Senaste kommentarerna i forumet

Tack, jag har d bra....han va nykter igår och jag va klar o tydlig inför helgen att han ska INTe dricka nåt. Vilket han sa okej till men det vet ni ju, lösa ord så det är bara dom själva som trot på sånt! Men gör han det tar jag sonen och åker bort över helgen...behöver lugn o ro nu, verkligen sett fram emot en slapphelg och är nödvändig för min ork. Så börjar han denna helg så åker vi hem till mina föräldrar o stannar känner jag!
Ser dock fram emot nästa helg redan då sonen o jag ska iväg o sova borta i två nätter fre-sön ?

Sonen är 3,5 år så han börjar ju fatta mer o mer vilket är jobbigt då jag verkligen hoppades denna gång att sambon skulle fatta innebörden i d hela vilket han uppenbarligen inte gör trots massa försök.

Kvinnojouren har jag själv inte vart i kontakt med men däremot en vän till mig som varit i liknande situation har fått tagit in på motell/vandrarhem/B&B pga detta tillsammans med sin dotter. I detta fall handlade d om att sambon slog henne gul o blå nästintill dagligen och trots det fick hon ingen hjälp av dom, då flyktingförläggningar har fått tagit över kvinnojourens lägenheter i första hand. Så för min del är d bara att invänta besked om lägenhet och därefter när det datumet är satt så kan jag prata med min familj om vi kan bo där tillfälligt.

Imorgon är det fest på gång och jag måste vara med. Har köpt hem alkoholfritt och hoppas att jag klarar att bara dricka det. Men jag är så trött och vill helst slippa allt stök innan, men det kommer jag inte ifrån. Men egentligen orkar jag inte alls. Är bara så less och mår dåligt över att jag inte kunde låta bli vinet igår. Men efter imorgon så blir det inga mer fester och kalas på länge ,länge. Då blir det lugnt. Måste bara härda ut morgondagen.Bäst att börja städa nu?.

Vad vore vi utan dessa fantastiska varelser :-)
Hoppas verkligen att du får ett bra möte med aha -känsla. Mycket intressant.
Håller själv på med lite planering och strategier. Har inte kommit fram till någon riktig handlingsplan ännu.
Det enda jag vet på riktigt fungerar är radikalt minska eller sluta.
Ska försöka fylla tiden med vettiga saker till att börja med, d.v.s. tiden som A tog tidigare
fyller jag ex-vis med mer arbete. Trivs med att jobba...
Men också planera in lite kul grejer kvällstid som tidigare ägnades åt A.
Måste skaffa mig några intressen ytterligare eller ta upp gamla intressen såsom fiske som jag gillar.
Ev. funderar vi på att skaffa en hundvalp nu när vår hund börjar bli till åren.
Då blir det som att ha ett barn ett tag och fullt upp. Kul..och lite annat fokus.
Det finns mycket man kan göra om man bara funderar lite. En sak som jag vet är viktig för
mig är att lära mig hantera stressen. Kan vara stressad utan anledning och det ger lite bieffekter i form av ökat sug
och anledning till A bl.a. . När det blir så har jag märkt att träning funkar, direkt när detta sätter in.
Normal stress inför deadline eller så är bara bra och inget jag mår dåligt av.

Vi hörs

Ha det fint!

John

Vara nykter och må bra?
Bara att gå vidare, varje nykter timme/dag är en levande timme/dag.
Kram

Skulle vilja testa detta,Mitt Problem är mängden man dricker,kunde man hantera detta så skulle det nog vara lättare att avstå i längden.Sett filmen `One Little Pill`Låter ju så enkelt??Vill testa men ,men anonymt,?

Hur har du det ?

skall alltid följas av handling tycker jag! Om din partner blir dum av alkohol så skall han ta ansvar för det och låta bli att hälla i sig något som gör honom elak! Förlåt i nyktert tillstånd betyder inte ett smack annars! Så kände jag i alla fall med mitt ex! Och jag kan lova dig att förlåt så småningom byts ut mot ”men va känslig du är, du vet ju att det bara var fyllesnack, inget att bry sig om”! Och du har faktiskt problem när du räknar flaskor mm! Du börjar gå in i ett medberoende! Du kan läsa mycket om det här på Forumet! Lider själv av detta tillstånd! Och om han inte tar ansvar för sina missbruksproblem varför skall du då ta ansvar för att han har bytt stad! Den typen av personer som din sambo är mästare på att söka sig till personer som känner ansvar för allt och alla! Och vi som är medberoende personer är mästare på att söka oss till människor som vi måste ta ansvar för, förlåta mycket, ha överseende med, ett slags konstigt kontrollbehov! Ta inte mer av detta för ju längre tiden går desto mer fast blir man! Man flyttar sina gränser, accepterar sånt man aldrig trodde man skulle acceptera! Helt enkelt tappar bort sig själv och under resans gång försvinner din kraft och energi! Kram och styrka till dig

Jag brukar tänka så, och har lärt mig. Det går alltid över. Hur jävligt suget än är så kommer det dra över som moln på himlen.
Har t.o.m satt mig och tittat på molnen, sett dom glida iväg och visualiserat att där dra min lust att dricka bort på ett litet moln.
Hej då puss o kram. Flyg vidare lilla moln..... åt ett annat håll....

Kram

MM

Jo, jag hänger med men är inte så aktiv i min egen tråd. Såg att jag halkat ner på sidan 3 nu... Surrar mest runt i andras trådar och kommenterar lite då och då.
Är inte helnykter men har minskat på intaget betydligt.
Önskar verkligen jag skulle kunna hålla de tre magiska veckorna men hela tiden händer det saker utifrån som gör mig ångestfylld och rastlös inombords.
Men jag ger inte upp, jag är envis också så en vacker dag...?
Är verkligen tacksam för Forumet, alla vänner här betyder enormt mycket för att jag ska hålla mig på banan.

Att suget försvann.Det kan komma över en, när man minst anar. Vissa jämför det med en våg..Bara ligg still flyt med på vågen, så är det över och allt är bra..Kram

Och unna dig saker du tycker om..Mat, aktiviteter, godsaker..Sov och vila om du behöver det..Inget just nu är viktigare än du och din nykterhet..Varm kram

Vilken lyx??Ofta när spänningar släpper väller känslor fram, vilket ju är bra..Bara man vet vad är bra för oss, när man gör sina val i livet. Jag är glad för din skull granit..Nu är du en person för din omgivning att räkna med..Men tilliten tar lite tid att bygga upp igen.Er kärlek finns kvar?Grattis till det..

Jag har problem med hens alkoholkonsumtion men säger jag något. Så tycker hen att jag har problem som räknar flaskor och jag ljuger när jag säger hen drack tex förra helgen 19 öl på en helg. Vi grälar typ varje helg och så fort alkoholen går in så blir hen annorlunda och gör mig ledsen. Men hen säger oftast förlåt när hen är nykter igen.
Har sån ångest då de känns som jag inte kan lämna då hen flytta till en ny stad för min skull och precis fått fasttjänst.
Har liksom fastnat känns de som, vet inte hur jag ska ta mig någon stans. Vill ju hjälpa hen men vet inte om de går då hen inte tycker den har problem utan de är jag som har problem.

Jag har tänkt i över 6månader nu att de ska bli bättre och lite bättre blev de med spriten borta. Men om hen inte får dricka för mig så blir de ett j* gnäll. Är de enda alternativet att lämna? Eller kan man tvinga hen att sluta?

Jag får intrycket av att du är klar nu. Med den här relationen, med alkoholens konsekvenser, med aggressiviteten, ilskan inom dig själv och det här pisslivet som du kallar det. Så nu är det du och barnen framåt, och fokus på hur ni ska skapa er ett bra liv tillsammans i framtiden.

Nu vet jag inte hur gamla barnen är, men hur mår de just nu? Jag tror mig ha läst i något inlägg att sonen sa: "pappa slog mamma" så jag tolkar det som att de är vuxna nog att kommunicera. Vad känner de?

Du kämpar verkligen för att skydda dig och barnen, och det blev problematiskt när du inte kunde få lägenheten du hoppats på. Mitt intryck är att med anledning av alkoholkonsumtionen, risk för våld och bråk i hemmamiljön, att sonen bevittnat våld i hemmet så har ni sannolikt möjligheter att få hjälp av kommunen till ett annat boende. Ett steg kan då vara att du ringer Kvinnofridslinjen på 020-50 50 50 (har öppet dygnet runt) då de har stor erfarenhet av familjer med liknande erfarenheter och vet hur man bör gå tillväga.

Jag ser att du tidigare skrivit att kvinnojouren inte hjälper och att man får fixa eget boende. Så då förstår jag det som att du varit i kontakt med dem redan? Stämmer det?

Med hopp om en lugn helg för er alla!
/Carina
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Så starkt av dig att skriva här och våga titta på ditt problem! Jag håller med Conny, det har visat sig att om man bryter den negativa alkohol-/drogkonsumtionen så fort och så tidigt som möjligt, desto enklare blir det. Så om du passar på nu, så har du skyddat dig själv från många framtida problem.
Jag undrar, vad tror du skulle vara till hjälp för dig för att lyckas med denna förändring? Kan du tänka dig att ta emot stöd på något sätt? Om ja, så kan ett första steg kan vara att ringa anonymt för att prata med en stödjande person gällande din oro. Eftersom du skriver att du vill fungera utan alkohol och droger så kan jag tipsa om dessa två telefonlinjer:

Droghjälpen - Öppet måndagar och torsdagar 9 – 16. Telefonnummer 020 – 91 91 91
Alkohollinjen - Öppet måndag-torsdag 11-19 och fredag 11-16. Telefonnummer: 020-84 44 48.

Hoppas vi skrivs igen!
/Carina
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Du skriver så viktiga saker, med empati och erfarenhet från att både vara personen med alkoholproblem och att vara den anhöriga. Och de beteendeförändringar som båda utvecklar som gör att ingen person är den person de egentligen vill vara. Samtidigt visar du att förändring är möjligt!

Önskar dig en fin helg!
Carina
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Numera läser jag mest på anhörigsidorna. Det var ju min smala lycka att jag valde att flytta ihop med min särbo, och därmed var jag tvungen att sätta punkt för mitt eget ensamkrökande. Eller, jag insåg väl att det skulle bli så frusterande att inte kunna smita iväg och vara för mig själv med min ranson när jag önskade. Så flyttade jag ihop, och gifte mig med en jämnårig man - med alkoholproblem. Så smart. Men, genom att nu uppleva beroendets baksidor. Hur man förändras med varierande grad av berusning, tillnyktring och abstinens - så blev mitt beslut att välja bort alkohol för egen del bara lättare.

Min man kan inte, eller vill inte sluta dricka. Jag kan förstå det . Att alkohol blir en så väsentlig del av livet, att det bara inte går att tänka bort. Men att leva med det, som utomstående. Det är nästan omöjligt. Jag retar ihjäl mig på det menlösa smygsupande! Allt trams och alla korkade missförstånd som uppstår i en lätt påverka persons medvetande. Och det gör mig till en sämre människa också. För jag blir småsint, sur och grinig. Till skillnad från många av de anhöriga som skriver på det här forumet är jag inte heller storsint nog att vara glad och tacksam de stunder han väljer att vara nykter, eller i varje fall verkar vara det. Jag hinner inte med, tänker jag själv. Hinner inte ta fasta på de stunderna och ställa om humöret. Svagt.

Eller också är jag bara värdelös på förhållanden i största almänhet. Men alkoholen. Vad den ställer till med. Inte för att jag kan se tillbaka på mitt liv och tro att jag hade blivit så där herrejösses fantastiskt mycket lyckligare om jag inte hade ägnat mig åt att fly tillvaron med vin, sprit och öl. Men visst har jag valt bort annat till förmån för alkohol i varierande grad. Det är väl det som gör att jag retar upp mig så mycket på de olycksbröder och systrar som inte riktigt tycks förstå att man helt enkelt inte kan leva med någon annan om man är alkoholist. Det blir för svårt för motparten, den nyktra, att förhålla sig till den humörförändring, den påverkan på personligheten som stigande grader av berusning innebär. Det tror jag att de flesta av oss som skriver här, på beroendesidorna, är väldigt medvetna om. Säkert en av många anledningar till att man söker sig hit. Smygsuparna stolpar på i sin förnekelse. Och det retar jag mig på. Fast tycker synd om min man. Som inte kan välja bort sitt beroende, eller känna någons slags stöd från mig.

Igår var en sån där dag. Sträckte ryggen för någon vecka sedan, men i vanlig ordning skulle jag klara mig själv. I onsdags kväll hade jag så ont att det kändes som jag skulle spy och igår var jag förbi farsan som masserade bort krampen.
Tog inte mer än en timme innan alla spänningar släppte och då kom ALLT över mig.
Kändes skönt att inte bara behöva tänka på smärtan, men så kom sorgen ikapp, skuldkänslorna ikapp, de förbannade jävla tankarna om alkohol dök också upp som ett brev på posten.
Tack och lov dricker jag min partydrink bestående av vatten och Antabus 3 gånger i veckan så jag behöver inte stånga mig blodig för att stå emot längre.

Idag står det familjerådgivning på schemat. Känns precis lika jobbigt inför varje gång även om jag vet hur bra det känns efteråt.
Min kvinna har planerat något för att fira mig i efterskott. Jag famlar helt i mörkret, men vi ska lämna de små på förskolan så det är bara hon och jag.
En dejt! ?

John:
Vad vore vi utan våra kvinnor?
Det känns som du överväger en ny strategi? Är tanken på det något som känns bekvämt?

Återkommer efter kvällens anonymitetsmöte!

Ha en härligt bra dag!

Har du några nära vänner som inte dömer dig?
Det behöver inte vara antingen helt på egen hand -eller berätta för alla.
Inte antingen lägga in sig, gå program -eller vara helt utan behandling/stöd
Jättetråkigt att du mötts av misstänksamhet och dömanden när du varit öppen tidigare, tyvärr är det så hos vissa människor och arbetsplatser, att förutfattade meningar och rädslor tar över när det man behöver är empati och stöd.
Du är fortfarande värd respekt, lika mycket värd som alla människor, oavsett om problemet handlar om missbruk, psykisk ohälsa eller något annat.
Jag har själv valt att vara helt öppen med mina diagnoser - för att jag har ett stort behov av att ventlilera med andra och blir hjälpt av att sätta ord på sinnesstämningar och tankar som annars riskerar leda till återfall. Pratar öppet om det även för att normalisera och fila bort skammen rent allmänt, för att andra som inte vågar ska våga.
Att du ser ditt problem och har vilja att göra någonting åt det ökar respekten för dig och är något att vara stolt över, om inte alla förmedlar detta, börja med att förmedla det till dig själv!
Kram

Yes upp till kamp?nu kliver vi upp i från skytte gravarna och visar var skåpet ska stå ? tar inte mer skit nu.

Och håller hårt ☺️

Jo det är sant det gör det faktiskt ?.Men nuet är jätte viktigt.De är så lätt att vandra iväg med tankarna -När,var,om och hur.Att ha Katastrof tankar till något som inte ens har skett.Och oftast så sker inte det man är orolig för, eller känns det inte lika svårt eller hårt när de nu sker. Så om man bara koncentrerar och håller fokus på den dagen man faktiskt är i så läggs all energi där så man kan bygga upp en dag en efter en! Som en stege.För jag skulle fan aldrig rusat upp i full fart på en ostadig stege iallafall ? Ett steg i taget så man kan känna av om den håller och även att man får hyfsad balans!! och sen ett till och ett till......!

Nu längtar kudden efter mig och jag den..
Så nanna gott ni alla goa..❤️

Ja du har problem . Bryt mönstret så snart du kan är mitt bästa råd . Du går mot djupare vatten just nu så vänd om .

Ok då är det inte lätt att låta bli. Men det blev lagomt.

Kämpa på ! Om du har trillat är det ju ett bevis på att du har stått upp :) fortsätt att träna för det finns bara tre sätt att bli bättre 1 träna 2 träna 3 träna ! Allting går . du kan och du är smart :)