Senaste kommentarerna i forumet

Jag skulle kalla det vårdslarv, för jag “lovades guld I gröna skogar” I en väldigt utsatt situation.

Mår skit dagtid, slår om framåt kvällen. Har pratat en massa med läkemedelsupplysningen ( vet mer än doktorn ) och det borde vara ute ur blodet efter 36x5 timmar, typ söndag eftermiddag.

Är så arg!!!

God idé du har att byta tankar med andra. Personen du skriver om här beter sig mycket elakt och respektlöst mot dig. Han har också varit hotfull och våldsam. Kanske är det svårt för en del att veta hur de ska vara dig för att det ska vara hjälpsamt. Oavsett om han dricker eller tar droger är det inte ett ok beteende och visst kanske det hänger ihop med droger eller alkohol samtidigt är det ett stort problem i sig.

Bra att du gjorde valet att byta nummer, gå förbi och ta en annan butik, låta bli att ge dig in i en diskussion. Du håller avstånd och på så sätt bygger upp en tryggare ram runt dig själv, steg för steg. Vad är ok för dig? Hur vill du må? och hur får han dig att må.

Ta hand om dig och fortsätt såklart skriv och läs här.

Vänliga hälsningar,
Rosette

Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Fint att du skriver det inte är reklam, tack!

Din pojkvän vill just nu inte söka läkare, ibland behövs det inte för att en förändring ska ske. Ibland är det bara att det inte går för man inte vill just nu. Vad tänker du själv som känner honom och situationen? Oavsett är det bra att du tar det stöd du behöver just nu, oavsett hur det blir för honom och vilka val han gör.

Fortsätt gärna läs och skriv !

Vänliga hälsningar,
Rosette

Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Du skrev detta inlägg för ett tag sedan, hoppas det ändå känns hjälpsamt med ett svar nu.
Du är oroad över din pappas alkoholvanor och har varit under en lång tid. Flera saker du provat har inte fungerat och det oroar dig nu att inte veta hur du ska göra med din dotter och honom. Det är också svårt att veta hur du ska förhålla dig i allmänhet kring honom eftersom han inte väljer att göra en förändring av sina alkoholvanor, som det är just nu i alla fall.

Bra och kloka funderingar, väldigt fint också att du gjort mycket för att försöka påverka honom till insikt. Samtidigt hörs det att du fått nog, att du försöker lämna över ansvar där det hör hemma och söker mer konkreta sätt att ta hand om situationen oavsett om han väljer att förändra sina alkoholvanor eller ej.

Det låter bra att du lyssnar till dig själv och reflekterar över vad du kan göra och vad du redan gjort, även vad som känns viktigast för dig. Att du skriver och berättar här på forumet är ett steg mot att få mera stöd kring detta. Finns det något mer du tänker skulle vara hjälpsamt för dig just nu? för att ta reda på vad dina nästa steg är och för att ta hand om dig?

Fortsätt gärna läs och skriv här på forumet, ibland tar det lite tid innan man får svar. Hoppas du finner flera saker hjälpsamma.

Vänliga hälsningar,

Rosette

Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Det var ett tag sedan du skrev detta inlägg och du har inte fått svar på det. Ibland kan det vara så att man behöver skriva flera gånger innan någon svarar, det är flera som skriver och ibland är det väldigt många samma tidpunkt.

Det hörs att det hjälper dig att reflektera kring alkoholens plats i ditt liv. Du ser att det är dubbelt för dig i hur den både ger och tar. Så är det för många och flera kan säkerligen känna igen sig i det som läser det du beskriver här.

Du klarade ett par dagar att inte dricka, något hjälpte dig då att klara det. Oavsett är du här och skriver och läser nu som ett stöd på vägen. Kanske kommer du på flera saker som blir hjälpsamma för dig framåt.

Fortsätt gärna berätta hur det går för dig, eller bara läs runt här på forumet. Vad som än känns hjälpsamt för dig!

Ha en bra helg!

Vänliga hälsningar,

Rosette
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Skönt att höra att du mår bättre. Låter klokt att du tänker att du kan jobba upp dig själv på ditt håll och han på sitt.

Ett förslag om du vill är att skriva i en tråd så du sedan kan gå tillbaka och läsa det du skrivit och andra kanske lättare kan följa dig, om du vill få lite stöd kan det vara enklare. Självklart upp till dig hur du vill göra.

Vänliga hälsningar,
Rosette

Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

AlkoDHyperD Tack för dina ord! Har läst dom om och om igen och de har lagt sig som balsam runt det som gjorde ont.

Ja, vi har en bra kontakt och pratar mycket, alla tre barnen. Jag har varit hemma med dom i alla år, lagt karriär och allt annat åt sidan för att bara vara en närvarande mamma. Kanske hade det varit bättre om jag underhållit mitt vuxna liv lite bättre, har insett nu att jag mått dåligt av att vara hemma så mycket, utan mental stimulans. Förhållandet var dessutom destruktivt med både psykiskt och fysiskt våld, otrohet och en ständigt tung känsla i bröstet. Mina alkoholproblem började några år efter att jag flyttade ihop med sambon, efter att allt hade brakat loss och jag kom på honom med allt. Jag slutade dricka när jag lämnade honom efter att ha fått honom dömd för misshandel. Fy vad hatad jag var av allt och alla som anklagade honom för såna saker, men jag var tvungen för barnens skull och min egen. Nu finns det på papper ifall det skulle hända igen. När folk insåg att jag talade sanning hette det att jag fick skylla mig själv, självklart slår han om jag dricker, det är ju synd om honom. Han ljög ihop såna otroliga historier och jag blev helt knäckt till slut.Jag får dock inte ihop den lilla detaljen att han slog i 4 år innan jag drack första droppen.

Efter domen umgicks vi mer och mer, hjälptes åt med barnen. Ofta ville dom att jag skulle sova över och efter ett halvår flyttade vi ihop igen. Har haft några lugna år med ett tråkigt vanligt Svensson-liv, men nu är det där trycket tillbaka i bröstet. Han slår inte och är inte medvetet elak, men ändå väldigt nedvärderande. Allt i mitt liv är dåligt, mitt jobb, min träning, mina vänner, mina tankar och känslor. Är jag ledig en dag tänker jag sällan på vad jag själv vill göra, allt handlar om vad jag tror att han vill att jag ska göra. Och det blir ändå sällan rätt.

Nu har jag börjat dricka smått igen som sagt, sambon är less och jag förstår honom. Måste vara skitjobbigt! Vi pratar om separation och den tanken får det att pirra i magen och den där stenen lättar. Jag vet att det hade varit det allra bästa för oss allihop, jag skulle få en chans att börja leva mitt liv igen. Men nu är det som bortblåst från hans sida och jag vet inte om jag kommer orka lämna honom. Problemet är dock att han har ljugit väldigt mycket för omgivningen om mig igen, så om jag stannar måste han ju förklara det på något sätt. Och jag vet att han kommer köra med samma sak som förra gången, att jag är en psykiskt sjuk alkoholist som han måste ta hand om. Att han låter mig stanna för att han tycker synd om mig och så kommer skitsnacket florera bakom min rygg och jag kommer må ännu sämre.

Sanningen är illa nog, förstår inte varför det måste ljuga ihop saker så det blir ännu värre. Nu ledde lögnerna till att grannarna har sett mig köra full, vilket dambon ska ha bekräftat. Soc kontaktades och någon har ringt mitt jobb och sagt att jag jobbat full. Jag fick inte veta något av detta, alla pratade med varandra utan min vetskap. Som tur är blåser vi i alkolås på jobbet iom truckkörning så det var ju lätt att bevisa. Har dessutom en underbar chef som tog upp det med mig direkt. Men vilka går nu runt och tror att jag kört full med barnen, jag har ingen aning!

Blev en roman, har visst ganska mycket tankar som snurrar. Tack igen för ditt svar, det ändrade mina tankar ordentligt ❤

Hej Fru Anhörig, hoppas att du hann hitta något hjälpsamt här trots att du tog bort ditt inlägg. Jag vet ju inte alls hur det var för dig, men Ibland är det skönare att bara läsa än att skriva själv.. vad som än är hjälpsamt är såklart bra!

Tyvärr kan man inte ta bort inlägg helt, om man gör det försvinner samtliga svar under och ibland kan det vara väldigt långa trådar där flera skrivit saker de vill ha kvar eller som kan vara hjälpsamt för andra att läsa. Men bra idé att bara redigera bort det du inte ville skulle synas.

Vänliga hälsningar,
Rosette
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Jag är på inga sätt utbildad psykolog eller liknande men en sak har jag lärt mig av all terapi jag själv fått och det är att det sällan hjälper att döma sig själv för hårt. Se det som en mindre miss att lära sig av. Vad jag läst av din resa borde du ge dig själv en medalj i stället! Kämpa på, jag kör i din slipstream :)

Dag två och irritationen har lugnat sig en aning men fy vad jobbigt de första dagarna är!
Just nu ett glas tranbärsjuice med Vichy på balkongen.?
Nu blir det en nykter fredag!??☀

"....är det inte mer egoistiskt av dig att bestämma att en annan människa måste leva för din skulle om den andre inte ens vill leva? Fundera lite på det utan att ha en förutbestämd åsikt och sen argumentera in absurdum för att det du redan tycker är det korrekta." säger du "DetGår..."

_??! Vem pratar du med nu? Jag har aldrig diskuterat människors rätt att ta sitt liv med dig, eller i det här forumet! Inte heller påstått att någon bör leva för min skull (Om jag varit ett litet barn hade jag förstås kunnat hävda det åt min förälder.)

Ditt resonemang om den egoistiske? missbrukaren, känner jag heller inte igen. Inte att jag strävar efter det "perfekta drömlivet", vad det nu skulle vara...!
Varje människa äger naturligtvis sitt eget liv och bör ta ansvar för det så gott hen kan. Samtidigt slutar min frihet där den andre människans frihet börjar.
Så trist att du uppfattar mig som oseriös, att jag "ger fingret" åt dig!, etc, etc. Du har ju rätt till dina egna känslor och tankar, men jag ifrågasätter det fruktbara i att du fortsätter dela dem på det här forumet, och fr.a. min tråd.

Dina ord och meningar visar att du har KRAFT och en VILJA att göra skillnad för DIG! Resten får du "på köpet" liksom är du stark i kropp och själ så kommer dina nära & kära att må ännu bättre ❤️. Jag själv avskyr att planera framåt, är väldigt mkt här och nu. Men känner att det är en styrka du har att du planerar och lägger upp strategier framåt. Ex hur du ska fixa den kommande semestern. Avslutningsvis, skriver jag som förra inlägget avslutades.
JAG TROR STENHÅRT PÅ DIG??!
Kram S69

Ännu en dag och ett nytt beslut. Tänker inte veva omkring frågan i skallen. Vill gärna se de positiva effekterna av att inte dricka alkohol. Men vet att jag får ha tålamod. Förra året förstörde jag mitt alkoholslutande genom att ta en drink på semesterresan. Det gick rakt utför och jag slutade inte dricka. Jag fick panik och overklighetskänsla mitt under resturangbesök med man och barn. Återställare för att slappna av. Svettades och vankade omkring för att lugna psyket tills det avtog. Barnen blev oroliga för mig, förstod inte varför jag betedde mig så. Det är inte värt att dricka! Den timmen alkohol är trevligt är inte värd oron, illamående, ångest, panik, darrningar, rädslor, mm. Psyket och kroppen mår så illa.
Jag vill vara stark i kropp och själ. Jag vill vara en bra förebild för mina barn. Den här gången (semester snart) har jag byggt upp ett beslut om att semestern ska baseras på barnen, återhämtning, vila, rensa kropp och själ.
Vill jag dricka a? -Nej, det vill jag inte.

Och detta pga vårdslarv?
Det är ju för helvete skandalöst dåligt!
När jag började med antidepressiva så hade jag en sjukt bra läkare som hela tiden följde upp med möten och telefonsamtal.
Uppenbarligen inte samma sak idag.

Skönt att du börjar komma på benen igen!

Bra liknelse, för det var ju ett tomt rum.
Men grejen.. Samma förbannade känsla som innan när jag kunde dra den där avslagna ölen jag somnat ifrån kvällen innan.
Alla spärrar som tidigare sagt ”Gör det för helvete inte!” blir / är som bortblåsta.
Det är nog en hel del motvindspissande kvar innan jag listat ut att det är bäst att köra i medvind för att inte bli blöt.

Ha en fin helg du med!

Varför kommer alls inlägg t å gånger och hur redigerar man det?

Det gick inte idag! Fan! Jag vill så gärna svara var och en av er, men kan inte fokusera just nu. Stort tack så länge! Har fått ner 1/2 flaska vin. För minsta lilla motgång så drar det igång igen. Som alkoDhyperD skriver och säger så klokt. Komma åt det som pratar emot den inre rösten, det är som sagt minsta lilla. Kaffet är slut, möte på jobbet som inte gick bra, något av barnen har problem, en avlägsen släkting är blir sjuk etc Men i det här finns det verkliga och stora problem bakom. Mobbning på jobbet, två kraschade förhållanden, alkoliserad pappa, ensamhet, falska vänner etc. Det jag inte orkar ta tag i det jag inte mäktar med. Behöver nog terapi eller någon att prata med, även om det under tiden känns okej att skriva av sig och få respons av ER. Som förstår och har så fin input. Jag läser så många trådar och tycker samtidigt som det känns tråkigt att människor fastnat i den här skiten så är det skönt att man peppar man varandra att komma ur den. Får se hur dagen slutar, känns redan förstörd. Tack och kram!

... än att du svept något annat. Klart man kan få en impuls då och då som är svårstoppad men du sparkade ju bara in en dörr i ett ödehus. Inget där att hämta. Onwards and uppwards. Tur man har stödjande partners för att ge lite perspektiv på saker. Ta hand om din i helgen!

Du ville att jag skulle utveckla mitt resonemang men när jag nu gjorde det svarade du med att leka struts som skulle ta hand om äggen och stoppade huvudet i sanden. Det känns ju lite oseriöst från din sida i dessa fallen. Du ber mig lägga tid på ett utvecklande resonemang men ger mig i stort fingret efteråt. Det är väl egoistiskt. Lite respekt i att svara på det jag nu utvecklade är väl det minsta _jag_ kan begära?

Tydligt mål och grym inställning. Har alltid beundrat människor som har tydliga mål då jag mer är en bananskalskille själv. ”Det verkar bra i den här riktningen ungefär för tillfället”. Tror du har stor chans att lyckas. Och vem vet, när du kommer till 35 och är nöjd med tillvaron, varför inte fortsätta utan?

Läste era inlägg och är tacksam för detta, känner mig inte så ensam.
Jag har flyttat ut från huset 14/08 men är inte hel efter 28 år i förhållandet.
Min ex raderade bort alla bilder och ägodelar från huset på mig och 2 sönerna (30 och 20 år gamla).
Hans kompis hittade för honom 15 år yngre kvinna från Ryssland och han dekorerade alla vägar i huset med hennes och hennes dotter bilder. Detta gör ont. Våra foto, barns saker som de gjorde i skolan osv slängde han framför min dörr, alla, absolut allt.

lite grundligare. Torkar dammet av en mysig ljusstake i form av ett hus med fönster. Drabbas av minnen men utan obehag.... dock väcks behovet att skriva några rader. Ljusstaken köpte jag för den var så vacker, ett hus med vackra förnster och plats för värmeljus inuti. Jag gömde den i en byrålåda med tanken att ta fram den och fira när mannen hade varit nykter 50 dagar. Det måste ha varit alldeles i slutet av 2010, kanske jag hittade den i julhandeln. God Gud så naiv jag var, så okunnig, så .... ja, jag vet inte vad. Länge fick den ligga i byrålådan eftersom den 50:de dagen var långt borta då. Jag påminns om min räkneramsa som jag tog med hit till Det vidare livet, den var mycket viktigt då ännu.
Nu lever vi i nykterhet sen sex år tillbaka och med ett och ett halvt års nästan-nykterhet (om det nu kan finnas nåt sådant) dessförinnan. Livet nu känns stabilt och jag är idag långt mer medveten om att jag lever med en alltid-alkoholist eller en idag nykter alkoholist. Medvetenheten kommer främst ifrån hans egna uttalanden, det jag får ta del av idag. Det var bra att han inte var så öppen tidigare - det hade gett mig höggradig ångest och sannolikt hade mitt kontrollbehov tagit destruktiva uttryck.
Kastanjen blommar, fåglarna sjunger, jag äger min tid mer än nånsin... kanske ända sen jag var barn. Livet är gott så här på den bortre halvan. Vi kan idag också diskutera och planera hur vi kan försöka skapa trygghet i livet om något händer. Hur vi eller en av oss kan leva och bo på ett hanterligt sätt om - eller när - livet förändras. Än så länge är vi friska och rörliga men medvetenheten om att det kan förändras finns närvarande.
Nu är ljushuset dammtorkat. Det står på sin hylla och blickar ut över rummet och vidare mot kastanjen och trädgården. Så rätt, så gott. Jag klappar mig symboliskt på axeln och tackar mig själv och alla jag mött som gett mig styrka och förstånd att ta min plats, att välja min väg. Det är möjligt att ta makten i sitt eget liv! / mt

De senaste texterna här till min mobil . Ska läsa dom när de blir tufft
Mina älskade barn
Jag är själv uppväxt med fylla och tagit stor skada av det. Hur kan ja utsätta mina barn för samma?

Förändring måste ske NU!

Fy det klarar jag inte.
Måste sluta NU! Innan barnen råkar illa ut. Fan ta denna A !

Oerhört starkt av dig!!

Hur många gånger har jag inte ställt motsvarande frågor till min man, numera pensionär och ytterst kapabel inom de flesta områden... Tack för påminnelsen! Lycka till med stegarbetet och glad sommar?/ mt