honom. Min man ser inte ens att han har problem fastän jag påpekat det i snart tre år. Önskar han kunde förstå. Ta vara på den tiden och fundera. Tyvärr kan jag bara avråda dig från att skaffa barn med en alkoholist. Ta hand om dig!

..i lugn och ro över sommaren. Blir imponerad av att din man kan förstå att du kanske vill lämna honom. Min man ser inte ens att han har problem fastän jag påpekat det i snart tre år. Önskar han kunde förstå. Ta vara på den tiden och fundera. Tyvärr kan jag bara avråda dig från att skaffa barn med en alkoholist. Ta hand om dig!

De är just detta som är SÅ sorligt med A. Som du skriver du är kvinna,fru och mamma.Och mycket där till. Sen kommer Alkoholen som oxå ger en en "identitet" - Alkoholist.
Identiteten som förpestar dom andra...

Tänk inte för långt fram. Ta dag efter dag.De kan vara tillräckligt jobbigt att arbeta med sig själv även då.Va i nuet.Om du har viljan som jag känner av från din text att du har så är det en stor början ..Börja i små steg och med det så kan du även njuta av nykterheten och märka skillnad och känna befrielsen som de ger en..☺️

Det är inte bara skit i hemmet, kan vara riktigt bra också. Men det är de där små korta kommentarerna som hugger till i magen och jag förstår ju att alla pikar sänker mig i det stora hela. Detta skitsnack och lögnerna har ju inte gjort det bättre direkt..

Ikväll får jag möta mina demoner. Sambon åkte iväg och ringde nu och sa att han kommer hem i morgon. Min hjärna skriker direkt att jag ska åka och köpa öl. Men det kommer jag inte göra.

Jag sitter i soffan och kollar på tv. Rastlösheten kryper i kroppen, är så förbannat uttråkad. Det är nog det jag druckit bort. Hur gör man för att njuta av en sån här kväll?

funderar över när det är nog ska du ta som ett tecken! Inga tankar och känslor man ska behöva brottas med i en relation! Att ens gränser flyttas gör att man känner att man sviker sig själv och det i sin tur stjäl energi och självkänsla! Var jätterädd om dig själv!

totalt ! Jag har inget svar men jag tror att som så många andra så kommer du att känna:Nu är det nog ! Jag borde kanske inte uttala mej för mina gränser är sååå uttänjda ... Jag tror ändå att det är en känsla: nu räcker det

med alkohol MEN när jag inte ätit som jag ska och när jag stressar (som din dag blev) då skulle jag lätt antingen kunna klippa till någon i kassakön som inte kommer till skott eller kasta i mej en flaska vin när jag fick chans . Dagar när jag ätit, druckit, sovit och inte är stressad då kan jag stå i kassakö i en halvtimme utan att sucka ens.... Det är livet... Ta hand om dej själv innan du tar hand om andra , ett litet tips ?

...är nästan värst. Drickandet och ljugandet är det värsta, men bråken som uppstår...fyfan!

Nu knaprar han "uppvärmning" med Naltrexone. 1/3 Om dagen, för att vänja kroppen och undvika obehagliga bieffekter. Och naturligtvis kom vi ändå in på ämnet sprit. Jag vet ju att han har en dunk gömd i förrådet - jag vet hur länge den stått där, och jag vet...allt. Men han blåljög mig rakt upp i ansiktet till sista andetaget; det där när jag sa att jag sett den. Då blev han tyst, och sa att det var ju för min skull, så att jag inte skulle oroa mig, och så att vi inte skulle bråka...Och så blev det alltså bråk ändå.

Berättade för honom om min mammas kompis, som lever med en periodare. De har varsin lägenhet, men bor tillsammans under hans nyktra perioder. Och det fungerar jättebra för dem - för ATT han säger till när det skiter sig. Då kan hon flytta ut medan han super - vilket innebär att hennes liv inte cirkulerar kring honom, och samtidigt gör hans perioder kortare, eftersom han trots allt vill vara med henne. Frågade min pojkvän om han någonsin kommer kunna prata ärligt med mig om sitt problem. Han sa att han inte visste, och nu vet han inte om han alls orkar ha ett förhållande med mig.

Nå. Det är hans beslut. Jag vet att jag vill vara med honom. Vi får se. Egentligen misstänker jag att det är Naltrexonet han sparkar bakut på grund av. Jag får kanske släppa det och låta det vara upp till honom om han tar dem eller inte.

Mitt enda problem med DET är att just där flyttades en av mina gränser. Bara lite, knappt märkbart - men så är det. Hur ska jag veta när det är nog? :(

men du kan se det på tvärtemot-sättet: Vad bra att minnena finns hos mej , jag har förstånd att vårda dem ! Vilken tur han inte slängde allt ...