Senaste kommentarerna i forumet

...verkar ha väldigt mycket att göra. Så ser de någon som tycks kunna fixa sina problem på egen hand tror jag att de säger “Ja Ok , nästa!”

Tyvärr träffar man sällan någon som verkligen tar sig tid, lyssnar och likt en detektiv letar reda på vad som är fel.

...verkar ha väldigt mycket att göra. Så ser de någon som tycks kunna fixa sina problem på egen hand tror jag att de säger “Ja Ok , nästa!”

Tyvärr träffar man sällan någon som verkligen tar sig tid, lyssnar och likt en detektiv letar reda på vad som är fel.

Pga jag inte riktigt kan ändra min situation till det bättre så flyttar jag till -Förändra sitt drickande..!
Men jag ska komma tillbaka om det är det sista jag gör ?☺️

Ekorrhjulet stressen alla måsten tror jag har gjort alkohol till dagens "Valium".
Den är accepterad och legal får människor att varva ner koppla av tillsammans med andra eller för sej själv.
I all stress är det svårt att koppla av och man blir tvungen att ha tråkigt en stund
Tampas med sina egna tankar och känslor. Med lite vin i glasen blir det roligare och lättare och man kan prata om " ingeting" med vänner länge.
I en grupp blir det inte poppulärt att någon säjer nej till alkohol man blir ju då plötsligt en klarögd observatör.

Tror att det finns många många fler riskbrukare av alkohol än vi anar även om vi drog till med en siffra uppåt
Men det finns så mycket annat gott att dricka än alkohol det är lätt att glömma i vimlet.

När det gäller alkoholförgiftning så gå in på yoy tube se donumentären om amerikanska
Elisabet Vargas journalist och Tv nyhetsankare.
En otrolig berättelse mycket sevärd

När jag nu fokuserar på en anhörig och vår relation, riskerar jag förstås att bli en del av missbruksproblemet, dvs att jag gör hans problem alltför mycket till mitt; blir sk "medberoende" och glömmer därmed att han är en vuxen person, själv ansvarig för sitt liv. Vad jag däremot kan och måste! kräva är att han ska respektera mig och mitt liv.

Man är så peppad på allt det där roliga som är planerat. "Denna helg kommer bli fantastisk!". Men slutar aldrig som man tänkt. Håller med AL om att det var både fint och respektfullt skrivet, och för mig var det oerhört viktigt att läsa. Det ger mig en påminnelse om hur det brukar sluta för mig när alkohol är inblandat. Det är inte värt några timmar skoj för att sedan sluta i kaos och katastrof samt dåligt mående och ångest flera dagar därpå där man inte ens klarar av att ta sig upp ur sängen.
Så tack för ditt fina inlägg ?

Min är också opåverkad trots mitt höga alkoholintag genom åren. Tydligen har vi tur, men alkoholproblemet kvarstår, oavsett om levern mår bra eller ej. Men jag känner verkligen igen mig i det att man börjar tvivla på om man verkligen har så stora problem, eller om det bara är inbillning.

och respektfullt skrivet... trots baksidan.

Tappat dagliga updates på gott och ont.
Kontakt med vården på fler sätt vilket jag rekommenderar till alla. Jag har fallit flera ggr igen och haft lite binge-drickande. Men min lever är knappt påverkad alls? Överdriver jag min (som jag tror) alkoholism? Får råd som att planera och minimera mängd per vecka etc? Mitt grundproblem är fortfarande stress, ångest och sömnproblem men jag är övertygad om att jag blivit beroende men känns inte som många inom vården håller med? Kanske för att jag utstrålar välklädd affärsman och såna kan inte ha den typen av problem?

Tex att vi här på forumet pratar hjärtligt och öppet om våra problem, diskussioner som leder hit och dit och verkligen ger något.

Men IRL pratar man sällan om något vettigt eller givande, med sina arbetskamrater och vänner blir det mest blaha blaha.

Detta samhälle där man kan gå ett halvt liv utan att prata med någon, knappt personalen på ICA säger hej.

Ibland uppstår spontana möten och kommentarer på stan och de gör mig alltid så lycklig. Någon ger en positiv kommentar om min klänning, att den gör henne glad. Man hjälper någon ned något på en hög hylla i mataffären och får ett leende.

Ett ”Godmorgon!” I hissen eller ett ”Hej” från en granne.

Vad jag vill säga att detta samhälle bäddar för flykt, genom alkohol tex. Vi verkar inte veta hur man är medmänsklig utan.

För mig försvann de där belöningstankarna efter ett tag. Jag såg ett ”efter” nykterheten, nu efter ca 2 månader har det blivit mitt sätt att vara.

Men någonstans måste du bestämma vad du vill med din nykterhet, tror jag. Är det för din egen skull eller någon annans?

Du får nog hitta på något annat under tiden istället för att sitta och vänta ? jag läser, planterar, lagar ny spännande mat, är mer med mina barn osv osv. Drickandet som aktivitet har ju dödat en massa tid för oss alla, tid som nu ska fyllas med något BÄTTRE.

Jag har börjat uppskatta det lilla, mitt tidigare jag hade tyckt jag var jättetöntig.

Kram

På tal om ingenting så känns samhället så fruktansvärt skevt. Normen är att när någonting firas så SKA det vara med alkohol. Det känns så dumt. Hemma är alkoholen inga problem men alla runt omkring verkar ha alkohol som prio ett. Vill jag träffa en vän en fredag eller lördag så dricks det alkohol och jag tycker inte att det är roligt att ensam vara den som låter bli. Ska jag skippa att träffa någon då? Bara sitta hemma i min ensamhet? Det känns inte särskilt hållbart. Att be andra låta bli att dricka för att jag är där känns inte heller som ett alternativ. Finns mycket att filosofera kring här u livet ?

...drick gott vin då för 17 ?

Kul att du är tillbaka! Och vad härligt att kunna springa en mil !

Allt är bra med mig, ups and downs men imorrn firar jag två vita månader och jag LEVeR fortfarande så det kan rekommenderas.

Kram!

Ta något annat, kaffe? Läs en tidning, bok eller skriv här. Skönt att vara bland folk, hotellrum kan vara kvävande.

Ha en plan framför allt, and stick to it! Så kan du vakna utsövd och njuta av hotellfrukosten ?

Tack MM för insyn i hur periodiskt missbruk ser ut! Alltid intressant och lärorikt med andras erfarenheter om samma sak, även om det är i en annan form.

Skrevs det om i Tantens tråd och jag skriver lite tankar kring det här.

Yoga är fantastiskt. Jag hittade mig själv där, kombinationen träning och lugn. Perfekt.

Har aldrig gillat svettiga träningslokaler med folk i grälla tech outfits som tar selfies i speglarna, hysterisk zumbamusik och peppande spinninglärare. Fördomar-javisst ?

Testa yin-yoga om du inte vill svettas så mkt. Man ligger still i positionerna länge och jobbar mkt med höfterna där mkt gammalt groll lagras. Det blir ofta en del tårar på de där lektionerna, oväntade saker kommer upp till ytan.

Själv har jag dragit på mig en skada så jag har yogaförbud för tillfället, det enda jag kan göra är enkel sjukgymnastik och jag är så avundsjuk på alla er där ute som kan springa eller styrketräna eller cykla eller yoga.

Jobbar på mitt tålamod så länge.
??

Hej..
Så härligt att du har kunnat trappa ner under 6 månader.Och nu är nykter i 10 dagar. (11 idag?) Härlig känsla va ?

Som du skrev så varierar det från person till person. Min svacka kom ca efter 1 månad. Då var jag nästan konstant trött och tom i Hjärnkontoret.Jag kände mig lite likgiltig men ändå ledsen/gråtmild osv.Och det kom smygande.Och de är då det är lätt att ta till alkoholen.Minns inte riktigt hur länge det höll i sig för mig.Men det handlar inte om veckor ca 2 veckor..
Men som sagt det varierar..☺️

Lycka till ?

Vinäger, precis så blir det för mig som sagt. Förbud blir det motsatta, men jag önskar att det inte vore så.
Visst är det så att vi lär oss av våra misstag, men jag är rädd att jag kommer ha lärt mig för sent. Jag är så rädd att dö i alkoholförgiftning.. När det blir sådär mycket så finns det inget stopp och jag kommer ju inte ihåg något efter det, när jag vaknar dagen efter. Så illa var det dock inte nu sist, inga minnesluckor eller sån mängd att jag skulle kunna bli förgiftad men känns ändå som att det bara är en tidsfråga innan jag hamnar där. När jag druckit för mycket har jag dessutom 0 konsekvenstänk, det försvinner totalt. Kan liksom tänka att "jag kanske ska ta livet av mig så jag slipper allt". Något jag inte alls ens skulle fundera på som nykter. Jag trivs med livet och känner verkligen inte att jag skulle vilja ta mitt liv pga mina alkoholproblem för jag har kommit så pass långt att det är någorlunda under kontroll men rädslan för återfall med allvarliga konsekvenser oroar mig ändå, men uppenbarligen inte tillräckligt för att veta att jag aldrig vill dricka igen.
Hur som helst så har det nu gått fem dagar sedan återfall men kroppen är inte återställd ännu. Får hoppas att den blir det men det är såklart inget man kan ta förgivet.
Tack Emma och Ellan för era tips. Jag har dock inga barn men jag kan väl plaska vid strandkanten ändå? ? kram på er!

Tack för stödet :) ska kolla film och lägga mig i tid. Klart jag fixar det :)

Hej igen Ragna! Att känna sig mindre mentalt ensam är så läkande, jag är glad att du kände så! Det är tyvärr skillnad på den mentala och fysiska ensamheten, annars hade mycket varit enklare. Hur tänker din man? Känner han lika stor oro? Kan ni samla era gemensamma styrkor på något sätt? Att vara ensam i en kamp är aldrig en bra strategi... Jag hoppas så ni kan hitta en väg att hjälpa ert barn❤️
Får jag fråga på vilket sätt hen dricker? Vad tror du ligger bakom, handlar det om självmedicinering (som det var för mig) eller har det med livsstil att göra (umgänge och mycket fester etc)? Svårt att försöka ge råd när man vet så lite. Du behöver inte lämna ut något om du inte vill förstås!!
Styrka och lycka till önskar jag dig i vilket fall!!?

Gör det istället. Det är ju ändå bara tid som det handlar om till läggdags. Du fixade ju helgen...

Lycka till hur du än gör!

John

Rullar på med nykterheten. Sporadiska besök hos AA - men fortsatt träffar med terapeuten. Ville bara slå ett slag för MM´s tråd om "periodare" och periodiskt drickande. Läs o skriv om du vill förstå. Eller läs o skriv om du förstår - och vill delge oss andra något intressant. Mycket läsvärt.

F.ö. många nya nick härinne - välkomna till alla. Läs o skriv - det är så nyttigt. Att "finnas" här bland alla kloka, varma och generösa medmänniskor har hjälpt mig så mycket. Vi har varit igenom en del. I anonymiteten så kan man skriva sanningen. Ärlig, naken och kanske brutal. Kanske svar på en specifik fråga, pepp, eller bara skriva som en dagbok för sig själv. Att kliva in här är ett stort steg - man har erkänt för sig själv att man inte har en sund relation till alkohol. Det är starkt. Jag önskar all styrka till alla härinne som kämpar - vilken kamp det nu må vara. Kanske är det din första nyktra dag? BRA! Då är det bara att avverka den dagen - och satsa på en ny nykter dag i morgon.....-en dag i taget./

Ikväll kommer jag vara ensam på hotell. Har haft sällskap av min partner sen beslutet om avstå alkohol togs.. han som alltid finns med och stöttar. Jag tänker ett glas vin i baren ikväll det gör väl inget. Inbillar mig att jag stannar där men så blir det ju aldrig. Det glaset vin kommer bli fler och jag gör min partner besviken (som hör i telefon att jag druckit) Kommer vakna med tungt huvud och ångest i morgon och jobbet går sämre. Vill ha det där ”enda” glaset vin på hotellet i baren ikväll (och ett par till i ensamhet på rummet). men övertalar mig att avstå. Det blir första tjänsteresan utan att dricka alkohol.. om jag nu klarar att motstå.

Tack kära MM för att du startade denna tråd! Vi är ju ett gäng MVG:are härinne som klarar "dricker du för mycket"-frågorna utan anmärkning. "Vi har inga problem". Så bra då!:-) Generellt så tycker jag att läkare/vårdpersonal/alkoholdiskussioner/problemangrepp/lösning/infallsvinklar o.s.v. "haltar" för oss periodare. När vi t.o.m. får höra att "vi använder inte begreppet "periodare" inom vården!" Nä - men vi finns här lik förbannat - och ganska många av oss. Vi HAR alkoholproblem - även om det kanske bara är 2-3 ggr/år. Lik förbannat har vi alkoholprobelm. Kanske skulle det finnas något annat sätt att "angripa" oss om man bara lyfte blicken lite och valde att se oss som en "grupp i gruppen"? Ett vidgat synsätt på något vis?

Jag själv har gillat att vara full från det datum det blev lagligt. Då var jag ung, och det var fest nästan varje helg. Gymnasietiden, när jag pluggade och arbetade utomlands under knappt 2 år, mina första jobb osv osv. Gillat fyllan helt enkelt. För cirka 20 år sedan så började jag att ta återställare - för att lindra baksmällan. Smart och klokt tänkte jag. Ett par små "jävlar" på förmiddagen så var man människa igen. Åren går, festandet minskar i samma takt - men tyckte att det var mysigt att sitta hemma o tuta i mig alkohol. Det blev en del - och då räckte inte "2 små jävlar" för att ta bort baksmällan - så jag startade en ny fylla istället. Och nästa dag, och nästa dag.......-ibland 5 dagar, ibland 7 dagar. Nonstop. Full dygnet runt. Mat: Första dagen/dagarna - sen bara alkohol, sova, alkohol, sova, alkohol. Dygnet runt.

2012 blev jag inskickad på avgiftning efter att ha druckit, tror jag att det var, 9 liter sprit på 9 dagar. Osunt att sluta tvärt efter det - eller snarare livsfarligt. Goda vänner förde mig med fast hand till Beroendeakuten. Har hälsat på dem ytterligare ett par gånger - samt även åter igen fått bed&breakfast 5 dagar sommaren 2016.

Däremellan, alla månader emellan, så vill jag ju inte ha alkohol. Inget sug, ingen önskan, inget behov. Dricker vatten, cola, eller alkofri öl - för att jag vill. Har ingen alkohol hemma - och om jag har det så är det ju ingen fara eftersom jag inte är alkis under dessa månader. (Fast det är jag ju - men har ingen önskan om att bruka).

Mina triggers är bl.a. långvarig stress, plötslig frånvaro av stress, våren och ljuset som kommer så snabbt - hänger inte med i svängningarna (kanske är det "måsten" jag värjer mig emot - och att man "svär lite i kyrkan" om man uttrycker att man inte gillar våren?!) M.a.o. så är det historiskt en jobbig tid för mig just nu - men jag känner mig lugn - jag känner mig för första gången på länge att det blir en "bra" vår. Jag får leva med det och vetskapen om att våren går över!:-)

Jag tänker på MM o Ikaros som skrivit något i stil med att vi är "övertydliga" alkoholister?! Jag både förstår och inte förstår det. Varför kan inte "vården" börja närma sig oss - och kanske (längre in i framtiden) hitta något intressant som kanske gäller för just oss - vi periodare?! Jag tycker det är intressant och jag anar att det finns något annat i våra hjärnor som får oss att agera som vi gör - till skillnad mot de som bara "måste ha några glas vin" varje dag?!

Alkoholist javisst - men är vi verkligen ihoptryckta i en och samma Heffaklump? Enklare, billigare och mer rationellt för sjuk/beroendevården kanske, men för oss?

Ämnar inte krocka med Titanic något mer, eller krocktesta min bil (eller mig själv). Det är jag klar med. Har förvisso tagit ett par öl vid något enstaka tillfälle - men skippar nu även den. För att vara på den helt säkra sidan.

Summa summarum: Mitt perioderi har sett ut som så att jag stänger in mig, super ner mig i dagar och till oigenkännlighet. Sen är det över - och då är det bara att vänta på brevet från posten - som kommer med abstinens, ångest, skam, skuld, "vad har jag gjort", förlorad matlust, självkänsla. Brevet börjar alltid med: "Kära Anders, nu är det dags att börja slicka såren....."

2 veckor brukar det ta att "primärhämta" sig (mig) - sen följer veckor med lågbrummande ångest och frågan VARFÖR?

Ja, det ickekonfrontativa, empatiska förhållningssättet, är svårt att bibehålla i en privat relation och är nog mest förunnat den professionella behandlaren. Är man inflätad i en nära relation, - som i ditt och mitt och många andras fall - finns det givetvis alla slags känslor och reaktioner, som kanske inte är "de rätta", men likväl finns. Problemet är väl att handskas med dem, rikta och uttrycka dem någon annanstans än gentemot partnern. Det gäller att hitta en sån kanal, ett sånt ställe för att inte bli alltför ensam och kanske illa åtgången.
Bra att du hörde av dig Nordäng! Jag förstår att du (tyvärr...) i mångt och mycket delar min situation.