Senaste kommentarerna i forumet

Jag har också ett förhållande, sen 10 år tillbe så han fick ju uppleva övergången till alkoholist. Men han han låter mig ta mina öl men vill att jag ska ta det
Han dricker på helgerna men inte vardagarna.

Ja det är nog så ? Vad min metod är, anser jag dock som ganska oklart. Jag har kämpat i många år, varit på botten, velat sluta, inte kunnat, lyckats men fallit igen. Trots detta så har det långsamt långsamt gått åt rätt håll. Visst är det väl olika för alla, men för mig har inte huden, vikten och hälsan i övrigt blivit bättre för att jag minskat/slutat med alkoholen, tvärtom, jag har gått upp i vikt utan alkohol MEN jag har orkat träna och fokusera på träning vilket lett till en mindre viktnedgång än så länge, men det tar tid. Och energi och vilja! För mig har ingenting kommit gratis, jag får kämpa för det. Vill bara dela med mig av det som kontrast till de som verkar fått det "på köpet" när dom slutat med alkohol, så att ingen blir besviken om dom hamnar i samma sits som mig.
Ta hand om varandra där ute!

Välkommen hit till forumet! Hoppas du kommer hitta mycket stöd i din process framåt!
Som du ser så har jag ändrat ditt "namn". Jag blev osäker om det var ditt riktiga namn du använde som "nick". Vi värnar om anonymiteten på forumet så därför ändrade jag. Men meddela oss om du vill ändra tillbaka!

Önskar dig en fin dag!
/Carina
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Imponerande läsning pimpim va grym du är! Önskar ja också kommer dit.
Har dessutom två små barn och ja fattar inte hur ja kan göra såhär emot dom. Igår hade vi ”mys” med tapas. Måste såklart ha vin. Sambon drack ett glas och jag resten. Sen öppnade jag en till. De slog till och jag ramlade inatt. De känner jag i handen och i huvudet men ja har inget minne av de.
Sen upp på morgonen och va förälder, hem till sängen efter lämning och gråta över va fan man gör emot sin familj.
Nu klev precis sambon in. Minns inte ens om han hjälpt mig inatt. Han har inte svarat på mitt förtvivlade sms under dagen så jag förmodar att han är arg. Jag är rädd!

Hej
Alla ni som kämpar och lever i förhållande , hur ställer sig era till alkoholen? Avstår de också eller dricker dem ?

Hej Carina
Tack! Jag kanske får göra de och skriva lite mer ingående :)

Stort välkommen hit till forumet!
Och grattis till dag 1 - det första steget taget till en förändring. Du kommer säkert hitta massor av inspiration om du läser inläggen hos alla som skriver här på forumet.
Ett tips är att du skapar en egen tråd och berättar lite mera om dig och vad det är som gör att du nu vill ha en förändring. Det gör du genom att klicka på "Starta ny forumtråd" längst upp till höger.
Ibland får man ha tålamod innan man får svar på sin tråd, men med tålamod och att stödjer andra i deras trådar så brukar det lossna.

På återskrivande hoppas jag!
/Carina
Anhörigstödet & Alkoholhjälpen

Jag är 30 år och har haft alkoholproblem i flera år. Har druckit princip vardagligen i kanske 2 år o innan flera ggr i veckan. Jag blev skickad till akuten strax innan jul för jag fick panikångest. Hände samma för en dag sen. Förutom akuten . Jag börjar få panik över hur illa allt blivit. Jag har iaf övergått från sprit till öl då jag fick veta mina levervärden. Men får konstiga känslor i kroppen. Det kommer obehagliga rysningar när jag inte druckit o jag börjar frysa o det sker typ varannan minut. Nån som vet varför?

♥️ Rädd att mitt förhållande också kommer raseras. Eller det kommer det om inte detta får ett stopp

Skickar en hälsning från en riktig ölstad i Europa. Vi har 17 grader och sol och det var så jäkla skönt att slänga bort den varma jackan och rulla av strumporna.
Vi var och handlade lite förut och hamnade mitt i en torgmarknad. Ni ver en sån där med små stånd som säljer god mat, ost och massa olika ölsorter. Mums, det såg gott ut men inte aktuellt.
Minibaren i rummet är utplockad på vår egen begäran. Hade inte planer på att tömma den, men man ska göra det enkelt för sig.
När jag nu ligger på hotellrummet så känner jag att det är såå jäkla skönt att inte fundera på om/hur/var/nar jag ska få tag på en öl (eller tre). Jag kan bara vara här och nu, umgås med familjen, gå en promenad för promenadens skull. Gott att vara här mentalt ?
Jag önskar att alla med alkoholbekymmer kunde nå till detta läge. Faran är dock aldrig över, djävulen lurar alltid runt hörnet....

Skickar en hälsning från en riktig ölstad i Europa. Vi har 17 grader och sol och det var så jäkla skönt att slänga bort den varma jackan och rulla av strumporna.
Vi var och handlade lite förut och hamnade mitt i en torgmarknad. Ni ver en sån där med små stånd som säljer god mat, ost och massa olika ölsorter. Mums, det såg gott ut men inte aktuellt.
Minibaren i rummet är utplockad på vår egen begäran. Hade inte planer på att tömma den, men man ska göra det enkelt för sig.
När jag nu ligger på hotellrummet så känner jag att det är såå jäkla skönt att inte fundera på om/hur/var/nar jag ska få tag på en öl (eller tre). Jag kan bara vara här och nu, umgås med familjen, gå en promenad för promenadens skull. Gott att vara här mentalt ?
Jag önskar att alla med alkoholbekymmer kunde nå till detta läge. Faran är dock aldrig över, djävulen lurar alltid runt hörnet....

Det kändes bra att du blev berörd av det jag skrev, då det är så jag känner när jag läser din tankar här. De berör mig väldigt mycket! Tycker din idé om en ny tråd för såna "som oss" är en väldigt bra tanke. För det är inte helt enkelt att förstå..vi förstår ju inte ens själva vad som händer oftast. Anders43 målande beskrivning var också väldigt igenkännande. Denna gången överlevde jag "krocken" men krockkudden är väldigt illa tilltygad så nu får det vara slut med "krockar". Lätt att säga-svårare att hålla. Men jag ska verkligen ge det allt jag har. Finns ingen annan väg.

/Mic

Man måste vara extremt aktiv på sin väg att tillfriskna. Jag satte min nykterhet i det främsta rummet när jag tog i på allvar. Inget fick störa. Möten med A inblandat, fester, pizzerian (för att köpa pizza - kan man ju på rutin ta en öl eller 4 medans man väntar) Allt sånt undvek jag. Undvek vägar förbi systembolag. Så höll jag på i ett år. Jobbar ju med alkohol men tog en break från det under min kritiska första period.

Och visst går det att leva ett utmärkt liv som passiv alkoholist.
Som att komma från helvetet till paradiset.

Hänger på denna tråden. ♥️
Måste sluta nu! Innan ja förlorar min familj.

Hej , ny från och med idag och hoppas att jag kommer få hjälp och kunna hjälpa många ♥️

Jag ÄLSKAR dina liknelser. I LOVE Titanic och isberget. Det vet du. Tror det är bra med en "periodaretråd". Det är svårt som periodare att fatta man är alkoholist. Alltid kul att se dig med och att det går bra med nykterheten. Fyll gärna på med egna upplevelser och tankar i den tråden. Kram Anders från MM <3

Ett viktigt steg på vägen. Du har erkänt problemet för dej själv. Precis som MM säger, hjärnan är verkligen kidnappad. Därför går man som på autopilot och köper sin alkohol. Men det går att bryta bara man är medveten och aktivt kämpar emot. Sant är också att det aldrig går att dricka alkohol igen då man druckit sej till ett beroende. Lika väl som hjärnan är kidnappad har det också byggts upp rena motorvägen till missbruk så fort man tror att man kan ta "ett glas". Det låter trist och jobbigt, tanken att aldrig mer kunna dricka. Visst är det så ibland. Lite surt. Men vinsten är så mycket större och det går alldeles utmärkt att leva utan. Man måste inte ha alkohol för att leva ett bra liv. Tvärtom, vi som kämpat i åratal med ångesten, black-outs, skammen och rädslan att bli upptäckt. Det är så skönt att leva sant och ärligt. Alltid kunna ta bilen utan rädslan att ha promille kvar i blodet. Det uppväger det förargliga att inte kunna "vara som alla andra".
Jag har levt utan alkohol i snart sex år nu. Jag är så nöjd med det. Nån gång känns det lite trist men då behöver jag bara tänka på alla dessa gånger då det blev för mycket. Se på de skavanker jag har då jag ramlat i fyllan. Det går väldigt lätt att låta bli då.
Ta en dag i taget. Skriv här. Skaffa antabus om du tycker, många blir hjälpta av det. För mej var det avgörande att skriva här. Även om du inte alltid får svar så ska du veta att många läser. Och det är bra att skriva för sin egen skull. Du kan.

Dag 1 här nu då. Inga problem idag. Ångesten är så stor. Men imorgon... helg! Då vill man ju ha!

Är du säker på att dina kollegor och chefer inte märker att du dricker på jobbet?
Man luktar alkohol om man dricker. Ofta ser och förstår andra runt omkring men
vi som har ett missbruk är så blinda för verkligheten att vi inte tror att det märks.

Det gör det ...

Jag är ny här för idag.
Alkoholen är allt för mig. Dricker hemma med stängd dörr och blir alltid för full! Så full att ja får minnesluckor, ramlar somnar osv.

Detta måste få ett stopp nu!
Varför ska de vara så svårt?
Är så rädd att förlora min familj och tänker ibland på att de skulle må bättre utan mig.
Till och med min dotter på 6år har sett mig i de tillståndet jag är på autopilot.

Ja vill inte förlora de käraste jag har.
Varför kan ja inte bara fungera normalt?

Om man har druckit mycket under en lång period av sitt liv så
kanske man kan behöva hjälp att sluta, kroppen kan annars få
lite konstigheter för sig. Abstinens.

Fast det framkommer ju inte hur mycket du har druckit.
Det vet du ju själv. Ibland måste man ha en plan för att
dra ner.

Behöver du en sådan plan?
Förstår jag dig rätt att du dricker på jobbet?

....visst är det så. Och precis som du beskriver så fattar ju vi periodare sällan VARFÖR? Varför kan "vi" utan vita knogar hålla oss nyktra i månader för att sedan vurpa rakt in i kaklet. Ungefär som sådana där filmsnuttar där man krocktestar nya bilar och kör dom rakt in en metertjock betongvägg. Ibland går det i slowmotion - och ibland får man se det i verklig hastighet. Bilen blir ändå lika sönderkrockad - varje gång. De flesta av oss har ju ändå haft "krockkuddar" på något sätt - men kommit till insikt om att man inte skall lita på att krockkudden fungerar varje gång - och att det bästa är att avstå från vansinneskörningar....... Skriv när du vill och orkar - vi är ju som sagt några härinne som fungerar på det sättet - och alkoholister är vi lik förbannat! Hoppas att du har det bra - alltid roligt att läsa när du har varit inne och skrivit något. Kram på dig/A

Sov otroligt dåligt, kanske för att det var första natten på länge utan varken a eller någon sorts sömntablett. Vred mig och drömde konstiga drömmar hela natten. Men, gick upp i ottan och gjorde fem solhälsningar och åt en god frukost. Nu har jag fixat naglarna och varit till frissan- känner mig inte så trött som jag borde.

Jag är så tacksam för att vi kan dela våra resor mott ett vitt liv här! Trots att jag inte önskar att någon skulle behöva utkämpa den här kampen så är jag glad över att jag inte är ensam mot fienden.

För att ens hjärna är kidnappad.
Man måste ta tillbaks den.
Fler härinne kan ju vittna om att det
går att förändra. Men man måste
kämpa......

Stämmer att har man väl klivit över till ett missbruk
så kan man aldrig mer dricka. Om man har enbart
ett riskbruk så kanske det går att förändra sitt beteende.
Jag själv tror att det beror på vart i sjukdomen man är.
Jag kan inte, det vet jag

:)

Ja, vi hjälper varandra!! Dag tre för mig nu. Frågan "varför gör jag så här mot mig själv?" har jag ställt många gånger.. Sen tänker jag att det måste finnas en destruktiv sida av människan som tar sig uttryck på olika sätt- matmissbruk, sexmissbruk, rökning, mobbare, droger etc. Vårt destruktiva uttryck blev alkoholen. Hur mycket pengar jag förlorat på alkoholen vågar jag inte ens tänka på. Men, har insett att även alkoholfritt vin är ganska dyrt om man dricker en flaska per dag;).

Dag 3 fortsätter vi vara nyktra trots det gråa vädret! Nu ska jag leta upp din tråd...