Senaste kommentarerna i forumet

jag blir när jag läser ditt inlägg! Har ett ex (alkoholist) som har barn med en annan kvinna! Undrade ofta hur hon egentligen hade det! Som du har det antar jag!
Prata öppet med barnen om pappas problem, det kanske du redan gör! Hymla inte eller försök skydda dem från fakta, den finns ju där ändå och är påtaglig för dem! Reagerade ofta på att ingen i den familjen (barnen, deras farmor, mitt ex med flera) pratade öppet om vad som orsakade bekymmer i familjelivet! Även där hade barnen det bekymmersamt i skolan! De var trötta, orkade inte hänga med, skolkade, umgicks med fel personer! Barnen fick förmaningar och precis som ditt ex så försökte mitt ex locka med pengar om de ”skärpte till sig”! På så sätt fick ju barnen skulden tycker jag! Jag tyckte han skulle avlasta dem genom att tala om att det inte är konstigt att barnen inte orkar i skolan när de skall orka med en pappa som super! Han höll inte med! Sorgligt är det! Hur förhåller du dig till skolan? Tycker du skall prata öppet med dem om detta! Kanske även någon kan göra en orosanmälan på ditt ex?!

Fortfarande grym ångest, tror jag reparerar med frugan - men kan inte hitta på något liknande igen. Måste erkänna för mig själv att jag verkan kan eller ska dricka. Jag är rädd för mig själv.

Jag vet..
Och nej. Jag vill inte ge fler chanser. Nu vill jag enbart hålla mig ifrån honom.
Svartsjukan/kontrollbehov syntes inte alls i början. Inte alkoholproblemen heller.
Men spec nu sedan jag sagt Stop till va med honom när han dricker, och därför backat på förhållandet, då har det slagit över och han har druckit mer och blandat med med ilska och kontrollförsök.

Jag vill inte, vågar inte ha med honom att göra när han är full.
Nu börjar en ny dag med målet att klara mig undan..

Jobbigt att vara rädd....

Tack för ditt svar. Behöver ventilera...

Trillade dit igen. Inte så jag blev full men drack på resan. Men nu ska jag inte ner i den negativa spiralen utan det är bara att skaka av sig och börja om.
Som vanligt inser jag att ruset inte ger det jag vill ändå så är totalt onödigt.

ett skarpt minne från min första aa-födelsedag som jag firade på den internationella aa-gruppen i Patong, Phuket.
Bland många andra profiler satt där en förhållandevis ung amerikan som sa till mig, om jag fick ett sug på alkohol, så är det helt ok att springa naken genom city och samtidigt vräka i sig choklad för att få fokus på nåt annat än spriten :-))

Hellre fet än full ! En sak i taget ! Och slå inte på dig själv för att du inte tränar, den tiden kommer när du är mogen för det. Kom ihåg att det tagit några år för oss att komma till dagen idag och det är inget vi vänder på 2 veckor. Det tar sin lilla tid att hitta tillbaka till den människa du egentligen är, njut av de upptäckter du gör på den resan.

Ta det viktigaste först och ta inte det första glaset så fungerar det !

Mycket noga.
Han verkar farlig och dribblar med din hjärna.
Nej det är inte ok att han tittar i din telefon eller Facebook.

Kanske du skulle titta på varför du överhu utdraget vill ge denna man fler chanser?
Vad ger det dig att vara i en relation till en man med alkohol,kontroll och svartsjukeproblem?
Vilka behov får du tillfredsställda av det?
Han verkar inte frisk.

Alkohol skapar i sig inte detta "monster" som vill kontrollera dig.
Det finns troligen där hela tiden,men han lyckas maskera det när han är nykter.

Hej!
Tycker att ni båda är egoistiska. Han förstår att man måste arbeta för att ta sig runt. Sjukskriven i 5 år pga trött? Alla är vi trötta men arbeta bör man.

Men han är ju också egoistiskt för att han dricker och bryr sig inte om dina känslor.

Lyssna på varandra om ni vill ha varandra kvar. Visa hänsyn. Annars går man vidare.

Välkommen hit och trevlig helg!?

älskar också dina svar!! så "kul" att någon känner igen sig och som man kan prata med. jag ska försöka bli bättre på att svara men känner att jag hela tiden hamnar efter i mitt liv, hinner aldrig riktigt hämta andan.

jag är så stolt över oss att vi håller oss nyktra. en dag i taget, det är vad det handlar om. förra våren köpte jag en kalender, en stor kalender att hänga på väggen. varje dag kryssar jag mina dagar jag varit nykter. aldrig en dag för mycket. jag är så tacksam för var dag jag håller mig ifrån A. den har tagit för mycket från mig. bitar av min själ. och jag kanske inte får allt tillbaka, känner mig rätt trasig.

i början räknade jag som när man är gravid, så du är nu inne i din andra månad!! Det är så fräckt!! Känslan att klara sina små milstolpar är obeskrivlig.

jag har så många ärr, både mentalt och fysiskt. man blir påmind hela tiden. vet inte hur jag ska stänga av eller bara våga "äga" dom. panikattacker och upprivna armar, beteendemönster och det faktum att jag har 0 i självrespekt. min kropp är inte mitt tempel.

KRAM, kram massor av kramar pippis!! om du vill prata lite "lättare" så gjorde jag en ny mail. Känn ingen press att höra av dig, det var bara en ide. Hade varit skönt att ha en "kompis" som är lite mer lättillgänglig.(redigerat av admi)

Gäller såklart alla därute som behöver en vän att prata med, jag finns!!!! Jag vet att jag kunde behöva en.

Jaha då var det dags för sömnlös natt igen. För mycket oro i kroppen. Konstiga ryckningar i benen. Nerverna som spökar. Har en hylla med massa spritflaskor två meter från sängen. Två flak med öl i förrådet. Men är jag sugen att dricka. Nej! Får väl göra mej av med lagret. Vet ju inte när jag kan bli sugen. Vet inte själv varför det gått så lätt hittills. Kanske för att jag har haft långa måttliga perioder mellan mina totala hjärnsläpp. Kanske beroendehjärnan har tänkt- Ok vi nöjer oss med det här lilla för tillfället men när du är som minst på din vakt och tillfälle ges,då skall det supas! Vad vet jag?Försöker hitta svar men det är inte lätt.

Hur går det?

Varje morgon; nu får det va nog!
Och varje kväll; bara ett litet glas...jag behöver det. Jag blir gladare då. Orkar laga mat bättre! Städa, prata m barnen, hänga tvätt. Ja jag behöver mitt vin, tänkte jag.

Två röster strider och sliter i en mär det pågår.
Jag gick tillbetoendeklinik o började m antabus. Hade aldrig klarat det annars.
Så tacksam o glad f det!

Första mån var fruktansvärd, läs gärna min tråd.

Jag hade aldrig klarat detta utan antabus!
Gick till beroendeklinik. Var gräsligt innan.
Har dolt det f alla. Smygdruckit i köket. Tror inte någon anat utom mm man.
Läs gärna min tråd. Hade 4-5 v som var fruktansvärda. Men nu är allt annorlunda. Ska äta antabus i 6 mån till början.
Låg dos o inga biverkningar.

Jag hade en fruktansvärd första månad. Sllt kändes tomt o meningslöst. Ville inte. Men fortsatte o tog en dag i taget. Men utan antabus hade det inte gått.

Nu har deg gått 10 v!

Visst kommer suget ibland, men inte alls som den första mån. Nu kan jag se att det är som det är. Jag har/är inte jättekul alla kvällar. Men jag är närvarande. Här och nu. Tänker klart. Orkar läsa. Sover bättre. Vaknar pigg.
Är så tacksam gör nykterheten!

M M. Braka på du bara. Det är bra. Ska försöka återge mina minnen så ärligt och gott jag kan. Jag började dricka i 14 års åldern. Minns att det var som att hitta sej själv. Mådde dåligt pga händelser bakåt. Nu slapp jag ha klumpar i mage och bröst och blev mer framåt. Så man kan ju säja att mitt a problem tillkom med första fyllan. Ja åren rullade på med mej som en av de fullaste i kompisgänget. Mellan jag var 15-25 drack jag varje helg. Det var rejäla fyllor med minnesluckor och även några lobar. I 25 års åldern träffade jag min fru. Blev kär,kände lycka för första gången utan alkohol.
Svårt att fortsätta nu. Allt är så sammanblandat med min relation till min fru och jag vet inte om jag är mogen att skriva så mycket om det. Måste bara svara på din fråga MM. Nej jag har aldrig varit elak mot min fru. Varken nykter eller full. Ok!dumheter har jag ju ställt till med som ju drabbar henne.
Har svårt att formulera mej ibland. Ställ gärna frågor. Lättare att svara på frågor än att skriva en lång uppsats. Det hjälper mej att reda ut ett och annat. God natt

Ligger nu i sängen har ett 13 års förhållande med en man gifte mej för tre år sedan /då hans jobb da att han är alkoholist/ jsg anpassade mej efter chocken å vi var nyktra tillsammans fastän jag inte har problem /iaf nu har barnen sagt att han smygsuper när jag jobbar men jag har sagt han får flytta fall det är så och nu så har han sovit på soffan i en vecka/nu är han inne hos grannen å dricker tydligen åh jag önskar han dog nästan jäkla alkoholist

Har stått ut med min alkoholist i 3 år efter han Dick diagnos. Nu till saken jag har ej druckit hemma/ å vi har klarat det itvs år men nu har barnen talat om att han dricker i smyg då får han flytta han förneka inte/ nu till saken han väntar på lägenhet så bra men nu har han gått över till grannar å dricker har två barn i huset känner mej ledsen å förtvivlad vill han sticker härifrån nuuu

Jag förstår vad du säger, och det är din resa så du ska naturligtvis tänka på det sätt som hjälper dig mest. Min resa har visat mig att verkligheten är en mycket mer subjektiv företeelse än vad man tror, känslor flyktiga och bedrägliga, och att jag ska akta mig för att baka ihop idén om en objektiv verklighet och känslor i samma tanke. Det låter kanske kryptiskt.

Hur har du haft det som barn? När jag läser det du skriver känner jag igen mig så väl! Mycket känslor, kärlek till mannen, ansvarskänslor gentemot mannens barn mm! Och detta efter endast ett halvår! Läste gamla sms mellan mig och mitt ex som vi skrev under vårat första halvår! Jag intog min roll snabbt: mycket känslor, mycket ansvar, massor med tålamod med saker man inte bör ha tålamod med! Började detta när jag träffade mitt ex? Nä mitt beteende fanns redan där liksom hans supande redan fanns där! Två pusselbitar som drogs till varandra! Jag har insett att jag ”lärde mig” saker som barn som jag måste ta mig an för att bli lycklig och hel! Kanske är du som jag?

...tror jag att man ska förhålla sig till. Självklart blir man ju inte gladare av att nedvärdera sig själv men ... om man känner sig som en liten lort så är den känslan är rätt för mej..just nu.

Det här med själv-medkänsla är ett nytt begrepp bland sådana där må-bra-gurus. Man tar självkänsla ett steg längre. Självkänsla är ju att se sitt värde oavsett prestationer. Själv-medkänsla är att kunna empatisera med sig själv. Har du barn? Om ditt barn var fylld av självförakt, skuld och skam... Skulle du då säga samma saker till ditt barn som du just nu säger till dig själv? Jag tror inte det. Du skulle lida med barnet och försöka lyfta det ur trasigheten. Oavsett vad hen hade gjort fel så skulle du empatisera och stötta istället för att fördöma. Tanken med själv-medkänsla är att vi ska behandla oss själva med samma varsamhet. Jag är helt rudis på det här själv, så egentligen är jag fel person att ge någon annan råd i frågan... Men det är en vacker tanke...

Igår var jag så otroligt sugen på ett gott rödvin. Åkte inte till systemet så heja mig.

Nu börjar jag märka hur svårt der kan bli att vara nykter. För det svåraste är att hemma eller hos familj, middag vad som så dricker jag med måtta utan problem. Så då tänker jag varför kan jag inte få dricka när jag gör det med måtta?Det är på fest jag spårar totalt.

Det är svårt de här att i vissa event kunna dricka normalt och inte alls vilja ha mer. Men på fest kan jag inte sluta. De blir som jag köpslår med mig själv..eller vad man säger. Jag kan ju...bara inte på fest.

Oavsett är jag nykter och glad över det.

Jag har svårt att se något positivt alls hos mig själv just nu. Känner mig bara enormt otillräcklig. Men jag vet att det är ologiskt tänk. Och jag vet att alla mörka känslor försvinner med vila. Ska bara lyckas varva ner. Din senaste uppdatering i tråden var härlig läsning ? Nu ljusnar det snart min vän ? Kram

Beundrar din styrka din värme och din osjälviskhet. Jag hoppas du får en rofylld natt min vän ❤️

...det vet jag inte vad det är. Medkänsla för sig själv...Hur går det till.??..när allt man känner är skuld och skam över den man blivit

Vet inte om jag känner mej utarmad....men helt klart har jag missat att ta hand om mej själv i min iver att göra ett gott jobb. Igår var jag nykter trots drickande kollegor....det var inte svårt. Idag är jag nykter trots att det är fredagkväll och fastän det finns en vinflaska hemma...det är inte så värst svårt. Imorgon är en ny dag. Mitt mål är att försöka förstå situationer då jag får ett galet sug och försöka hantera dessa annorlunda. Vet inte om det kommer att lyckas men jag vill göra ett ärligt försök.