Senaste kommentarerna i forumet

har aldrig någonsin gjort ett alkotest som visar hur stor promillen är ! Förutom polisens sållningsinstrument som otroligt nog visat ok de få gånger jag blåst i dem. Men jag har bekanta som haft, enl blodprov, över 4 promille och det har knappt synts på dem. Vid sån nivå ska man väl egentligen vara död... Och jag tror nog att jag varit uppe i dessa nivåer.

Jag märkte på min kropp att den hade ändrat förhållningssätt till alkoholen när jag blev totalt sjöblöt av svett efter bara en enda liten flaska öl. Hela systemet liksom reagerade negativt av giftet som det annars tacksamt tagit emot. Det är väl logiskt att tänka att all nedbrytningsfunktion var less på att ständigt behöva avgifta och bara kickade ut skiten orenat i kroppen. Jag vet inte det men tror att det kan vara kroppens sätt att säga ifrån.

Som sagts tidigare är vi alkisar mästare på att gömma vår sprit ! Ibland så bra så vi glömmer bort själva var vi gömt :-) Jag hittade ett sexpack rejäl öl ett år in i nykterheten och nyligen var det en vän som hittade sprit som han gömt för 7 år sen :-))

Jag kan förstå varför anhöriga letar för att kunna bevisa att jag dricker men det är ett lönlöst företag. Jag konstaterar enbart förlusten av den gömman och går till nästa. Jag vill skydda min sprit och tror dessutom att jag är ensam om det och skäms för det. Lättnaden när jag sen träffar andra alkisar som berättar samma historier om hur de gjort och jag finner att vi reagerat lika är grym ! Jag fattade då att jag inte var knäpp, det ingår i sjukdomen att rädda min alkohol. En klassisk historia är om damen som gick ut med hunden och kom tillbaka smålullig varje kväll. Hon gömde flaskor i buskarna utefter promenadvägen och klunkade sig igenom promenaden :-) Länge trodde jag att det var en skröna tills jag läste hennes bok http://www.bokstugan.se/bok.php?id=10283. Dessutom var det så att hon ibland såg att det sjönk i flaskan trots att hon inte tagit nåt och det visade sig efter några år att en man hade precis samma upplägg som hon :-)) Hon träffade den mannen sen på det behandlingshem hon startade :-)

Ps Hoppas att jag länkade till rätt bok !! Gubben börjar bli gammal och naturligt snurrig ! Ds

.. en massa fina ord <3. Önskar dig en fin onsdag!

.. att du fick det du hade blivit lovad.. Tänker att det ofta är så att man oroar sig för saker som inte har hänt... helt i onödan;). Eller det gör jag i alla fall. Sen visar det sig (oftast) att allt löser sig. Lycka till med jobbet och kram till dig idag!

.. i det där att man inte bara vill vara mamma och "tråkig". Och vad har det med alkohol att göra? Hmm... för mig är det kanske så att alkoholen har gjort att jag som är så "duktig" i vardagen har kunnat go crazy. Försvinna in i dimman, dansa, flörta, prata med nya människor.. känna sig helt oövervinnelig. Men, sen kommer ju en morgondag som inte är lika underbar.

... av te och familjemys och att du är så stark! Du är fabulous;)

Önskar dig lycka till???
Precis som många säger här på forumet är det jättebra hjälp att hålla till här.

Håller med Vinäger, att skriva här är en bra början. Det finns så många kloka och inspirerande forumvänner här och som hjälper till med stärkande goda råd när det behövs.
Lycka till dig ???

Tack Paa, läste länken och det var tänkvärt. ??

Dag 3 och fullt motiverad igen. Men med en annan ödmjukhet. Vet att jag behöver vara beredd hela tiden för suget kan slå till närsom. Förra gången var jag för kaxig....
Det blev ingen vit påsk men ändå måttlig.
Nu siktar jag på att nå dag 17 där jag snubblade för ett tag sedan.
Då bör även våren ha kommit! ☀?????

Många med dig här som känner igen sig...nu tar inte min sambo de andra drogerna. Röker på när vi är hemma i hans hemland, men d påverkar inte på det sättet (tycker jag iallafall) men absolut, här har han tagit en vit period i 9 mån och nu är det full gas framåt med alkoholen igen och jag står på kanten till att flytta....dock är d det praktiska som är lite extra knepigt när man som vi har barn.
Min första reaktion när jag läser din text är skaffa inga barn med din sambo vad du än gör! Att han inte har vett till att se till er lilla valp utan hellre sätter sig på pizzerian o super sig stup talar till vad som komma skall om barn blir inblandade och då kommer de i sinom tid att bli medvetna till skillnad mot en hund. Jag skulle i ditt fall, ta mitt pick o pack och flytta därifrån. Säga att du behöver få ordning på ditt beroende och det kan du inte göra om du bor med honom som är väldigt aktiv i sitt beroende just nu. Han verkar ju dock ha större problem än ”bara” alkoholen. Jobbar han? Jobbar du?

Sitter på tåget och är på väg till jobb nu. Bakis "självklart". Hur kunde jag komma tillbaka till detta.Jag hatar självömkan,men så kommer det vara tills jag slutar igen.Jag vet inte hur många timmar jag har lagt på att försöka förstå varför jag gav "upp" .Hur det bara kunde vända så där över en natt.Men innerst inne så vet jag att det inte bara gör det. För när jag tänker tillbaka så fanns det nog vissa "tecken" som jag då inte kunde förstå kunde påverka min nykterhet. Eller förstå att jag var på "glid". Exempelvis min irritation hade börjat komma tillbaka.Jag började älta mer och jag va trött och sov nästan konstant.Livet hade stannat upp, men för mig handlade allt att så länge jag inte dricker så är allt bra.Självklart är det så.Men jag tror att när man är i början i sin nykterhet så måste hjärnan få "arbeta" och stimuleras.Att kunna få utvecklas och få nya utmaningar. Men jag slutade att gå framåt jag började stampa på samma ställe.När det starka suget började komma tillbaka så skulle jag varit mer vaken och "greppat" tag i de och frågat mig -Varför känner du som du gör nu.Kan du göra något åt det.

Jag måste gör förändringen nu.Men förnuftet är som bortblåst.Jag vet vad som är rätt men det studsar bara tillbaka. - "För jag vill dricka"

Såklart jag inte kan sova, tankarna går o ju längre jag är vaken desto mer huvudvärk får jag o ju mer tacksam är jag för att föreläsningen är inställd imorn så jag kan få sova på dagen. Han gick o la sig vid halv ett, skitfull! Ska upp o jobba vid halv sju imornbitti igen....fattar inte hur d ska gå, men ärligt jag orkar inte bry mig. Nu äntligen har han ett bra o välbetalt jobb som han stortrivs på, en familj som älskar honom o ett till barn på väg....så ska han sabba det totalt med alkoholen! På riktigt?! Han är så sjuk! Han kommer att förlora sakerna vartefter, undrar bara vad som kommer först

Sån härlig läsning! Rebellen Emma ?

Njut av pyjamsmys och te... uppskatta det lilla för i långa loppet blir alla små fina stunder många minuter med avkoppling och ro för både sinne och själ! ?

Sov gott!
Kram PimPim

Många tankar som frigörs vid behandling. Tankar som analyseras, vänds och vrids på. Tack för ditt ärliga inlägg. Inget sug på två veckor - wow!

Spännande resa du gör. Håll oss gärna uppdaterade då och då. Lycka till! ♡

viktigt att bearbeta sådant man har upplevt i barndomen som varit negativt och fått negativa konsekvenser! Svårt för någon annan, ex din man, att förstå hur oerhört djupt saker kan sitta och påverka en! Många har en uppväxt utan skav och sår i själen! Märker att de har svårt att förstå vidden! Och jag kan förstå att de har svårt att förstå! Hoppas ni kan mötas och kompromissa på ett sätt som känns bra för båda! Hans konsumtion av alkohol kanske rent generellt inte skulle betecknas som problematisk! MEN nu lever han med dig och du har problem med den! Prata med varandra men till sist och ytterst handlar det ändå om var din gräns går och hur du vill ha det i ditt liv!

dina inlägg genomsyras av beslutsamhet och ett lugn. Trots att du skriver om att vara trotsig och rebellisk handlar det nog mest om att gå igenom tankarna och komma ut på andra sidan. Du vet vad du vill. Du vet vad du måste göra. Och du gör det så j-a bra! ♡

Åh, vad glad jag blev av ditt inlägg. ♡ Vilka känslor du lyckats hitta och som förstärkts av vårsolen. Tänkte på det du skrev om "närheten". Det har diskuterats förr här. Många tappar intresset i början av nykterheten, verkar ha varit mer sugna när de druckit lite. Jag är dock som du, betydligt mer på nu när jag är nykter. ♡ Ännu en sak på plussidan.

Ha det fortsatt gott! Kram

Är diagnosen viktig.
Är han eller är han inte alkoholist.
Behöver han eller behöver han inte din hjälp eller andras att se sitt drickande ur ditt perspektiv.

Men om du läst runt lite så kanske du börjat se.
Att det enda som spelar roll och som du kan påverka är dig själv.

Vill du inte och accepterar du inte hans drickande så bör du fråga dig själv om hur du vill leva och ha det.

Vad vill du "utsätta dig själv och dina barn för.
Är det ok eller inte?

I början när man på allvar börjar se detta så är det ofta så att man går från ena änden till den andra.

Är det normalt att dricka såhär?
Borde jag ställa upp på det här?
Är det hans rätt att få dricka?

Det kan bara du svara på.
Och nästa steg:
Har du rätt att kräva?
Ställa ultimatum?

Egentligen inte om du inte är beredd att acceptera hans svar.
Eller kan ta att han har rätt till sin åsikt.
Eller är beredd att fullfölja dina krav eller ultimatum.

Jättesvårt.
Men mitt råd är att du först ska ta på dig tänkarmössan om hur du vill ha det.
Sen se hur långt ifrån det ni är.
Till sist se om ni kan mötas.

Sakta men säkert faller saker på plats. Vi tar emot, vänder och vrider lite på det, går vidare, något lugnare och mer sansat än tidigare. Vi lär oss, men det tar tid.

Vi gör så gott vi kan, mer kan ingen begära!

Lite svamliga tankar från en numera före detta arbetsnarkoman. Kram ♡

..att höra Pim-Pim! Alla sådana här historier/ verklighetsrapporter behövs så mycket vi vet aldrig hur morgondagen ser ut!

Kram

Som en rastlös rebellisk tonåring tänker jag ”Vafan NU ska jag dricka, varför skulle jag inte göra det? Vad som händer på Rivieran stannar på Rivieran!” . De där oemotståndliga små caféerna och barerna och restaurangerna. Ett litet glas, vafan! Jag kan sluta skriva på det där forumet, det är ju det enda som håller mig uppe, de enda ansiktslösa personerna som vet att jag anser att jag har problem, ingen annan bryr sig ju!

Tonårig. Rebellisk. Men vem skulle ta konsekvenserna? Något måste man väl lärt sig på, vad blir det, 20 år? Att det faktiskt finns en morgondag. O yes. Och en hel massa dagar efter den.

Ett glas rosé på strandpromenaden. Ett sånt där vinglas med öl eller kanske något surt vitt a la maison till moules frites. Alltså, Rivieran hörni!

NEJ. Det är fanimej inte värt det. Tvivel som sliter och drar. Så inutihelvete. Jag var rastlös idag, har rest kommit till ett ställe jag sist var på under HELT andra less familjära omständigheter. Så jag vill typ släppa loss, skrika till världen att jag inte alltid varit så här gammal och mamma och jag hade minsann också ett liv, då!

Och vad fan skulle det ha med alkohol att göra? Portalen till alla möjligheter och äventyr?

Det blev givetvis inget vin och vi fick en supermysig kväll när rastlösheten lagt sig, nu min favoritstund på dagen: pyjamas, kamomillte efter varm dusch.

Jag måste bara bli vän med tanken på att bli äldre, komma in i en annan rytm, förstå privilegiet och möjligheterna med familjelivet. Att det är helt jävla fantastiskt OK.

Ute duggregnar det, vågor dånar på avstånd. Lugnet lägger sig och jag med det❣️

Ett bra beslut att börja skriva här. Du har kommit till insikt inte bara om att du dricker för mycket, utan också om att det är dags att ta/få hjälp.

Hur tänker du dig hjälpen? Vårdcentral, via arbetsgivaren eller enbart stöd här på forumet? Det sistnämnda får du hur du än väljer att göra. Så mycket igenkänning, erfarenhet, stöd, råd och pepp som finns här är otroligt.

Skriv gärna mera om ditt beslut. Lycka till! ♡

...har passerat, likaså över tre veckors nykterhet! På påskafton drack jag Chapel Hills alkoholfria rosébubbel, frisk, sprakande och väldigt god ???
Våren är på intåg och min överskottsenergi går åt till att putsa fönster, fixa med nya krukor och gardiner, lyssna på romantiska böcker skrivna av Jojo Moyes. Har bara en av hennes böcker kvar nu.

Vårkänslorna gör mig förövrigt väldigt sugen på närhet med älsklingen... galet sugen. Det finns inget stopp och blir sur när jag inte får så mycket som jag vill ha ?

Mina tankar till det goda vinet finns varje dag... visst är jag sugen men klarar av att dämpa mycket genom att dricka bubbelvatten i mängder samt att vara sysselsatt. Det är svårt att sysselsätta sig när man är lite ledig så det blir mycket kaffesurplande med diverse vänner och massa städande. Imorgon väntar gymmet och då ska jag svettas lite ???✨

Så för mig tickar livet på och jag mår oförskämt bra och är positiv, kåt och tacksam!

Njut av vårvärmen som är på intåg! ☀️

Kram PimPim ❤️

Ja lämna honom så att du får lite lugn och ro i slutet av graviditeten.
Ge babyn en lugn start i livet tillsammans med treåringen.
Visa din make att grvänsen är nådd.
Det är det bästa du kan hjälpa honom på.
För dej och dìna barns skull lämna.
Lycka till ❤❤❤

Ligger klarvaken men ändå så sjukt trött i kroppen o själen efter dessa dgr! Man hunner tänka så mkt när man ligger här i mörkret o lyssnar på sin lilla pojkes djupa andetag och samtidigt känner de små sparkarna från den lilla människan i magen som är redan så älskad som ett barn kan va!
Men ändå så känner jag mig som världens mest ensamma människa trots att jac vet att det är långtifrån sant och att ni är så många fler med mig tyvärr som antagligen har samma känsla i kroppen just nu! Det är skönt att komma hit o bara få skriva av sig alla känslor om och om igen! Precis så mycket som man själv vill och orkar. Så lite eller hur mycket man själv vill och behöver......det betyder så mycket att kunna göra det och inte bli dömd på nåt sätt av det heller! Nu har jag nog fått ur mig allt för ikväll o kanske kanske att jag kan sova, håller bara tummarna på att den där andre väljer att inte sova i sängen med oss ikväll utan automatiskt och självmant tar sonens säng senare!