skrev Mirabelle i Dax att vända blad.

Så kallades det i någon artikel jag läste. Jag är assjuk. Det hjälper inte direkt tillfrisknandet att man framstår som så himla duktig och kompetent och får idel lovord... Jag har tex fått väldigt saftiga löneökningar under de senaste åren, just för att chefer premierar oss som "ser och tar ansvar för helheten", i folkmun - sköter sitt eget och alla andras jobb samtidigt. Men insikt är första steget, eller hur? På något vis ska det väl gå att bli oduktig...


skrev JenniferZ i Hjälp

Var inte arg på dig själv. Du kommer igen. Samtalsstöd låter som en bra idé.
Och glöm inte att vi finns här. När suget kommer i eftermiddag/kväll: skriv ett inlägg. Jag kan hänga här hela kvällen om du vill. Vi kan prata/skriva istället för att dricka. Det finns många här som kommer svara dig och peppa.

För mig var de 3-4 första dagarna tuffast. Håll ut. Efter de dagarna kommer du känna fördel efter fördel. Slippa skamkänslorna. Det blir lättare även
Glöm inte att vi finns här. Och vi vet hur jäkla svårt det är, så slå inte på dig själv. Igår var igår och idag är idag.


skrev JenniferZ i Dag 10- är det nu jag lyckas?

Tack John!
Ja- jag har beställt L ?. Från Holistics. Äter även multivitaminer sen dag 2.
Har gått upp 4 kg på dessa 2 veckor dessutom! Lika mycket till och jag kommer se friskare ut.

Jag ska börja träna jätteförsiktigt. Jag hör till de som måste hejda sig. Jag går lätt all in. Bokar en plats på ett marathon som målbild.
Är rädd att jag kommer att bli deppig när jag inser i vilken förfärligt dålig form jag är....
Men att träna lugnt i början gör ju också att man slipper den mest helvetiska träningsvärken. Den som gör att man inte kan träna på 5 dagar. Bättre att ta det lugnt och få till träning i alla fall varannan dag.

Det stämmer att det går bra. Detta är inte första gången jag försöker sluta, dansare den 4:e eller 5:e. Men första gången jag ens klarar mig så här länge. Och första gången jag haft någon att prata med (er). Vilken skillnad.

Visst var det du som började kunna se skillnad i ditt ansikte? Det väntar jag fortfarande på- och ser fram emot!


skrev Jasmine i Jag hoppar vidare hit :)

Du verkar ha så mycket positivt i livet... så härligt att vara med i en grupp och framträda. Måste vara en endorfinkick som är bättre än någon känsla du kan få av alkohol. Du äger;)


skrev Jasmine i Tillbaka igen

Te var det jag drack när jag var nykterist tills jag var 18. Nätter med te och diskussioner om livet, killar, politik... Det hade jag också glömt;)


skrev Radar77 i Tillbaka igen

Vad bra gjort! Bra initiativ skall bli spännande att följa!


skrev Jasmine i Tillbaka igen

.. bio har jag faktiskt glömt bort efter alla år med småbarn. Jag har en vän jag promenerar med och en annan som jag ibland mediterar med... får utöka det till bio med någon. Just nu är jag som sagt mest med barnen (vilket inte är det sämsta;))


skrev Jasmine i Tillbaka igen

Den här gången har jag bestämt mig för att vara nykter 90 dagar och sedan utvärdera... Jag lovar inte att jag ska vara nykter resten av livet, bara de här 90 dagarna.. Och även om det just nu känns tråkigt utan vin så kanske det känns annorlunda efter 90 dagar? Och gör det inte det så kan det ju inte finnas något enda negativt argument för att vara nykter i 90 dagar? Jag har ju druckit mer eller mindre varje dag under tre år utan att må särskilt bra... så om jag nu har "tråkigt" i 90 dagar så är ingen större skada skedd;). Så resonerar jag. Följ med på resan och prova! Tre månader, vad är väl det av ett helt liv?;)

Kram <3


skrev Radar77 i Tillbaka igen nu är det allvar...

Tack alla! Verkligen tack! Fan vad bra det här forumet är. Så skönt att inte bli dömd. Och skönt att mötas av förståelse för vad den här hemska sjukdomen betyder. Jag ska använda mig av er så mycket jag kan och jag ska försöka ge er allt jag kan tillbaka även om jag bevisligen inte har så många svar att ge men jag kan lyssna iaf


skrev John-Erik i Dag 10- är det nu jag lyckas?

Hej Jennifer!

Du som nyligen kom hit !! Du nämnde 3 veckor och nu höjer du målet. Fantastiskt, verkligen.
Det märks av det du skriver att avhållsamheten verkligen gör nytta för dig mentalt och för din kropp.
Att börja träna är väldigt bra och får fart på organen på ett bra sätt.
Tänk på att börja försiktigt, låg till mellanintensiv utan att höja pulsen för mycket.
En del skribenter skriver om L-Glutation. Detta är bra och gärna då i kombination med ett brett spectrum
av vitaminer. Glutationen gör att kroppen tillgodoser vitaminerna effektivt. Boostar kan man säga..
Om L-glutation sen gör att man sänker suget efter A så är det ju ännu bättre.
Min Glutation köper jag från Örtagubben, som även säljer via nätet. Märket : Holistic`s
Grattis till lyckad nykterhet Jennifer!

John


skrev Ullabulla i Dax att vända blad.

Och just den utsuddade gränsen gör det ansvarslösa ansvarstagandet så oändligt.
Man vet inte var det (jaget) börjar och slutar.
Så till slut står man där med sörja upp över öronen och undrar hur det gick till.

Men det vet man nog bara man orkar tänka efter.
Man såg till att bygga sitt eget berg av gränslöshet som torkade ut en inifrån och ut och tömde en på all kraft.

Men insikter staplas på insikter.
Och för varje insikt som sakta får börja gro och klarna så blir man en liten smula klokare,till nästa gång :)

Just det där ansvarstagandet som du skriver om mirabelle är för mig också en form av kontroll och makt.
Jag får makt och kontroll över de människor jag tycks hjälpa.
Min plats blir större och viktigare och jag inbillar mig åtminstoe själv att jag gör en nödvändig insats.

Men ibland när jag granskar motiven så handlar det om någon sorts självfrotterande,dvs jag gör det för min egen skull på andras bekostnad.
För det kostar på för mycket att säga,men nejdu,det där är ditt problem att lösa.
Mitt slutar här och där tar ditt vid.

Gör jag så,då släpper jag kontrollen och faller och får faktiskt lov att ta konsekvenserna av att denne "oansvarige" inte följer upp situationen på det sätt jag vill.

Och Mirabelle,medberoende är nog vanligt vid dåligt psykiskt mående hos föräldrarna.
Jag tjongade både missbruk och psykiskt dåligt mående så jag har en del berg kvar att bestiga innan jag kan kana utför igen..


skrev AL i Tillbaka igen nu är det allvar...

Lycka till imorgon. Hoppas du får känna dej än mer stärkt i ditt beslut efter mötet.


skrev Miss_blondy i Tillbaka igen nu är det allvar...

Gör du ju.Du ska vara stolt över dig själv -Verkligen.Om du nu börjar gråta imorgon.Så kommer du endast ha någon som förstår och stöttar. När man gråter som behövs egentligen inga ord.Det visar istället sina känslor.Så vad är egentligen skillnad att visa sina känslor med tårar/ledsamhet än att endast beskriva dom verbalt. Sårbarheten finns där vare sig ! Men det är så tabu belagt..! Vare sig vad som sker imorgon så hoppas jag att du uppdaterar ☺️ Va öppen och ärlig och tro på dig själv..


skrev AL i Att ständigt försöka

... era kommentarer är viktiga för mej...eftersom jag inte kan prata med någon om allt skit som snurrar runt i huvudet.
Idag har jag iaf börjat med ett annat fokus än tidigare och jag tror det ska gå bra. Mannen i mitt liv får vara mitt fysiska stöd och ni mitt mentala. Det ska gå bra.


skrev Radar77 i Jag VILL ju!

Har inga svar men kan lova att jag följer och peppar allt jag kan! Men för min del funkade det inte på egen hand....


skrev John-Erik i Tillbaka igen nu är det allvar...

Hej!

Lider med dig. Du har troligen nått den absoluta botten mentalt i alla fall.
Du har panik. Hela du andas panik.
Försök att sortera tankarna. Du har tagit ett beslut om att inte dricka vilket är fint och bra.
Självföraktet är ju något som kommer med A per automatik. Detta vänder du snabbt. Om 3-4 dagar
i nykterhet så kan du redan känna tillförsikt och se en framtid.
Du kommer att hitta ditt rätta jag om du klarar en tids nykterhet. Som någon sa i tråden, klarar
du inte detta själv så sök hjälp. Hjälp finns...

Var rädd om dig och lycka till! Skriv gärna och berätta hur det går för dig.. så att vi här inne vet
och kan pusha/peppa på rätt sätt. Vi har alla samma problem som du nämligen och stor samlad erfarenhet...
Vissa har lyckats väldigt väl av skribenterna här inne. Läs dem och ta rygg på dem...

John


skrev JenniferZ i Dag 10- är det nu jag lyckas?

Tack alla!
Det som hjälper mig mest just nu är nog all igenkänning. Och att nu direkt förstår vad jag menar. Att ni (tyvärr) haft det likadant.
Tack igen för att ni tar er tid att skriva i min tråd. Eftersom jag ännu inte tagit mig modet att berätta för någon så känner jag mig väldigt ensam i detta. Tycker så mycket om att läsa och skriva här.
I veckan som kommer ska jag berätta för min man.

Jag har en helt annan fundering. Fasen vad jag måste luktat illa när jag drack! Och då menar jag inte just andedräkten.
De senaste åren har jaf svettats mycket nattetid, mina pyjamaser har behövt tvättas varje dag för de har fått en märklig lite unken doft. Likaså min hud. Trots parfymer eller doftande hudkrämer har denna doft inte kunnat döljas. Även om jag ibland tänkt att det nog bara är inbillning, att jag tror att jag luktar.

Men igår sade mitt ena barn när vi skulle natta: Mamma vad gott du luktar!
Och då doftade jag på min hud. Och det stämmer. Eller snarare, jag doftar ingenting. Vill aldrig tillbaka till A. Kan inte fatta att jag har utsatt mig och omgivningen för detta i så många år.
Imorgon återupptar jag min träning efter 2 år. Då lär jag svettas ur de eventuella kvarvarande gifter jag har i kroppen.

Jag är just nu så hög på denna upplevelse. Som en annan typ av rus. Och jag vet att det kommer gå över. Det kommer bli tuffare. Jag kommer vänja mig vid att vara pigg när jag vaknar. Inte bli euforisk över det. Vänja mig vid att lukta gott. Men just nu surfar jag på denna våg. Och kanske kan min träning få detta 'rus' att vara lite, lite längre?....


skrev Miss_blondy i Jag VILL ju!

Att man vill så mycket men kan inte är en fruktansvärd känsla. Men även om det inte känns som det nu.Så kan man Sen kan det se ut på olika sätt.Ta olika lång tid.Men tids nog så kan man.Om jag jämför när jag blev nykter förra gången (mitt första försök) så kändes det NÄSTAN rätt direkt (hade inte planerat att försöka). Som va så konstigt.Men efter 1/2 så "tvärvände" det och jag tog ett aktivt medvetet återfall.Denna gång är det svårare.För nu är det något som jag kämpar för och vill.Det jag gjort/gör är att när ett sug kommer så "låter jag det passera" - en känsla varar inte för alltid.Och varje gång jag lyckas att gå emot känslan (kan vara upp till 10 gånger om dagen) så blir motivationen starkare.De bevisar för mig själv att jag kan även om det är svårt.Och för varje gång man lyckas att hantera ett sug så stärker de en.Och sen klarar man kanske "bara" fem stunder av sug och sen dricker man på den 6. Men man har ändå lyckats med dom andra.Och successivt så kanske man till slut hantera varje känsla av sug på en dag.Och det är en dag av nykterhet.Detta fungerar för mig just nu.Och när en dag blir fler så blir de lite lättare för en ny slags av energi tillkommer..

Tro på dig själv ☺️


skrev Jasmine i Vart går gränsen?

Jag har en del vänner som inte dricker så jag får väl börja med att bjuda dem när det är dags... Just nu blir det mest umgänge med barnen och ljudböcker :)


skrev Jasmine i Vart går gränsen?

Jag har en del vänner som inte dricker så jag får väl börja med att bjuda dem när det är dags... Just nu blir det mest umgänge med barnen och ljudböcker :)


skrev JenniferZ i Tillbaka igen nu är det allvar...

Jag är ny här och har haft så mycket hjälp av detta forum redan. Din text andas styrka, och framför allt beslutsamhet. Det kan göra en sån otrolig skillnad när man träffar någon med sån total förståelse, som 'din' sjuksköterska. Som de andra skriver: att bryta ihop är nog bara bra. Renande. Jag är inne på dag 15 och har fortfarande inte gråtit. Men längtar efter det på något sätt.
Du kommer klara detta finfint. Fortsatt skriva här och läs. Både för din egen skull och för att vi andra såklart vill peppa och veta hur det går.


skrev Radar77 i Tillbaka igen nu är det allvar...

Ja tänk om jag kan göra det Mirabelle.... hoppas hoppas...


skrev Radar77 i Tillbaka igen nu är det allvar...

Jo miss_blondy det var skönt men också en befriande känsla att hon sa att jag var bra, när jag ser på mig själv som världens sämsta människa.... att något jag gör faktiskt är ”bra” men jag är rädd för att böla ihjäl mig imorgon..... men efter att ha hängt här på forumet ett par timmar så är jag än mer stärkt i att jag gör rätt som kapitulerar.....