Senaste kommentarerna i forumet

Tack.. ja sant m telefonen, är väl mest ett sätt att inte tänka dåliga tankar.... men jag ska kämpa på!

☺️ kan hjälpa för koncentrationen!

Sedan ser du dagen som en utmaning, ta en kvart I taget. Drick mycket vatten, kan vara bra att fokusera på.

Så ska du se att det snart är kväll och första dagen är avklarad❣️

...”du vaknar med den inte av den”.

Går in I vecka två. Den kommer och går men kommer mest. Har kört uteslutningsmetoden och det borde vara just spänningshuvudvärk.

Det var väl som självaste fan, att nu när man håller sig nykter ska man ändå inte må topp?!

Någonstans känner jag att det kan vara relaterat med mitt drickande men jag kan också ha jättefel. Jag drack ju för att slappna av och koppla bort, nu har det gått 61 dagar utan A, och kanske har orsaken att jag drack satt sig I spända muskler och sedan knoppen?

Är det någon som har någon erfarenhet?

På schemat idag: promenad I naturen ( läs: någon kyrkogård ), meditation och nackmassage.

?

..redo? Vad jag förstår har du gått mycket oftare denna första period?

Kul med förändring och att känna att man kommer framåt!

Ok, tack för tipset!

Är nu på jobbet men undrar hur jag ska kunna jobba under de här förutsättningarna, KAN inte koncentrera mig......

Och härligt med bra sömn!
Jag har också haft en del fysiska besvär. Svårt att veta om det är träningen, kroppens sätt att repa sig efter alkohol el att jag supit bort symptomen tidigare. Hmm..
Ha en bra start på veckan! Nu kör vi!
Kram

Jag förstår din starka oro och önskar så att jag visste exakt hur du ska göra...
Min process var lång, alltså processen som ledde fram till att jag till slut inte kunde dricka längre. Jag har alltid skrivit dagbok när jag var yngre och redan som 20-åring, jag är idag 39, har jag uttryckt ett starkt självförakt och självhat över att jag dricker för mycket. Mycket har jag skrivit när jag varit full, suttit ensam och druckit och spytt galla över mig själv.... Har alltid kunnat sköta jobb och allt sådant, mest för att bevisa för mig själv att jag inte är så värdelös.. Det var liksom en gräns jag inte tillät mig att passera. Så länge det inte syntes var det ju inget problem... Ett vanligt fenomen.
De senaste 5 åren växte sig självhatet större och större, jag äcklades av mig själv och mitt hyckleri, perfekt yta och fullständig katastrof på insidan. Också vanligt tror jag. Men samtidigt drack jag mer och mer, de sista åren bestod av ett par totala minnesluckor per vecka. Mindes ofta inte hur barnen kommit i säng eller hur jag själv gjort det.
Men varför fortsätter det? För mig var det ett tvång, jag ville inte, ville inte åt glädjen eller festkänslan, jag hade bara känslan av att inte kunna överleva dagen om jag inte fick vara full. Ofta stod jag radiostyrd och hällde upp mina glas samtidigt som jag stod utanför mig själv och spottade i förakt.
Jag tror allt detta ledde mig till den dag då jag fick nog, droppen var när jag faktiskt höll på att bajsa på mig i bilen på motorvägen.....
Det blev liksom det sista kvitto jag behövde för att förstå att jag skulle förmodligen dö om jag fortsatte. Mina barns liv skulle för alltid vara förstörda pga av mig. Jag ville någonstans vara kapabel att älska mig själv.
Jag tror det bottnar i det på många sätt, självkärlek. Man växer upp och känner det inte, självmedicinerar med alkohol för att man får känna det en liten stund.
Din dotter har en historia av psykisk ohälsa, det är där jag skulle börja om jag var du. Alkoholen är ett symptom på detta tror jag.
Anledningen till att det faktiskt gått ganska bra för mig att sluta tror jag ligger i just det att jag vill ta hand om mig själv, har hittat mitt värde, även om jag just nu befinner mig i en tung period så känner jag ändå inte att alkohol är min lösning för jag vet att den lockar fram allt det hat och den destruktivitet som jag jobbat hårt för att lägga bakom mig.
Av din beskrivning verkar det dock inte som om hon är där ännu, trots konsekvenserna har hon ingen insikt. Går hon på samtal? Och i så fall, är behandlaren kompetent nog att nå kärnan? Steg ett för din dotter skulle nog vara insikt tror jag.
När jag hittade hit till forumet hade jag viljan men alla fina människor här hjälpte mig snabbt att finna insikten om problematiken, beroendet som det ser ut för alla, det hjälpte mig enormt att förstå att det som fick mig att vilja dricka inte var min egen vilja, inget unikt för mig, utan helt enkelt ett sätt för alkoholen att hålla sig kvar i mitt liv. Beroendets väg kan man säga. Där och då förstod jag att jag kunde klara mig utan alkohol, det var som att få veta sanningen när någon som stått en nära har ljugit för dig under en lång tid, presenterat en falsk världsbild.
Jag hoppas något av detta kan hjälpa dig. Det känns som om din dotter tar antabus för att ta bort symptomen som hennes omgivning reagerar på, men symptomen är inte det ni behöver fokusera på. Hitta orsaken.
Det låter enkelt men är allt annat, det vet jag, men det är det enda råd jag har just nu...
Jag skickar så mycket styrka och hopp jag kan till dig och din familj, fortsätt kämpa och visa att du inte ger dig, jag hoppas också att processen har börjat för din dotter. Men jag kan tänka mig att även du behöver stöd just nu, glöm inte dig själv i detta, är du trasig kan du inte hjälpa din dotter.
Ta hand om dig och skriv gärna igen!!
Jag tänker på er<3<3
Kram Amanda

Dag 67 börjar med ett kraftigt vårregn med tillhörande åska. De doftar gott ute. Smiter ut från jobbet och drar i mig regnlukten, sen in och jobba igen.
Har två veckor kvar på del 1 av min behandling och sen är set dags för 1 gång/vecka i 42 (fyrtiotvå!!! ?) veckor. Grupparbeten, diskussioner och samtal. Spännande!

Och tillsammans med typ Campral

Tack Så mycket för eran pepp!
Idag har jag rätt mycket ångest över att jag ska ringa och be om hjälp.

Just nu känns det lätt att sluta dricka. Men att komma ihåg hur dåligt jag mår nästa gång lusten faller på känns otäckt.

Så var det för mig med. Efter en dryg vecka började sömnen ordna till sig, och i natt (dag 16 idag) har jag sovit helt underbart. Så håll ut! Allt blir bättre.

Vid tidigare försök har jag testat mediciner (campral och en jag inte minns namnet på) nen de funkade inte för mig tyckte jag.
Så jag är inte emot mediciner- tvärtom så skulle jag ta nästan vad som helst som hjälper, om jag hittar något som funkar på mig.

Inväntar ett paket L-glutamin i posten. Många här talar väl om den. Lycka till!!

Hej! Låter klokt! Börjar också ett nytt kapitel idag och följer gärna din resa. Slutar du med alkohol idag eller tänker du dra ned?

Bra gjort! Det kommer att gå bra du låter stark och målmedveten! Läste din trådstart med HÖG igenkänning! Ha en bra dag och du fixar dagen!

Jag har samma sak just nu, hjärnan är överallt! Men jag ska klara dagen och det gör du med!!

Som Mary skriver,dom första dagarna kan tuffa.Men långsam så kommer du känna förbättring. Även att kunna sova en hel natt..?

Detsamma! Och bra gjort!!!

God morgon, vaknar med odefinierbar ångest... vill bara må bra! Längtar till mitt läkarbesök idag i alla fall även om det skrämmer mig!

Tufft är det..... men det blir bättre... håll i bara!

Förra veckan fick vi ett otroligt sorgligt besked. En nära anhörig har blivit sjuk. Gick hela veckan på nålar, tänkte nu kommer han börja om igen.. och mycket riktigt, igår sprättades första ölen (som blev tre, dock bara 3,5:or).. men gissar att det är igång igen. Detta är förmodligen enda sättet för honom att hantera svårigheter. Fan fan fan!
Nästan tre månader utan a. Får se vad hans nästa steg blir?

Med värsta panikångesten. Vill bara kasta mig över flaskan. Tar en benzo istället. Måste klara detta!

Vinnarskallen ger mig ingen ro! Haha

Jag har funderat under veckan som gått och är helt klar över att jag vill ändra mitt sätt att dricka.
Om det ska vara noll eller något enstaka glas ibland är frågan. Eftersom jag redan vet svaret så borde det vara lätt men där kommer velandet in.
Jag tycker det är poänglöst att dricka ett eller två glas vin hemma och det går nog aldrig att ändra på det. Jag vill alltid ha mer och min strategi får nog bli avhållsamhet om jag ska må bättre i mig själv.
Jag ska verkligen försöka nå de tre första veckorna och därefter göra en utvärdering. Idag är det dag 3, bara 18 dagar kvar!?

Tack, nu ska jag sova och vakna till en ny dag. Kramar

Har spenderat dagen i trädgården och med dottern - och varit härinne och läst en hel del. Känner mig så inspirerad nu. Inget sug efter alkohol alls, snarare en skön känsla av omstart.
Bävar lite inför jobbveckan som kommer med en resa (med utsmiddag) på torsdag-fredag. Men tar en dag i taget och ser hur det blir. Nu är den här dagen avklarad och i morgon fokuserar jag på den dagen.
Kram till er alla som peppar och kämpar.
❤️