Senaste kommentarerna i forumet

Vill bara tillägga att jag inte tror på att alkoholister kan dricka lite grann eller då och då på fest. Jag ska sluta. Jobbar på hur och när.

Tack, tack, tack! Det är så skönt att få era svar och råd. Det här är ett fantastiskt ställe.
Jag menade inte att det är för kollegornas skull jag ska sluta utan att jag ska sluta innan jag blir ett ärende för chefen eller HR. Blir liksom lite jobbigare då. Och såklart för min egen skull. För mina barn och min fru. Men hur fanken gör man?
Vad är det som känns viktigt med alkoholen? Bra fråga. Kortsiktigt är det för att den hjälper mig i stunden. Att ångest dämpas. Orosrivet i magen slipas av i kanterna. Vet mycket väl att det i förlängningen bygger på ångesten. Men där och då, just nu, är det lättare att klunka vin och sen fundera över hur jag ska sluta. Långsiktigt är det ju kul att festa. Att i grupp skoja och ha roligt.
Men vad gör man när suget och rivet i magen kommer? När jag inte dricker så mår jag ju så mycket bättre. Varför vinner alltid A-jäveln på ena axeln?

Ett annat tips när det gäller jobbet är att prova att inte prestera på 100%, inte gå "all in" utan bara göra "good enough". Det är svårt i början, eller ja det var det var det för mig i alla fall, men man lär sig med tiden. Och då inser man att det finns en massa personer som aldrig någonsin presterar bättre än 60% jämfört med oss högpresterare. De mår oftast bättre;). Och cheferna ser ingen skillnad (i alla fall inget jag har märkt..)

Kram till dig den här gråa torsdagen!

Tack för fina ord i mina inlägg. Jag läste hela din tråd inatt, ville bara säga att jag är imponerad av din målmedvetenhet kring att leva nykter. Det är en jäkla massa jobb bakom, oftast, men det går att programmera om hjärnan.

Helnyktra semestrar är de bästa för man man hinner uppleva och se så mycket mer än de som är dragna. Det är vi, nyktra, som ser det små detaljerna. Vila ut och njut.

Jag har vart på semestrar som bestått av onykterhet, bakfulla och vart allmänt såsig. Du vet när man bara fokuserar vart nästa bar ligger.

Så har jag vart på semestrar 3 gånger sen jag blev nykter. Uppe med tuppen, frukost i solen och vad jag har sett mycket. Små detaljer kom fram. Senast var jag i Rom. Jag kände doften av vattnet i de små fina fontänerna. Har inte ens reflekterat tidigare över små vackra fontäner....Men dom finns. Och små skitiga duvor. Ah dom så jag med.

Gissa vid vilka tillfällen jag har fått mest valuta för pengarna...

Ös på med nyktert mys

O kram

MM

Ha. Vi ÄR SÅ olika men lika ändå.
För hur våra beteenden ser ut så är
det samma sjukdom.

Ska skriva ett inlägg om oss periodare när jag får mer tid,

Kram

MM

Vått och grått här med men nyktert. Det är det och det är det viktigaste :D
Solen lyser ändå på nått vis när man mår bra och det gör man utan A.

Kram

MM

Du är alltid nära.

Jag ville att jag vore lite närmare... och kunde besöka Katarina oftare, och Cornelis grav då. Jag ska lämna ett spår efter mig nästa gång jag är där.
Vårkram till er båda, utanför mitt fönster är det vått och grått ... / mt

Så hemskt just när man fattar att man lider av någon slags felkodning och inte riktigt vet vad som är normalt! Eller minus blir plus...utan att man riktigt fattar! Och heja dig också MCR.. du är stark och kämpar! Läser alltid dina inlägg! Kram

Att verkligen kunna känna alla känslor upplevs som en förmån nu i nyktert tillstånd. Tycker också att de jobbiga känslorna inte alls är så farliga att möta som jag trodde då när jag skyndade mig att döva dem. Gillar vardagsnära reflektioner. Tack!

Gillar bredden på forumet. Att vi är olika, har olika bakgrund och förutsättningar, trots att vi har samma fiende att slåss mot. Att få insyn i varandras problematik är berikande. Dessutom att hitta likasinnade att kunna följa. Ser fram emot att läsa mera av dig. ♡

Vad bra att du är här. Nu har du inte bara kommit till insikt om att du dricker för mycket, utan också att du vill göra något åt det, förändra.

Håller med MM om att du ska göra det i första hand för din egen skull, annars är det risk att det inte blir helhjärtat. Samtidigt kan familj, framför allt tankarna på barnen, ge extra motivation.

Du skriver att du inte vill sluta helt. Vad är det som gör att det känns viktigt att ha alkoholen kvar i ditt liv? Jag har full förståelse för att det kan kännas stort att ta bort A helt, men tror ändå att det är nödvändigt under en period, för att sedan kunna utvärdera. Många här menar att det behövs minst tre månader, ca 100 dagars nykterhet, för att verkligen märka alla vinster.

Välkommen hit och lycka till!

Vad händer om du tar bort kollegor och "de andra" och tänker:
Nu har jag chansen och är taggad att förändra mitt liv för min egen skull?

För mig har den insikten varit mycket värd. Att förstå att jag inte ska förändra mig, för min familj, för vänner eller kollegor. Utan för min egen skull. Det är ditt liv som går till spillo, inte dina kollegors :) Man super bort sitt eget liv, ingen annans.

Och du knacka på den där dörren till AA, för det kan förändra ditt liv.
Vad skulle krävas för att du skulle våga det?

Jag blev väldigt berörd av det du just skrev. Har nog snarare tänkt att jag inte gör så stor nytta längre på forumet.
Precis så kände jag den 12/10-16 som du skriver i din sista mening.
Jag vill aldrig mer vakna upp och må så här dåligt. Jag gör allt som står i min makt att aldrig
mer vakna upp med denna dödsångest.

Tänkte igår att jag skulle skriva ett helt nytt inlägg om periodarens sätt att dricka.Summera lite.
Där andra kan haka på och känna igen sig. En periodisk alkoholist kan ha svårt att förstå sin sjukdom
då den inte liknar det beroende en vardagsdrickare har. Och tvärtom, de som dricker varje dag
kan inte förstå oss som är nyktra och sen går all in.

Vi är ju som Lim beskriver det - alkoholister och nykterister i samma kropp.
Vårt sätt att dricka är inte som andras.

Så tack Mic, nu känner jag att den nya tråden behövs.
Ska summera ihop så får andra haka på om dom vill.
Vi är ju ett par stycken här inne som har detta sätt att dricka och vi kan
hjälpa varandra.

Kämpa på!!!!!

Kram

MM

...att du hittat hit! Ett första steg.

Viktigt: ta en dag i taget.

Dela och läs, så gjorde jag. Är uppe i 6 vita veckor nu och det kan på ytan se ut som att det gått smooth men det är en bergochdalbana.

Men det är så värt det.

...för dig John-Erik?

☀️

...inte glömma den där känslan.

Tack för dina ord.

Själv ligger jag här med solen i ansiktet, skickar över lite ☀️

Den kommer snart, våren, det har den alltid gjort. Håll ut!

Tack så mycket! Det är absolut ett mönster jag måste bryta. Och jag har ju chansen nu innan nån kollega eller nån annan märker något. Vaknar varje morgon med ångest och lovar mig själv att inte köpa något, inte dricka något. Sen är det som att jag ser mig själv utifrån gå till affären, plocka upp burkarna och betala. Och så sitter jag här igen, med burkar i skåpet. Det är så jävla lågt.

verkar du inte missa nån vår :-( Ha det !

otroligt deppig av detta gråa, regniga och dimmiga väder som bara har till uppgift att trycka ner mig....känns det som.

Tidigare hade det varit en helt suverän ursäkt för att gå in i min alldeles egna dimma och bara strunta i omvärlden. Bara supa tills jag somnade och sova en orolig sömn som inte gav nån vila alls. Vakna och må ändå sämre än före, en kropp så spänd så det känns som träningsvärk, illamående så mat är ingen bra idé. Stappla ur dimman igen och ta ett beslut : Jobba eller supa ? Valet var inte alltid självklart men behövdes i alla fall tas upp till behandling. Svårt att säga idag hur utfallet rent statistisk var och jag försöker inte ens ge mig på en gissning.

Idag kan jag tillåta mig att känna mig nere och deppig, och även lite självömkan, om jag bara inte gräver ner mig i det. Tvärtom kan det kännas lite skönt att vara sorgsen ett tag så jag får återupptäcka det hela känsloliv som jag nu är ägare till i motsats till den bedövade person jag tidigare var.

Att påminna mig om hur det en gång var är en förutsättning för min fortsatta nykterhet, även om jag är i depparstämning.

Vet faktiskt inte vad som gjorde att jag började bromsa just nu. Med mitt tempo som högpresterande genom alla år med en "perfekt" storfamilj och höga resultat på allt jag företagit mig är det konstigt att jag hållit ihop. Dövandet med alkohol tog väl till slut ut sin rätt och jag började förstå att jag var illa ute.

Via inläggen här gissar jag att jag är ca tio år äldre än vad du är. Kanske blir vi klokare med åren ändå. Jag har nog aldrig riktigt trott på det när äldre människor sagt just det.

Men du, vänta inte in åren, du är så klok redan nu. ♡ Önskar att jag kunde överföra den obekanta känslan av tillfredsställelse på jobbet. Att åtminstone ibland få känna sig tillräcklig, att kunna få saker avslutade. En omöjlighet tidigare.

Vi har bara ett liv. Det finns bara en av dig. Se till att just du passar in och mår bra i just ditt liv. Kram ♡

Du kommer framåt hela tiden. Även om vägen som du säger inte alltid är spikrak. Och det är en kraft i insikten att man själv har makten till förändring. Och att det är möjligt att tillfriskna. Men det krävs ständigt underhåll. Heja dig!

Åtminstone inombords, det viktigaste. Att inte ta åt mig personligt är en av de saker jag jobbat mest med i hela mitt liv. Har varit oerhört kritikkänslig. Det tog tid innan jag förstod att alla inte kan älska alla. Jag gillar inte alla, alla gillar inte mig.

Jasmine, det är nog bara typ 80-talsserier jag nördat in på. Kul med kemi. Helt ärligt gillar jag det mycket mera än dagens teve.

Hej,

Har följt dina inlägg i princip sen du började skriva här men jämna och ojämna uppehåll. Har väl fastnat för att vi på många sätt druckit likadant. Perioder som går bra blandas med perioder som går helt åt helvete.. Nu hade jag nästan trott att ett mirakel skett då jag varit nykter sedan nyår. Men sen så kom många smällar på en gång. Närstående som blivit livshotande sjuk mm. Och då.. till sist så gick jag på min gamla instinkt och klarade inte att stå emot länge. Om det hjälpte mig? Jo ett tag så klart men nu känns allt värre än någonsin. Druckit i 3 dagar.. Idag ska det ta stopp! Orkar inte mer. Fan att det ska va så svårt.. Vill i alla fall säga att dina tankar och så vidare har hjälpt och hjälper mig när jag har det som värst. Så TACK! Och kämpa på! Du fixar det så bra. Det hoppas jag också göra framöver. Aldrig mer detta mörker...

/Mic

som jag skrev sist. Jag har slutat räkna, men jag har varit nykter nu över ett år, slutade dricka i december 2016.
Inga problem försvar, snarast nya har tillkommit. Min kapacitet att hantera mina problem har inte blivit bättre heller. Livet är som det var.
Jag är på mitt första, länge semester utan alkohol. Jag var lite rädd att åka, om jag skulle orka tacka nej till fri alkohol på flyget och sånt. Jag orkade.
Den största vinsten just nu är att jag känner mig fri, inte besatt av alkohol och sökandet efter möjligheter att beställa ett glas vin.
Och att jag känner mig stark och stolt över mig själv, att jag kunde sluta, utan hjälp och stöd, bara med mina egna krafter.
Jag vill önska alla här på forum kraft och vilja att kämpa. Det går. Det funkar.
Lycka till!