Senaste kommentarerna i forumet

Jag dricker (har druckit) ca 5-6 gånger per år (är periodisk beroendeperson) Har långa perioder när jag inte alls fokuserar på A. Inget behov av vara social med vinduttande vid middagar, fredagar påverkar mig inte, inte heller Midsommar, Nyår då andra får sug. Funderar inte ens på A under mina bra perioder. Sen kommer det som en smäll på käften. En öl blir till en flaska starksprit. En flaska sprit till en dålig period (ca 1 vecka) av drickande. Och DÅ ca 5-6 gånger per år så går det åt helvete.

Jag får MVG på alla "har du alkoholproblem ?- tester" Jag har länge gått och tänkt. Hur kan jag vara alkoholist när jag har så långa perioder av nykterhet och ett totalt ointresse för att dricka. Jag har inte fått ihop det. Med blicken i backspegeln så fick jag problem redan som väldigt ung.

Ingen skulle kunna säga att jag ser ut som en person som dricker för mycket. Sköter mitt jobb, sköter mitt hem, är extremt fåfäng och sköter om mig själv på ett pedantiskt vis, familjen sköts klockrent.

Jag är mamman som kutar trappor upp och ner för att samla in petflaskor till skolresor, jag är mamma som erbjuder mitt hem som disco för två skolklasser, jag är mamman som tar 30 ungar till simhallen, korvgrillning i skolan. Nä men Inga problem. Det fixar MM.

----------------------------------------------------------

Men när är man då alkoholist eller har grava alkoholproblem?

När det får konsekvenser. En konsekvens är rattfylla en annan är LOB. Då har man enligt mitt eget sätt att se på det allvarliga alkoholproblem.
En människa som INTE har alkoholproblem kör inte onykter och blir inte heller så full att man måste omhändertas.

En beroendesjukdom (alkoholism) ser så otroligt olika ut för oss alla. En sitter på parkbänken, en smyger med vin och rom där hemma, en har ett spritförråd i garaget, en periodare super rejält under ett par perioder per år, en del dricker varje dag.

Men det vi har gemensamt - är att vi på ett eller annat sätt inte kan hantera alkohol. Det får konsekvenser. Och när det får dessa konsekvenser så måste vi börja jobba underifrån. Innefrån. Vad är det som gör att min polare kan dricka och hantera det men jag kan inte.

Den här biten är bra att reda ut. Den här biten är icke statisk och ser långt ifrån ut likadant för alla oss.

Två veckor idag :) men igår höll det på att brista. Min svaghet är sociala sammanhang, det är liksom kopplat till alkohol för mig. Vi var på en comedy club, och det var jättekul men alla satt och drack. Förutom jag och min man då. Han håller sig också nykter just nu. Vi köpte red bull och åt nachos... Jag hade ångest mest under hela kvällen och längtade bara hem. Tråkigt, men kan inte bestämma över mina känslor. Vill kunna gå ut och njuta av saker utan att dricka... antar att det är träning.

Hon har ju fattat att jag dricker för mycket, men jag tror inte hon vet vidden av det hela. Nu har hon iallafall sagt att hon ska förbjuda mig att dricka när jag är med henne, hon tror det är ett straff men jag ser det som en räddningsplanka! Jag måste ta chansen nu innan jag supit bort henne och barnen.

Jag tror att om jag erkänner och berättar hur allt egentligen står till så får jag nog packa väskan. Jag vet hur det är och att jag måste sluta dricka, just nu känns det väldigt avlägset att jag skulle dricka och kanske var detta vad jag behövde för att vakna upp ordentligt. Vad som gör mig mest ledsen att jag sårade min fru och att hon satt hemma och var orolig medans jag irrade runt och undvek hennes telefonsamtal. Jag vet inte hur jag ska komma igenom detta.

Jag lovar miss lyckad att jag inte gömmer mej bakom ord. Har ju kunnat dricka måttligt under långa perioder, sen bara pang så kommer den brakfyllan och jag är inte beredd. Därför måste jag sluta ,för jag vet ju inte när smällen kommer. Tyvärr har ordet alkoholist fått en negativ klang för mej. Detta för att jag hört det säjas i nedvärderande syfte hela mitt liv. Jag har fullständig respekt för er!men jag får nog ändå kalla mej en gubbe med ett stooort alkoholproblem. Som bara går att lösa med nykterhet. Sex dagar nu om jag ska räkna. Vad tycker ni? Har inte det där fysiska suget att dricka alkohol. Mår dåligt ändå för vad jag ställt till. Kommer nog tuffare prövningar längre fram,så jag är ödmjuk. Miss lyckad tänker på dina ord om separation. Kan inte se det så nu. Vill ha en öppen ärlig relation med hela familjen. Inte bara varannan vecka. Älskar dessutom min fru vilket inte gör saken lättare. Nykterheten är nog för min egen skull också. Mer minus än plus av att dricka skiten. Tack för er tid. En lindring i allt att byta tankar med er.

Jag håller med om att det inte är så smart att skriva nykter alkoholist på ett cv..Däremot kan vi gömma oss bakom orden, inte erkänna att vi är alkoholister..Då är hjälpen långt bort..Erkänna för sig själv att vi är maktlösa inför denna dryck alkohol..Då kavlar vi upp ärmarna och börjar jobba..Ta reda på våra beroenden, känslor, förhållanden, vår skam , skuld och allt vad alkoholen gjort med oss..Fått nog, din partner kanske lämnar dig..Det är ofta det bästa som kan hända..Då får många upp ögonen och börjar kämpa för sin egen skull istället..Det är precis som det ska..Sluta för sin egen skull är det enda hållbara..Starkt jobbat av dig ..Nu fortsätter vi framåt 1 dag i taget..Stundtals en stund i taget...Det kan ordna sig, jag lovar..

Var rädd om den frun, såna som hon växer inte på träd.

m förlorat pass utomlands, kom inte med flyget. Dyngrak givetvis efter tungt krökande i fyra dgr, fick gå till flygplatspolisen o ordna ett provisoriskt pass som gick som tur var. Kom hem ett dygn senare med sån dödsångest så jag visste inte var jag skulle ta vägen. Så jag tror jag vet precis hur du känner. Och jag lider med dig. Min räddning var att jag la alla kort på bordet till min fru o sa som det var, dvs att jag druckit varje kväll senaste tre åren + alla blackouter som jag fått på krogen, utomlands mm mm. Hon var förstående o kommer stötta mig. Detta hände i måndags och jag varit nykter sen dess dvs fyra dagar i dag. Har besökt husläkaren o även där lagt alla korten på bordet och tagit tio rör m blodprov. Så förhoppningsvis får jag någon slags medicin (antabus, campral etc) o något ångestdämpande när proverna är klara.

Så häng i och fortsätt inte dricka. Var ärlig mot din fru så stöttar hon dig förhoppningsvis. Håller tummarna!

Å fy sjutton vad jag lider med dej!

Har inte vågat svara i telefonen och vet knappt om jag törs gå in genom dörren när jag kommer hem. Har sån ångest just nu, vet inte vad jag ska ta mig till. Vill bara sjunka genom marken.

Igår damp det ner en kallelse till beroendemottagningen här i stan. Det var ju väntat efter att jag själv tog kontakt med VC i början på förra veckan, och antagligen är det väl också positivt.

Samtidigt känns det jävligt tungt. Lite som att jag nu är stämplad som officiell alkis i samhällets ögon. Jag har för övrigt extremt svårt att omfamna ordet alkoholist. Jag är däremot okej med insikten om att jag har problem med alkohol. Kanske en nyansskillnad, men viktig för min syn på mig själv.

Nåväl. Det är som det är och om knappt två veckor får jag veta vad beroendemottagningen kan erbjuda. Den barnsligt anarkistiska impulsen att springa naken i motsatt riktning, med en flaska vodka i handen, och skrika "Ni tar mig aldrig levande!!!" får jag försöka hålla i schack. ;-)

Fint att fokusera på det goda i livet..Det finns så mycket vi har att vara tacksamma för.Vaknade för tidigt en morgon, började tänka på allt jag har och tackade universum för det..Det blev massor med människor, djur, saker...Sen somnade jag välbehövligt..Kram fina Mm❤

Hej på dig och välkommen till forumet! Hoppas du kan hitta styrka och inspiration hos andra här på forumet som är i olika faser att förändra sina liv.
Det finns många klokheter här. Ibland kan det ta lite tid innan en tråd kommer igång, hoppas du har tålamod!

Idag är det fredag och du har troligtvis varit på hälsokontrollen. Hur kändes det? Och hur tänker du nu gällande din brytpunkt?

Hoppas att du får flera svar nu från andra som kämpar nu när jag puffat upp din tråd igen.

Önskar dig en fin helg!
/Carina
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

En dag i taget..Ibland behövs en stund i taget..Ja känslorna svajar ibland och då får vi lägga allt åt sidan och bara fokusera på det egna måendet..Sov, ät, njut av godsaker eller annat vi mår bra av..Kram..

Usch den där satans A har ställt till det igen... min man börjar ana oråd även om han inte lägger ihop ett och ett ännu.. men att han anar oråd nu..var den KÄFTSMÄLLEN jag behövde imorse.. det var som att vakna upp ur en mardröm och inse att man e kvar i mardrömmen. Jag har gråten i halsen , en ångest som e som en tsunami, baksmälla, oro, känner mig minst i världen! ALDRIG mer utsätta min man för detta. Nu e det fan nog jag vill inte hålla på såhär.. e så fruktansvärt förtvivlad idag.. biter ihop och städar och förbereder för att åka till vänner på landet. Jag har garderat mig och sagt att jag inte dricker just nu då mina nerver spökar. Ingen emotsäger eller frågar. Skönt. Köpt ett gott alkoholfritt vin. Är inte rädd för suget.. jag vill inte! Jag vill KÄNNA smärtan nu! I sin renaste hjärtskärande forn.. får väl skrika om jag behöver eller kräkas.. men nu räcker det fanimej! ALDRIG mer spåra ur! Aldrig mer riskera att förlora min älskade man.. aldrig mer förstöra mig själv såhär.. idag är dag NOLL. Jag e livrädd. För mig själv. Har nån testat naltrexon? Hjälper det? Tack för ni finns ❤️ Säg att jag fixar detta snälla ni? Jag e så jävla rädd...

Usch den där satans A har ställt till det igen... min man börjar ana oråd även om han inte lägger ihop ett och ett ännu.. men att han anar oråd nu..var den KÄFTSMÄLLEN jag behövde imorse.. det var som att vakna upp ur en mardröm och inse att man e kvar i mardrömmen. Jag har gråten i halsen , en ångest som e som en tsunami, baksmälla, oro, känner mig minst i världen! ALDRIG mer utsätta min man för detta. Nu e det fan nog jag vill inte hålla på såhär.. e så fruktansvärt förtvivlad idag.. biter ihop och städar och förbereder för att åka till vänner på landet. Jag har garderat mig och sagt att jag inte dricker just nu då mina nerver spökar. Ingen emotsäger eller frågar. Skönt. Köpt ett gott alkoholfritt vin. Är inte rädd för suget.. jag vill inte! Jag vill KÄNNA smärtan nu! I sin renaste hjärtskärande forn.. får väl skrika om jag behöver eller kräkas.. men nu räcker det fanimej! ALDRIG mer spåra ur! Aldrig mer riskera att förlora min älskade man.. aldrig mer förstöra mig själv såhär.. idag är dag NOLL. Jag e livrädd. För mig själv. Har nån testat naltrexon? Hjälper det? Tack för ni finns ❤️ Säg att jag fixar detta snälla ni? Jag e så jävla rädd...

Ja, jag bestämde mig efter ca 1 månads nykterhet..Det har gått bra..Vissa dagar känner jag mig oövervinnerlig, men andra dagar är sämre..Såklart..Ska kolla om du har någon tråd. Kram...

Jag har inte så stora problem med ordet alkoholist, för mig är det ingen värdering i ordet, men ibland säger jag att jag är passiv beroendemänniska. Det beror på vem jag pratar med. Och så länge jag inte kallar någon annan för alkoholist, utan bara mig själv så är det OK. Skulle inte skriva det till en annan människa, just därav att det tolkas på olika vis. Går man på ett AA möte så tjatas det ju om detta hela tiden. Så fort man ska öppna munnen måste man säga. Jag heter MM. Jag är alkoholist.

Jag har funderat på vad -ist står för. Femin-ist, islam-ist, alkohol-ist, ate-ist, anark-ist, material-ist..
Vad syftar själva "ist" på?

Det ska jag fundera på om ingen kan förklara.

Hur som helst, så javisst är vi medmänniskor. Med olika livsöden.

Idag startar jag mitt nya liv utan alkohol. Jag hade redan bestämt att jag skulle ta en vit månad med start idag. Men igår nådde jag en ny botten och måste nog sluta helt. Var ute i en europeisk storstad och krökade till det något rejält, missade flyget hem och irrade runt innan jag till slut hittade ett hotell för natten. Nu är jag på väg hem igen och frugan vill inte veta av mig, vilket jag förstår eftersom jag inte vill veta av mig själv. Vill egentligen bara gå och gömma mig och inte ha kontakt med världen. Hur kan man vara så djävla korkad.

Vad bra E82 att du har hittat hit till forumet! Hoppas du hittar massor av stöd och inspiration av alla de andra hjältarna som skriver här.

Gällande din fråga om antabus så tänker jag att du kan ta kontakt med din läkare igen om dina funderingar. Det finns också läkemedel som kan minska sug. Är det något du pratat med din läkare om?

Hoppas du vill skriva mera här på forumet. Du kan starta en egen tråd genom att klicka på länken högst upp till höger.

Varma hälsningar
Carina
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Ja människan strävar efter att må bra. Det ligger också i människans natur att välja den lättaste vägen. Detta ligger nedärvt i oss sen mänsklighetens början. Då allt ju inte var så lättillgängligt och man var tvungen att försöka hitta genvägar. Det är ju det här som drivit fram alla uppfinningar som sparar oss kraft och tid.

Hej Doc och välkommen till forumet!
Jag undrar hur det gick för dig igår? Och hur mår du idag?
Som du säkert redan vet så kan man få mycket obehagliga, och ibland farliga symtom, när man dricker alkohol med antabus.

Som jag förstår det så har du valt att ta antabus för att du verkligen vill ha en förändring. Och kanske har du satt stort hopp till hur mycket antabus ska hjälpa dig. Jag tänker att antabus kan vara som en "spärr" för att dricka. Vilket hjälper till att hålla nykterhet och då hitta andra strategier för att må bättre i livet och hantera svårigheter. Men antabus gör inte jobbet, utan ofta behöver man också kompletterande stöd på olika sätt (som är olika för olika personer) för att hitta just de strategier som fungerar för en själv. Därför är det kanonbra att du börjat skriva här!

Vad mer tror du kan vara till hjälp för dig att hantera din situation?

Välkommen att skriva mera om du vill! Du kan starta en egen tråd genom att klicka på länken längst upp till höger.

Varma hälsningar
Carina
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Omtänksam medmänniska tycker jag att du ska skriva. Har svårt att ta ordet alkoholist i min mun. Tänker på det som ett skällsord. Problemdrickare kanske jag ska kalla mej. Det är ju huvudet på spiken. Dricker fast det skapar problem för mej. Fast det är klart,vad är jag nu när jag inte dricker? Ett problem? Ja ett stort problem är jag. På visitkortet får det väl stå professionell problemmakare.

Jag grät också första tiden. Tårarna rann, kunde börja gråta på bussen.
Det här är ett tydligt exempel. 2 väldigt nära människor i mitt liv gick bort
för 10 år sedan. 2 människor jag har älskat högt. Detta var när jag drack som mest.

Och vet du... jag har inte gråtit, inte ens på begravningarna.
Jag har varit som en sten. Jag har inte sörjt.
För att jag har varit marinerad i alkohol.

Att man inte ens kan sörja nära anhöriga som dör unga när
man dricker är skrämmande.

Efter nån månad grät jag hela tiden. Och det har jag fortsatt med.
Jag har kunnat få sörja och känna sorg, men också glädje på ett
helt annat sätt.

Låt det komma som det kommer.
Skiten ska ut oavsett om det är glädje eller sorg.

42 dagar är snart 2 månader. Stort varmt Grattis till dina dagar. Kämpa på.

Kramar om dig

42 dgr nykter. Igår var en riktig känslodag...ledsen, gråtmild, glad, sur, arg. Ja hela känsloregistret fanns där. Ganska hoppigt och jobbigt faktiskt, men vet ju sedan förr att det poppar lite xtra så här i början av nykterheten. Hoppas på en stabilare dag idag. Ser fram emot mitt vita dygn.