Senaste kommentarerna i forumet

... som alltid i din tråd. Nu håller vi! <3

Vinäger..Det kanske verkar lättare att sluta för vissa av oss, men jag tex läste på forumet plus annan litteratur, pratade med alla som kände till problemet alkoholberoende innan jag startade tråd på forumet. .Så mina återfall(lyckades ju varken minska eller sluta på flera år) är inte dokumenterade på forumet..Utan enbart i min hjärna..Jag tycker du känns starkare och mer insiktsfull nu än tidigare..Så kämpa på..Det kommer bättre tider om vi vill..Varm Kram..

Du har tagit ett mentalt jättekliv mot nya insikter och förändring. Du kommer att fortsätta ta sjumilakliv mot livet så som du vill att det ska se ut. Det är din tid nu :)

Släppte din "fasad" och sänkte din gard och visa din sårbarhet.Kändes de inte rätt befriande efteråt.Att det brast för dig när du pratade med personen i vårdcentralen visar din skörhet men även din styrka.(Även om du inte ser det nu)

Total igenkänning! Kan bl a dela med mig av då vi var på semester och jag sa att jag skulle på toa och istället sprang upp från stranden till snabbköpet och tömde två starköl på en minut och sedan sprang ner och badade med barnen.... sjukt men nödvändigt för att ha kul tyvärr...

Att välja bort sådant som eventuellt triggar. Vill komma till insikten om att jag skulle hälla ur och ser t o m framför mig hur jag gör det utan problem. Min inre målbild, att tacka nej utan att fundera.

Är ännu lite svajig, inte i min övertygelse egentligen, men i mitt självklara nyktra liv. Känner nog mest en sorg över att mitt liv blev som det blev. Egentligen inte över att inte (kunna) dricka A - tvärtom - men att livet tog en sådan komplicerad riktning, att jag hamnade här. Längtar inte ett dugg efter giftet, men efter att slippa tankarna på det, även om dessa är helt inställda på att inte dricka.

Ännu en gång, blir så inspirerad av alla er som varit nyktra länge. Av er som börjar känna en naturlig (jag återkommer ofta till det ordet) nykterhet. Att inte behöva brottas med tankarna på A. Att vakna till en självklar vit dag efter en vit kväll.

Jag är inte där än, men jag är banne mig på väg... Ni ger mig hopp och leder mig framåt. ♡ Kram

Ja så är det nog. En skillnad denna gång är att jag fullt ut, på riktigt fullt ut, erkänner för mig själv att jag är alkoholberoende och att jag behöver hjälp! Jag vill inte ”dricka lagom” jag vill slippa dricka, vill bli fri. Vill konfrontera mig själv med varför jag dricker, varför jag självmedicinerar...

Precis som alla andra här så känner jag igen mig helt och hållet.De var mer förut när man har haft förhållande/sambo.Nu bor jag ensam och kan om jag vill hinka i mig om jag vill utan att smyga.Men förut så va det på kvällen/ nätterna när killen hade lagt sig. Även om jag kom hem före honom och vissa dagar någon klunkar då och då under dagen.
Nu vet jag inte hur länge du har haft din loggbok.Men de är så lätt att stirra sig blind på dom onyktra dagarna.Gå tillbaka och se din nyktra dagar med.Att du har faktiskt lyckats med dom med.Försök att koncentrera dig på dom istället (även om det är svårt.Jag vet) Om man har haft en stark motivation en gång.Så tror jag att den gnyr under ytan tills den har vilat färdigt.Och sen vaknar den igen ?

Det låter fint att du ville hjälpa och stötta mig i fantasin..Men du gör det på riktigt också..Din historia om återfall efter 14 år, bär jag med mig resten av livet.Hoppas du har en riktigt härlig dag..Det är du värd.

Jag tänker att det är ett sundhetstecken att det brister, som det gjorde för dig i samtalet med sköterskan. Just i det ögonblicket när man låter allt rämna och erkänner hjälplösheten för sig själv och andra. Man kastar händerna i luften och medger att det går inte längre, att man har gått helt vilse och inte har den blekaste om hur man ska hitta rätt igen... Där börjar återuppbyggnaden och läkandet. Där är du nu. Kram på vägen!

Tack..... shit vad jag behöver er inser jag, någon som förstår. Behöver stöd, sitter här och tårarna bara rinner. Men är så glad att jag sökt hjälp. Inser att jag tidigare blundat för allvaret och är på något sjukt sätt lättad över att jag fuckat upp på riktigt nu så att jag gör upp med a på riktigt nu, det finns ingen väg tillbaka nu! Vill bli fri!

Det är ju det som skiljer oss från icke-beroende..Vår hjärna måste hela tiden anpassa sig till att inte begäret tar över när vi är i normala situationer typ fester, kalas, mingel osv..Jag har aldrig tyckt att alkohol var viktigt förrän jag blev beroende..Kollade hur snabbt andra drack sitt vin, jag ville bara svepa..När blir nästa påfyllning? Hur mycket kan man dricka utan att bli för full osv..Skynda hem om det var fin-kalas för att dricka mer..Ja detta är ju så klart ett alkis-beteende..Jag kommer aldrig att kunna dricka alkohol..Det är ingen sorg i det, utan ett torrt konstaterande..Jag kommer aldrig att ta droger heller, för det är farligt..Men både alkohol och droger är något man tar för att förändra eller förstärka sinnen..Jag väljer att leva i nykterhet och utan sinnesförändrande substanser..Bra jobbat Jennifer z. Du är förberedd och söker kunskap om beroendet, för att kunna leva som du önskar..

Ibland har jag svårt att hänga med i vissa trådar.Beror på hur länge personen har haft den och hur många kommentarer de finns.Läster alltid dom första kommentarerna och sen dom sista för att kunna få en överblick av personen och den problematik och tankar.Men sen är det svårt att veta vad som har skett under tiden..
Så din summering ger mig en hint "vem du är,hur det har gått och hur du tänker" Och vilken fantastisk syn du har på saker och ting.Verkar vara väldigt jordnära.Och du lurar inte dig själv hur saker och ting är. Du har insikt på många plan. Du är en person som gör misstag.Tänker igenom de,känner och försöker att förstå."Men sen även att du kan släppa det" för det verkar som du förstår att du är mänsklig och kan gör fel. De iallafall mitt intryck när jag har läst..

Kram

Åh, vad glad jag blir att mitt inlägg inspirerar dig till att (kanske) berätta för din man. Alltså, det blev avgörande för mig. Förstår precis vad du menar om att det inte finns någon väg tillbaka, men snart väljer du det steget. Säger som ungdomarna: Gör't!

Bra att du har tagit tag i ditt liv igen. Att skriva här är suveränt, men inte alltid tillräckligt. Ibland får det vara ett komplement. Att söka hjälp är för många enda utvägen och att verkligen göra det tyder på stark motivation. Hela ditt första inlägg andas just detta, den viktiga och avgörande motivationen.

Du kommer att fixa det här, men var beredd på att det blir tufft rent känslomässigt. Använd dina värsta misstag i avskräckande syfte men försök att låta bli att älta. Det är bara jobbigt och leder inte framåt, snarare tvärtom.

Önskar dig välkommen tillbaka och ett stort lycka till! ♡ Och du, skriv, skriv, skriv...

Kan tillägga att när jag ringde och bad om hjälp från vårdcentralen och sköterskan sa ”vad bra! Starkt!” så brast det för mig, detta är såå jobbigt! Hur det ska gå när jag är där vette sjutton....

Tack:) är i sådant behov av att höra sådant just nu då jag känner mig som en så värdelös person, far och make just nu....

Hej! Vad stark du är!! Tack för inspiration!

Två veckor passerade bara sådär. Tycker att du gör rätt som blickar framåt och har ett tydligt mål. Bra att göra dem överkomliga, som delmål, och öka successivt. Till sist behöver du inte göra några nya...

Angående stora fester, bröllop och liknande. Jag erbjöd mig oftast att köra då jag var rädd för att spåra ur. Naturligtvis tog jag igen den vita kvällen med råge när jag kom hem. Var det övernattning drack jag ingen alkohol förrän sent eller så överlevde jag kvällen genom att tänka att det är min tur i morgon.

Låter ju inte klokt när man tänker på det. Men så fungerar beroendet. Skönt att slippa skiten!

Tycker jag känner igen ditt "namn" .Men va inte så aktiv då.Och sen åkte jag på en känga.Och nu skriver jag som en galning här ?
Jag tycker det är så stark av er/dig som ber om hjälp.De är en av dom mest svåraste sakerna vi människor har problem med att göra. (Och säga förlåt) Men du har gjort det, och även står du för att du har gjort dåliga val. Och bara det är en stark början. Så för tillfälligt kan du inte göra mer än vad du gjort!

Dag 14. Känns bättre idag. Är helt övertygad om att smärtorna igår var ett led av att kroppen
är inne i en utfasning av A. JenniferZ skrev stress. Jag tror också att det är stress och att stressen
ger smärta. Stress är ju en sinnesstämning normalt men vid A-utfasning är det en kroppslig stress
som ger negativa fysiska konsekvenser i muskler, leder, tarmar, organen . Kroppen skriker rakt ut efter A
på detta sätt, vilket i sin tur ger smärta.
Det är troligen så att återfallen hos många med A-besvär beror på att man vill
dämpa kroppsliga symtom vid utfasning av A. Man bedövar smärta och stress med A. Väldigt effektivt.
Det blir som en moment 22 situation. Varför sluta om det gör ont efter 10-13 dagar?
Tror att kunskap för att bättre förstå varför kroppen protesterar och gör ont vid utfasning, gör att man blir lugnare och
stressen minskar. Stressen som ju i sin tur ger smärta.Förstår man hur kroppen fungerar vid A-avslut är det
sannolikt mycket lättare att skippa A, även vid svåra reaktioner.
Fortsätter enligt min plan enligt mina utfästelser i tråden. Men inget är hugget i sten ännu.... kämpar varje dag mot smärtor
m.m. Ser friskare ut i ansiktet, ögonen har hittat ut ur sina hålor ;-) m.fl. positiva saker som händer i kroppen.

En dag i taget :-) Lycka till alla....

John

Jag har insett att jag har en sådan där medberoendepersonlighet. Tror det var pga något av dina inlägg som jag googlade efter info och gjorde tester... I mitt fall handlar det inte om substansmissbruk iofs, så jag vet inte om det räknas på riktigt. Jag utvecklade min medberoendepersonlighet redan i barndomen, som del av en emotionellt och socialt dysfunktionell familj. Att ta ansvar för familjens beteende och reaktionerna från omgivningen var nog en rätt naturlig konsekvens iom att det fick konsekvenser för mig själv. Barnet som ville följa spelets regler och vara med i gemenskapen fick inte inträde. Samma sak nu i vuxen ålder. Att hålla andra under armarna, kudda och sopa undan har jag gjort för att deras oförmåga får konsekvenser för mig personligen, eller för mina barn. Under senare år har mitt beteende även läckt in i arbetslivet. Jag gör likadant i förhållande till kollegor som inte klarar av sitt uppdrag. För att deras oförmåga får konsekvenser för mig personligen i form av en kaotisk arbetsmiljö, och för lidande tredje part. Så, min slutledning blir att ansvarstagandet för andras misslyckanden växer fram i strävan att skydda sig själv och det man värderar högt från konsekvenserna. Någonstans på vägen suddas de egna konturerna ut så till den milda grad att det blir omöjligt att skilja på mitt och ditt.

Oj vad duktig du är!!! Och jag har inte läst hela din tråd men det jag läst känner jag igen såå mycket av.... heja dig!

Hej!! Bra gjort, vad starkt!!!!

Detta är dag 15 för mig. Det innebär att jag är inne på vecka 3.
Först hade jag en dag i taget som mål. Efter några dagar var jag trygg nog att våga lova mig själv 3 veckor.
Nu är jag på god väg dit och är redo att tänka större.
3 månader är mitt nya mål. Tror faktiskt jag har en bra chans att klara det.
Det är en utmanande tid att göra detta just nu. Sommartid, roseviner, inbjudna på några bröllop. Midsommar. Födelsedagsfester.
Varje gång en sån stor utmaning kommer ska jag tänka på att desto större utmaningen är, desto starkare måste man väl känna sig efteråt när man klarat det? Eller?

Dessutom har det varir så här för mig:
Eftersom jag druckit så bottenlöst och dessutom snabbt så skulle det ha märkts på fester/ om jag druckit bland folk.
Så de senaste åren har denna typ av tillställningar bestått av en lång plåga av självbehärskning. Inte låta någon märka. Dricka i samma takt som alla andra.
Varje sådan tillställning har jag knappt varit närvarande i nuet. Bara kämpat för att inte dricka mer och snabbare. Och sen när jag kommit hem snabbt svept ett par glas vin.
Det kan kanske vara så att det kommer vara enklare för mig att inte dricka alls än att försöka hålla mig till ett par glas. Jag hoppas att det är så det blir. Jag känner mig hoppfull och så oerhört glad. Så tacksam för hur jag mådde imorse. Piggheten, energin, närvaron. Jag klappar mig själv lite på axeln samtidigt som jag tackar er.
Ny kämpar vi vidare ✨.