Senaste kommentarerna i forumet

Låter som att du är på helt rätt spår!
Njut!

Sååå intressant om hjärnan. Och så kan du testa L-glutamin. Du kan läsa om det t.ex på Kurera. Kram? / mt

Behovet finns inte för mig att dricka under en bra period. Känner aldrig det begäret att "bara ta ett glas vin".
Är jag i en bra period så reflekterar jag inte över alkohol, på gränsen till avsmak för det. Tycker det luktar illa.
Smakar illa. Till skillnad då mot en dålig då jag kan gå igång på doften av handsprit. Får stänga
av tv när det kommer alkoholreklam, allt kring alkohol triggar på ett maniskt sätt.

Skulle jag kunna? Ja men med stor risk att dra igång en ny period av drickande.
Skulle jag t.ex ta en öl så väcker jag behovet att vilja dricka. Det kanske inte kommer omedelbart,
men den glödande kolen har fått lite luft under sig och kan flamma upp.

Men två öl i min värld också helt meningslöst. Blir jag inte riktigt full på det som serveras så avstår jag hellre.
2 öl eller 2 glas vin, är inte intressant - då tar jag hellre vatten. Jag tror att periodaren inte uppskattar
smak och doft som andra.

Vi dricker för att bli fulla, väldigt fulla och det är där vårat driv ligger.

Undrar hur det kommer sig, - jag slutade tvärt med kakor, godis, etc, för några månader sedan, och det har inte varit några som helst problem! Jag har istället fyllt på med massor av god näringsriktig mat av alla de slag, så det är inte ett dugg synd om mig!
Men det är intressant det där, vad det är som driver oss. Kanske har det en del att göra med att jag växte upp i ett spartanskt hem, nästan utan sötsaker av alla de slag?. Vi hade självhushållning och bodde långt från affärer,... vilket säkert hjälpte till. Så sockret har aldrig fått något grepp om mig. Och alkohol smakade jag inte förrän i 20-årsåldern.... och är nu minimalkonsument även på den fronten.... Lucky!

Hänger ihop. Märker att A-sug försvinner när jag äter lite socker, och tvärtom. Kan mota bort akuta sug med en banan och kaffe. Det där hänger ihop, antar att dessa centra ligger nära varandra i skallen. Eller kanske är det samma centra? Inte bra på hur våra hjärnor fungerar. Minst min egen. Den lever sitt eget liv. Äter inget när jag dricker. Tappar matlusten helt och går ner väldigt mycket i vikt i min dåliga period.

Hade extrema sug efter socker när jag slutade dricka.

Ja du, socker och carbs. Periodare med det med. Mår inte bra av det och försöker att inte. Men slarvar ibland.
Nu när jag äter Concerta - Elevanse så ... äter jag kanske för lite. Man tappar ju matlusten totalt av dessa.

Jag gillar att läsa allt om hur mat påverkar oss. Strikt LCHF är för mycket fett för mig. Provat många gånger och
mår illa av allt fett. Men jag äter när jag äter fett - bara bra fetter.

Hjärna och mage sitter ihop. Läser mycket om mat och hur vi påverkar hjärnan med var vi äter. Jag är inte processerad mat.
Mycket Rawfood, medelhavskost, antiinflammatoriskt.

Ska kolla länken

:)

15 glas per vecka är jättemycket och är gränsen för riskkonsumtion. Så tror inte riktigt att 10-11 glas är riskfritt heller. Även liten mängd skadar - det är ju ett gift.
Jag har druckit mer än så tidvis men vet ändå att ovanstående mängd är lite väl högt satt.
Och lite som Ellan skrev: vill inte trampa dig på tårna. Alla är lyckliga med son strategi. Men att ha en hälsoplan för att kunna dricka låter lite knepigt i mina öron. Och väldigt oavslappnat.

Alltså, jag tänker då inte på det kemiska innehållet, eller den berusning det ger. Jag funderar på vad alkohol i grunden har för funktion och symbolvärde för oss människor. Vad det är man i vidare och djupare mening vill uppnå, speciellt när man överkonsumerar?
Ibland tänker jag på bristen, och därmed längtan efter ett nära och bra hållande av en förälder, som en tänkbar orsak. Alkoholen har ju den förmågan att momentant verka "hållande", värmande, – en trygg, "närande" famn. Ett surrogat för en sådan. Bristen, längtan, saknaden efter denna grundläggande relationen, tänker jag kan vara en viktig faktor. Åtminstone när drickandet har gått överstyr, blivit tvångsmässigt och beroendeskapande.
En dödlig omfamning i slutänden. Alkohol dödar, sedan den omfamnat och tröstat länge nog.
Kanske resonerar alkoholmissbrukaren omedvetet så: utan din kärlek kan jag inte, vill jag inte, leva, men blandar då ihop mänsklig kärlek med kemiskt framkallad illusion av kärlek.

(Redigerade texten, eftersom den blev dubbel...)

Nä kan inte skylla på det. Har inte depression, utred och visade inte på den diagnosen.
Det är mer som "alla känslor man kan ha" kommer på samma gång. Skriker i kroppen.

Men bättre idag så får se om jag vågar gå ut, alltså jag har inte fobi för
att gå ut men för många uteserveringar runt om där det är lätt att slänga
ner bakdelen..... :( Och där ska bakdelen icke vara.

Män har 15 glas som gräns/vecka. Naturligtvis individuellt.
3 dagar är kanske mycket men jämfört med den konsumtion jag hade innan är det lite.
Att man sen är nykter 6 x 3 veckor/år gör det hela bra konsumtionsmässigt och då blir de 15 glasen
mindre /vecka om man tar hänsyn till 52 veckor /antal glas.

Det andra känns som en klibbig gegga där (inte så) långt borta.

Det går att komma ur. Jag känner inte längre att jag “missar något” för att jag inte dricker, tänker snarare på vad jag missat genom att inte vara nykter.

Livet, på riktigt.

Emma, saknar en LMAO-knapp nu ?
PS: Ramlösa Granatäpple is da shit ?

Fast iofs kan jag vara ledig varje dag om jag vill.... Vi är numera två pensionärer och en egensinnig katt som delar hem och liv. Ja, jag väljer avsiktligt ordet hem för numera är huset även mitt hem. Under ett antal år var mitt fokus riktat mot att söka ett annat, eget boende men nu är jag hemma här där jag är. Vi slötittar efter mindre och mer lättskötta alternativ men det gör vi tillsammans.

Snart, på valborgsmässoafton, är det sex år sen mannen tog återfall, jag hoppas det sista. Före det ett och ett halvt år av nästan-nykterhet, om än med vita knogar - så helt annorlunda än åren dessförinnan med eskalerande missbruk. Vi talar sällan om den tiden men ibland drabbar minnen och överväldigar... De senaste dagarna har det hänt, först mig och sen honom att vi mött våra smärtpunkter. Det som drabbade mig handlar om sår och övergrepp från tidiga år som inte har med mannen att göra men ändå funnits och finns med som sår inom mig. Häromdagen var det bara ljud och harklingar från en mansperson i närheten som fick mig att fly in genom dörren, in till tryggheten. Vi talade om detta, ett av de där smärtsamma men i efterhand befriande samtalen.

Bara någon dag senare hade mannen ett upprört samtal med en bekant, också hen nykter. Efteråt, när han ringt upp och återupprättat relationen, sade han till mig 'det är viktigt att komma ihåg att vi är skadade människor vi alkoholister'. Det kanske kan låta egendomligt men det lugnar mig att höra sådant. Det förvissar mig om att han lever i medvetenhet.

För en vecka sen var vi i Söderledskyrkan i Stockholm på konvent och mötte gamla och nya vänner i gemenskapen. Det betyder mycket att vara i de sammanhangen där den a-fria samvaron är enkel och självklar.

Och ja, nu ska vi vara mestadels helt lediga resten av våren. Vi har båda jobbat en del i våra 'avlagda' yrken. Båda trivs vi när vi är där, i jobbet, men båda är vi nöjda med att kunna välja själva. Och nu väljer vi våren och varandra. Det är ett nytt och annat liv som inte är utan utmaningar. Vi har ju båda haft jobb som tagit mycket av tid och tankeverksamhet som nu ska fyllas av annat. En spännande resa in i framtiden.....

En bra dag önskar jag dig som läser ? / mt

klart för honom var er gräns går (att han söker hjälp), håll på den gränsen! Tror, som du, att man behöver hjälp på ett eller annat sätt om man är missbrukare! Går inte ”bara” sluta dricka! Dessutom tycker jag att det är HAN som skall komma och tala om detta med er, inte din svärmor! Säkert jättejobbig för henne att hennes man missbruk orsakar problem i familjen! Som den medberoende person hon är vill gå in och ”fixa till” saker och ting! Tycker inte ni skall dras med i detta! Va bra att du och din man är eniga och att din man sätter gränser runt sin familj!

Visst händer det att människor kan sluta på egen hand! Tror det är viktigt att initiativet och kontrollen får ligga kvar hos den beroende så länge det går. Om hen söker hjälp hos AA eller vården är det säkert också bra, bara det är förankrat hos den sökande själv. Alla försök att tvinga, förmå personen att söka, brukar tyvärr vara kontraproduktivt, har jag tyckt mig märka.

Ja drickandet har verkligen blivit en norm. Det är det man gör liksom ( om man inte umgås i väldigt sportiga kretsar, själv lyssnade jag på punklåten ”Spriten räddade mig från sporten” när jag var ung ).

Vi har ju ofta pratat om de sydeuropeiska dryckesvanorna, där vin faktiskt mest är en måltidsdryck.

Nu alla ”rosé i solen” ”fredagsöl på jobbet” ”vin picknick” ”grillgroggar” o fan o hans moster.

Get a life, säger jag och smuttar bittert på min Ramlösa?

Om jag minns rätt är santorini, som ännu skriver här ibland, en av dem som hade hjälp att ta makten över alkoholsuget genom att äta enligt LCHF. Lycka till! / mt

Vaknade kl 5.00 pigg, funderade på att gå upp... men lyckades somna om.. nu sitter jag här med kaffe och läser. Ser fram emot en energifylld dag som nu ska börja med en promenad med hunden i en fantastisk miljö med skog, höjder och utsikt över ett glittrande vatten! Tänk vad man får uppleva och känna när hjärnan inte är bedövad av alkohol☀️Ha en underbar lördag och var rädda om er!?‍♀️

Spännande det ska jag lyssna på!
Jag försöker parallellt med vinet ta bort socker och snabba kolhydrater som också är ett sug hos mig... ha en bra dag!

Mitt säger ”åt helvete med allt”. En tydlig bild av mig själv, skrämmande och lockande, ju vansinnigare desto mer lockande, dyker upp. Och det är då, precis då, som jag behöver stanna upp och andas, gräva, fråga mig själv vad som hände. Vad var det som väckte mr Hyde?
Jag har kunnat göra det flera gånger nu. Men vet aldrig om det är möjligt att dra i nödbromsen nästa gång. Händer det idag? Imorgon? Märker i skrivande stund att det alltid är och har varit lika nära. Kanske strategin ”ok, men inte nu” är den allra bästa. Går att använda om och om igen tills sinnesstämningen byter spår.

Jag funderar lite på vad E.K. menar med ” nya fasta mätbara rutiner”. Är det något man kan köpa av henne? Priserna är ganska saftiga, vilket man kan se på företagets hemsida.
Jag står också lite frågande inför att en ”periodare” skulle känna sig bekvämt övertygad om att det aldrig kommer en ny period.
Det gäller åtminstone inte för mig som kämpat med detta under många år.

Jag är på något sätt glad att jag är långt ifrån ensam att vara där jag är idag pga förlust / sorg.
Jag blir glad av att läsa era fina kommentarer, samtidigt som jag blir ledsen av att läsa om era egna livsöden.
Tack för att ni delar med er!

Igår kväll. Soligt. Varmt. Klassiskt ölväder.
Vi åkte hem till pappa efter att jag slutat jobbet och firade hans fru. Fikade, ungarna lekte och alla hade trevligt.
Ungarna stoppades i säng och min kvinna masserade min nacke då jag av förklarliga skäl är jävligt spänd i nacken.

Just ja! Vi hade ju dejtkväll i tio minuter för några kvällar sedan. Vi skulle prata med varandra oavsett hur trötta vi än var.
Vi pratade. Hon sa sanningar som gjorde så fruktansvärt ont att höra. Hur hon upplevt saker. Hur hon hanterat situationen.
Instinktivt kände direkt att jag behövde bli full för att fly, men jag lät bli.
Dagen efter började vi prata odramatiskt. Hon börjar stötta mig i min vilja att bli nykter, på riktigt. Alltså, hon har varit ett stöd hela tiden i den frågan, men först där och då kom vi varandra lite närmare igen.
En liten avstickare. ?

Ingen alkohol igår heller!

Ha en fin dag! ☀️

Förmodligen kan jag det även idag.
Men ett glas vin eller ett par öl ger mig ingenting. Smakar inte ens gott. Jag har aldrig velat dricka bara ett glas. Inte ens under alla de år jag inte trodde jag hade problem längre.
Risken finns alltid att jag väcker demonen. Kanske inte första, andra eller tredje gången, men hur vet jag det? Minsta antydan till berusning är som att reta upp ett sovande monster.
Dricka utan att känna någon som helst berusning - var går gränsen?
Varför dricka ett glas av någonting jag inte tycker om utan att ens få ut något av det?
Svaret på din fråga - och det här gäller ju bara mig själv - jodå, skulle säkert kunna. Finner det bara helt meningslöst.

Ordna tankar behövs verkligen. Kan inte begripa hur mkt strunt som ryms där inne i min skalle. Promenader är min överlevnad på alla sätt mentalt och fysiskt.
Och detta forum som utgörs av en mängd kloka människor som visar entydigt på "den rätta vägen".
Vi är många som trasslar och försöker ta en enklare väg.... genvägar som verkligen blir dyrköpta sen-vägar.

Såg nu att denna del endast var för anhöriga.
Tar självklart bort mitt svar om det inte passar här.