Senaste kommentarerna i forumet

Lätt omskakad men trevlig kväll. Vänner barn och min man. Jag vill vända detta nu inser att det annars e en tidsfråga innan det blir kaos på riktigt. Känner mig ok.. dricker inte inget sug. Däremot lött road över att lyssna på mina vänner vid bordet som nu e lite lulliga .. va knäpp man låter när man e påverkad :).. tjatig upprepande fjantig .. skönt att vara nykter.. en dag i taget nu.. tack fina ni. ❤️

Nu har jag klämt i mig 1/2 pizza och livet återvänder till själen. Det blev inte mycket i matväg idag. Stress har den inverkan på mig. Inga hungerkänslor. Tuggorna växer i munnen. Vad som behövs nu är sömn. Sedan ska jag nog repa mig. Möjligheten finns ju att nästa vecka blir bättre än den här. Och om den inte blir det får jag stålsätta mig och bita mig fast i mitt nya mantra... Good enough. På alla plan. Good enough. Skål alla fina. Jag höjer min kopp te i en eloge till er alla som kämpar vidare, var och en på sitt sätt.

Igår blev han arg av misstänksamhet då jag och barn åkte till stallet. Helt sjukt!
Sen ringde han, "förlåt förlåt- jag ska lita på dej från och men Nu. Älskar dej så"
Jag svarade att han har Mycket att visa innan det kan bli något.
Sen lovade han att göra Allt för mig- resten av livet- under premissen att han får ha fri tillgång till min telefon.
Där satt jag Stop.
Nej. Jag har Inget att dölja, men min telefon är min- likväl som din telefon är Din. Jag har inget att göra i den. Något eget Måste man få ha.. Sen om han vill Tillsammans med mej se ngt i min telefon så kan det va ok, men- ett eget liv vill jag ha. Och att han ska ha.
Jag tycker man ska lita på varandra utan att "äga" varandra.. Han klickade luren i örat på mej.
Skickade att nu vet han att jag inte är rätt för honom.
Sen ringde han..... Förlåt förlåt! Det va sista gången.
Jag sa- jag orkar inte mer. Du har sjukt mycket att visa!!
Jag ska!! Inorgon tar jag antabus nr 1. Allt kommer bli bra....

Idag på jobbet.. Fick jag massa sms där han frågade vem en manlig vän på fb var. Vars jag haft för kontakt med honom..
Jag svarade inte.
Jaha- kan du inte svara?! Då vet jag vad du är för någon.. Fick jag via sms. Sen skickade jag:
"Jag orkar inte mer. Jag är helt slut. Ditt skiftande humör gör mig illa. Det är bäst att vi inte träffas mer".
Jag fick fortsatta sms om vem min bekant på fb var, sen blev det tyst...
Jag ringde hans mamma, för att berätta vad som hänt och att jag inte vill träffa honom nu. Kan inte. Vågar inte. Otrygg.... Vi hade bestämt att han skulle ta sin antabus hos mug idag, men jag sa till henne att: jag kommer inte träffa honom. Han måste fixa detta på egen hand..

Sen skickade han att han älskar mig...
Nyss ringde han.

Jag svarar inte.
Är ärligt livrädd för hans humör när han är full.

Nu kom ett Sms
"Älskade. Varför svarar du mig ej ? Gör ont. Mycket ont !!!!!!!"
Jag fortsätter vägra svara.
Vill inte fastna i hans berusade problem..

Ja zahpod det är väl en av pusselbitarna till varför man har ett osunt förhållande till alkohol. Tack för stöttande ord. Önskar dej allt gott!

Har också blivit LOB:ad, för c:a ett år sedan. Känns tyvärr ganska godtyckligt - men får stora konsekvenser för oss förstås.

Blev också mobbad under större delen av skoltiden, t.o.m. upp till universitet. Inte helt enkelt att ta sig vidare från tyvärr.

Från vad jag läst så verkar du vara en reko person, så jag skulle säga att du kommer att fixa kommande samtal helt OK.

Du har helt rätt Fått nog. Jag har aldrig sett mig själv som någon med dålig självkänsla, eftersom självförtroendet är starkt, men naturligtvis handlar det i grund och botten om det när man gör våld på sig själv för att inte "misslyckas". Och dessa förbannade neddragningar... De sätter problematiken på sin spets. Sambanden blir väldigt tydliga när man berövar sig den lindrande vätskan. Ju tydligare jag ser mönstret av exploatering av de professionellas medmänsklighet och känsla av otillräcklighet, desto mer förbannad blir jag. Sakta gror allt detta i mitt medvetande. Snart hoppas jag ha en hållbar strategi för att hantera det... Att förbättra situationen hemmavid är svårt. De iblandade länkarna är liksom för svaga. Barnen har alla NPF-problematik och behöver mycket mer stöd än jämnåriga för att inte "slå i kravtaket" och utveckla psykisk ohälsa som följd (vilket redan hänt ett av barnen). Mannen lider sedan flera år tillbaka av depression och ångest. Allt är en balansgång för att han inte ska tippa över kanten igen. Jag har förvisso förändrat förhållningssätt mot skolor osv (som pga resursbrist gärna vill lägga hela ansvaret för barnens utbildning på hemmet). Nu säger jag helt enkelt nej. Utbildningen är skolans ansvar. Uppfostran är mitt ansvar. Det är jävligt svårt att hålla på gränsdragningarna, eftersom man vill att det ska gå bra för ens barn... Men skolan har faktiskt vaknat och gett mycket mer stöd sedan jag helt ärligt sa som det är. Jag klarar inte mer nu. Jag går sönder. Jag kommer att bli sjuk. Det samma säger jag till olika vårdinstanser. Jag fixar inte det här själv längre. Hjälp mig. Det har fått effekt. Vi har äntligen fått in foten på ställen som omgärdas av tusen och en grindvakter... Jag hoppas och ber att allt sammantaget ska lätta framöver...

Jag undrar en sak och är nog känd för att kunna braka på lite här i forumet.
Svara såklart bara om du känner för det.

Hur har ditt alkoholintag sett ut tidigare?
Har du haft en sund relation till alkohol förutom vid dessa 2 tillfällen?

Din fru reagerar och vill kanske lämna dig. Finns det fler händelser (som kanske inte är lika allvarliga) som gör
att hon funderar på detta? Bråk, stök, pinsamheter, du blir otrevlig?

Jag har lite svårt att se att du går från - normalintag till en rattfylla - sen normalintag i 10 månader - LOB.

alkohol hemma funkar inte. Jag skulle hålla mig typ 1,5 minut. Jag är ju dessutom typen som skulle kunna köra skiten i ett dropp, intravenöst, skiter fullkomligen i hur det smakar. Bara jag blir full. Jag har ganska nyligen flyttat och bestämde mig då att i denna lägenhet så får inte någon alkohol finnas. Nånsin. A-fanskapet, får sitta i porten och glo. Kommer inte över tröskeln.

Du verkar ha det oerhört jobbigt. Dels hemma men framförallt på jobbet om jag förstår saken rätt. Du har börjat säja nej. Det är bra! Vad kan du göra för att förbättra hemma situationen. Fördela ansvar på andra familjemedlemmar? På jobbet måste du sluta vara den där duktiga som alltid ska prestera bäst. Svårt? Jag vet! Är själv likadan. För mej handlar det om dålig självkänsla. Värdet i mej bestämms av vad jag presterar. Får jag då svårare att göra bra ifrån mej pga neddragningar osv mår jag sämre. Bäddat för att lindra med någon lömsk flytande vätska. Det här gäller mej. Vad vet jag?du kanske har en jättebra självkänsla. Jag skålar med vattenglaset och önskar en bra fredagskväll.

Jo då det får man visst. Men man ska helst inte skriva om man är berusad eller full (sa dock inte att du är berusad, för det vet jag inte om)
Ett tips är att skriva innan man dricker. Jag har fått hjälp många gånger genom att fina forum medlemmar har pratat mig ur ångesten och suget.
Dom som står stadigt på vägen drar upp dom som kör ner i diket.

Det är skört, som att balansera hela tiden. Du är långt ifrån den enda som känner så.....

Du får visst skriva här när det gått åt helvete! Det är väl då man behöver det mer än någonsin! Jag lovar, hade jag haft en flaska vin i närheten ikväll så hade det gått åt helvete för mig med. Det har inget att göra med att vara duktig eller oduktig. Tillfället gör tjuven och allt det där.. Eller snarare, om möjligheten finns i den stunden då viljan är svag. Min vilja är obefintlig just nu i denna stund. Om jag hade haft vin så skulle jag dricka det i stora klunkar, sanna mina ord. Du råkade ha möjligheten att dricka vid fel tillfälle, helt enkelt. Att tro att man genom sin blotta viljestyrka ska kunna stå emot då är att ställa omänskliga krav på sig själv. Använd den här lärdomen för att ta dig ännu ett steg i rätt riktning istället. Hur kan du undvika att ställas inför det valet (dricka eller inte bär viljan haltar) igen? Kram till dig

Man får inte skriva här när det gått åt helvete .Men nu har det gjort det. Kan väl lika gärna gå och gräva ner mig nu då. Jag orkar nog inte kämpa mer att vara duktig. Trodde att jag kunde det men det behövs så lite för att man ska tvivla på sig själv. Vad är min uppgift här i världen .

Så bra att du har hittat hit ? Jag drack inte varje dag innan jag lade ner alkohol, men jag hade säkert gjort det om jag hade haft den hemma varje dag... Jag tror nyckeln är som du skriver, att göra något annat på kvällarna. Det brukar vara bästa sättet att bryta en vana, att ersätta den med en bättre vana. Gärna en vana som hjälper dig med de bakomliggande orsakerna till varför du dricker. Jag började träna igen tex. Det funkar. För mig var vinet stresshantering. Träningen hjälper mig att reglera stress, samtidigt som jag håller mig upptagen. Så sund och fräsch som jag känner mig när jag tränar så vill jag ju inte sabba det med fylla och baksmälla heller... Avslappningstekniker vet jag att många kör med också, men det är inte min grej. Jag får bara stresspåslag av det. Hoppas du ska hitta ”din grej” :) Om du vet sedan tidigare att medicinering funkar... Varför inte? Man måste väl inte göra det svårare än nödvändigt för sig själv, tänker jag. Lycka till!

Behövde inte erkänna något, fick ett ultimatum att antingen sluta dricka eller flytta. Det var inte oväntat men säkert vad jag behövde. Nu är dörren stängd.

Tack MM och Mary för positiva tillrop ? Det värmer precis där det behövs... Det svänger fort, känslolivet. Ikväll skulle jag ge min högra arm (njaaee, kanske inte, men halva lillfingret iaf... eller nej förresten, lilltån har jag mindre nytta av så den kan jag offra) för en flaska rödtjut. Veckans krishantering på jobbet och bristen på återhämtning tar ut sin rätt. Jag har återigen gett mycket mer av mig själv än jag har råd med. Det går liksom av bara farten, när nöden är som den är, och jag är som jag är. Andra runt mig slutar liksom fungera under omständigheterna, men jag lägger i ytterligare en växel (eller tre) och bara kör på. Men så sitter jag här på fredag kväll. Helt tom. Gråtmild. Utarmad. Och längtar efter min snuttefilt.

Jag har haft en riktigt tuff vecka och tolkade genast utefter det ? Sinnesstämning: Allt skiter sig. Jag är skit. Skit ska skit ha... Ja, man får verkligen vara försiktig med det skrivna ordet. Mycket av kommunikationen går förlorad såhär svart på vitt. Så bra att vi redde ut missförstånden ? Kram

Njaeo... Det är nog bra att ha viljestyrka när man vill förändra sina invanda destruktiva mönster. Men jag tror faktiskt det är viktigare att ha själv-medkänsla och att vara slug som en räv. Själv-medkänslan behöver du för att orka se dig själv med brister, misslyckanden och hela enchilladan och ändå tro på fullaste gravallvar att du förtjänar att leva ett rikt liv och må bra. Slug som en räv behöver du vara för att anpassa livet runt dina svagheter. Du kan planera för en tillvaro som inte utsätter dig för frestelser du vet att du faller för. Då behöver du inte förlita dig på viljestyrka.

Jag undrar hur många av oss som är i en profession där vår roll är att lyfta, hissa, fylla och utveckla andra människor... Professioner då vi ska vara stadiga klippor som står för mjuka värden, och ingjuter lugn, mod och hopp i andra. Jag är liksom du i en sådan professionell roll. Och väldigt lyckad i den rollen. Tyvärr känner man sig som en stor fet bluff när man vägleder alla dessa intet ont anande människor medans ens egen själ skriker och det inre tumultet skapar ett stort svart hål inombords... Kanske har vi utarmat oss själva i våra yrkesroller? Kanske borde vi gå till någon terapeut eller liknande som kan göra för oss vad vi gör för andra varje dag? Kram

Ämnet och frågetecknet var till mej själv. Var det ett försvarstal jag skulle hålla! Kanske rättfärdiga mej själv. Tänk vad man kan missförstå varann. Uppskattar din stöttning. En varm kram från mej.

Ditt värker i hjärtat, ex har kontaktat m min syster och säger att livet är hopplöst och att allt suger. Givetvis var han full och vad jag kan se i hans dryckesvanor så har dom eskalerat till 5 dagar i veckan, innan var det 4. Vill så gärna få honom att förstå att han inte kan dricka mer, nånsin. Vet inte ifall han fortfarande sköter sitt jobb. När kommer vändningen?

Men kära vän... Har det hänt något hemskt? Käftsmäll låter väldigt omskakande. Men dag noll och en enveten vilja låter väldigt bra. Du fixar det här. Du har redan reflekterat massor och dragit de slutsatser du behöver. Din hjärna är på rätt ställe. Nu ska bara kroppen följa med. Önskar så att jag kunde lindra din ångest ? Du förtjänar att må så mycket bättre ❤️ Stor kram

Din beskrivning av ditt inre anarkistiska barn får mig att fnissa för mig själv här. Tur att du är vuxen och har tillskansat dig impulskontroll. Men det hade varit en hysteriskt rolig syn ?

Mitt inlägg var inte menat som försvarstal eller att skriva dig på näsan. Jag ville hjälpa dig att lindra ångesten inför soc kontakt och en ev orosanmälan. Mitt försök gick uppenbarligen snett. Önskar dig i vart fall lycka till.

Fina du. Försök att hitta en plats där barnen kan vara. Vän eller familj?
Ta honom till ett aa möte.
Du ska inte behöva ta detta. Jag är själv nykter alkoholist och jag kapitulerade när jag med ljög om att jag hade druckit. Hemskt men det är en sjukdom och hjälp finns. Gratis. För både dig och honom.

Ja du den högre makten, den funderar jag fortfarande på. Får du någon klarhet i det på AA? Vad är det? Funderar faktiskt också på att försöka med AA igen, jag har ju testat och kom fram till att jag ville få mer klinisk hjälp. Vilket för mig har varit behövligt. Fick via Riddargatan remiss för ADHD utredning och fick diagnos för några månader sen. Där var pusselbiten. Svaret på varför jag går all-in i min perioder.

Nu funderar jag på att testa AA igen, inte för att bryta mitt mönster utan för få kontakt med andra nyktra personer. Det kan berika. Om ja får ta det på mitt sätt.

Jag som du är så tacksam över att jag har brutit detta mönster. enda sorgen jag känner är att jag hade velat kommit till insikt tidigare.
Hade också velat få diagnosen tidigare i livet, få prova på concerta tidigare. Fattar ju nu att det är så här en vanlig hjärna känns. Den är så magiskt tyst ibland att jag måste knacka mig själv i skallen för att kolla om den fortfarande funkar.

Och den här hjärnan behöver inte någon A.

Kram fina Du

Hej och tack för att du delade med dig och berättar.
Det finns hjälp att få. Tyvärr kan din mamma inte bli tvingad till att sluta så länge hon inte viftar med vita flaggan och ger upp.
För sig finns alanon och stöd för anhöriga. Bor du i sthlm finns det flera grupper. Ta hand om dig. Först och främst. Kram Julia, nykter alkoholist