Senaste kommentarerna i forumet

......och jag är ju även intresserad av hur det funkar när man kommer hem (från jobbet?) och är sååååå sugen på ett (par/tre?) glas vin - varje dag (för en del)? Så ser ju inte mitt beroende ut. Har aldrig tagit nåt glas vin när jag kommit hem från jobbet. Har kollegor som häller upp en whiskey när de kommer hem. För att fira? För att markera att arbetsdagen är slut? För att slappna av? (Eller för att det kanske i vissa fall blir flera glas - vad vet jag?). Det där vardagssuget är ett mysterium för mig - eller kanske inte mysterium direkt - men det är inget jag själv "drabbats" av. Alkholist som jag är.....

Istället så super jag mig så full att INGENTING annat fungerar. Har inga barn att natta, eller göra hemläxor med. Ingen som kan "kolla mig" här hemma. Jag tror att jag helt enkelt har en önskan att stänga av/stanna upp/bromsa - kanske bli ett "barn" utan ansvar. För något ansvar kan man definitivt inte ta när man är plakatfull dygnet runt. Det kanske är just den "upplevelsen" jag vill ha - att under en tid (några dagar) vara helt frånkopplat från samhället utanför? Inte vara med helt enkelt. Att vara utan eget ansvar, eller känslan av att inte ha ansvar. Jag har ju fortsatt ansvar för att försätta mig i denna situation. Det är ingen dödslängtan - jag vill leva. Jag vill bara inte "vara med" under en period. Kan det vara lite så? Visst jag kan "inte vara med" ändå om jag vill. Dra ner persiennerna, inte svara i telefon och vara oanträffbar under några dagar ändå, men det skulle vara konstigt om än fullt möjligt?! Men om jag drar i mig några liter sprit så försvinner ju sådana tankar och ersätts istället av "jag skiter väl i om telefonen ringer, och ger blanka fan i om det är sol- och badväder utanför fönstret". Då är det bara fyllan som kan få mig att pausa livet några dagar. Detta har ju förstås en enorm prislapp kopplat till sig. Jag vill kunna "pausa livet" ändå ibland - det tror jag att de flesta av oss har behov att göra. De flesta gör det utan alkohol. Jag håller som bäst på att försöka lära mig det. Det känns som att det går bra - jag verkar ha hittat en väg.

Kan inte riktigt släppa det där att man inom sjukvården inte vill se oss periodare med lite andra ögon än andra alkoholister? De borde finnas någon anledning till att vi funkar som vi gör? Naturligtvis så är det väl få periodare som börjar som periodare direkt efter alkoholdebut - men efter ett antal år så tycker jag iaf att man kan se en skillnad på de som blir "varjedagalkoholister" och vi som kör hela spritpallen på en vecka och sen lägger ner (för den gången). Är det så enkelt att det är lättare inom vården att dra alla över en kam - och köra en standardbehandling för alla? Eller är det så att forskning och beprövad erfarenhet visar på att vi alla bör behandlas på samma sätt? Jag vet inte - och har inga illusioner om att jag skulle vara lite mindre alkis för att jag "bara" är periodare. Närå, alkoholproblem har jag allt. Rätt allvarliga såna. Men idag, efter ett halvår nykter så är ju mina värden bra - och jag skulle klara mig utmärkt (igen) på "testet" - som skulle visa att jag är utom fara, och inte ens har ett riskbruk.

Hur många är de som har periodproblem som tar dessa utmärkta testresultat som en intäkt för att de inte har några problem? Skulle man kunna nå dessa på något sätt - tidigare? Förändra frågeställningarna, och få in perioddrickande i de annars genomtänkta frågeformulären, för att på så sätt fånga upp personer med detta beteende innan det går för långt. De kanske kan komma till insikt några år tidigare - och i bästa fall ges en möjlighet att ta/få hjälp tidigare?

Bara klurade lite i största allmänhet....... Den f-rbannade vårsolen väckte mig - har väl aldrig skrivit härinne kl 06 på morgonen. Men nu är en mäktig mörkläggningsgardin beställd till somrummet. Det skall bli riktigt mörkt i sovrummet. Modellen hette "Black Out". Lite ironiskt att den skall hänga vid sidan av sängen där ett antal "blackouts" har ägt rum. Nåväl bättre att den sker i form av en gardin - och inte i närliggande säng:-)

Så bra att du hittat hit och startat din egen tråd. Skriv i den, och läs alla andras berättelser. De ser annorlunda ut ibland - men vi "sitter i samma båt", och har ju alla problem att hantera eller bruka alkohol på ett sunt sätt. Tråkigt att läsa om din mamma - jag förstår hur du känner och har agerat. Min mamma lever fortfarande - men det har varit en oerhört tung tid att vara med på hennes resa från fullt fungerande i eget hem - till ett viljelöst "paket" på ett serviceboende. Jag har också tagit till alkohol när känslorna har blivit mig övermäktiga. Jag har gömt huvudet i sanden - och försökt "glömma" vad som händer runt omkring i mitt liv. Har även druckit när allt har varit bra. Det kan man ju "fira":-)

Det "brakade" väl för mig rejält för snart 2 år sedan då en flerdagarsfylla slutade med inläggning hos Beroendeakuten. Efter det så har jag haft ett par "långfyllor" - för att däremellan hålla mig nykter. Vi har båda alkoholproblem - även om jag koncentrerat mitt drickande i perioder. Jag har likväl alkoholproblem!!! Efter inläggningen 2016 så tog jag kontakt med beroendecentrum (i Sthlm-bor där), och fick motiverande samtal några gånger - och sen individuella samtal med psykolog 8-9 ggr (utan kostnad). Ett bra forum att få prata om mig själv, mitt liv, mitt drickande och de människor jag har i mitt liv. Efter det så (2017) så har det "brakat loss" 2 ggr. April 2017 (några dagar), samt i april 2017. Kortare perioder som jag lyckades bryta själv. Snårig är den stig vi vandrar på. Då i september så började jag gå hos en annan terapeut, utanför beroendevården, som jag började gå hos och fortsatt gör. Betalar själv - och det är värt varenda krona. Hon har hjälpt mig/hjälper mig. Har hållit mig nykter sedan september!!! Detta är förstås ingen garanti för att jag inte kommer att dricka igen - men jag får verktyg att hantera situationer som kan vara "farliga" för mig - ofta sånt som har med känslor att göra.

Jag hoppas verkligen att du kan få hjälp, och det låter som att du har fått nog av nuvarande situation. Vet inte var du bor (du behöver inte berätta) men om det finns en beroendemottagning i närheten så gå dit. De kan hjälpa. Vi är inte ensamma, vi är många som inte kan hantera alkoholen och vad den ställer till med. Fortsätt skriva här - det kan bli din "dagbok". Ibland kanske inte någon svarar - eller så får du tips, "klappar på axeln" eller bara några vänliga ord från någon annan som känner igen sig.

Än en gång välkommen - härinne är ett gäng som har varit med om det mesta och lite till. Det har hjälpt mig många gånger. Jag håller tummarna för dig - det går att förändra. Det tar tid, är jobbigt ibland, men det går!!!!

Jag blev så himla illa till mods efter deras orosanmälan att jag sa att jag inte längre ville träffa dem.
Vart sjutton vänder jag mig nu?

Tack för välkomnandet- och som du säger: Heja oss!!

Välkommen hit! Det här forumet är suveränt har hjälpt mig massor. Heja dig! Och mig. Vi fixar det här. Kram!

Ja det låter ju faktiskt så ?
Bara hört det som en Göteborgshistora tidigare.

I may be drunk, Miss, but in the morning I will be sober and you will still be ugly.

-Winston Churchill

Men tror precis som du säjer att du inte borde vara SÅ aktiv på sidan när du inte är nykter.
Utsätt inte de "svaga" som kämpar hårt för att att motstå frestelsen till återfall.
Alla som missbrukar är losers man skadar sej själv och förlorar det som händer i livet och nuet. Ingen vinnare i det
Men man bestämmer själv det måste man inse

Tänker på en rolig historia. På en spårvagn i Göteborg ?
En redigt full man tittar närmre på damen bredvid och utbrister
- oj vad du är ful
- usch säjer hon och du är full.
- ja säjer han , men imorgon är jag nykter
???
Imorgon är du nykter ????
Lycka till

Snyggt jobbat, Jasmine ??

Hej alla denna vårkväll. Jag läser flera ggr/dag på forumet och just nu verkar många ha det motigt ?
Själv ska jag göra en miniresa i helgen (helt självvalt) som tidigare varit starkt förknippat med kalla öl/cider. Samtidigt som jag ser fram emot att komma hemifrån med barnen och bara mysa, vara ute i naturen och äta lite gott, så är jag lite nervig. Har ju alltid kunnat och velat ta nåt att dricka vid denna typ av resa, men det är ju slut med det. Känns lite konstigt och vem vet, är kanske inte redo för det!? Vi ska ju inte utsätta oss för denna typ av situation i början av vår nykterhet. Vet att jag fixar detta och har även kollat upp möjligheten till AA-möte. Men det ör den där klassiska sorgen - hej då till alkoholen som gör sig påmind ?

Idag var en av milstolparna utan alkohol- AW med cola i glaset istället för vin eller öl. Det kändes bra och jag noterade att det var många andra som drack alkoholfria alternativ. Mitt "gamla" jag skulle ha druckit två eller tre glas vin, stannat längst av alla, gått hem och fortsatt dricka tills jag somnade med kläderna på utan att ta bort mitt smink.... Den nya jag drack som sagt cola, gick hem bland de första och tog en promenad med en kompis.

Tack alla för uppmuntran! Det värmer i hjärtat även om jag inte vet vilka ni är i verkligheten. Jag är inte mycket gladare idag, men nykter i alla fall. Alltid något.

Hoppas att din dag har varit bättre än i går. ❤ Kram

Jag är nog väldigt ovan att prata med någon alls om vad som pågår inne i mitt huvud... Mina tankar, känslor... Jag är van att prata, men det handlar om vad jag vill uträtta och varför. Det handlar om att visa kompetens, handlingskraft och ingjuta lugn och förtroende i andra. Ämnet är aldrig mitt eget inre. Jag får den förhatliga känslan att jag bara "larvar mig" och borde sluta sjåpa mig när jag ska försöka berätta hur jag mår och varför. Jag överdriver säkert... Typ. Jag stör mig något kopiöst på min egen villrådighet vad gäller mina egna behov. Psykologen frågade mig varför jag var där, vad jag ville ha hjälp med. Jag hade ingen aning, utan fick till slut rycka på axlarna och erkänna att jag har inte den blekaste om vad jag behöver för att må bra igen. Hade han ställt frågan om någon annan av alla människor som jag fn har ansvar för (både privat och professionellt) hade jag däremot kunnat ge väldigt uttömmande svar. Jag är uppenbarligen helt inkompetent på ämnet "Jag".

En objuden gäst som knackar på när den vill. Men den är svår att hålla utanför dörren. Det krävs mycket förberedelse för det, vilket vi knappast har ork till samtidigt som vi kämpar mot alkoholen. Men de två är vänner, det vet vi, så det gäller att försöka hålla åtminstone A utanför. Lättare sagt än gjort, men du fixade det i går, trots hårt motstånd. Bra där!

Kanon att du inte har något av skiten hemma, jag fixar det inte heller. Ingen idé att chansa på det här stadiet.

Stress är en bra grogrund för ångesten. Ändå säger vi att vi inte har tid med ångestattacker, vilket ger ännu mera stresspåslag. Jag är precis likadan själv, men bra är det inte... Hur tänker vi om?

Hoppas att massagen hjälpte i dag. ♡

Kram

...Det gick bra ett tag. Sen var vinet ständigt i handen igen. Usch. Tänker på det ofta. Att jag skulle vilja vara nykter alltid. Vill vara pigg lördag morgon, ut och springa. Ofta sover jag länge, är för trött och inte alls den jag vill vara.
Tyvärr har jag inte fått nån respons alls av alla psykologmottagningar jag kontaktat, förutom att de tyvärr inte tar emot närmsta 6 månader pga långa köer.
Hmpf... hur kan det vara så svårt att få den sjukvård man betalar för?
Får väl ställa mig i vårdcentralens kö. Så pinsamt att gå till områdets vc men äh.. ännu mer pinsamt att ha alkoholproblem.
Drack vin i helgen. Har inte druckit på 3 dagar. Vill inte heller, just nu. Är rädd att suget ska komma till helgen. Funderar på strategier. Letar efter kärnan i supandet. För mig är det ett sätt att slappna av i sociala sammanhang, att slappna av från stressig vardag, att njuta lite extra. Men jag skulle vilja göra det utan alkohol, jag vet att efter en tid utan är njutningen så mycket större nykter! Bara jag lyckas hålla mig nykter några veckor, månader..
?

Tänker att det blev hattigt och obegripligt för dig. Du är ju inte van vid psykologbesök där du förväntas, vad du själv tycker, fläka ut dig. Psykologen däremot är mycket van vid patientbesök och tyckte nog att det var en helt vanlig första sejour.

Som så ofta tror vi att alla tänker lika mycket på hur vi framstår som vi själva gör. (Hm, i just det här fallet kanske den andre gör det...) Men psykologen har nog andra tankar att fokusera på än om du uttrycker dig korrekt.

Visst, det kanske är så att ni inte klickar, men ge det ett par gånger i alla fall.

Lycka till nu, äntligen är du där! ♡

Nu raderas mailadressen. Skriver du så är det som jag skrev innan.. Ingenskulle va gladare än jag. Om inte?

Då förstår jag dig. Promise.

/Come as you are

Glömde ju en sak :)

*************

Ok. Är det tillåtet? Testar..

Ok.

Nu kör vi då? Har precis lagt upp en helt anonym ny hotmailadress. Vill du skriva till mig så är ingen gladare än jag..

Och alla andra som eventuellt vill skriva går rätt in i spam-korgen ;)

/Vi hörs?

allt du berättar , Kristina 2, man är så ensam i det som händer ! Jag förstår att ni är knutna hårt till varandra pga företag och boende utomlands men något jag känt har stärkt mej är när jag började jobba extra utanför vårt företag, bara en dag i veckan , jag kommer ut ur alkoholistbubblan och ser friska människor ! Så vill jag också ha det !! Kanske du kan göra något som du tycker är roligt nån dag i veckan?

Jo klart man är men man skulle ju kunna dela personlig info såsom mail, mobilnummer etc.
Skäms inte, det är inte dig det är fel på. Det är alkoholen.
<3

Jo. Jag förstår..eller inte. Man är ju anonym på en chatt också..om man vill?

Hursom .FAN! Just nu känns det sjukt dåligt. Ska jag orka en resa mig en gång till...?

Ska sluta skriva nu. Blir nog inte så bra om jag fortsätter.. Känns sjukt att sitta och skriva här full..är faktiskt första gången men men det är väl det detta är till för? ALKOholhjälpen? Hjälp mig?!

Är väl inte riktigt natt än men...för mig spelar det mindre roll..du har precis varit "en röst i natten" för mig.

Återkommer när jag kan skriv "på riktigt"

Känslan nu? Skäms mest. För att jag är en sån jävla loser...

/Master of Puppets

Tack för att du tänker på mej, det värmer oerhört ❣️
Hur det går ..... fortfarande 5 steg fram och 4 steg bak... Han försöker och försöker men snavar ganska ofta över den där ölburken ....
Det positiva är att försöken blir tätare och tätare, insikten att hans kropp inte orkar börjar nog hinna ifatt honom( när fan blir gammal blir han religiös ) och att vi pratar mer. Kan jag hålla mej lugn och inte bli arg så har vi bra samtal men det är inte alltid jag lyckas.....
I lördags chockade jag nog honom! Vi hade en riktigt härlig dag ute i trädgården , jag var tvungen att åka iväg ett ärende och när jag kom hem upptäckte jag att han druckit ett antal öl . Det var ju själva f.. tänkte jag och vet inte var min hjärna for iväg.... Jag ska visa honom hur kul detta är ! Vi hade ett par flaskor vin liggande och dem drack jag upp !! Full blev jag ( vilket jag inte vet när jag var sist) och jag tror de sista årens sorg och ilska kom , allt på en gång, här hölls inte igen på något, speciellt pedagogisk var jag inte ?
Dagen efter var han spak ” menade du vad du sa igår” undrade han och jag kunde svara som han : Äh , det var väl inte så farligt ...... Han var mycket fundersam hela dagen och har inte druckit sen dess ?
Jag har börjat bli väldigt tydlig med vad jag vill och inte vill med mitt liv , vi har lååång väg men jag har fortfarande tron att vi ska lyckas.....

Ja, absolut Lerigen det hjälper att läsa på här regelbundet.
Ja du Tess45, det går inte att ta bara ett glas, det har jag insett nu, det är annars lätt att tro när allt gått bra en tid, har man en gång druckit sig på ett beroende så får man inte ge viruset i hjärnan det minsta lilla.

Jag kan säga att ölen jag smakade på som jag berättade om i mitt förra inlägg gjorde att jag trodde att jag kunde dricka LITE en gång till, men det gick inte, det blev ett rejält återfall med rejäl ångest och en jävulsk baksmälla.

Så, nu är detta inte första återfallet jag har tagit genom åren, så jag är faktiskt inte hård mot mig själv men ser ändå allvarligt på det, så jag reser mig igen och går vidare, fortfarande fast besluten att vara nykter.

Mina riskdagar är helger och andra lediga dagar, så då fokuserar jag på att inte ta det första glaset.
Jag har ganska många nyktra dagar bakom mig så jag vet att det går, även om det stundtals är riktigt jobbigt.

En dag i taget.
Kram
//Mick