Senaste kommentarerna i forumet

Det är alltid trevligt att diskutera.
Har ni någon relation?
Hur fungerar det med A som inkräktare?

För egen del så har jag en fast relation där kärleken också är alkoholist.
Jag kan inte påstå att han triggar mitt sug då det är rätt ohärligt att se hans fylla med nyktra ögon.

Förutom det så har han krökat sig till närmare nada sexlust.
Alkohol är förjävligt! ?

Verkligheten är inte direkt en öl.
Jag romantiserar också när suget kommer; så mysigt och gott det skulle vara med en öl.
I verkligheten så ser det ut såhär, det blir aldrig en öl.
Det blir direkt förhandlingar med mig själv om A och A-jävulen vinner alltid i slutänden.
Jag dricker alltså flera öl vid flera tillfällen och det resulterar i bakfylla och ångest som jag botar med mer A på morgonen.
Sen är karusellen igång, igen.

Hur många gånger har jag försökt kontrollera mitt intag?
Otaliga gånger.
Varför fungerar det inte?
För att jag är alkoholist uti fingerspetsarna.

Resultatet utav den mysiga ölen existerar inte.
Det är en fantasi.

Det är för att han blåvägrar uppsöka läkare. Det finns några orsaker, och trots att jag är förhållandevis klar i huvudet så tycker jag att han har en poäng med några av dem (medan andra orsaker helt enkelt är skam och rädsla)

Summan är i alla fall att vi (dvs jag) gör såhär. Han är med på det, men hans google-fu och initiativförmåga SUGER. Jag tillskriver det till det faktum att även om HAN vill bli frisk så är en del av hans hjärna helt enkelt sjuk, och vill inte sluta. Han är alltså sliten mellan de två viljorna, och det blir min uppgift att göra det lättare för den delen som VILL bli frisk.

Skulle det visa sig att han vill sluta medicinera, och dricka utan att ens försöka...Ja, då kommer det att krossa mitt hjärta, men då måste jag ge upp.

Jag har redan lämnat honom - jag tog tillbaka honom på villkoret att han tar Naltrexone. Det låter rättvist i mina öron; jag krävde inte att han skulle sluta dricka; jag krävde att han ska börja jobba på det på allvar. Med tanke på de återfall nästan alla har innan de blir bra igen så är det det enda jag törs ställa ultimatum om...

Vad jag vet skriver vårdcentralen gärna ut Naltrexon om man ber om det!
Varför beställa på nätet?
Det är ju inte knark direkt?

När vi tar till olika sätt att fly det vi känner obehag inför bekräftar vi för oss själva att det upplevda hotet verkligen var ett hot. På så sätt vidmakthålls ångesten/obehaget/rädslan och därmed behovet att fly.
Om alkohol är en ångestdämpare/flyktväg kommer det till att börja med kännas väldigt otryggt att välja bort det. (kan kännas som sug)
Varje gång du nykter genomför det du tidigare använt alkohol för att underlätta motbevisar du den inre övetygelsen om flyktens nödvändighet. Det är inte säkert att det någonsin kommer att kännas behagligt i dessa stunder, men du lär dig ”by doing” att det går. Låt alla obehagliga känslor få finnas, du har säkert skäl till dem, medvetna eller omedvetna. Du kommer gå starkare ur varje situation
Kram

Vad jag vet skriver vårdcentralen gärna ut Naltrexon om man ber om det!
Varför beställa på nätet?
Det är ju inte knark direkt?

Posten kom idag - med Naltrexone!!!

Bara 10 piller (av NITTIO beställda - som sagt; vi har förlorat MYCKET pengar på det här...men det Måste vara värt det. Jag vet inte vad jag ska ta mig till annars)

Han bad om att få börja med dem imorgon istället för idag, och med tanke på de möjliga bieffekterna så är det fullt rimligt; vi jobbar sista dagen imorgon.

Chefen vill också bjuda på grillat - och öl - som avslutning på de här 10 dagarna.

Tanken slår mig; hur FAN kan en DROG ha blivit det fucking traditionella sättet att fira saker?!?

Nå. Naltrexonet är framme - jag har lagt en ny beställning från samma säljare, eftersom den här visst KAN leverera.

Jag önskar att han ville gå till en läkare. Jag önskar att allt var LÄTTARE. Jag önskar att jag kunde få tag på en korrupt läkare så jag kunde SLIPPA köpa tvivelaktigt smuggel online.

Men just nu har jag 10 piller och en liten glimt hopp.

Mitt B-peth låg på 0.75 och det är storkonsumtion.

Hur ser ditt supande ut?
Vill du förändra drickandet?

Känner bäst till Peth, som inte säger något om ev skador utan endast hur mycket du druckit senaste 2-3 veckorna. Allt över 0,3 ses som överkonsumtion. Värdet halveras 4:e dag, dvs du har 2,0 idag, har du 1,0 om 4 dar, 0,5 om 8 dar etc. Värdet ska vara 0,0 om man inte dricker på ca 3v. Själv hade jag som högst 2, 1 halvår sen.

Jag har under och efter alkohol på papper hemma.
Kollar ikväll och återkommer!

Tack för det! Det är inte bara rosor och nöjesfält, men det går sannerligen framåt! ?
Jag tycker det låter som du har insikten och viljan. Nu handlar det ”bara” om att inte ge vika för frestelsen.
Jag var med jobbet på mässa för några veckor sedan och skulle ge fan i att dricka. Det absolut värsta var tankarna och idéerna i mitt eget huvud huruvida alla andra skulle poängtera att jag inte drack. Ingen fråga varför. Allt satt bara så himla inpräntat i skallen bara. Kanske för att jag alltid druckit i dessa sammanhang?
Befrielsen som infann sig när jag fattade att det är ingen som rynkar på näsan för att jag väljer att inte dricka.

Jag tror på dig!

Tack Granit och AHDH för era svar.
Härligt att du också är inne på din sjätte vecka Granit, jag följer din tråd och den gör mig så lycklig!! Så himla kul att få ta del av de framsteg framför allt du gör men även de ihop med din fru.
För att vara lite ospecifik så handlar det om sociala situationer (ej några viktiga dock) som visserligen går att undvika/skjuta på men försöker att tänka på andra än mig själv ibland.
Som svar på din fråga ADHD så handlar det mer om vana men även osäkerhet. Jag tror inte jättebra om mig själv och känner att jag inte riktigt räcker till, att dricka två glas i sällskap med andra skulle ge lite avslappning. Det är anledningen.
Nu kommer jag låta lite schizofren när jag säger att det inte fanns en chans att jag skulle dricka, med tanke på hur det lät igår, som jag skrev så ville jag dricka fast jag samtidigt inte ville det och som jag har känt den tid jag varit nykter nu så väger "vill inte dricka" mycket tyngre.
Jag var alkoholfri och nykter igår, som jag varit snart en och en halv månad, och det kommer jag fortsätta med. Ser ingen som helst (vettig) anledning till att bryta nykterheten och det vill jag som sagt inte heller. Får nog stå ut med att hjärnan spökar ibland, motgångar i viss mån är nog viktigt här i livet för att kunna känna äkta glädje.

Varför varför varför? Panik och ångest i det vackra vädret blir en kontrast. Det känns fel, vi borde ju må bättre när det äntligen är den, enligt mig, bästa tiden på året.

Har toktorskat de senaste dagarna vad gäller A, men min vana trogen gör jag ett nytt försök. Inget annat alternativ finns. Hur ska det annars gå för oss?

Kram till dig och en förhoppning om att du orkar stå emot. ♡ Vi vet ju att det bara blir värre i längden.

Det känns som det går åt rätt håll även om jag dricker mer än jag borde. Det destruktiva drickandet, dvs "nu skiter jag i allt" och bara dricker har jag till största del jobbat bort. Jag har nog också blivit mindre arg generellt, mycket beroende på att jag tills vidare kapat all kontakt med familj som bara gör mig ledsen. Jag har även lyckats sluta att sitta uppe länge och dricka ensam efter att familjen lagt sig, för det mesta lägger jag mig samtidigt långt innan jag blivit plakat. Men, det där belöningsdrickandet har jag inte under kontroll. Har jag gjort något bra så skall det belönas, jag gör tydligen något bra i princip varje dag….. Men, jag har iallafall inte ångest över detta drickande - dock blir det ju för mycket och jag är orolig för vilka skador det ger.

Som sagt, jag jobbar på och tar ett problem i taget. Nu skall jag hitta andra belöningar och inte fira med A. Total nykterhet verkar omöjligt, men varje nykter dag blir ett steg i rätt riktning.

Nu jobbar vi vidare!

Skulle tänka på mig själv och dra ner på jobbstressen, så tog semester i går. Alltså, det funkar inte att ha "fritt fram" för mig. Två liter (!) vin lyckades jag få i mig + 1 liter i måndags kväll. Det mest skrämmande är att jag tål mängden. Visserligen under flera timmar, men ändå... Sluddrar inte, balansen är ok, ingen märker något... Jo, jag somnar fortare än M, vilket aldrig händer annars. Men om det kommer upp kan jag skylla på att jag tagit en sömntablett.

Kollade i morse för första gången beroendecentrum i min kommundel och man kan komma på stödsamtal utan att journalanteckningar görs. Vet inte om det är den vägen jag ska gå eller om jag ska söka vc för mina panikångestattacker. Visst, det hör säkert ihop, men panikattacker vid stress fick jag innan jag började dricka på vardagar. Har dessutom en jättebra husläkare. Lite rädd dock att det tas prover och syns att jag dricker.

Fattar bara inte att allt gick så bra i början av mitt försök att bli nykter. Kanske går jag fortfarande och hoppas att den perioden ska komma tillbaka. Även för två år sedan hade jag ett uppehåll på ca 50 dagar som gick utan kamp.

Nu ger jag det till på måndag att bestämma mig. Är panikattackerna värre söker jag hjälp. Blir nog en nykter helg i alla fall, då M är med och vi inte tar något då vi är ensamma hemma. Skönt, men otroligt att jag inte klarar att fixa det själv. Den där stoltheten över alla nyktra dagar känns rätt avlägsen just nu. Bläää....

Solen vräker ner dag efter dag och just idag mår jag skit!
Det är så vackert överallt som det blommar men inuti mig är det grått och gråt. Vill inte känna mig såhär!
Det är så svårt att låta bli att döva deppigheten och ångesten med alkohol.
???

Jag tycker precis som Sisofys. Och du har helt rätt i att de vuxna ska ha nolltolerans när det gäller mobbning.
Det får inte förekomma helt enkelt!!
Jag tänker på dig och hoppas du får till en förändring.???

Verkligen!

Hade jag förlorat de mina hade jag nog tyvärr fortsatt spiraltrappan ännu lägre tills räddningen var så långt borta att jag troligtvis inte klarat av att ta mig upp igen. Med eller utan hjälp.

Jag vill dricka betydligt mindre. Jag har en vilja.
Men den viljan är tyvärr inte tillräckligt stark.
Jag har inte haft någon utlösande faktor eller något negativt som har hänt, en stark anledning till att minska eller sluta.
Har aldrig varit i rännstenen, aldrig behandlat andra illa pga drickandet, inte gjort bort mig, inte misskött mitt jobb.
Snarare är det känslan av att ha en så stark last som är jobbig och att det svider i plånboken. Men det är dessvärre inte tillräckligt starka anledningar för mig, viljan är inte tillräckligt stark pga "bara" detta.
Sen är jag i grunden ingen viljestark person. Svårt att fullfölja projekt, det är av och på, tröttnar snabbt, hittar något annat som är mer intressant. Men ibland önskar jag nästan att jag fick en sån där enormt dålig upplevelse, som gör att jag åsidosätter A.
Det var mina reflektioner för idag.

Ångesten som känns som den ska bryta av en på mitten och ta livet av en.
Ja, fyfan för den!
Prova en promenad. En riktigt lång promenad i högre tempo. Få igång endorfinerna som blivit ljusskygga av drickandet. Känn hur kroppen får jobba och hur trycket släpper.
Testa!

Mellanmjölk:
All heder åt dig som ännu inte passerat barriären med alkohol på arbetstid.
Vad känner du tar emot med att vara ensam med barnen?
Jag är likadan. Det skrämmer mig till en början, men nu när jag är nykter njuter jag av det.

Kämpa på, båda två!

Sen några månader tbaka har jag börjat notera i min kalender hur varje dag sett ut A-mässigt. Om jag druckit eller varit nykter. En enklare form av dagbok. Då kan man se tydliga mönster... O just i dag, 5, ser man att d är då det brukar dra i gång. Så jag ska passa mig extra idag. Skriva här är ju oxå en form av dagbok, och har hjälpt mig mycket. Ser fram emot kvällningen, när jag tar fram mobilen och skriver "N".

Ha d ?

Tack.. f tanken!

För vad det nu kan vara värt..... tänker på dej!
Vet hur det känns.

Sov som en klubbad säl i natt. Länge sen sist. Trodde problemen skulle va borta idag.. Men då börjar andra delar av mig spöka, ryggen *aj*. Finns säkert ett samband med A.. som ju varit huskuren länge. Måste ta mig i skinnet o komma ut o röra på mig, skulle behöva käpp.. fast ja har ju kryckan Antabus, som ja nyss tog.
Heja alla! ?

Jag har haft tankar att dricka på jobbet, men har ännu låtit bli. Jobbet är allt för mig, efter barnen såklart, kan inte riskera att förlora det. Det är som en andra familj, de är ett oerhört stöd för mig och att veta att jag klarar mig bra ekonomiskt är en stor trygghet.

Igår bestämde jag och sambon oss för att vi ska separera, ingen av oss orkar längre. Han pratar skit om mig bakom min rygg, ljuger mycket, som om sanningen inte är illa nog. Nu är alla grannar involverade och strålkastarljuset lyser starkt på mig. Det känns som en oerhörd lättnad att avsluta detta, men jag är också livrädd och väldigt ledsen.

Han vill att jag ska säga upp mig från mitt jobb, det har han velat ungefär sen han insåg hur bra jag mår av det. Jag behöver ju bara en billig lägenhet så då behöver jag inte tjäna så mycket. Jag jamsar med, men aldrig att jag kommer nöja mig med mindre och förlora min stora trygghet! Nu blev det en roman om bara mig, förlåt.

Jag tänkte också dricka 2-3st 3,5'or, men lyckades stoppa tankarna. Det som funkar bra oftast är att tänka mig hur jag öppnar första ölen, känna den bra känslan när den börjar verka. För att sen öppna den andra och tredje. Men sen då.. de tar ju slut. Och då är jag precis där jag var innan jag öppnade den första och allt har börjat om. Jag tänker på konsekvenserna som blir om jag blir påkommen. Ångesten som garanterat kommer infinna sig oavsett. Så jämför jag det med att inte öppna den första ölen, hur jag har ryggen fri och inte gjort något fel. Hur jag kommer känna glädje och känna mig stark. Det har faktiskt funkat bra de allra flesta gånger den där blixten kommer in i huvudet att jag ska dricka. De gånger jag inte klarar av att hantera tankarna är när jag ska vara ensam över natten, då dricker jag varenda gång. Och ibland startar det en period av drickande, som det gjort nu. Förstår inte vad det är som är så läskigt med att vara ensam hemma med barnen ett dygn eller två? Vad sjuttsingen är det jag måste bedöva?