Senaste kommentarerna i forumet

Jag känner helt med dig!!
en dag kanske jag vill dela det , kanske !
Du är ingen fegis!

Jag tänker mycket på detta.
Vissa går ju ut öppet i sociala medier etc. och får hurrarop och peppning att de gör det så bra.
Jag tänker att jag inte bara vill vara min sjukdom.
Jag vill inte att allt jag säger och gör ska ses i ljuset av att jag har alkoholproblem.
Jag är så mycket mer än det.
Jag hör hur det skvallras och spekuleras av folk som själva anser sig vara fria från fördomar...

Kanske är jag bara en fegis, men jag vill i nuläget inte att min sjukdom ska vara allas egendom.

Jag tänker mycket på detta.
Vissa går ju ut öppet i sociala medier etc. och får hurrarop och peppning att de gör det så bra.
Jag tänker att jag inte bara vill vara min sjukdom.
Jag vill inte att allt jag säger och gör ska ses i ljuset av att jag har alkoholproblem.
Jag är så mycket mer än det.
Jag hör hur det skvallras och spekuleras av folk som själva anser sig vara fria från fördomar...

Kanske är jag bara en fegis, men jag vill i nuläget inte att min sjukdom ska vara allas egendom.

Det är inte du som tar möjligheten ifrån honom, det gör han så bra själv. Under förlossningen kommer du ju att behöva koncentrera dig på att föda barn, inte på att hålla koll på hur många gånger han smiter ut för att smygsupa.

Och du HAR såklart försökt allt för att ni ska bli en familj. Det är han som inte förmår. Inte för att han är dum, eller för att han inte älskar dig, utan för att han är sjuk. Och det är bara han som kan sätta ner foten och säga till sig själv att nu räcker det, nu måste jag be om hjälp. Du kan aldrig göra det åt honom. Om det hade funkat så hade det ju redan hänt, eller hur? Det är inte DU som pajar er familj, det är hans sjukdom.

Det är jättefint att dina närmaste vet. De vill säkert inget hellre än att hjälpa dig, och de tycker antagligen att det är fruktansvärt jobbigt att se dig dras med i hans galna...dans. (Djävulsdansen av Ann Söderlund och Sanna Lundell är ett annat boktips. Den finns också på bibblan!)

Läs lite i andra trådar här så ser du att du är så långt ifrån ensam. Det är så många som varit där du är nu. Det går att ta sig ur. (Det finns också alkoholister som slutar dricka, och då behöver man inte ta sig ur. Men DU kan inte rädda honom. Du kan bara rädda dig och bebisen.)

Stor, stor kram!
/Clara

Kan inte lägga symboler via datorn men vill just nu lägga en storgråtande gubbe.
Usch jag svettas som en idiot och funderar på att skicka ett ånger sms till min sambo.

Han skev precis och frågade om han skulle köpa med något hem, varav ja svarade att nej tack jag har precis smällt i mig choklad för hela helgen och då kommer, ingen öl el dylikt? JAG VILLE skriva JAAAAAAAAAAA EN FLASKA ROSE tack! Eller varför inte en BOX vädret ska ju va gött.
Men ja skrev. Nej, tack!
Kommer bli en tidig kväll ikväll om han köpt med något hem till sig själv, dels för att mitt humör kommer vara fruktansvärt men även för att jag inte ska fråga om ja inte kan ta lite.

Ikväll är jag nykter och det är nog tack vare er. hade jag inte hittat denna sidan hade jag börjat om från början imorgon och på söndag.

TACK <3

vad ja blir tokig. vilken är de man ska köpa då?:D fanns ju en hel del olika :)

men energi också att vilja/orka göra något... som att putsa fönster :D

... då kanske de är naturligt att tänka så. det ger mig dåligt samvete att jag tänker på det sättet.
Jag har en OP framöver som kommer bidra till avhållsamhet, alltså tvunget. Vilket är bra. Det kanske blir STARTEN för mig

jag är med dig, jag är en svajig själ men jag vet inte var jag ska vända mig, att gå på möten tillsammans med andra är absolut inget för mig.

Tack för era svar. Mina vänner och våra familjer vet detta men ingen som liksom har varit där. Den här känslan av att han är två personligheter ?
Påsken berättade han fint för alla hur vi skulle bo ihop och hur han skulle hänga sitt gamla liv på kroken för att starta familje livet.
Men nu är det bra ca 108 dagar kvar och ingenting i hans beteende har ändrats.
En vanlig torsdag igår 9 starköl. Varför? Jo för han inte skulle hinna dricka dem r han jobbar sent idag.
Är det bättre att vara utan honom vid förlossning alltså?
Det är mitt första barn jag är så orolig över att jag tar honom möjligheten att finnas och möjligheten för mitt barn till sin pappa.
Samtidigt så kan jag se att när jag läser det jag skriver blir alla mina försök att släta över intetsägande.

Maktlöshet. Känslan av att jag inte försökt med allt ännu för att det ska bli en familj av oss?

Tack också för boktipsen ska genast kolla det. Blir helt tårögd av ert stöd.

Allt är din egen fantastiska förtjänst!

Fantastiskt bra jobbat!

Hade ju 10 dagar tror jag. Det var ju superskönt.
Lärde mig en viktigt sak : Jag kan ju vara utan på ett ganska bra sätt.
Trodde inte att jag kunde...
Detta triggar ju för en längre period nu.
Har en del viktiga saker längre fram och då måste jag sköta mig tills dess.
Måste bli fin i hyn och vill se piggare ut. Må bättre för att kunna prestera
på alla sätt och vis.Kul att Påsken gick bra för dig.Starkt :-)

Det tar ett tag innan den där förbaskade A-jävulen släpper sitt tag! Hen vill inte lämna ifrån sig dig så lätt! Om du lyckades hålla ut i tio dagar-två veckor så skulle du säkert känna en skillnad.

Läser din historia och känner att du nog behöver hjälp utifrån, så mycket att bära ensam.

Jag har aldrig gått på möten eller så men får känslan av att det kanske skulle vara bra för dig, att bli av med lite av din börda.

Emma

ni raderade länken. Dumt av mig. Kan klargöra att jag inte har några intressen i det jag satte ut. Tycker bara att det är en klargörande text. / mt

...medvetenheten är viktig. Att förstå vad man gör och varför. Att få kontroll.

Och det verkar du ha. Sedan får man se framåt!

?

Hej Emma!

Påsken sabbade till en del kan jag säga. Blev för mycket i för många dagar.
Påbörjade ny räkning av nyktra dagar efter helgerna.
Trodde jag kunde ta bara lite. Första dagarna var ok. Men sen.... :-(

Tack för din omtanke. Behövs :-)

Nu är det nog, och om du läser ditt eget inlägg ser du att det varit nog länge. Och det är ju egentligen ointressant om mannen du älskar finns kvar, du har ju uppenbarligen inte tillgång till honom.

Du är jättestark och driftig som skaffat dig en egen lägenhet! Flytta dit, bryt med honom. Kanske räcker det för att få honom att fatta vad han håller på att mista, eller så gör det inte det. I så fall är du åtminstone trygg under slutet av graviditeten-

Ett boktips: Allt är bara bra, tack - av Moa Herngren. Finns på bibliotek. Innehåller bl a en beskrivning av en förlossning med en dyngrak pappa som snapsar oavbrutet medan mamman försöker släta över.

Lycka till! Du är på väg och det kan bara bli bättre.

##redigerat## (på grund av försäljning/ Rosette Alkoholhjälpen)

Nä visst är de så. jag är uppväxt med mycket A i familjen och började själv väldigt tidigt. (6an någon gång) redan då började man bli för full.
Sedan mötte mor en ny man med missbrukar problem och min far dog och allt fortsatte. Måendet blev sämre utan den enda som förstod mig (far)
Därefter utvecklade jag en ätstörning och ett självhat till min kropp.
Jag har alltid varit den som blivit för full på festen och fått minnesluckor. ända sedan jag började med A.
Men med åren har minnesluckorna blivit fel och jag har utsatt mig själv för faror, fick ett missfall för några årsedan som tog hårt,, då började nog A ta över mer hemma. Sedan var det en riktig party period med mina vänner. Varje morgon skämdes jag för jackan va kvar på krogen, ja inte mindes hur ja kom hem och min sambo va arg(såklart)
Sedan hände det som inte får hända. Jag va otrogen vid ett sådant tillfälle där jag inte var med. Där och då bestämde jag och min sambo att vi inte går ut mer. MEN i detta då eskalerade det hemma. Hösten innebar mycket A. på veckorna och minnesluckorna blev fler. Till slut sa min sambo att nä nu får de vara nog på veckan och ja VA SÅ ARG. Jag behöver de, fattar du inte de ? tänkte jag. men de gick bättre än vad jag trodde men helgen har fortsatt och någon gång på veckan ibland.
Grejen är att jag kan vara helt med. lagom full men PANG säger de också förändras allt, det är som att något släcker lampan. de är ingen långsam övergång. Jag tror mycket grundar sig i min självbild. jag trivs inte med mig själv och den jag är. jag klankar daligen ner på min personlighet och mitt yttre. Jag har gått på ätstörningsklinik och försökt gå till en kurator men vi klickar inte så jag har slutat gå dit.
Jag vet att jag egentligen behöver ha en samtalskontakt men vet inte var jag ska vända mig riktigt eftersom jag inte klickar med personen påVC och jag har inte råd att lägga pengarna privat.

A. måste få ett slut men i skrivande stund tänker ja att jag inte vill ge upp de helt. Hur kan ja tänka så? efter att de gör mot mig och min familj?
är jag inte redo? måste jag förlora min familj innan jag känner mig helt beslutsam.
Två sommarresor inbokade och att vara utan A då känns orimligt!

Men hur kunde de bli såhär illa att de är mer regel än undantag att de slutar i en minneslucka på 1-2 timmar i min ensamhet.

Tack, de känns bra att ha kommit hit och se att jag ÄR INTE ENSAM! Det är inte bara jag, det är ju så vanligt. men sådant självhat man får när man inte kan "vara normal"
Nä visst är de hemskt. Autopiloten på och drycken går ner, väldigt läskigt.
Vad bra att din man reagerade, gjorde han de på "ett fint " sätt eller va han arg?
Det är en stor rädsla hos mig att min sambo älskar A. eller ja,öl och wiskhey och de kommer göra det svårare för mig, framför allt på helgen för på veckan har han inga problem att inte ta något men han tar gärna ett par öl både fre och lör och de har han inga problem med. Han dricker såpass långsamt och njuter av A. medan jag häller i mig till sista droppen, hittar ursäkter att köpa hem boxen osv. jaja tillbaka till rädslan... Jag är LIVRÄDD över helgen och tar han sig något VILL jag också ha.
Nä precis att inte ha A. hemma. Förr va de samma med choklad för mig. hade ett missbruk till de. De tog upp hela mitt liv, ja plockade upp ur soporna efter att jag slängt de. men nu är de utbytt emot A.
Denna helgen ska jag försöka tänka på DAGARNA för dom är inte svåra. de är kvällen som kommer va jävligt tråkig! jag hoppas helgen bjuder på fint väder så vi kommer ut på mycket och jag INTE är bakfull med barnen <3
Hoppas du får en fantastisk helg!

.... det kan drabba VEM SOM HELST!
men ändå står man där och hatar sig själv för vad man gör emot sina anhöriga

Hur är det idag?
hur ser du på helgen ? KRAM

Ta en dag i taget. tryck inte ner dig för dessa två veckor!
Jag har som mål med min första vita helg nu. Känns spännande och härligt när solen lyser.
Igår mådde jag fruktansvärt efter onsdagen. Tänkte att detta måste få ett slut.

Vad gör du idag?

Heja dig!!!

...nyfiken på detta L-glutamin...
Har andra vågat så vågar jag också...?
Är annars skeptisk till alla syntetiska produkter, äter nyttigt utan kosttillskott. Men jag är inte helt anti, kan tänka mig att ändra uppfattning om jag blir överbevisad....?

Blir så glad att höra!
Och idag skiner ☀ här hemma, jag är på dag 5 och här ska putsas fönster!
Kramar till alla kämpar??

50 vita dagar idag ? Jag är jätteglad ?