Senaste kommentarerna i forumet

Ja det är samma....
Har väl gått sådär kan jag säga.
Minskat mina minnesluckor från 9/10 till 5/10
Skickat en egenremiss till psykatrin men inte hört något än. Märkligt att de inte tar folk på allvar.
Vill ha hjälp På ett sätt men ja vill inte hamna på soc med barnen.
Deras pappa har inte problem utan det är jag och vi bor ihop.
Är själv ”uppväxt” med soc i familjen och avlastningsboende.
Jag vet att det skulle vara för barnens bästa men det är som en spärr, jag gör de inte!

Ja vet inte vad jag ska ta mig till.
Det är ju genetiskt och jag inser att jag är mer och mer som min far. Med alkohol, depressioner och ångest.

Jag känner mig så ensam här i verkliga livet. Ingen vet förutom min sambo som blir arg på mig vilket jag känner ger motsatt effekt.

Du skriver att lärarna gör så gott de kan... jag hållet inte med. Han är rätt liten din son, eller hur? När barn i grupp ger sig på en annan, så har det varit flera incidenter tidigare som hade kunnat uppmärksammas och bearbetas. De ska ha en plan mot kränkande behandling och jobba med förebyggande åtgärder. Hade de varit duktiga på det här så kanske det inte skulle hända. Tendenser till att ge sig på nån finns alltid, men lärare kan stoppa det genom förebyggande arbete.
Ställ till ett jäkla liv, tänker jag. Kräv att få veta vilka konkreta åtgärder som skolan gör. Läs skolans plan mor kränkande behandling. Läs skollagens 6 kap. Där står vad skolan är skyldig att göra när sånt här händer. Rektor och huvudman ska informeras och ska utreda, dokumentera. Det finns få saker som gör så ont som när barnen far illa, men det finns också ett signalvärde i att ställa till med ett jäkla liv. Man visar både sitt barn och personal att det inte är ok. Och de har makt att stoppa sånt här, med rätt sätt att arbeta. Det blir svårare och svårare ju äldre barnen blir och ju mer som har accepterats, så jag rekommenderar verkligen att du bråkar som sjutton nu. Kräv konkreta dokumenterade åtgärder, Kräv att de jobbar med planen mot kränkande behandling. Och gläds åt att du är nykter ?, annars hade du kanske också missat det här.
Hoppas det ordnar sig, Amanda!

..vi två. Jag skulle häva ångesten igår kväll för att klara natten bättre, men det blev för mycket. Så nu är jag fortfarande på samma punkt som igår. Ikväll ska jag jobba, så det blir nyktert nu. Kämpar med tankar att dricka, 'om jag dricker si och så mycket är jag körduglig vid den tiden', ska verkligen försöka låta bli. Har antabus hemma, borde egentligen ta en så är det löst sen.

I min kommun finns en alkoholmottagning där de inte för journaler, kolla din kommuns hemsida, borde finnas överallt tycker jag.

Jag lider med dig.Du är i ångest karusellen och har svårt att hoppa av. En karusell som vi alla här har varit på. Men om vi kan hoppa så kan du (även om det inte känns så nu).Jag lovar. Är det något du kan göra när ångesten/suget kommer som du kan lägga ditt fokus på just då? Många gånger höjs motivationen när de kanske har gått någon/några dagar. För då ser man - Jag kan faktiskt göra detta !..(Lättare sagt än gjort jag vet). Men att du är här är en väldigt bra början.Ta dag för dag och försök inte "trycka" ner dig själv. Du gör så gott du kan efter omständigheterna ❤️?

Sovit dåligt och vaknat flera gånger med ångest. Har det nu och det kryper i hela kroppen. Jag ska ta en dag i taget och den här dagen får lov att bli a-fri. Jag ska försöka. Blir så förbannad på mig själv. Jag vet att dricker jag, så mår jag dåligt. Ingen vet hur illa det är, ingen. Så vill jag ha det och vänder mig istället hit. Vill inte prata med familj och vänner. De har ingen aning vilket helvete jag utsätter mig själv för och hur jävla dåligt jag mår. Har blivit expert på att sätta på mig den glad masken. Jag vill vara glad utan den och vet att det är endast jag som kan förändra allt. Ha en bra dag alla!

Den rädslan känner alla faktiskt. Får jag inte dricka en öl igen någonsin? För mig blev det istället, vill jag dricka den där ölen igen? Det får framtiden utvisa. Idag är jag inte sugen på den ölen då jag vet vilka risker det innebär. Romantiseringen av hur fantastiskt det är. Ja, första 20 minuterna och i ungdomens dagar kanske. Men den där ångesten man får på köpet och de där flerdygnsfyllorna som man inte pallar gå av cold turkey utan springer till beroendecentrum - är det värt det då? Nej, den där första ölen är inte så lockande då.

Faktum är så känslan av att sätta sig i solen och njuta av en ramlösa, cola zero eller kanske en alkoholfri öl istället är ju faktiskt nästan lika bra de första 20 minuterna men klart bättre sen de kommande timmarna. För det är känslan av att njuta som vi vill ha och den går att få utan att fuska och ta genvägar med alkoholen. Men ofta är det en förändring inifrån en själv som måste komma också istället för att bara sluta dricka. Att bara slänga flaskan är ofta ett steg som hjälper väldigt lite - om än bättre än att kröka.

Många som är äldre säger att de kvalificerade in som alkoholister redan vid 20-årsåldern men att det sen tog ytterligare 20 år innan de skulle förändra sitt liv. 20 år med mycket kul men många super bort oerhört mycket fint på den vägen dessutom. Det finns de som slutade tidigt och verkligen mår bra av det. Sen finns det sådana som mig som gav sig fan på att kunna kontrollera alkoholen in i minsta detalj och är man (var tidigare) kontrollfreak så vill man inte se sig besegrad av flaskan. Jag gav mig fan på att vinna... den kampen var typ omöjlig att vinna. Sen insåg jag en viktig sak.

Det är jag som väljer om jag vill dricka. Jag valde till sist att inte vilja dricka mer. Det var en seger över alkoholen faktiskt. "Förbudet" eller tvånget försvann och jag såg mig inte som besegrad. Jag hade plötsligt kontrollen - att faktiskt avstå. Ångrar mig inte en sekund idag - vad framtiden bjuder på vet jag inte men efter snart åtta månader är det bara toppen :D

Då har jag hållit uppe längre än så tidigare men alltid haft tanken på att snart kan jag nog dricka igen och det funkar ett tag. Sen vips in i dimman och man tänkte, hur fan gick det här till... repeat and rewind :D

Hur fan ska det gå till? Har inget direkt sug på det sättet, men fattar inte hur fan man ska stå ut ett helt liv utan öl och glädjen det innebär. Men jag har samtidigt väldigt lätt att föreställa mig ett liv utan den ångesten och eländet som sköljer över en dagen efter. Så vi får väl prova, kanske går det över och vi får kul som fan OCH kan hoppa ur sängen tidigt på lördagar och söndagar och springa en tur.

Asken, hellre ta tag i det nu än att vänta 20 år. Om du känner dig ensam så testa ett AA möte. För mig var det en väldig lättnad att se att det finns alla åldrar och livssituationer representerade. Man behöver inte sitta på parkbänken för att vara i behov av att gå dit. Sen kanske det inte är något i längden men du kommer inse att du inte är ensam!

Hur fan ska det gå till? Har inget direkt sug på det sättet, men fattar inte hur fan man ska stå ut ett helt liv utan öl och glädjen det innebär. Men jag har samtidigt väldigt lätt att föreställa mig ett liv utan den ångesten och eländet som sköljer över en dagen efter. Så vi får väl prova, kanske går det över och vi får kul som fan OCH kan hoppa ur sängen tidigt på lördagar och söndagar och springa en tur.

Asken, hellre ta tag i det nu än att vänta 20 år. Om du känner dig ensam så testa ett AA möte. För mig var det en väldig lättnad att se att det finns alla åldrar och livssituationer representerade. Man behöver inte sitta på parkbänken för att vara i behov av att gå dit. Sen kanske det inte är något i längden men du kommer inse att du inte är ensam!

Åh tack för ditt svar Ellan! En tröst är alltid att man inte är den enda som känner såhär. Jag har inte gått på AA, jag har min pojkvän som stöttar mig endel. Jag läste på om alkohol, böcker, läste mycket på detta forum. Inombords kände jag verkligen att det inte höll längre. Jag växte upp med en pappa som är alkoholist och jag började se spår av mig i honom. Aldrig nöjd, drack i smyg, vardag, helger, drack dagen efter fylla. Så jag gick bara ut offentligt med att jag hade alkoholproblem och nu får det vara bra. Men samtidigt har jag ingen i vardagen som har mina problem, så det är lite jobbigt att inte ha någon att prata med som verkligen förstår. Terapi har jag gått i andra perioder i andra delar av livet av andra anledningar.
Men ja, precis som du säger så behöver jag nog bli vän med mig själv. För just nu är jag mest besviken på mig själv hela tiden och pratar ner mig. Känns som jag gått ner mig och bara känner för att stanna där. Stort tack för ditt stöd och grymt gjort av dig med två år!!❤️

Jag påminner inte alls om din partner i mitt beroende. Mitt beteende är väldigt annorlunda men samtidigt väldigt dåligt för mig och min omgivning. Hur som helst så skriver du väldigt bra om er situation och det ger mig styrka att fortsätta. När jag kan se andra liknande men ändå olika situationer uppmålade så klart så får jag hopp. Att det finns personer som försöker hjälpa oss som är i skiten trots att vi kämpat emot. Men var rädd om dig, skiten har tyvärr plats för fler.
Jag tror inte att man kan hjälpa någon som inte vill bli hjälpt (tidigare jag). Fortsätt skriv, jag kommer att läsa.

Vill skriva av mig och antar att det här är rätt forum att vända sig till, stöd och någon man faktiskt inte känner som ändå bryr sig lite är något jag tycker är väldigt fint!

Men tyvärr ingen vidare framgång för min del, dricker mer än någonsin. Spritflaskan kommer ofta fram även på vardagar. Helgerna består av en konstant fylla från fredag till söndag kväll. Har även börjar dricka lite på morgonen för att orka gå till jobbet, detta handlar om 3-4 öl för att komma i balans efter gårdagens drickande.

Har varit hos doktorn, har fått medecin mot ångest och även mitt alkoholsug, skulle faktiskt säga att inget hjälper. Dricker jag inte kan jag inte sova. Och ligga vaken en hel natt är för mig så mycket ångest och tanken på det får mig att vilja dricka. Även den ständiga känslan där man inte riktigt vet vart man ska ta vägen är väldigt obehagligt.

Även fast jag dricker innan jobbet så har jag en nöjd chef. Ingen vet något, inte mina närmsta vänner inte mi famil inte min chef. Ingen vet hur mycket jag dricker.

Jag har faktiskt ingen plan på att sluta, nu har jag känslan av att jah mår bättre av att dicka än att låta bli.

Återigen rörigt,

Hej,
Jag känner igen mig i din beskrivning och har nu varit nykter i lite mer än två år. Är lite äldre än du dock och har familj.
För mig blev lösningen att börja bli vän med mig själv. Lära känna den nyktra tjejen och komma underfund med henne. Jag hade en period där jag kände mig som du beskriver det. Jag var vilsen och visste knappt vem jag var längre. Vad uppskattade jag i livet? Vad gillade jag att göra? Vilken färg på väggarna ville jag ha? Alla frågor blev stora... men sakta kröp den nya tjejen fram. Jag fick ta det lugnt och känna mig för. Göra om och lära om. Nu funderar jag på att skola om mig och byta jobb. För den som sitter framför datorn hela dagarna med siffror högt och lågt är inte den jag är idag. Men det får ta sin tid tänker jag.
Starkt att du håller i nykterheten.❤️ Har du något stöd i detta? Några möten eller samtal som hjälper dig? Själv går jag på AA vilket jag trivs med men har även vänt ut och in på mig själv i terapi. Bitarna faller på plats om vi gör små små saker i taget.
Kram
Ellan

.. Vinäger! ?

tyvärr... Håller med dig, då vore ingen här. Vet själv hur det är trots att mina barn är vuxna. Där är jag inte klockren vad gäller att råda just nu.

Tror dock inte att du behöver gäspa dig igenom livet. Kanske känns det så ett tag, men alla som lyckats vara nyktra länge vittnar om motsatsen (haha, autocorrecten skrev "mördaren"). Läs gärna trådar av Lim, Lerigen eller miss lyckad. Finns också flera veteraner som Adde eller Berra.

Fyra dagar till ända. Du resonerar så klokt och insiktsfullt. En dag i taget...

Du har alldeles rätt. Men det är ju inte logiken som styr utan känslan, annars hade jag inte hamnat här. Och en katastrof är nog vad som krävs i vissa fall för att komma till insikt. Så ja visst är ”gäspande på fester” värt att barnen inte är oroliga. Men under ytan oroar jag mig för att gäspa mig igenom livet utan att någonsin vara glad igen.

Du har alldeles rätt. Men det är ju inte logiken som styr utan känslan, annars hade jag inte hamnat här. Och en katastrof är nog vad som krävs i vissa fall för att komma till insikt. Så ja visst är ”gäspande på fester” värt att barnen inte är oroliga. Men under ytan oroar jag mig för att gäspa mig igenom livet utan att någonsin vara glad igen.

"gäspa på fester" vs "barnen som visat oro över mitt intag".

Som du själv skriver, det får det vara värt. Självklart! (Därmed inte sagt att det är lätt.)

Ja du, många som stör sig på nykterhet tror jag har egna problem. Varför annars ens reagera eller ifrågasätta?

Bra att du har hittat hit! Fortsätt att skriva, här finns mycket erfarenhet. Vill mest önska dig lycka till. ♡

...närå. Men det kämpigaste är ju att det känns som att man aldrig mer får ha kul. Bara stå och gäspa på fester och vilja åka hem. Antagligen antastad av frågor om vaför man inte dricker och vänliga ”men du kan ju dricka bara på fredag för då bla bla”.

Men det får det vara värt. Klart att 20 års festande MED alkohol kanske kräver ett tag att vända till att ha kul UTAN alkohol.

Är det alltid så att folk som stör sig på att man inte dricker har egna problem? Ser ju nu att det var så för mig i alla fall.

Ja ja vad är väl en bal på slottet utan öl...

.. fan va skönt.
Noll sömn förra natten, så man känner sig rätt yr. Men dumt lägga sig för tidigt.
Svetten droppar så fort man gör ngt fysiskt, annars rätt ok idag. Och naturligtvis ingen A idag. Ny dag imorgon, men det tar vi då, en i taget liksom.
Trevlig kväll!

Ja vinäger, så är det förstås. Många jobb innehåller mycket av det du beskriver.

Jag tror jag liksom fantiserade ihop hur det skulle vara för mig att jobba där. Men jag har ju också massor av hat mot alkohol så det är ju kanske inte så konstigt att jag ogillar systemet ? Jag skulle må rätt dåligt av att jobba i en affär som säljer hockeyutrustning också ?

Men ja... hela grejen med att alkohol är en laglig drog är för mig helt obegripligt numera.

Läste en artikel om Gudrun Schyman och en kommande dokumentär om henne (tror jag det var). Rubriken var något liknande "hela vårt samhälle är alkoholiserat" och hon pratade om alkoholnormen vi har. Just alkoholnormen har jag skrivit mkt om i mina inlägg förut. För den påverkade mig enormt förut, även under mina långa nyktra perioder. Och kanske även nu... Jag tyckte det var rätt klockrent att beskriva hela vårt samhälle som alkoholiserat. Det ÄR ju så. Och jag vet inte men jag känner att systembolaget och klirret från en systemetpåse symboliserar hela den samhällsalkoholiseringen. Jag har aldrig sparat påsar därifrån och typ haft min matlåda i en sån. Jag har alltid kastat dem. Alltid. De synliggör nåt så sorgligt med vårt samhälle.

De flesta är så oskyldiga i den här röran. Man föds ju in i det nästan. Och det är ju det som är problemet. Hade inte alkoholnormen varit så oerhört stark hade jag aldrig druckit. Jag drack inte förrän sista året i gymnasiet och jag gjorde det ENBART för att passa in. Det gick knappt annars. Men jag undvek alkohol så länge jag kunde. Önskar jag hade haft starka nyktra förebilder runt mig men det hade jag inte. Jag tror snarare de runt mig drog en lättnadens suck när jag äntligen blev "normal" och började dricka.

Jag ska i alla fall alltid vara den nyktra starka förebilden för mina barn. De ska alltid kunna känna att det är normalt att inte dricka.

Ha en skön kväll och god natt allihop ❤

Jag tänker alltid imorgon, det är då det händer. Så vaknar man upp med ( kemisk) ångest och hjulet rullar på som vanligt.
@Emma79, har läst din tråd! Oerhört inspirerande! Grymt! Har druckit idag om än inte så mycket. Var en skitdag och fegisen i mig ville inte fejsa det utan sticka huvudet i sanden ( som vanligt, minsta lilla ursäkt) Går och lägger mig nu, med samma jävla känsla att idag bkev inte en bra dag och vet hur det kommer kännas imorgon. Men det är en ny dag! Kanske bättre beslut fattas då. Kram och godnatt på er

... stavning struntar vi helt i här. Jag är svensklärare och det finns ingenstans jag skulle bry mig mindre om grammatik än här på forumet. ♡

Mina barn är vuxna, men kramas ändå. Förstår dock din känsla när en fyraåring tröstar. ♡ Vad gäller partner har jag lika stor tur som du, min man stöttar också till hundra, om inte mer. Gode värld, vad lyckligt lottade vi är. Tur att vi har förstånd att uppskatta det. ♡