Senaste kommentarerna i forumet

Hej alla! Nu var det längesen jag skrev. Känner att jag glider längre och längre ifrån forumet.
Hur som helst så firar jag 100 dagar nykter idag och det känns fantastiskt ? Jag har även skrivit på skilsmässopapper och köpt eget hus under denna tid. Det har varit grymt turbulent med alla känslosvängar, samtidigt som det är högtryck på jobbet. Men inte en enda gång har tanken på alkohol funnits där och det är jag så tacksam för.
Hoppas alla får en fin och nykter helg där ute i landet ???

2-3 säckar åt gången. Olika affärer så det inte blir en allt för tung walk of shame. ?

Jag är nästan dubbelt så gammal som du, uppvuxen med en far som var alkoholist och upptäckte - eller insåg - efter många års mestadels bra äktenskap att min mans förändrade sätt berodde på att han drack i smyg.... En plågsam insikt. Efter ett antal år med alla medberoendebeteenden lämnade jag och det blev hans vändpunkt. Idag är han den jag en gång valde att gifta mig med och faktiskt är vi båda långt klokare och mer insiktsfulla genom bådas 12-stegarbete. Jag har för min del haft stor nytta av att skriva och läsa här. Så väl jag förstår det du beskriver, så väl.... för jag har varit där. Jag önskar dig er båda varmt lycka till, en klartänkt sommar och en bra framtid! / mt

Vad skönt att höra att du fått bra respons av personalen på skolan.
Hoppas, hoppas att tillvaron för din son ska bli bättre!

När det gäller din relation till din man så känns det som att du har sprungit ifrån honom med hästlängder (vilken liknelse..) då du har kommit till så många nya insikter om dig själv.

Han däremot, står kvar på samma fläck utan att ha utvecklats ett enda dugg.
Du har vidareutbildat dig, har utvecklat förmågan att analysera känslor och börjar förstå varför de uppstår.
Det är ju som att du lärt dig ett nytt språk som han inte förstår.
Och nu kan du inte gå tillbaka till det gamla språket för då känns det som ett halvt sätt att leva. Så det är inte konstigt att du känner dig frustrerad.
Men jag är övertygad om att du kommer ur det här när det är dags.
Vissa saker måste få ha sin tid.
Kram, du är klok och stark????

Har stått emot och det känns bra att vakna denna morgon dag 3 utan bakfylla med allt var det innebär.

Toksvettades i går kväll men har en bra fläkt som man kan dra på ordentligt.
Hade mina svajiga stunder igår men det blev att smutta på tranbärsjuice och vichyvatten istället.
Tror att en bra strategi är att bara tänka idag och nu som många säger här på forumet.
Inte tänka så mycket framåt det är då panik känslorna kommer.
Önskar er alla en skön lördag i solen eller i skuggan. ☀???

Din kropp har sagt ifrån ordentligt att den inte vill ha den typen av mediciner!
Så du gör rätt i att lyssna på den Emma.
Vissa människor är överkänsliga och då ska man inte hålla på att experimentera.
Hoppas du blir återställd och hittar en bra hjälp att komma vidare med din ångest. Kramar
???

Minns när man sparade på kvitton och fick återbäring på konsum och ok
Det är lite så med att panta burkar man får tillbaka ganska mycket pengat om man har säckar fulla.
Men bättre ta med sej regelbundet.
Eller inga burkar köpa alls

oj det gick inte att svara på ett enskilt inlägg i tråden :). men ja känner igen mig i mycket i den här tråden. Också passionen till Alkoholisten och de fina sidorna av personen. Och hur han hela tiden har skyllt ifrån sig istället för att ta ansvar. Och hur jag kna bli avundsjuk på all normala förhållanden som grillar och tar ett glas vin till maten.

DEt har jag hört många gånger, men nu tack vare att jag har ändrat mitt beteende genom medberondegrupp så har han ändrat sitt, och jag har inte hört det på väldigt länge. Han är fortfarande aktiv alkoholist dock.

Har 11 stora svarta sopsäckar som jag gömt undan för att jag skäms ???

Ikväll är han ute med en kompis. Har varit lugnt, bara 3,5:or senaste tiden och inte mycket alls heller. Får se vilket skick han är i när han kommer hem, tror att han kommer att dricka någonting starkare ikväll... Fast jag hoppas såklart på motsatsen!
Hoppas ni alla har det skönt i sommarsolen! ☀️

Jag talade med min alkoholist och berättade åt honom om mina tankar. I den stunden förstod han, och sa "ge mig sommaren, om jag inte har slutat dricka då förstår jag att du lämnar mig". Det känns skönt, för jag har en tidsfris. Jag kan nu försöka koppla bort mina tankar från honom och hans beteende en stund och sen fatta ett beslut efter sommaren. Jag vet inte hur det kommer gå, men jag kan lämna hans kamp till honom ett tag i alla fall. Det känns också som om jag klarar av att fatta ett beslut sen gör jag det genom rationalitet. Även om jag inte kan lita på att känslorna tar över.

Tack, det hjälper att höra någon bekräfta det jag känner, även om jag ibland tvivlar. Inte på att DET kommer att göra det bättre, mer att jag är rädd för att jag inte kan få barn så länge till. Men jag vill nog inte skaffa barn som det är nu.

...till ända. En vit vecka! Dom har varit lätt räknade senaste åren. I dag markant skillnad .. även fysiken börjar återvända. Hoppas det håller i sig. Blir lite som att gå över nattgammal is framöver.
Ha d gott alla!

Planering är A & O tror jag. Sen behöver man inte planera in en miljon aktiviteter men måltiderna måste finnas.

Tack för dina fina kommentarer, jag vet att jag är stark och det känns fint att höra det. Pratade med min man om det, jag satt långt ner I en dal o beklagade mig över min hypersensibilitet och han bara suckade, drog bort gardinerna och sa att jag är fanimej den starkaste han mött (“klä på dig nu så cyklar vi iväg o grillar”) .

Du har skrivit mkt om din fru och hur ert förhållande ändrats, förbättrats. Visst känner man ibland en sådan gratefulness för allt att man skulle kunna gå och bli religös?! ??

Men jag vill inte ha medicin, jag vill jobba med mig själv- jag tog 3 lägsta doser och slutade sen. Har varit ett helvete sen dess nu i 5 dagar. Jag undrar lite vart jag tagit vägen. Men som en klok dam sa “All things must pass”.

Idag har jag lärt mig en hel del om hur jag fungerar.
Jag måste bli bättre på att planera dagarna och inte bara ta dagen som den kommer. Att göra nåt för stunden fungerar helt enkelt inte för min del.

Att svepa den där alkoholfria ölen före frukost imorse svepte undan benen på mig. Jag hade lika gärna kunnat sätta ungarna i bilen, åkt till bolaget och kört en fylla. Ungefär den känslan fick jag.
Tack och lov gjorde jag det inte. Jag har kryckan. Och även om jag inte har kryckan så hade jag hejdat mig. Tror jag. Det kändes så efteråt. Men jävlar vad rädd jag blev när allt blommade upp igen.

Åkte lite planlöst med ungarna till affärn och köpte glass, blöjor, maskindiskmedel, Loka och vattenmelon. Vidare gick färden till mammas hus för att mina små skulle få träffa hundvalpen. Den sötaste av de söta.
Nu börjar jag inse att dagen kommer gå på skit snart. Ungarna behöver mat. Och det är dags snart.
Kastar oss in i bilen, landar hemma, skär gårdagens pannkaka i bitar och steker på. Serverar med hallonsylt varpå little miss 4-åring börjar gråta och skriker att hon minsann inte vill ha sånt där. Hon vill ha rullar med sylt inuti!
Svetten börjar pärla sig i pannan.
Försöker så pedagogiskt som möjligt förklara att farmor (min mamma) alltid gjorde så med pannkakan om det blev några över dagen efter.
- Smaka! Det ÄR gott. Jag lovar!
- Men jag vill ha ruuuullar!!
- Men snälla? Brorsan äter ju för fullt!
4-åringen smakar och utbrister:
- Oh vad gott! Nästan godare än rullar!

Jag inser att jag har inte ätit något.
En svept alkoholfri öl och två koppar kaffe.
Ser till att ungarna äter sig mätta och belåtna innan jag tar det lilla i pannkaksväg som finns kvar. Har inte känt någon hunger, men det sviktande humöret stabiliseras en smula.
Tvätta ungar, in i sängen för en tupplur, pojken somnar, 4-åringen somnar inte.
Jag vaknar av att 4-åringen vill att vi ska gå ut. Jag lyckas övertala henne att hon kan få titta på Mashas läskiga sagor bara vi väntar tills brorsan vaknar.
Jag vaknar igen, genomsvettig, och går upp och tömmer diskmaskinen. Fixar mellis åt ungarna (utan en tanke på mig själv). Pojken är som vanligt helt anti allt som han sig bör efter att ha sovit.
Lyckas få ut båda två på baksidan med en tallrik vattenmelon och en varsin banan.
Vattenkrig!

Nu kommer 4-åringens polare, som även är min äldsta dotters lillasyster förbi. Det leks och härjas. Klockan börjar bli middag.
Helvete!
15-åringen passar 4-åringarna medans jag ränner till affären och handlar tillsammans med den riktigt missnöjde lillebrodern.
Grin, skrik, och snor överallt, men snart är middagen serverad. Ungarna sitter vid bordet. Alla äter. Alla utom jag.
Kommer på mig själv igen, och humöret har varit på bristningsgränsen den senaste timmen.
Äter jag med, stående för köksbordet är ockuperat av småfolk i varierande ålder.
17:30 ringer farsan och berättar att han är på ingång.
Perfekt! Då kommer jag i tid till mötet!
17:50 kommer han.
Stressad som en idiot kastar jag mig in i bilen och kommer precis in i lokalen när mötet startar.
Svetten yr, men jag hann.

Idag delade jag.
Kändes som jag fick en inre ro efteråt.

Nu ska jag bara bli bättre på den dagliga strukturen som jag en gång var så bra på innan jag började försvinna pga alkoholen.

Jag heter Fredrik och jag är alkoholist.

Har kört citalopram i flera år på låg dos, blir nog livet ut. Det var samma där att de första två veckorna var värst. Men det berodde mestadels på att depressionen fördjupades innan det blev bättre. Har för mig att Sertralin och Citalopram är bland de vanligaste SSRI-preparaten som skrivs ut. Det ska inte vara som du beskrev. Be om att få testa något annat, ex. Citalopram. Det har hjälpt mig oerhört genom åren. Men tyvärr kan man säga att de kapar topparna åt båda hållen och jämnar ut mer. Hoppas du hittar nått för dig.

Klarade dag två galant, konstigt nog inga särskilda abstinensbesvär mer än det extrema suget på morgonen och tankar som far, samt rätt sur på morgonen med. Så här ska det fortlöpa.

Adhd tack tack för pepp och kram till dig med, dock har jag inte ännu för avsikt att lägga av helt utan ta det i steg. Jag har provat att vara utan helt och jag faller som en sten efter någon vecka, jag har dessutom väldigt svårt att se ett liv helt utan alkohol i. Däremot vill jag få balans, förmodligen en väldigt svår väg att gå. Att ta bort dagligdrickandet på arbetstid som en start, att inte börja morgonen med alkohol känns som ett jättesteg men ändå ett i rätt riktning...

Sen har jag många tankevurpor att jobba med, för man är expert på att lira sig själv! Iallafall jag.

Inte dricka så fort, inte på så udda tider, aldrig låga alkoholen begränsa mig på något vis. Till en början göra som jag gjort dessa två dagar, sen lägga in att inte dricka varje dag, att prova det... babysteps... men ändå framåt. För jag vet att jag faller annars, jag är en allt eller inget människa, på eller av. Det är så rackarns dumt, jag måste lära mig balans och ett steg i taget.

Fy vad jag känner igen mig! Just nu har jag slutat dricka, ett underbart beslut när man väl kommit över tröskeln. Det finns inget som kan få mig att dricka just nu. Det jävliga kommer om några veckor, när jag varit nykter, är stark och glad. Då kommer de där tankarna en kväll när jag har fått ett tillfälle - 'några folköl skadar inte, ingen kommer märka något'. Och så tar man första steget in i karusellen igen..

Ni har en väldigt intressant diskussion här i tråden som jag tror många kan känna igen sig i från bådas perspektiv.
Dionysa du beskriver tydligt hur det är för dig i er situation, där mycket av din tid och energi går åt till oro och ängslan över din partners sätt att dricka och beteendena knutna till drickandet. Även en önskan om att han ska må bra, vara lycklig och ta tag i sitt alkoholbeteende så som du själv har gjort. Du jobbar med att hitta sätt att hantera situationen på där du och din partner gör olika val gällande alkoholen, att skriva här i forumet är ett sätt för dig att reflektera och få stöd från andra. Att få en kommentar på att det är egoism att vilja att den andre ska ta hand om sina alkoholvanor kan kanske kännas lite svårt att veta hur man ska ta emot om jag förstår dig rätt.

För dig DetGårBättre är du här för att du själv jobbar med dina alkoholvanor, du berättar vad som hjälper dig, hur det går och du stöttar andra på ett fint sätt. Här i tråden ville du vända på ett perspektiv och lyfta hur det också kan vara. Man kan se det från en sida där alla människor vill sitt eget bästa och ser till sitt eget behov och handlar därefter. Du blev ombedd att skriva lite utvecklande och gjorde det och kände inte att du fick det svar du väntat. Såklart om man skriver väldigt långt och genomtänkt att det kan kännas som att man vill få lite reflektioner tillbaka, ibland känns de inte tillräckliga. Kanske kan man ta det personligt då, Jag vet ju inte hur det var för dig men uppfattade att du gärna hade fått ett längre svar.

Så som vi ser det från admin är det rätt vanligt att se detta från dessa båda perspektiv. En person som jobbar med att ändra sina alkoholvanor kan ju ha behov av att bli litad på, att känna att man själv får välja och ta steg när det känns rätt. Utan andras inverkan och försök till påverkan, medans andra personer är väldigt hjälpta av sina närstående och det kan kännas avgörande. Samtidigt som det kan vara så tufft för de som är nära av flera anledningar, när gör man tillräckligt, när gör man för mycket, varför sker ingen förändring. Kanske en ständig oro över någons hälsa med mera. Att vilja väl men inte veta hur.

Sammanfattningsvis då.. vi tänker att det är bra att det är variation på formuleringar och perspektiv i forumet, för så är det i verkligheten också. Ibland kan det nog vara lätt hänt man uttrycker sig så någon tar illa vid sig och alla är ju här för att man jobbat med något som kanske kan väcka starka känslor på flera sätt.

Vill väl bara säga att fortsätt gärna tycka olika och diskutera när det känns viktigt, på ett sätt så man kan lära sig från varandra. Det är vår önskan.

Ta hand om er och ha en fin helg!
Vänliga hälsningar,

Rosette

Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Starkt av dig att du skriver och berättar hur du mår. Hur det går för dig även när det inte går som du vill. Det ger oss chansen här att ge dig stöd. Alkoholen kommer in som en kortsiktig lösning på flera saker i ditt liv nu, så vill du inte ha det. Du vill ha andra sätt att ta hand om dig, och stå emot även om du skulle känna ett sug.

Du är inne på att du kanske vill ha något samtalsstöd eller terapi. Du verkar öppen och utforskande, det är en bra egenskap som kommer hjälpa dig att ta emot hjälp och testa flera saker när det känns rätt. Finns det något som du tänker skulle vara ett steg på vägen mot att hitta den där andra hjälpen?

Oavsett superbra att du är här, läser och skriver och berättar. Det är steg tagna trots att du inte mår bra idag. Bra gjort!

Vänliga hälsningar,
Rosette

Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Jag vet inte vad jag ska skriva, försöker komma på vad jag själv hade haft hjälp av att höra i den situationen. Kan du kanske försöka styra drickandet så att det värsta gått över när du vaknar i morgon? Slippa abstinensen, så du får lättare att börja om igen?

Det vinet du har hemma nu kommer att ta slut och då sitter du där med samma känsla igen. Köpa mer eller sluta. Köper du mer tar det också slut. Det tar alltid slut och skiten börjar om.

Är visst inte så bra på detta, och själv hade jag slitit fullständigt i vad någon så till mig. Men jag hoppas att du lyckas hålla nere mängden så att du får en lätt omstart ❤

Fyfan, Emma..
Jag lider med dig.
Om det är till någon tröst så kommer du garanterat gå ur det här ännu starkare. För styrka besitter du. Enorm sådan dessutom.

Kram på dig!

Här har du nu startat en egen tråd i forumet. Bra gjort!

Du berättar på ett ärligt och öppet sätt hur det är för dig, vad du gått igenom och nu att du vill jobba med dina alkoholvanor. Det finns saker i livet som är viktiga för dig och du vill lägga kraft och energi på det istället för att låta alkoholen ta kontrollen.
Du har klarat av flera förändringar, du måste vara en stark och klok person. Inga lätta saker du gått igenom. NU är du här och ska ta tag i detta!

Ibland tar det lite tid innan man får fart i sin tråd, skriv gärna flera gånger om du vill få mera svar.

Du kan såklart också läsa runt bara om det känns mer hjälpsamt, det där märker du själv. Nu är du här, välkommen vad du än väljer.

Vänliga hälsningar,

Rosette

Alkoholhjälpen & Anhörigstödet