Senaste kommentarerna i forumet

Jag försöker alltid med det när panikångesten kryper sig på. Något som smäcker till I systemet. Som får en tillbaka pã rätt spår. Som alkoholen på sätt och vis gjorde, kortsiktigt.

Jag är också trött på ångesten, så inutihelvete, trött på mig själv.

Att aldrig sitta säker.

Jag hoppades så innerligt att iom nykterhet skulle allt bli bra, men så blev det inte.

Lider med dig. Har ingen mer pepp än att hålla ut, gå och lägga sig, vakna och ta nya tag.

Stor kram!

Hörrudu Bulten, det går ju strålande det här! För tre dagar sedan drack du hela tiden och såg ingen väg ut. Och här tar du sjumilakliv in i nykterheten. Hejja dig!!!

Jag blir litet osäker på vad jag ska skriva... Du funderar på behandlingshem, men har egentligen inte så stora problem? Varför upplever dina närstående att ditt drickande är så problematiskt att de pushar dig till alkoholmottagningen? Hur mycket mycket dricker du, hur ofta? Mår du bra i övrigt? Att inte orka någonting är en känsla jag är väl bekant med. Jag har självmedicinerat en utmattningsdepression med vin länge. Nu när jag slutat med det får jag rätt hjälp istället. Känner inte direkt att jag lyckas hjälpa dig med mina vimsiga rader... Men en kram får du iaf. Kram

För respons!
Det är så konstigt att skriva här för jag kan inte se texten under tiden jag skriver. Någon mer som har detta problem? Gör att jag gett upp många ggr

Nykter idag också.. Inte hänt två dar i rad på säkert ett halvår. Och på en lördag på nog ett år om inte mer.
Inte så farligt just nu. Känns helt ok.

var tidigare medlem här under annat namn. fick aldrig några svar. skriver jag för ointressant?

Sjukt trött på den allestädes närvarande ångesten... Hur det kryper av ospecificerbar oro i kroppen... Yrseln... Illamåendet... Tunnelseendet... Skakningarna... Trött på larmet i huvudet och att vara rent ut sagt korkad. När vi stötte på bekantar till maken idag stod jag där som ett jävla fån och kunde inte fatta vad de pratade om. Varit på bio med ungarna. Fick syn på mig själv i en sådan där obarmhärtigt upplyst köpcenter-spegel. Urk. Jag ser sjuk ut. Likblek, mager och hålkindad, matt och jagad blick. Jag vill ha vin. Lulla bort en liten stund. Men det blir alkoholfritt bubbel. Inget lull. Ett av mina barn bjöd mig just på en kokosboll. Känns litet bättre nu.

Du gjorde en rejäl u-sväng i livet. Man är redo när man är redo. Vad fint att framtiden ser ljusare ut. Önskar dig fortsatt lycka och välgång!

Jag tycker att det gick rätt fort att få tillbaka den klara blicken, kanske någon vecka.

Ansiktsmuskulaturen blir ju typ bedövad av allt gift så jag kände nog att det tog nästan en månad innan jag liksom blev rörligare I all mimik.

Jag var rätt uppsvälld kring ögonen innan och det hade lagt sig helt efter 3-4 veckor men där såg jag resultat direkt, dag för dag. Investerade i en del ansiktsmasker oljor o dyl också för att få ordning på det ( placebo? Whatever makes you happy ).

Jag har gått ner ca ca 4 kilo på 6 veckor utan att göra någonting, har dessutom varit mer eller mindre sängliggande hela tiden pga en skada så ingen motion.

Det här försvunnit från under hakan- käklinjen är tillbaka! Från mage och lår.

Äter naturligt mindre och dricker mycket mer vatten.

Enda problemet är väl allt socker jag aldrig tidigare varit intresserad av men nu utsatts av under påsk.

? / Emma

Jag tror det är vanligt att planera sitt återfall. Jag har varit nykter i 17 månader + 2 år (2012-14) Det jag märker nu efter en längre period nykter är att jag funderar mycket på detta att ta mig ett planerat återfall. I mitt huvud skulle det inte räknas som ett återfall om jag planerar det väl. Tanken är: ta in på hotell, köpa alkohol, ingen ska veta att jag dricker. Om jag skulle göra slag i saken, vet jag inte. Jag vet att tanken dyker upp kring detta.

I mitt fall inte frustration mer att hjärnan kokar över av tankar. Detta har dock blivit bättre då jag nu äter concerta och det är betydligt mer lugnt i huvudet (rycken kommer inte) men jag blir rädd att hjärnan ändå har en plan.

Jag har varit på väg till gymmet, och vänt om för hjärnan har ryckt och gått till systemet istället. Tisdag morgon klockan 10. Men jag körde en kombo och drack whiskey i vattenflaskan på spinningpasset. Efter passet gick jag till systemet och bunkrade upp. Och drack i 5 dagar. Min terapeut har inte haft det lätt.

Hur går det för dej har du kommit framåt i din strävan att minska vindrickandet. Hitta vägar ut ur en destruktiv situation ?
Den kan ju ske på flera sätt men hur reagerat din man på dina planer ?
Livet är skörare än man anar många gånger. Och man ställs inför så dramatiska förändringar att allt ställs på ända. Har sett det på väldigt nära håll men visst tänker de flesta det drabbar inte mej/ oss
Hoppas du växer dig starkare får "luft" att sträva vidare det kan finnas många goa år framför dej . Ibland kan man få övrig familj mot sej när förändringar blir påtagliga.
Men låt inte modfälldhet stoppa dej.

Tror jag. Ungefär 45 dagar. Ska fram till 3 månader och sedan utvärdera.

Men jag tror aldrig man kommer fram. Tror inte heller att jag vill dricka sedan.

Har tagit på mig nykterhetsrocken och trivs med den.

Kollade tillbaka på min mans snapshots av mig från de senaste veckorna.

Jag är så fin! Lite rufsig och trött ibland men utan det där alkofiltret jag haft tidigare ( och suddat ut bilder från hans telefon I smyg har känt mig så ful, jag o mitt wineface ).

Nu strålar jag! ( tillägger som vanligt att livet och känslorna går upp och ner men som någon skrev- ner går över fortare om man är nykter ).

Skrev någonannanstans om att jag hörde en låt “ Mary Jane ‘s last dance“ ( tror jag ) med Tom Petty på bil radion och fick den där sugande allt-är-möjligt känslan man får efter ett glas vin. Tror vi körde I 130 också, det kanske spelade in ?

Ja kickarna kan man få på andra sätt- I stort och smått.

Maten blir godare, dofterna intressantare...när man inte bara har nästa drink i huvudet.

Hörde en låt på radion I bilen häromdagen, Mary Jane med Tom Petty, och fick den där “ efter första glaset vin”-känslan ☺️

Du håller på att vara i tillfriskningsprocess tror jag.
Den är väldigt krävande att vistas i och ställer en i ett utanförskap.
Man väljer det dels själv och också tror jag att den inre upplysning man börjat få ta del av liksom utesluter "de sämre precis som du beskriver.
Man är lite upplyst o h frälst och andra människor vars liv mest lunkar på kan inte dela eller se din resa.

Jag vet ju att du också funderat på din medberoendedel.

Sök upp aa eller alanon så får du vara med dom som är på samma tåg som du.
Det brukar kännas lättare just vetskapen om att man inte är ensam.

Jag läste för ett bra tag sedan en intervju med Per Gahrton. När han var aktiv i politiken hade han också perioder då han drack kopiöst.
Men han planerade sitt supande och tog in på något avsides hotell och låste in sig för att bara vara själv. Så för hans del var det ingen impuls handling.
Emellan dessa perioder var han helt nykter vad jag förstod.
Väldigt konstigt, kan det vara så att man under en lång tid samlat på sig så mycket frustration utan att veta om det?
Och plötsligt säger kroppen till att nu måste allt tömmas ut och då med hjälp av alkohol för det är det enda som funkat tidigare?
Jag bara spekulerar....är nyfiken och fascineras av den mänskliga hjärnan

Igår lämnade jag en fest. Tidigt. Det var trevligt och vi hade roligt så det var inte det.
När jag satt på spårvagnen började något gnaga och riva i mig, jag blev först förvirrad, varför blev jag så ledsen? Det värkte i halsen och mitt ibland alla fredagsglada människor höll jag på att börja gråta, jag var ju inte förberedd på den enorma sorg som plötsligt kom! I vanlig ordning blev jag arg, arg på mig själv...
Jag har förstod när jag väl satte mig på tåget hem att jag blivit placerad på en piedestal och där är jag ensam. Det är en hemsk känsla... Jag vill inte ta på mig ansvaret, jag har inte satt mig själv där. Men min man, min svärmor och nu mina vänner, ja alla som vet att jag inte dricker och varför, ser mig däruppe, som om jag är ett unikt, vackert och skört föremål som beundras och avundas men som sätts tillbaka på sin plats ovanför dem när de ska leva sina vanliga liv. När de bara vill vara människor och inte påminnas om sina brister.
Och kanske är det väl så att jag är lite tråkig, lite stel. Nej, jag kan inte vara lika avslappnad på fest som jag varit om jag druckit. Jag kan inte prata lika obehindrat med alla om allt. Det bara är så. Jag önskar det inte var så.
När jag är nykter så är jag lite för många bra saker och det känns som om jag skrämmer människor...Jag blir bara ensam. För vem vill vara med någon som påminner dem om allt de gör fel? Nu är det ju inte så att jag någonsin påpekar detta för dem, skulle aldrig komma på tanken att börja moralisera för jag har gjort för många misstag själv. De höga hästarna skenar åt andra hållet om jag ens skulle komma i närheten av dem.....Jag vill inte detta heller, jag om någon vet hur lätt misstag blir gjorda och jag inbillar mig att jag utstrålar just detta, förståelse och förlåtelse.
Ändå känns det som om jag är ställd utanför och ovanför.
Jag var ensam när jag drack och trodde nog att det var skälet... Igår fick jag känslan av att det finns andra skäl. Tyvärr kan jag inte sätta fingret på vad det är och ändra på det.
Jag slutade inte dricka för att vara duktig.
Jag har aldrig haft som mål att vara bättre än alla andra. Jag kämpar för att vara bra nog åt mig själv, att förtjäna min egen kärlek och beundran vilket är tillräckligt svårt och jobbigt för det mesta....
Nu känns det som om jag måste börja välja bort vissa saker, för mitt eget bästa.
Jag vill inte vara såhär ledsen men hur mycket blir man tvungen att acceptera? Acceptera att jag måste undvika vissa situationer för att inte bli ledsen och uppgiven?
Att säga att jag inte dricker och berätta varför är inte svårt för mig.
Jag har hittills inte fått några negativa reaktioner. Tvärtom.
Men det är som om all denna beundran, vänligt men bestämt, knuffar mig till en plats där jag inte vill vara. Utanför.

Eller vad är allt det här egentligen?
Nu när jag tagit mig hit där jag är, så vill jag inte stanna. Förändringarna är liksom inte stora nog. Denna förbannade rastlöshet jag gått och släpat på hela mitt liv verkar bara driva mig att planlöst fladdra omkring. Idag har jag ett mål för mig själv, en utbildning som ska ge mig det jag vill ha i livet, men hur är det med livet jag lever idag då? Är allt utom mina studier bara något som händer runt mig och jag är inte delaktig?
Situationen är inte hållbar. Min kärlek till min man börjar blekna, jag kan inte älska en spritmarinerad man. Jag vill inte bo här, trots att det är en stad är det ändå en liten ort där mammorna på förskolan alltid ser något intressant på golvet när jag går förbi, grannarna som inte hälsar och ser i ögonen.
Samtidigt som jag vet att jag inte gjort något fel så ifrågasätter jag mig själv. Det känns just nu som om jag inte hör hemma någonstans. Och vet inte var jag är på väg.
Hopplöshet är det enda jag känner idag men hoppas att det känns annorlunda någon gång snart. Nog för att jag vet att det vänder, allt vänder åt nåt håll så småningom. Men just nu går allt så frustrerande trögt och inget kan jag göra åt det....

Idag har jag och min nyktra granne sågat stockar till ved..Vi diskuterar våra liv och alkoholismen bl.a..Nästan som mini-AA..Jag tycker det är intressant och lärorikt att lyssna på livshistorier.Det är så fint när vi vågar öppna oss för varandra..Jag har träffat på flera personer den senaste tiden som berättar om sin barndom med föräldrar som brast i sitt föräldraskap..Att få tillbaka tilliten till sig själv och andra blir då svårt..Om vi vågar prata med folk omkring oss så ”terapeuter” vi varandra..Vi läker och helar varandra..Grannen sa att vi pratade mer än jobbade, men det kommer ju fler soliga dagar...Kram?

Nä jag har inte något vardagligt sug. Jag tänker inte alls på A under en bra period, under en dålig är det allt som existerar.
Fungerar då som en helnykterist och under en dålig så är jag fullblodsalkoholist.

Ja det är underligt, jag har inte svaret själv hur våra hjärnor fungerar. Jag vet inte...Om alkoholen tar slut när jag är inne i en dålig så kan jag gå över lik för att få mer. Tänk heroinmissbrukare. Det drivet. Sen öppnar jag dörren kliver ur och då är allt borta. Och jag kan ha tanken: Öh vad fan hände?

Ja helt oförklarligt.

Jag har nog aldrig riktigt fattat vad periodiskt beroende är. Jag trodde det handlade om att kämpa emot det vardagliga beroendet, tills man kom till vägs ände och inte orkade mer... Det låter som ett riktigt mysterium, hur den här typen av beroende funkar. Tack för nya insikter!

Alkoholstatusen må vara kass. Men du är inte kass. Du är här. Du försöker. När du kan bättre så gör du bättre. Kram

Jag får nog vänta lite till på den dagen när det vänder upp tror jag. Men den kommer nog.

Tack för så fina ord. Tusen tack. Nej jag förstod ICKE att jag hade problem. Mitt allra första inlägg var trevande. Förklarade lite kort och undrade om någon kände igen detta sätt av intag. Kände mig nästan dum att fråga, för här kämpade ju människor med sitt vardagsmissbruk.

Jag kommer aldrig förstå min egen hjärna, att den totalt känner avsmak för alkohol,
kan ha massa sprit hemma för att sedan freaka ut totalt och dricka så stora mängder.

Kanske kan vi locka fram fler att skriva, som känner igen sig i detta?

Får jag fråga hur mycket du dricker under en dålig period?
Planerar du din dåliga period eller är det ett ryck?

Ha en fin dag

MM

Vad kul att tråden fick fart direkt. Nej jag vet inte varför denna typ av drickande
uppstår. Det började tidigt i livet med "vanligt" festande men har övergått till
att bli maniska perioder. Sen 7-8 år tillbaks för min del.

Perioderna är alltså totalt 9 / 3 månader under ett år fördelat i
perioder med ca 3 månader nykter + 7-9 dagars maniskt drickande.

Jag vet att andra som har samma typ av intag planerar väl sin "dåliga period" med
arbete, när det är ett bra läge att ta sig en karatefylla.

Inte jag. Jag har mer upplevt att hjärnan rycker till, tar en sidoväg, kanske den tiden
det tar för min hjärna att läka ihop och glömma sista racet?

Jag har gått på Riddargatan 1 under 6 månader, och nu går jag på Magnus Huss -
har fått redskap för att hantera att inte ta sidospåret.
Tanken kommer dock trots allt fortfarande med 3 månader.
Kan dock avstyra det, vill undvika att dö ha ha ha.

Det liknar i mitt fall, mer en mani och besatthet kring alkohol.

Vi som dricker såhär har egentligen aldrig haft en tråd om det, nu har vi det :D

Kram

MM

Tack för fina kommentarer, de stärker! (Ja du kollegan?, 54:an är ingen lek...)
I natt drömde jag att jag drack mig plakat på whisky, och gjorde bort mig för en rad människor. Och svek mig själv. Det var väldigt tydligt alltihop. Kanske någon slags bearbetning? Vaknade iaf rädd med en dålig känsla som håller sig kvar än.
När jag druckit upp kaffet ska jag ta en promenad i solen, då brukar det lätta?.
Men först läsa lite här på forumet.
Ha en bra lördag ?

Det har du gjort MM hela berättelsen är som att jag själv skrivit den. Har försökt i sju år nu att få ett slut på dessa så oförklarliga perioder av supande.
Det är många faktorer som är mycket oförklarliga varför har man dessa långa perioder mellan varven som är totalt utan sug efter A Kan ha huset fullt av alla möjliga drycker skulle inte falla mig in att ta en liten en Äcklar mig istället när jag ser flaskorna. Mina nära o kära (är skild med vuxna barn o barnbarn) dom ser mig som en skötsam och ordentlig far o morfar. Berättade för några år sedan för min dotter om mitt problem och att jag tror att jag är alkoholist. Nej nej pappa du är inte alkis du kan kanske dricka för mycket ibland men det gör ju de flesta svarade hon. Va säger man o vad tänker man då? Det kanske inte är så farligt åndå!!!!
Ännu en gång så blir hjärnan totalt förvirrad. Är här inne o läser näst intill varje dag har varit registrerad här 7 år o följt massor av människor i sitt kämpande en del har försvunnit tyvärr hoppas att dom lever ett bra liv. Har haft o har förebilder, jag försöker att ta till mig av dom råd o erfareheter som delas här på Forumet En av mina förebilder är du MM en sån kämpaglöd som utstrålar dessutom klok o intelligent, ger mig fan på att du är vacker också! En annan är Berra vilken människa o vilken resa han gjort, helt otroligt Man längtar till att få läsa hans inlägg många kloka ord han levererat under åren Det finns en massa andra också kan inte börja räkna upp er för då är det väl någon som jag glömmer En sak skall ni veta att ni är ovärderliga för ett sånt här forum. En sak som diskuteras ofta här är om att dra ner på drickat o dricka normalt (vad är normalt?) Under alla år som jag varit här så är det mig veterligen bara en enda som klarat detta o det är Stingo starkt gjort. Om du läser här hoppas jag att du har det bra Stingo du fick ju lite problem det sista som du var här inne.Alla andra så har det gått åt helvete Det är ju något att fundera på för dom som har dessa planer.

Fick lite dåligt samvete idag när jag läste hela din tråd MM där du vid ett tillfälle efterlyste dem som hade detta periodiska drickandet borde ha skrivit men jag är så dålig på att skriva. Dålig på att gå in o peppa andra också, tänker att vad fan skall jag gå in o peppa som inte klarar av att komma ifrån skiten själv
Är nu inne i en bra period som du säger MM har inte druckit under 2018 Konstig man är drack inget under julhelgen hade varit nykter i två månader innan julen så kom ett återfall efter julen onsd-lördag sen nykter över nyår o är det fortfarande. Som du säger så spelar det ingen roll när man sätter igång det är inte relaterat till helger eller högtider o inte till fredag eftermiddag som så många får sug Jag kan sätta igång kl sex på morgonen en tisdag eller va fan som helst. Dricker heller inte på lokal eller på fest stör aldrig någon annan bara misshandlar mig själv. När det gäller periodens längd så är det 4-7 dagar sen lägger jag tvärt av har fått nog och då börjar ju helvetesångesten men det har man också lärt sig med åren Första dygnet två sexpack 3,5 or för att kunna börja äta mat sen andra dygnet 1 sexpack Efter det så är allt som vanligt borstar av mig städar tvättar o börjar leva svenssonliv igen som om inget har hänt (utåt sett, själv vet jag ju vad fan som hände o man lovar sig själv att nu skall det aldrig hända igen)

Ser fram mot att följa den här tråden mycket intressant, som du sa så är vi några som har detta problemet vilket jag hoppas att vi samtliga kan ta oss ur precis som vår ledare MM. Är inte troende men om jag skulle skaffa mig några gudar att se upp till skulle du bli en av dem
Ha en bra dag alla kämpar
Higgins