Senaste kommentarerna i forumet

...på denna vecka!

Sov gott! ?

Bara lite sen åker fan allt ner. Jag har tinat fruset vin i micron som jag sparat för att laga sås på... Och all annan skit man har haft hemma. Likörer, Kirch - you name it. Nu får du hålla i dig, för inte är man logisk heller... det gäller att du klarar första veckan nu.

Vilken seger, att kunna sätta bock på den tuffaste dagen :) Bra jobbat!

Bra jobbat ?

”Lugnet finns inom oss men alkoholen lurar hjärnan att tro att bara A kan ge oss det.”

Det är så sjukt det där, hur 17 kunde det bli så?

Och nu ( jag är en månad in i nykterheten ) : Lugnet.

Jag brukade yoga på söndagskvällar. I en och en halv timme låg jag i avslappnade positioner och fnulade på hur/vad/vart det skulle drickas på kvällen. Får nästan andnöd när jag tänker på det.

☀️

Ditt surrande var precis vad jag behövde läsa :) Jag vill verkligen hamna i det där naturliga lugnet du beskriver. Din skildring ger hopp och tro på att det är dit jag är på väg. Lugnet väntar bortom det inre dividerandet. Önskar dig en fin vecka!

God kväll allihop.

Den här helgen har varit otrolig. Solen har varit framme och det har varit helt underbart. Jag har suttit i bara vanliga kläder och druckit kaffe. Metervis med snö runt oss men vi har skottat fram plats att sitta på. Helt fantastiskt. Jag känner solen i ansiktet ännu, flera timmar efteråt.

En annan nästan lika fantastisk sak som solen självt är att jag inte blev triggad till att vilja ha A. Detta väder var förut en stor (!!!) trigger för mig. Nu kunde jag fullt ut njuta av vädret utan att vilja åka iväg och köpa nåt (och därmed också bryta den magiska och härliga stunden för mig och för barnen som lekte så kul med sina kompisar ute).

Jag försökte liksom pressa fram ett sånt där fakesug och tänkte att jag skulle kunna köpa en öl. Men tanken rann av mig direkt och jag glömde bort att jag ens tänkt det. Det känns väldigt positivt och hoppfullt för mig att möta ytterligare en vår nykter och att den inleds såhär lätt.

Jag får en väldigt lugn känsla inombords när jag på riktigt suttit ute både en lördag och söndag helt ledig i solen med en skön nästan semesterkänsla utan att vilja ha "nåt mer". Det känns som att cirkeln är sluten på något sätt. För ett år sedan hade jag varit nykter lite över en månad. Jag kände det redan då att det var ett beslut som skulle hålla. Jag visste att jag skulle klara det. Inte utan att få kämpa ibland förstås men jag kände att det var nu eller aldrig. Valet var att sluta eller att sjunka ner till nån botten av självhat och självmordstankar. För det var dit jag var på väg.

Jag är så glad att jag upplevt den här dagen utan att förhandla med mig själv om jag ska eller inte ska dricka. Jag minns fortfarande hur utmattande det var att dividera kring att dricka eller inte. Det förtog hela glädjen av den soliga dagen, varelse jag bestämde för att dricka eller inte. Jag var aldrig lugn inombords. Möjligtvis efter en öl. Men vet ni.... Nu har jag det lugnet hela tiden. Det lugnet jag sökte efter i alkoholen. Lugnet finns inom oss men alkoholen lurar hjärnan att tro att bara A kan ge oss det.

Nu känns det som att jag bara skrivit en massa surr men jag skrev det jag tänkt på efter den här helgen och jag vill bara få ner det på pränt innan det är dags att sova.

Godnatt ❤

Du gör ett superbra jobb på alla plan! Jag är helt med på din tanke om att söka roten till det onda och ta tag i den. Ta hand om sig själv innan man kan ta hand om andra. Så sanna ord. Fortsätt så!

Visst är det coolt, när man plötsligt är där.

Det som tidigare verkade både omöjligt och onödigt.

Och så kommer man ut på andra sidan och MÅR BRA!

??

Det är helt sjukt. 14 j-a dagar!!! WIHOO!

Klistrar in ett svar som jag skrev i en annan tråd nyss. Samtidigt som jag skrev insåg jag hur mycket känslor och tankar har styrt mitt liv de senaste åren.

Jag är ny här men har en tanke. Vad är roten till att du behöver a? Det låter som om du har svårt att hantera känslor, ev. är nedstämd/deprimerad och får ångest. Jag kan ha fel. Men om det stämmer undrar jag om du har sökt hjälp för de sakerna? Man behöver ju inte säga mycket mer än “ofta tar jag vin för att döva eftersom jag saknar strategier”. Själv hittade jag hit just pga att jag nu börjat inse att jag måste ta hand om Mig innan jag kan ta hand om andra. I höstas sökte jag VC pga depression och svårighet att hantera plötslig ilska och andra känslor. De besvären har trappats upp det senaste året och jag sökte för dem. Jag fick en bra läkare och har nu fått en bra psykolog samt remiss till vuxenpsyk för en grundlig utredning kring vad som är roten till allt. Kanske stress, kanske någon npf-diagnos, kanske depression eller någon bakomliggande grej. På jakt efter den utlösande faktorn alltså. För att kunna behandla symtomrn måste man behandla roten/rötterna. För jag ser vindrickandet som ett symtom på att jag inte mår bra. Inte tvärtom. När behandlingen på VC tog fart och jag känner att jag kommer få hjälp fann jag kraft att titta på hur mitt liv egentligen ser ut. En snabb tillbakablick gav att jag gjort MYCKET destruktivt i sena vintimmar. Jag hittade hit. Nu hoppas jag på att kunna anfalla amygdala från alla håll samtidigt med kroppslig rening, mental träning, psykologiskt stöd och rätt medicinering.
Steg 1 på min lista var alkoholen.
Steg 2 att försöka läsa på om kost som hjälper njurar och lever att återhämta sig hjälpligt.
Steg 3. Dra ner på socker och koffein som triggar samma del av hjärnan som a gör.

ÅTERIGEN UTTRYCKER JAG GLÄDJEFNATT ÖVER TVÅ HELA VITA VECKOR ?

Hej!
Jag är ny här men har en tanke. Vad är roten till att du behöver a? Det låter som om du har svårt att hantera känslor, ev. är nedstämd/deprimerad och får ångest. Jag kan ha fel. Men om det stämmer undrar jag om du har sökt hjälp för de sakerna? Man behöver ju inte säga mycket mer än “ofta tar jag vin för att döva eftersom jag saknar strategier”. Själv hittade jag hit just pga att jag nu börjat inse att jag måste ta hand om Mig innan jag kan ta hand om andra. I höstas sökte jag VC pga depression och svårighet att hantera plötslig ilska och andra känslor. De besvären har trappats upp det senaste året och jag sökte för dem. Jag fick en bra läkare och har nu fått en bra psykolog samt remiss till vuxenpsyk för en grundlig utredning kring vad som är roten till allt. Kanske stress, kanske någon npf-diagnos, kanske depression eller någon bakomliggande grej. På jakt efter den utlösande faktorn alltså. För att kunna behandla symtomrn måste man behandla roten/rötterna. För jag ser vindrickandet som ett symtom på att jag inte mår bra. Inte tvärtom. När behandlingen på VC tog fart och jag känner att jag kommer få hjälp fann jag kraft att titta på hur mitt liv egentligen ser ut. En snabb tillbakablick gav att jag gjort MYCKET destruktivt i sena vintimmar. Jag hittade hit. Nu hoppas jag på att kunna anfalla amygdala från alla håll samtidigt med kroppslig rening, mental träning, psykologiskt stöd och rätt medicinering.
Steg 1 på min lista var alkoholen.
Steg 2 att försöka läsa på om kost som hjälper njurar och lever att återhämta sig hjälpligt.
Steg 3. Dra ner på socker och koffein som triggar samma del av hjärnan som a gör.

är det mig du menar är patetisk Ullabulla? ;) ;) *blink* :D Jag, och du, har inte alls sänkt oss, trots vår högskoleutbildning. Vi har ju varit starka och först gett en massa kärlek och försökt hjälpa en annan människa och sen med vår nya förvärvade kunskap (tänk vad bra det skulle vara om man lärde ut om alkoholism och medberoende i ALLA utbildningar ((ja ända från grundskolan)) gjorde vi det som var rätt, vi lämnade så gott vi kunde och tog hand om vår egen problematik. Och vi var ALDRIG mindre värda än alkoholen! Jag tyckte din tråd var så bra, ibland kändes det som du levt med min man, ibland kändes det som du suttit uppe i högra hörnet på väggen ovanför min säng i förra bostaden där jag grät och grät och grät efter honom, förra gången han lämnade mig, för många år sen. DÅ förstod jag ingenting. Sen kom han ju tillbaka och då visste jag mera, kanske 50% av det jag vet idag och vi blev ett par igen. Men jag såg hela tiden till att hålla en bakdörr öppen, skyddade min ekonomi och gjorde mig inte alltför beroende, rent praktiskt. Jag har klarat mig sen han lämnade/jag bad honom flytta, det skulle gå att bo kvar i huset, men jag har insett att det har förlorat betydelse för mig, jag BEHÖVER inte kriga för att bo här, det finns ett annat liv, i stan. Och vilket liv...jösses vad jag drömmer om allt kul jag ska hitta på i nya lägenheten! :D

Jag och min syster besöker kyrkogårdar ibland.Det är rofyllt och intressant . Vi brukar sköta om andras gravar också, personer vi kände till.. Men det är jättefint av dig att fixa iordning Cornelis grav..Han har gjort vackra visor till oss i Sverige som är odödliga..Det är inte många som lyckas med det..Kram

Striden att pendla mellan hopp och förtvivlan är så ofattbar tung.
Att se den man älskar och älskar en tillbaka ändå inte kan vara stark och välja livet och kärleken är så tungt så tungt.
Du är stark Nordäng67 ??

Är det att sluta med alkohol..I början tyckte jag att jag saknade ruset..Jag var ju van att dricka som belöning, mot stress, för glädje och sorg..Nu skulle jag inte förändra eller förstärka sinnena längre med alkohol..Sakta men säkert en dag i taget började livet på riktigt..jag fick planera tillställningar och aktiviteter för att behålla min nykterhet. Jag hade vänner och barn och forumet som stöttade och peppade när det var tungt..Jag är stolt och glad över mitt liv idag.. Jag hejar på dig frallan..Kram

För din skull.
Min sorgliga långa tråd är tröttsam och svår för mig att läsa,men likafullt väldigt sann.
Att man trots högskoleutbildning,hyfsat självförtroende osv är beredd att sänka sig hur lågt som helst för att få kärlek av en som valt bort en för en dryck.
Patetiskt..

Det är iof sant, bra synpunkt JennyM!

Jag fortsätter att skriva lite här.

Idag är det ölfritt och bara bubbelvatten - problemfritt. Det blir istället god och hälsosam mat och rent/städat hus.

Hej jag har heelt missat att du skrivit! Jag har kört 4 vita veckor nu, dock provade jag att gå på fest och dricka alkohol igår. Det gick kanon, men det är efter att jag pratat med alla mina närmaste kompisar och min sambo som vet att de inte ska bjuda på mer eller heller för den delen ta ansvar i att jag inte ballar ut. Jag vill klara det själv och har byggt upp ett par strategier som jag tänkte försöka mig på lite försiktigt.

1. Inte undvika fest eller festliga sammanhang, utan gå nykter då och då istället.
2. Om jag ska dricka, bestämma innan hur många enheter jag ska ta som max. och lägga till alkoholfria alternativ för att "hänga med" hela festen om den är 5-6 timmar och jag bestämt mig för 3-4 enheter.
3. Max 1 enhet / timma + in med lite vatten inemellan
4. Bara dricka om jag är med människor jag gillar och har kul med oavsett - alltså att det inte spelar någon roll om jag dricker 1 eller 3 eller 0 öl i umgänget, utan skrattar med dem ändå. Är det ett gäng som jag inte känner så mycket gemensamt med - nykter, annars känns det så lätt att "fyllan ska ta över och göra det roligare".

Min närmaste plan är att boka in en klubbkväll nykter, jag vill testa på hur det är att gå ut och dansa utan att ha ångest dagen efter för "vem som kanske såg mig när jag dansade så mycket". Jag är en social och positiv person i vanliga fall och älskar att dansa loss till lite klubbmusik så jag ser fram emot att gå ut att klubba vitt :D

Hur länge har du j_r varit den som alltid får "feeling" :P? Har du kommit på några tips eller trix under din vita period nu? och hur länge har du kört nyktert?

Jag läste ett uttalande från en näringsexpert angående viktminskning.
Bland annat detta att man inte ska köpa hem godis kakor medmera för att ha om någon kommer på besök.
För förr eller senare kommer man att gå lös på godsakerna.
När suget på socker blir för stort eller blodsockret för lågt.
? Har många gånger tänkt på det när jag inte kan låta bli chokladkexen utan äter två tre stycken när frestelsen blir för stor.
Ibland har jag glömt att de finns där men av någon anledning dyker minnet om att de finns där upp.Då är jag för svag.
Blir så arg på mej själv efteråt, men visst ingen katastrof.

Tror att det är samms sak med alkohol om man får det starka suget efter alkohol. Så varför inte be någon du litar på ta hand om det du har nu.
Du kommer att bli besvikem på dej själv när du faller för frestelsen
Nu är du stark. Men förr eller senare.......
Så förebygg ?❤

Den lider jag fortfarande av efter att jag hade en helt och hållet ohållbar arbetssituation för ett år sedan. Något i mig gick sönder då, och nu dras jag fortfarande med den där ångesten. Mitt bästa tips är varma skumbad, kantade med levande ljus. Och att inte gå igång på tanken att man måste lägga sig tidigt för att orka osv. Gör det du njuter av. Den här tiden är din. Lev som om fanns det ingen morgondag. Vi är inte livegna. Visar sig morgondagen bli överjävligt ohanterbar kan vi packa ihop och gå hem. Det kanske inte gillas, men det är ändå olagligt att skjuta desertörer nu för tiden. Kram

"Plötsligt händer det!" ? Vilken härlig avslutning på helgen. Kanske får du lite ny energi till morgondagen. Tack för underbara inlägg. Håller med Mary, vem behöver Netflix? ??

Jag sket högaktningsfullt i alla måsten och traskade iväg till gymmet. Mer än två timmar senare släpade jag min svettdrypande, ledbrutna lekamen över tröskeln för att finna svåger och gubbe glatt skrålande med sina gitarrer. I mitt välstädade sovrum. Maken till människor till att breda ut sig och stöka till... Innan jag kastade mig in rytandes ett avgrundsvrål värdigt hin håle själv kollade jag efter skrotet på verandan. Om man nu ska gorma måste man ju ha nåt konkret att gorma om. Skrotet var puts väck. Borta. De ohängda karlslokarna har varit på tippen :) <3 Nu hoppar jag i ett bad och sen skrålar jag tillsammans med dem :)

Jag fick lägenheten! Eller lägenhet och lägenhet, det här är en f*ing j*vla våning!!! FEM rum och pampig trappa och högt i tak och öppen spis! Fatta? :D I ett tvåfamiljshus med trädgård, på prommenadavstånd från jobbet. :D (Att sen badrummet är pytteliten och diskhon ännu mindre skiter jag i just nu.......)
Ett perfekt alternativ till stora huset ute i skogen, jag får bo i "hus" men slipper vedpannan och bekymmer för läckande tak, det bor två andra vuxna i lägenheten under så jag slipper oroa mig för att bli akut sjuk ensam.... sa jag öppen spis? :D Om nu livet ska vara så knöligt och besvärligt med stora förändringar och hela drömmen ramponerad är jag så **** tacksam att få det så fint istället. Detta kommer jag definitivt att överleva. :D

Har legat hela veckan och vilat, bett och funderat (och netflixat). Är fortfarande matt efter influensan men det går åt rätt håll nu, imorgon ska jag orka minijobba ett par timmar. Och jag har läst hela Ullabullas lååååånga tråd och ****vad jag kände igen mig! Längtan och saknaden och alla små anledningar att ta kontakt......och därför är jag här nu, istället för att försöka ta kontakt med maken. Min instinkt var ju genast: Jag vill berätta om lägenheten, jag vill visa den för honom, jag vill att han hyr mitt hus......jag VILL involvera honom i mitt liv och mina planer. Men det ska jag inte göra. Jag ska hålla distansen nu. Han hör inte av sig till mig och har blockerat alla kontaktvägar utom mail som han läser ibland men sällan svara på, han klarar av att hålla distansen. Eller vill inte ha med mig att göra. Och jag BEHÖVER inte meddela honom mina planer eller involvera honom, vi har kapat alla mellanhavanden, alla ekonomiska och praktiska band. Men jag vill sååååå gärna berätta, så jag skriver här istället. Jag har tagit mig igenom ensamhetskänslan och allt praktiskt trassel med separationen, nu är det nog bara den här känslan av att vilja dela mina planer med honom som jag behöver dämpa. Får hålla mig i skinnet, eller sätta ett datum, typ "Efter påsk kan jag skicka ett mail och fråga hur han mår och berätta att jag ska flytta" . :D

Hur jobbigt det än känns just nu så klarar du det. Du fick ju jobbet för att du är kvalificerad för det, eller hur? De ville ha just dig. Lycka till! ♡ Kram

Jag har tänkt på dig många gånger under månadernas lopp och undrat hur det gått för dig. Tråkigt att det har varit lite tungt men STARKT av dig att ta tag i livet igen. Du är värd att må bra!

Med mig är det bra, jag har inte druckit på snart 7 månader, och det känns bra. Jag sa ju innan att jag skulle vara nykter minst 6 månader sen skulle jag se. Jag skulle verkligen vilja kunna ta ett glas vin då och då, men jag vågar inte... ? Jag är ganska säker på att det skulle sluta med att jag dricker för ofta och för mycket igen och där vill jag verkligen inte hamna igen. Vi får se om jag vågar prova "börja" dricka igen, men just nu är det låååååångt borta att det skulle hända. Vad har du för mål? Kram!