Senaste kommentarerna i forumet

Tack för alla kommentarer! Ni är underbara! ♡

Min man ringde för en stund sedan. Han är fortfarande en ringa-hellre-än-att-skicka-sms-människa.

Dock är han inte dum...

"Jag älskar dig. Du är min fru, den finaste jag har, det här löser vi tillsammans." ❤

Tusen tack. Jag skriver ofta precis så jag tänker och precis som jag tycker.
Och hur det känns i vardagen. På ont och på gott.

Kanske mest för att jag vill kunna gå tillbaks och ser hur jag mådde vid ett visst tillfälle.
Om andra har nytta av det så är det dubbel vinst.

Kram

MM

Har ett helvete med honom. Jag själv är inte beroende. Vi har hållt i hop ett par år . Han bor hos mig. Han har blivit mer och mer elak, han har ochså börjat blivit aggressiv i mot mig. Han dricker öl stark öl, 7,2 eller vad det är, och sprit, och handlar på ica lätt öl som han kallar det. Han gömmer ölen och säger att han har bara druckit två. Fast jag märket att han blir fullare och tar fram i smyg och dricker i duchen eller när han går på toa, och ska gå och lägga sig. Han tror att jag inte märker det. Han har varit sjukskriven en vecka för rygg ont och är trött. Han har klagat att han har svårt att sova och är så trött och har ont i ryggen . Nu i dag är det två veckor han inte går till jobbet. Han har druckit alkohol intisivt varje dag och mera på helgerna, men dessa två veckorna han har varit hemma har han varit onykter varje dag. Han blir så obehaklig mot mig han skriker och blir arg på mig när jag säger till han att inte dricka och gå till jobbet. Han blir då arg ocj skriker hora och jävla fitta, m.m. sen slänger han saker smäller i dörrar och provecerar mig med hot och blandar in min son och min familj, då när jag visar att jag vill vara i fred och inte svara honom. Men då håller han på och ska fortsätta att provicera mig och ska ha kontroll på vad jag gör. Jag mår dåligt av detta, blir trött, och mina känslor för honom har minskat mera och mera för dag för dag. Som tur är att vi inte är gifts eller har gemenskapa barn tillsamans, och han har ingen stans att bo, han bor innebonde sen en tid hos mig. Han står inte skriven heller på min adress. Han får inkomst varje månad full lön. Jag är arbetsökande och är på arbetsträning i nu läge. Men tyvärr känns det som jag inte har något val att jag blir tvungen att ha honom bo hos mig för ekonomin skuld fast jag inte vill det. För jag orkar bara inte ha det så här, och samtidigt kan jag ju inte bara kasta ut han heller ,han har ju ingenstans att bo, jag har tyvärr blivit tvungen att leva på hans ekonomi. Han har ju ställt upp på det när han bor här för jag får inte i hop det till att räcka efter min hyra om inte han hjälpte mig för det. Men tyvärr går ju alla hans pengar till alkoholen så innan månaden är slut då är det tomt på hans konto för mat handling och annat. Men jag ser till att betala av alla räkningar innan han gör slut på pengsrna. Jag får ta ansvar för detta innan det blir utan helt. Men det blir svårt i bland. Han har bitit mig i min arm förra veckan för första gången. Då när jag hälde ut hans öl.. Snälla vad gör jag i dag..?? , Orkar inte mera !!

du tillåter det! Så enkelt är det faktiskt! Hur i all sin dar vet din mamma vad han håller på med förresten? Står han familjen nära på nåt sätt?

Styrka är att våga se och acceptera sin svaghet.
Vi kan inte vara stolta över allt vi har varit igenom eller
blivit utsatta för i livet, men vi kan öva oss i att vara stolta
över de vi är och det vi har tagit oss igenom.

Leonard Cohen sjunger: "There is a crack in everything,
thats how the lights gets in"

Det finns det som är trasigt och som aldrig kan bli helt igen
men det är först när verkligheten spricker och vi är brustna
som ljuset kan leta sig in igen.

Kanske är det därför livet måste
gå sönder gång på gång?

Vilka erfarenheter har gjort att jag värdesätter mitt liv idag?

.....................................

(skrev detta inlägg efter 4 veckors nykterhet men kopierar det igen. Just idag känns det som att det behövs)

Har saknat dig på forumet! Alla ramlar vi, men bara man orkar och vill ta sig upp igen så är det inte slutstridet. Är detta en jättekonstig svensk mening? Pratar knappt svenska längre efter år i engelsktalande land.
Jättefint sms där till din man, ärlighet och kärlek kommer man långt med. Fint att han stöttar dig.

Är ingen bra dag. Kaos. Börjar bli yr. Inte ätit något större på sex dagar. Tappat fyra kilo. Behövdes inte eftersom jag redan är smal. Hur kan livet vara värt att leva! Alla plågor! Tar in allt. Varenda känlonyans i omgivningen tar jag in och har alltid gjort. Överkänslighet.vilken förbannelse det har varit för mej. Dricka? Nej! Men vet ärligt talat inte hur länge jag står ut så här. Ja nu var det slutgnällt för stunden.

Nu har jag ju förstört allt och får börja om från början en gång till. Blev en kortare period . Bara 2 dagar men fy så besviken jag är på mig själv. Hur kunde jag göra detta. Och till ingen nytta. Hade inte ens roligt eftersom jag dricker för mig själv och ingen får ju veta. Fick ett litet rus med illamående och magkatarr igen.

...om nu alkoholism är en sjukdom som alla här på forumet säger - det gillar inte jag. Jag vill tro att jag har en sjukdom...inte att jag är sjukdomen.

AL, idioti är vad det är. Det är lagom kul att sitta ute hos en kund och fortfarande vara på gränsen till full. Men dumhuvudet tycker det är så kul att köpa några vinare och öl i en utlänsk affär. Sen sitter man och lever livet på hotellrummet. Blir bara arg när jag tänker på det.

Var exakt i din situation tills alldeles nyss. Så du kan inte få något facit av mig men jag berättar gärna om mitt försök att ändra mitt liv. Efter många veckor av försök att på egen hand kontrollera mitt drickande - typ vara nykter på vardagarna - bara dricka två glas vin till maten - aldrig dricka ensam etc etc insåg jag på allvar att jag behöver hjälp. Tog kontakt med en alkoholterapeut och bokade en tid. Det var inget kul möte. Efter 45 minuter stod det klart för mig att jag måste acceptera att kallas alkoholist, att tanken på ett normalt drickande är helt utesluten och att valet i ett längre perspektiv står mellan liv och död.
Jag stod bildligt talat och blickade ned i en mörk och bråddjup ravin - en oändlig fortsatt framtid utan ett enda litet glas vin?
Någon dag efter träffade jag läkaren min terapeut hänvisat mig till för provtagning. Han genomskådade omedelbart min tvekan och såg min ångest. Vägrade att ta några prover på mig om jag inte bestämt mig. Men kom med ett förlösande förslag:
Sätt upp ett tidsmål, en rejäl period av nykterhet och ta sedan ett nytt beslut.
Sen skickade han hem mig med rådet att dricka några flaskor vin till och fundera på saken.
Innan jag klev ur bilen hemma var beslutet fattat och istället för en mörk ravin såg jag istället en ljus möjlighet.
En vecka senare sågs vi igen, jag fick provtagningsremissen och recept på Antabus. Vi spikade ett startdatum och en period på sju månaders nykterhet.
Startdagen hade jag en tid hos min terapeut kl 17, tiden när jag häller upp ett glas vin, och hon blandade till min första Antabusdrink. Vi pratade noga igenom både hur jobbig den första tiden är och också om alla vinster mitt nyktra liv kommer att föra med sig. Vi bokade ett nytt möte om tre veckor.
Så där är jag nu. Inte många nyktra dagar ännu. Så här mår jag:
Huvudvärk, rastlös, sover dåligt, somnar sent och vaknar i ottan. Känns som början på en infuensa. Diffust ont överallt.
Men:
Har varit skönt klar i huvudet när jag vaknat, fått en massa gjort på förmiddagarna, städat mitt hus, hunnit läsa en massa, vågat ringa och prata med mina vänner om kvällarna. Ett par gånger har jag kännt en svag men dock krusning av lycka.
Jag vet att jag gör rätt.
Kram o lycka till
Io

Som jag skrivit till andra, jag älskar vardagsskildringar av det nyktra livet. Blir så inspirerad. Tack! ♡

Ha en fortsatt fin helg, både lördag och söndag! ?

Speciellt vad gäller jobbet. Säger vi inte ifrån, så fortsätter det, och fortsätter...

Heja oss, som bestämt oss för att säga stopp!

Har nu skickat ett sms till min man som är ute på galej, dock utan en massa alkohol. Känns redan lite bättre.

"Älskade du! ❤ Det är klart att jag hade druckit i går. När jag var inne och fixade present till xxxxxx köpte jag även en flaska till mig. Vet inte varför jag inte sa som det var, kanske ett missriktat försök att skydda dig (mig?).

Om du bara visste hur jag kämpar. Önskar att du kunde känna min kamp. Men jag försöker tänka att det är bra varje gång jag klarar att låta bli.

Älskar dig över allt annat - och det vill ju inte säga lite med tanke på antalet barn vi har. ??

Kramar i massor. Längtar efter dig! ❤ Puss"

...jag har aldrig missat ett flyg men supit rejält. Och jobbat dagen efter som i en dimma. Friheten...Jag gör som jag vill-känslan är gudomligt vilsam på ett hotell.
Helt galet beteende och otroligt naivt.

Goddag denna lördag som känns som en söndag. Har vabbat ett par dagar så dagarna har gått in i varandra och det känns som söndag redan. Men det är skönt varje gång jag kommer på att det bara är lördag!

Barnen är inte helt friska än så planerna för dagen är inställda men jag tänker att vi ska ut i snön och få lite luft i alla fall.

Jag är fortfarande i nån slags väntan.... Som är jag skrev sist. Väntar på sol och på "bättre tider" eller nåt. Vi har jättemkt vacker snö och det är underbart att gå ut i den med barnen. Men jag tycker att bristen på sol börjar bli tjatig. Men så tänker jag på hur det var förr. Då kunde jag gråta över molnen på himlen. Minns min desperata panik i bröstet. Så har jag aldrig nu när jag är A-fri. Så jag vet att jag klarar mig till våren kommer. Mer än klarar mig, det går bra. Men oj vad jag längtar efter sol och en kopp kaffe i solen på framsidan. När snön smälter och droppar från taken och fåglarna börjar kvittra. När folken vaknar till i sina hus och börjar leta sig ut i värmen här där jag bor. Längtar så mkt att det värker i bröstet!

Inatt låg jag och tittade på en serie till närmare halv tre på natten. Vid halv två klev jag upp och gjorde en macka. Det är sällan jag är uppe den tiden och grejar och det svepte en lättnad över mig. "Klockan är snart två och jag sover inte. Men jag dricker inte så det är ingen fara. När jag väl sover kommer jag att sova gott och imorgon kommer jag må lika bra som nu. Jag kan se ett till avsnitt av serien till och med och ändå må bra imorgon".

Ibland är det bra att råka hamna i lägen där man påminns om sitt drickande på det där sättet. För då blir det så konkret. Det är som att få se och känna på full vs nykter i realtid. Ofta tycker jag att det är luddigt och abstrakt ända tills jag nästan känner fyllan eller bakfyllan i kroppen i form av ett minne. Och jag kommer ihåg hur vidrigt det är att dricka. Sedan är det lätt att fortsätta vara nykter, för mig.

Ha en skön helg. ❤

Hej miss lyckad.

Vad tråkigt din sons pappa beter sig. Och vad synd att han verkar ha hittat en kvinna som beter sig likadant... eller det kanske är just därför de är ihop? Men du gjorde nog bra i att skicka ett sms och du skrev det på ett väldigt klokt sätt.

Hoppas du har en skön helg. Tacksam för nykterheten ❤

Kramar!

Jag tar medicin sen 10 månader tillbaka Mirtazapin som är antidepp medicin. Propavan för sömnen. Ingen av medicinerna verkar dock hjälpa nu. Helt rätt MM! måste få till någon slags samtalskontakt. Svårt bara för mej att öppna upp. Var hos kurator i ungdomen. En halvtimme tystnad och ivrigt studerande av mina skor.

Min nya snuttefilt är otillgänglig. Fortfarande för krasslig. Influensan bröt aldrig ut på riktigt hos mig, men den gav sig heller aldrig av på riktigt. Halsont, feberkänsla och rossliga lungor. Hårda cardio pass på gymmet är uteslutet, enligt dem som vet och tjatar sig blå om hjärtmuskelinflammation och skit. Jahapp. Men en promenad i friska luften har väl ingen någonsin dött av. Det får bli dagens själavård. För nykter, det är jag och det ska jag förbli.

Den ska jag hålla ögonen ute efter. Men då fattar jag vad du behöver. Ska försöka leverera rätt form av stöd. Så länge får du en kram i mörkret <3

Att ge upp finns inte. Jag har bestämt mig och så är det. Jag är rädd att tappa kontrollen igen som jag gjorde sist. Aldrig mer.

Jag har läst en bok som heter "när hoppet får liv". Där är verkligheten fördjävlig och ingen kommer med tröstande ord men stödet finns kvar ändå tills jag är beredd att ställa mej upp och gå för egen maskin.

Jag fattar! Igenkänningen är stor... Tyvärr. Jag försöker komma ur det där ensam-är-stark sättet att leva. Det är sjukt svårt. Men du kan vara nåt på spåren med det här tröstandet... Det finns vissa inom populärpsykologin som talar sig varma för att skippa alla tröst-tankar. Fasen att jag inte har sparat referenser... Det hade varit smutt att läsa om de texterna nu. Essensen av det hela gick iaf ut på att vi förvärrar vårt emotionella lidande när vi inte vågar möta de negativa känslorna fullt ut och vara i dem tills de tappar sin förlamande effekt på oss, utan direkt tar till tröst-tankar och positivt tänkande för att mota bort det obehagliga. Du vill möta ditt obehag och rida ut det. Enligt vissa förstå-sig-påare är det faktiskt rätt väg att gå. Det blir ju svårt förstås när responsen du får går mot tröst och positivt tänkande... Det stör din process. Har jag rätt?

...finns inte tror jag. Men ibland blir tröstande i detta forum för mycket för mej. Helt sjukt egentligen för jag vill ju ha stöd...det är ju därför jag skriver. Upplevelsen av att ha blivit sviken gång på gång gör att jag tar avstånd från "de som vill mej väl". Ett helt klart skadat tillstånd. Till nackdel för mej själv då jag stöter bort människor.

Tack för meddelandet, det värmer.