Senaste kommentarerna i forumet

Tack för svar!
För mig är nog alla dagar lika svåra. Jag arbetar inte, är med min man som jobbar några år i ett sydeuropeiskt land. Där alkohol är otroligt lättillgängligt. Och det lätt blir ett par glas rosé redan vid lunch. Men inte längre! Och vad skönt det är att ha en ren hjärna. Innan jag blev nykter läste jag ibland om nyblivet nyktra som beskrev de olika kickar de upplevde. Jag fattar det nu! Att vakna pigg, att veta att skulle något av barnen stuka foten på kvällen så kam jag köra till vårdcentralen. Små små saker som just nu känns som kvittrande fåglar i bröstkorgen.

Tack för att du ger mig input. Datum och dagar. Ska försöka hålla mig ifrån fallgroparna. Medan jag fortfarande hade det hela hyfsat under kontroll så tränade jag mycket. Löpning som gav enormt med endorfiner. Men under de senaste 2 åren har jag druckit så mycket att det känts fysiskt farligt att träna dagen efter. Och eftersom jag druckit alla dagar så var varje dag dagen efter. Nu ser jag fram emot att komma igång med detta igen. Känner mig så nyfiken på livet helt plötsligt!

Det är så typiskt med de där varannandagskänslorna i början. Lite som aprilväder. ❄☔☀️ Precis som du skriver ger erfarenheten att en skitdag kan förvandlas till en helt ok dagen efter det lite lättare att klara av dipparna.

Ja, jag tror det... Har inte riktigt förstått mig på hur det funkar här men tror jag fick till en tråd om att jag avverkat 8 nyktra (nu 9) dagar. Eller kom det som ett svar i någon annans tråd, tro? Hittar den inte?

Svordomar är till för sådana här känslolägen. Så fortsätt att citera alla möjliga om det hjälper.

Var det ett tillfälligt bakslag? Vi har pratat mycket om den inre stenhårda domaren här. Så mycket onödigt stryk vi ger oss själva. Rött kort innan vi hunnit kolla igenom situationen.

Är det något särskilt som hände eller har hänt?

Finaste du, skriv och berätta. Då är chansen att vi ska kunna hjälpa till att lyfta dig tillbaka dit du hör hemma, det vill säga långt ifrån glaset.

Massor med kramar ❤

Nu funkar det igen!
Hälsningar rosen

Dag 9?
En bra dag, jobbat, tränat och lagat en grymt god fiskgryta till middag. Känner mig energisk, igår kände jag mig som en urvriden trasa efter lunch... deppig, trött och uttråkad.

Ger hopp för dagarna framöver att det kan kännas bra rätt snabbt efter en rejäl depp?

Svettades så jag trodde jag skulle få simma ur sängen i morse, annars sov jag hyfsat.

Får se vad natten och morgondagen har för mående i beredskap?

En bra måndagskväll till alla?

Har undrat lite var du har varit. ♡

Låter onekligen som att du har det jobbigt just nu, men jag läser ändå in lite tillförsikt mellan raderna:
Du vet att du inte kan lösa allt, därför tar du det lugnt och i små steg.
Du avstår inte vin helt, men det smakar inte lika bra och ger inte samma effekt längre.
Du tränar varje dag.
Och sist men inte minst, du har en superstabil relation med din man.

För att vara i den sits du är nu framstår du fortfarande som den kloka kvinna du visat dig vara. Hoppas allt löser sig till det bästa. ♡ Kram

... där kom det! Utan att jag ens vet varför!?!?

””Fan, fan, fan” citerar Thåström

... där kom det! Utan att jag ens vet varför!?!?

””Fan, fan, fan” citerar Thåström

Du som finns här och ger så mycket omsorg och kärlek till oss andra. ♡

Jag lovade att försöka peppa, men vet inte vad jag skriva som inte redan är sagt. Håll ut, det blir bättre! Ååå, det låter så fattigt och futtigt, men är nog det enda som hjälper just nu. Aktivera dig med något du glömt bort att du gillar. Kanske något annat än kolkedjor. ? Jack Killian eller V borde vi se igen. Försöker muntra upp dig lite med Magnus Uggla i filmen G - som i gemenskap:

https://youtu.be/fWWx_wddmM0

Seriöst, förstår att det måste vara jobbigt att vara ensam med tankarna varannan vecka. Läs här och skriv så mycket du kan. Jag lovar att läsa allt jag hinner.

Kramar i massor, fina du! ♡

Plötsligt ser man slutet på livet det får de flesta att tappa modet.
Solen går imoln
Du tog till dej diagnosen och självklart hamnar man i en kris du är troligen kvar där.
I livshotande situationer vänder man inte kappan efter vinden.
Du insupa våren nu lyssna på koltrasten på dina hundpromenader känna glädjen återvända så sakta.
Om du hinner hämta dej blir resan till Rom en härlig vinst som du aldrig glömmer.
Lycka till

Jag har säkert sagt till mig 100-tals gånger under detta 1/2 år -Om du tar ett glas så är du tillbaka till de livet igen.Men lyssnade jag näääädå. Jag skulle självklart fingra på ölburken.De är så sjukt och förståndet kan inte greppa det riktigt! Och de känns så overkligt att jag sitta här igen med A runt kröken.Lika overkligt som när jag lyckades att vara nykter dag ut och dag in förut..! -Den glädjen och motivation jag hade.Ett barn i en leksaksaffär

Jag hade dagar där jag kunde skrika av frustration,gråta och hade fruktansvärda tankar,känslor och ånger av vad jag har gjort, och alla år jag har slösat.Men ändå visste jag att jag inte skulle dricka.Jag bara visste det.När jag kände alla dessa känslor och hade sug så sa jag till mig -Känn du så men dricka ska du inte. Så "suget" har inte styrt mig på de sättet.Men den dagen där tankarna och suget riktigt kom, då jag inte kunde kontrollera mitt tankesätt och anledningen till att inte dricka så tog de mig endast 6 dagar för att dricka.Så nu förstår jag verkligen vad många av er har/går igenom i er nykterhet. Det förstod jag inte riktigt innan.Jag trodde men det gjorde jag inte..!

Efter av naturliga skäl en massa magbesvär under dagen, har det nu lugnat ner sig. Vardagen återgår till det normala och jag kommer att vara nykter. För alltid hoppas jag förstås, men garanterat en lång period, vad nu det innebär.

Tack Li-Lo, jag blev alldeles varm i hjärtat!

Fina John och Mary: Tack för er omtänksamhet och era tankar. ♡ Jag är så glad för att det eventuella missförståndet reddes ut snabbt - och inte visade sig vara något. Även mindre konflikter är jobbiga när man känner sig lite svagare. Tänk att jag fortfarande tycker så i privatlivet, trots att jag har det jobb jag har.

Btt: Visst är den inre domaren sträng. Stenhård. Orden "vad ont har du gjort" gav mig en tankeställare. Tack!

miss lyckad: Åh, vad jag känner igen mig i den där besvikelsen. När man sett fram emot A och så bara finns det ingen. Och den där planeringen som påbörjas redan flera veckor i förväg, bara bekräftar hur mycket tid vi ägnar åt A, även när vi inte just köper eller dricker den. Längtar tills tankarna ger större plats åt annat. Tack för att du delar med dig! ♡

På tal om tankar på annat:
I dag fick jag veta att jag ska bli mormor igen! ??? Var nog en mening med att få veta just nu, snacka om att fokus hamnar någon annanstans.

Kram

Läkarbesök i dag och fick det väntade beskedet att jag inte har eller har haft hjärtsvikt. För bara någon månad sedan var denna fråga akut. De flesta symptom tydde på detta. När jag läste om hjärtsvikt på nätet fick jag klart för mig att det är en allvarlig sjukdom som inte sällan leder till ett begränsat (invalidiserat?) liv och till en för tidig död. Då kände jag mig inte rädd utan snarare förvånad. Nu när det visade sig vara falskt alarm lyckas jag inte uppamma den glädje som jag trodde ett positivt besked skulle ge. Det är verkligen sant att den friske har många önskningar men den sjuke bara en. När jag såg mörkret hade jag faktiskt bara denna enda önskan, att bli frisk.

Nu står vi i begrepp att resa till Rom. En stad vi aldrig besökt. Det skall bli spännande och jag ser fram emot drygt fjorton dagar i Italien. Någon oro för alkoholen har jag inte. Mitt periodiska drickande är ännu inte aktuellt men jag garderar mig ändå med Antabus. För mig har antabusen blivit till något av en vän. Den hjälper mig att hålla mitt alkoholberoende i schack. För när jag låter alkoholen blomma ut i mig är mitt liv i konkret fara, det har jag flera bevis på.
Jag tror också att vår lilla fox-terrier, Lilly, skulle bli mycket besviken om jag drack. Hon kommer till mig varje morgon och krafsar litet försynt med tassen och markerar att hon vill bli klappad. Den stunden är viktig för oss båda.
Ikaros

Nedskrivna på ditt alldeles egna sätt. ?

Här ovan håller jag med dig i allt, men är rädd att skriva då jag själv inte är mitt uppe i det. Det känns som att jag är ute efter att allt minsann var bättre förr. Men vissa saker var nog det. Jag fick barn tidigt och då var det inte tal om egentid. Förskola (dagis) gick barnen på om föräldrarna hade jobb, aldrig annars. Däremot var öppna förskolan alltid levande och dit gick vi med både små och stora barn. Allt var förstås inte frid och fröjd, men livet var lite som det var. Inte så många val - på gott och ont.

Lite funderingar från mig.

Och du, bara älskar din sista mening...

Jag hoppas ni mår bra ? Jag har varit rätt frånvarande senaste. Det har varit så turbulent i livet att jag knappt vet vart jag ska börja.. men någonstans inom mig finns det ändå en styrka börjar jag misstänka.. Skulle kunna skriva en roman om senaste veckorna men ska inte tråka ut er ;).. I korta drag så kämpar jag på med nya jobbet, försöker träna varje dag.. min man måste jobba på annan ort på vardagarna just nu så jag e ensam mycket.. men det stör mig inte.. saknar honom men vi håller ihop och kärleken är stark som järn. A.... ja ni .. A finns där i kulisserna... idag till exempel tog jag ett glas vin när ja gkom hem från jobbet.. var inte gott... hällde upp lite ostbågar istället med saft.. mycket bättre till filmen... men andra dagar.. vill jag bara ha en massa vin.. ångrar mig varenda gång dock..det ÄR verkligen inte lika gott längre... och ger en ganska taskig effekt.. överskattat.. antar det e en process... just nu håller jag bara huvudet ovanför ytan... om jag försöker lösa allt som händer i vårt liv nu så skulle jag bli GALEN.... så jag tar baby steps.. orkar inte få panik.. vad tjänar det till ? jag tänker på er mycket.. jag undrar hur ni har det och hur ni mår.. men många av er verkar så otroligt starka måste jag ändå säga.. läser ju mångas trådar och jag blir förundrad.. var stolta över er fina ni <3 jag kommer kika in här lite mer regelbundet nu.. har saknat er mina vänner <3 KRAMAR och tack för ni finns / Odette.

Jag har gått in på det här forumet igen, efter att ha "vilat" ifrån det sedan i början av december. Jag har läst din berättelse och alla kloka kommentarer. Hur går det för dig?
Jag driver ett företag med 10 anställda tillsammans med min man, utomlands. Vi är väldigt insnärjda i varandras liv och det är hopplöst svårt att bara lämna. Han har varit på behandlingshem i januari (12 stegs metoden) och kom ut därifrån med övertygelsen om att det absolut inte var något för honom och att de alla vara "idioter". Han skulle börja dricka lagom mycket... jag gav honom en chans att bevisa det, det är väldigt svårt att bara lämna allt i vår situation och efter 35 år tillsammans. Vi har en lång historia och har delat så mycket i livet, de senaste 5 åren med ett värre och värre alkoholmissbruk.

Som du säkert förstår känner jag som de flesta andra, jag vill leva med den man han är när han inte är nykter, inte fyllot som beter sig annorlunda och pinsamt och som bara gör att jag känner mig ensammare än någonsin. Det är otroligt irriterande, ledsamt och ångestfyllt att leva med någon som missbrukar alkohol dagligen och förnekar allt, som de flesta missbrukare antar jag.

Jag önskar dig verkligen allt väl och hoppas du kommer tillbaka och berättar hur det går för dig. Som alla andra säger jag; ta hand om dig själv och sätt dina gränser. Fast jag vet hur otroligt svårt det är.

Ja det har blivit en märklig trend ( som jag givetvis omfamnade tidigare ) med vin på barnkalas. Glasen står högt uppe på bänkar och hyllor. Det viskas lite ” om någon behöver / vill ha så finns det bubbel i köket ”.

Som att det är så synd om oss som nästan är medelålders men ännu inte ser oss som vuxna, då våra liv är så olika våra föräldrars. Så vi MåSTE ha egentid, vi är VÄRDA vinet.

Som att någon tvingat på oss alla dessa krävande små barn.

Vi hade ju inte den blekaste aning om hur det skulle bli. Att behöva ge upp sig själv i ett par år för att få dem på fötter. Sedan glömde vi liksom bort vilka vi var, irrar omkring där i vuxenvärlden.

Och dricker en sjuhelvetes massa vin. Och shoppar på Tradera.

Jag är så marinerad i finvin att jag kommer att överleva apokalypsen!

Kommer det bli många i sommar, oj vad jag längtar.

Jag tänkte vara den som är nere på stranden och leker med barnen.

Fiskar krabbor, bygger hamnar och hoppar längdhopp.

Det har jag alltid låtit någon annan göra för jag satt ju och var värd mitt vin.

Kommer även att vara den som vaknar i ottan och går ner och tar första morgondoppet.

Sedan nybryggt kaffe på bryggan.

?

...för mig, och jag är på dag 55 och har under dessa dagar kanske sett ca 200 glas vin ( snabbt överslag ).

Däremot skulle jag aldrig och jag menar ALDRIG kunna säga det samma om KAFFE , börjar dregla bara jag ser ☕️ ?

Vilket härligt känsla att se på ett glas vin och tänka - helt meningslöst? åh vad jag längtar till den! Tack!

Så bra att du har hittat hit :) Här har du en till som använt alkohol för att bli lugn. Gratulerar till 8 dagar :) Då har du kommit igenom första helgen. Det var en milstolpe för mig iaf. Överraskningen att det faktiskt gick att vara ledig utan vin... Efter ca tre veckor började jag känna mig stabil i nykterheten. Tänkte inte speciellt mycket på alkohol längre. Sedan kom ett bakslag ytterligare några veckor senare, kanske just för att det gick så bra... Som du skriver, man börjar ifrågasätta om man verkligen har några problem med alkohol. Börjar känna sig litet larvig och dramatisk. Nykterheten känns meningslös när det inte är någon kamp längre, på något vis. Nu har det gått över tre månader och någonstans under vägen har min mentalitet förändrats. Det är vinet som känns meningslöst nu. Ruset framstår som ett hot, inte en räddning. Svårt att förklara, men jag hoppas du fattar. Önskar dig fortsatt lycka till!

...det är bra att försöka välja sitt umgänge i den mån det går I början. Jag prioriterade familjen.

När man träffar folk man är van att träffa “under the influence” har jag märkt att det blir lite alienerande. Andra som man typ pratar känslor med eller kanske byter recept ( min definition av djupare vänskap ?) med funkar bra över en kaffe.

Gick ut en kväll på en konsert och när jag sa till min vän att jag slutat dricka blev hon liksom lättad och höll mig sällskap med blaskig A-fri öl hela kvällen

....som Mirabelle är inne på kan fungera...Ja nu känns tradigt, skit, meningslöst, "jag kan lika bra ta ett glas" osv MEN försök hålla ut...vissy det är tråkigt rastlöst m.m. men faktiskt inget "man dör av":)....
Tänk en dag i taget just nu så blir ditt mål kanske mer överkomligt?
Kanske kanske skulle du ångra dig om du tar ett glas idag....nu när du kommit så här långt...tänk att få börja om från dag 1 igen....det är väl onte så lockande...? Jag är ju oxå på dag 14 idag
Mailade min terapeut och fick några hejarop tillbaka.
Har du förresten någon du går i samtal hos....?
Hoppas du håller ut ikväll och att vi andra får läsa att du klarat det - senare här på forumet.
Håller tummarna <3

Jag har ju bara varit utan i 8 dagar, klarat en helg... och fortfarande tänker jag.., yes jag klarade.. redan nu blir jag medveten om i hur många situationer vinet i vanliga fall finns med... kommande fredag är det vinprovning, bara att tacka nej, det känns ok men jag vet att liknande saker komma erbjudas mig hela tiden...just nu är jag motiverad att avstå... men säkerligen kommer även jag känna din meningslöshet.. tack att du förberedde mig på den...tyvärr har jag inga råd att ge dig men jag hejar på dig och hoppas att du ska känna som vår vän här skrev: att till slut känns vinet meningslöst, den dagen längtar jag till!?