Senaste kommentarerna i forumet

Jag kan säga att första året var definitivt svårt, men det är antagligen på ett sätt avgörande. Bara första månaderna så hade man värsta abstinensbesvären. Och sen en sommar, höst, jul och nyår utan alkohol.

Och ”vännerna”. Jag kan säga att många av dessa personerna hör jag inte av idag. De blev otroligt provocerade när jag slutade att dricka. Och då fick man aldrig vara med. Så det var trotsallt bara spriten vi hade gemensamt.

Här sitter jag och duger, på dag 31, med en jättepotta sockrat te i högsta hugg :) Livet känns rätt ljust och trevligt, även fast inget egentligen har förändrats. Inget annat än jag. Jag som slutat hantera stress med vin. Jag som börjat träna igen. Jag som börjat sätta gränser, eller iaf upprättat mentala barriärer mot överkrav. Inte pjåkigt alls faktiskt :) Vem hade väl kunnat tro att nyckeln till ett avstressat sätt att hantera det oförutsägbara kaos som är livet, var att släppa vinlullet - den slentrianmässiga stresshanteringen. Tänk så svårt det kan vara att avgöra vad som hjälper och vad som stjälper. Nu gäller det bara att minnas läxan... Kram till er alla. Ni som kämpar. Ni som har vunnit kampen. Ni som har vacklat. Ni som föll och försöker ta er upp igen. Ni som inte har hittat motivationen att ta kampen än. Jag önskar att ni alla ska få må så bra som jag gör just i denna stund.

Fortsätt ta dig an livet på det viset du :) Det försöker jag göra ur alla aspekter, inte bara gällande alkohol. Livet är väl sällan så förutsägbar eller kontrollerbar att något kan tas ut i förskott? Det mesta, hur välplanerat och förberett det än må vara, brukar kunna skita sig på något vis. Kontroll är en illusion. Anpassningsförmåga är vad det handlar om... Nu har vi varit nyktra i en månad! Sockersuget har jag också märkt av. Jag har tagit för vana att mota Olle i grind med en potta te med tre skedar socker i... Funkar :)

Hej,
du får säkert fler och bättre svar senare på din fråga om alkofokus och självinsikt hos den som dricker. Men som 55+ fd alkoholberoende och sedan drygt två år nykter fast tillsammans med en jämnårig man med alkoholproblem tänker jag att beroendet skapar sin egen sanning. Sin egen orsak och verkan. Man dricker för att man dricker, för att det är så man lever och så har man fullt sjå att få ihop tillvaron så att det ska fungera hyggligt, trots att det mesta handlar om att få plats med det viktigaste först: alkoholen i rätt mängd.

Fast det där vet du väl redan. Och det är väl fel att tänka att inget av allt det andra, familjen i ditt fall, inte betyder något för henne. För det är klart att det gör det. Men det kommer liksom i andra hand. Jag tänker också att många som slutar dricka, mer eller mindre frivilligt, har lite för stora förväntningar på vad ett nyktert liv innebär. Det blir ju inte så där herre-jösses-halleluja fantastiskt bara för att man slutar dricka! Livet är som det är, och alla svårigheter man har i tillvaron finns kvar. Jag tror att många ger upp alldeles för tidigt, det tar tid för hjärnan att återhämta sig. Det kan ta tid att kunna känna sig glad, ledsen, arg etc. utan att vilja förstärka eller trycka ner känslorna med rusets hjälp.
Numera när jag bara upplever ruset utifrån, hos min man, så ser jag bara baksidorna. Hur det förändrar personligheten, och hur jag själv mot min vilja dras in i småsinthet och grälsjuka. För att inte tala om det usla minnet, att det som var så viktigt - tjafset på kvällen - är som bortblåst dagen efter. Eller något viktigt vi kom överens om.

Kort sagt. Jag tror inte något förhållande fungerar, eller blir bra, i längden om man är beroende av alkohol. Du gör rätt som bryter upp, det är meningslöst att kämpa mot något som bara den alkoholberoende kan ta itu med. Kanske blir uppbrottet ett uppvaknande för din fd. Jag hoppas det, för hennes egen skull och för barnen.

En hel månad utan alkohol. Jag har upptäckt så många fördelar med att sluta dricka men jag har fortfarande behov av att ta en dag i taget. Att inte ta ut något i förskott. Jag märker att mitt sötsug har ökat och jag äter godis nästan varje dag. Det gjorde jag sällan förut. Nu får jag försöka ta tag i det det kommande månaden. Ständigt dessa utmaningar för lilla kroppen.

En hel månad utan alkohol. Jag har upptäckt så många fördelar med att sluta dricka men jag har fortfarande behov av att ta en dag i taget. Att inte ta ut något i förskott. Jag märker att mitt sötsug har ökat och jag äter godis nästan varje dag. Det gjorde jag sällan förut. Nu får jag försöka ta tag i det det kommande månaden. Ständigt dessa utmaningar för lilla kroppen.

Otroligt fascinerad ändå över hur bra jag faktiskt mår om dagarna. Mestadels av dagarna såklart. Ibland svänger det fort, men det börjar jag bli medveten om och förstå. Då blir det också så mycket lättare att hantera känslorna som kommer. Försöker verkligen släppa tankarna på hur det ska bli om ett år, en månad osv. Det vet jag ju inte. Det enda jag vet är att jag är nykter här och nu. Idag. Det får räcka just nu. En dag i taget, satan vad jag får påminna mig om det.

Känner mig nöjd med mig själv och kunde senast idag inte förstå hur jag låg där i sängen och skakade och hade ångest för mindre en än månad sen och grät i floder för att jag inte kunde dricka mer. Kunde inte hälla upp kaffe för händerna skakade så. På ett vis känns det så länge sen för mycket har hänt och på samma gång precis sm det var igår. Vill hålla kvar den känslan när de där tankarna om att dricka som normala kommer. Inse att jag inte kan det. Jag hanterar inte alkohol som normala människor. Och ibland (typ hela tiden) blir jag så sjukt avis på de lyckliga som kan det. Ta en skön salongsfylla och vara nöjd med det. Det kommer jag aldrig att kunna göra igen. En sorg och en stor befrielse på samma gång. Men fokus på mitt mående och tacksamhet för att jag kan vara nykter idag. Jäkligt klyschigt men för mig är det viktigt att känna tacksamheten i vardagen. Att kunna bromsa mig och stanna upp och faktiskt tänka, inte bara köra på efter alla impulser som jag alltid gjort. Den vägen håller inte.

Trevlig kväll till er alla tappra som hänger här i forumet. Ni betyder mycket. Tillsammans klarar vi så mycket mer än vi tror! Tillsammans. En ensam alkis är inge bra!

Det går rätt bra överlag :) En månad spiknykter. Tänker sällan på alkohol faktiskt. Jag har skapat och fått snurr på rutiner som bryter dricka-vin-mönstret. Känner mig stark, balanserad och att huvudet sitter på skaft. Jag tror minsann att jag lyckades mota bort den hotande utmattningsdepressionen genom att sluta förvärra allt med alkohol :) Härligt att du ser positiva effekter av alkoholstoppet! Kram

Idag har jag fått ny styrka att hålla avstånd. Och jag har nästan gett upp hoppet. Kan sätta 1000 kr på att han kommer dricka på antabusen under första veckan, eller sluta ta den..
Är 90% säker på det.
Vi hade bestämt att vi skulle ses en stund idag då jag var barnlös. Men jag avbröt det då jag av hans barn fick veta att han va full.. De va hos sin mamma, men stora barnet tog kontakt m mig och ville jag skulle komma bort till dom. Vi pratade, barnen jag och hans ex. Kändes skönt att prata med henne, hon vet vad det handlar om. Hur han funkar.
Nu inser jag ännu mer- att hand problem är djupa och har funnits väldigt länge....
Hur 17 skulle han fixa det nu??
En sak som kändes skönt va iaf att exet sa att hans misstänksamhet hänger ihop med alkoholen.
Så bara han fixar spriten så kanske han slutar va så sjukt misstänksam och kontrollerande.. Men å andra sidan- han är Djupt sjuk :-(
Det här är dock första gången han erkänt att han behöver hjälp, första gången han sökt hjälp och första gången han ska ta antabus.

Visst måste man va helt nykter när man tar din första tablett?
Vet ni hur många tabletter/dagar som måste gå innan de ger effekt?

Åh.. Skit. Känns ganska hopplöst. Men samtidigt är jag så glad att jag fick prata med hans barn! Tacksam att jag fått prata med hans ex. Vi bytte nr, och hon blev glad att jag sa stt jag ringer om det är något under tiden de är hos pappa. (De åker till honom på fredag, och jag bor ju vägg i vägg med honom)

Exet var ärlig och vänlig i sitt sätt stt prata om honom och hon önskade så att han tar tag i sitt liv och tar hand om barnen och sin möjlighet till kärlek med mig..

...med bolaget från mitt vardagsrum. Det är ju inte optimalt men jag har inte fått några impulser att gå hemifrån än under den här tiden. Tack Cola Zero! Och just nu även hägen-datz. ? Men men, hälsosam mat får bli nästa steg, det får vara lagom med förändring och utmaning.

En månad Mary! Vi kämpar på bra!

Det är bra att du har hittat hit. Här är vi många som känner igen oss i varandras historier och vilken lömsk fiende vi måste tampas med. Med hjälp och stöd går det att förändra sitt drickande. Jag hade själv uppehåll ca 3 år innan jag sakta men säkert började igen. Nu inser jag att det måste bli ett slut igen. Men jag vet hur fantastiskt bra man kan må utan alkohol, men att tålamod är bra, det kommer inte på en gång. Kämpa på och ta en dag i taget.

Det tycker jag låter helt ok ! Jag skulle själv tyckt att det var svårt, jag menade inte att ifrågasätta dig på något sätt. Hoppas att det går bra ! Jag vet inte om jag skulle klara grupptryck nu i min sköra nykterhet men jag hoppas att du kommer vara stark och klara det fint. Om två veckor är jag bjuden på en stor fest.I inbjudan står det att kvällen börjar med mingel och bubbel. Ångest… hoppas det finns alkoholfritt. Jag sa att jag kommer ta bilen för att jag måste hem på natten. Det blir min första nyktra fest på mycket länge. Vi hejar på varandra ! Vi ska klara det ! Kram Skruttet

Hej. Jag har fått antabus utskrivet i veckan. Läkaren vill att jag ska ta det på vårdcentralen. Känner ett enormt sug och undrar då om jag kan ta det hemma. Känns bättre att ta de än några öl.

Känns så inspirerande att läsa din tråd, och härligt att du mår så mycket bättre nu. Jag är bara på dag 4, men tänker att jag ska klara mej helt utan alkohol för en lång tid framöver. Jag önskar att min sömn blev bättre, att jag också går ner i vikt och även blir lite piggare, men det kommer väl så småningom. Gäller att ha tålamod, jag vet ju (sen tidigare försök) att det snart går lättare med allting. Bara man tror på sej själv, man klarar ju mycket mer än man tror ibland. Visst är det härligt med långa promenader, både för kropp och själ. Jag kämpar gärna med dej :) Kram.

Tack Mirabelle ! idag känns det faktiskt bättre ! Har jobbat intensivt och som vanligt kom tanken på att nu skulle det vara gott med lite bubbel ikväll som belöning.. MEN, känslan gick fort över. Jag har fått mer gjort de här alkoholfria veckorna än på länge men är noga med att bestämma en tid när jag ska avsluta dagen. Har fått lite mer energi och det känns underbart. Hur går det för dig? Kram Skruttet

Hej tofslan! Kul att se att vi är i samma läge. Bra att du satt mål. Funkar inte för mig har jag märkt. Har ju haft 2 vita månader flera ggr men när jag testar dricka lite igen säger det swish och jag är tillbaka i gamla mönster.
Jag klurar fortfarande lite på om det nu är för evigt eller ej. Jag kommer minst köra 3-6 månader hur som helst för att riktigt komma ur trasslet. Tänkte bolla med läkare/alkoterapeut också. Vet ju inte riktigt om jag har möjlighet att dricka kontrollerat någon gång i framtiden eller om jag är scarred for life. Just nu agerar jag efter att jag helt enkelt inte kan dricka något alls mer och är rätt fine med det.

Det blir lättare. Det tar sin tid och det är helt ok att sörja och vara förbannad för att det blivit så här. Men acceptera fakta. Har man druckit sej till ett beroende så kan man inte lära om sej. Det blir bara jobbigt och frustrerande att försöka igen och igen att begränsa sej. Det kan gå bra ett tag men det är onödigt och jobbigt. Det blir så enkelt och självklart till slut. Det fina är att det är värt det. Jag lovar.
På tal om resor så är det ironiskt att mitt användarnamn är santorini. Den resan var en riktig flopp med drickandet. Ja, vi gjorde mycket och utforskade ön men halva tiden gick i ett rus. När man köpte kallt vitt vin redan på förmiddan för att dricka direkt. Och slocknade tidigt på kvällen. Usch nej, aldrig mer.

Tack santorini! Precis vad jag behövde höra. Det funkar inte att lyfta glaset på semestern. Men det är tur att jag inte ska åka än. Nu är det alldeles för jobbigt. Varje dag måste jag resonera med mig själv om jag ska åka och handla eller inte. Tur att det är lite knepigt för mig och jag måste ju gömma och låssas som att jag inte varit på systemet så. Det känns samtidigt så skönt att inte ha nåt att dölja . Så jag tar dag för dag som alla andra här och hoppas att mina tankar snart ska ersättas av nåt annat än vin.

Det värmer alltid att få kommentarer, känner mig inte lika ensam. Jag vet att det kommer att bli bättre och att jag kommer tillbaka, men det känns som att jag har förbrukat allt mitt tålamod. Det blir jag lite rädd över, för vad är alternativet? Hur mycket tålamod kan det finnas i en människa? Har under åren när jag jobbat mycket med mig själv fått en stark tro på att det finns något därute som bär oss... Tyvärr känns inte det nu, känner mig bara ensam och eländig... Kram till er.

Har varit separerad i 2 månader och haft tankarna att separera i flera år.. (Mitt ex Christina dricker i princip varje dag senaste 4 åren)
Nu när det gått en tid längtar jag så mycket efter den där nyktra tjejen jag hade och tänker så många positiva saker.
Har ngn separerat och sedan hittat tillbaka nykter? Är det ens realistiskt att tänka att hon kanske hittar tillbaka till ett nykter liv?
Hemskt att se henne och att hon inte inseer att man lever i det blååå

Välkommen tillbaka , ser styrkan du har i texten, och vet ju själv hur adjävulen är ”allestädes närvarande”. Så mitt råd blir bara. Att du inte slår på dig själv, lär dig av det förflutna och se framåt. En dag i taget. Känner du att du inte fixar detta själv, ta hjälp. Lycka till nu och upp på banan igen. Kram

Du låter stark och du vet vad du vill och vad du inte vill så det kommer gå bra för dig! Så länge du orkar tänka i banor av att du vet du klarar dig även utan honom så kommer du göra det som du vet är rätt för dig och barnen. Det är sorgligt med dessa män som anser sig ha rätten att koppla av med sprit oavsett vad dom omkring tycker om det. Det visar bara på att hans inställning till alkohol inte är sund. Om han inte fattar din nivå av obehag fast du bryter ihop när han kräver godkännande vilket du inte kan ge, så har ni nog en lång resa att hitta nåt sätt framåt som kunde kännas som ett bra liv för båda.

Men det skulle bli väldigt avklätt med en blogg.
Som att sitta naken på min stol "Sober Bar"

:D

Tack germig. Ja så där är livet ibland. Man tror man är säker men icke. Ingen bok men funderingar på blogg o youtube i ämnet. Kanske föreläsa. Speciellt mot ungdomar som arbetar i restaurang/bar branschen. Finns en otrolig utsatthet. Man börjar ofta ung. Omgiven i ett hav av alkohol. Och ett grupptryck att alltid festa.

Första semestern utomlands utan alkohol är nog en prövning. Förbered dej mentalt. Tro inte att du kan dricka under resan och låta det stanna som en enskild händelse. Det funkar inte, triggar bara igång mera sug. Så ställ in dej på att inte dricka. För mej övervägde fördelarna rätt snabbt. Man kan uppleva allt på ett annat sätt. Mer intensivt. Eftersom jag inte kan dricka "normalt" så spårade det ofta ur under tidigare resor. En hutt för magen redan på morron, vin till lunch, under dagen och före middan på balkongen. Vilket resulterade i att jag ibland var berusad då vi skulle gå och äta. Min man drack också mycket mer då jag drack, inga spärrar. Det finns utlandsresor jag inte vill tänka tillbaka på då jag nu skäms över hur det var. Nu är resorna verkligen minnesvärda på alla sätt!
Lite förargligt är det att inte kunna ta ett glas eller två, att känna sej lite annorlunda. Men det är en struntsak i jämförelse med fördelarna. Du kan om du bestämmer dej från början. Och med tiden blir det självklart och, ja, faktiskt enkelt!