Senaste kommentarerna i forumet

Lyssna på magkänslan Farytale!
Jag ångrade att jag inte lyssnade på min.. När jag träffade min dåvarande, så var han världens trevligaste omtänksammaste.. Och så fanns det något där jag inte kunde sätta fingret på.
Då var vi ju fortfarande särbo, så jag hade ingen som helst koll på hans alkoholvanor.
Själv låtsades han vara väldigt "måttlig" och blev aldrig dyngrak i mitt sällskap, mer än vid ett specifkt tillfälle. Som han sedan bortförklarade med "nervositet" och att han träffat släkt som han inte sett på flera år.. Det var ju stort födelsedagskalas, så han gick naturligtvis runt och "skålade" och då var det ju lätt hänt att det blev lite för mycket..
Jag rådfrågade min omgivning och de tyckte ju allihop att det inte var nån "stor grej", utan sånt som hände (ni vet den där vanliga ursäkten att nån klappar igenom och råkar bli lite för full) Han blev aldrig aggresiv, utan bara pinsam.. lallade, raglade aningen ful i mun (med en massa sexanspelningar) och somnade i bilen på väg hem.. Och var klart tjurig över att jag valde att inte följa med honom in, utan åkte hem till mig..
Nu i efterhand har jag insett, att alkohol är ett väldigt känsligt ämne.. Och få vågar se och ta tag i problemen.. särskilt inte i en nära vänkrets! (kanske beroende på att de själva insett att de börjar få problem!)
Nåväl, jag godtog ursäkterna och han höll sig utåt sett väldigt lugn och städad.. Han hade jobb och var omtyckt på sin arbetsplats. Det tog nog ett par år innan jag insåg att han gömde alkohol och drack i smyg!
Det var nog inte förrän jag började reagera på att vår "vardagskonsumtion" började ta lite väl stora proportioner som det började gnissla på allvar.. Han menade att ett glas vin till maten aldrig kunde vara fel och att han minsann kunde unna sig en en liten guldkant på tillvaron.. Tyvärr visade det sig att det där glaset vin, i själva verket var minst en flaska ibland en och en halv.. och sedan ett par 50cl 7,2or..
I mitt fall, berodde det på att jag inte vågade/ville konfrontera honom.. Och så länge jag inte sa något tyckte han att allt var frid och fröjd.. När jag sedan började protestera var jag givetvis en "grinkärring".. Och listig som han var så lyckades han han alltid spela ut mina argument! Han var en mästare på lögner och känslomässig utpressning..
Men till slut så insåg jag att min enda räddning var att flytta! Att få en egen dörr att stänga om mig, så jag kunde bygga upp bitarna av mitt kraschade självförtoende!
Ja, han dricker fortfarande och har inga planer på att sluta eller att inse sina problem.. (jovars, han har problem, men de beror enligt honom själv aldrig på alkoholen!)
Så jag tycker att du ska ta av dig de rosa glasögonen (även om det gör ont!) Och fråga dig själv, hur du vill att det här förhållandet ska utvecklas och vad du kan tänka dig att stå ut med! För det enda du kan besluta över är DITT liv.. Inte hans även om det naturligtvis vore en önskedröm.
Troligtvis ÄR han alkoholist och han har nog inga som helst planer på att vare sig avslöja det öppet eller göra något åt det.. Kanske förnekar han till och med att han överhuvudtaget har problem..
I mitt fall tog det nästan 10 år, innan min svägerska erkände att de alla vetat om att han "hade haft" alkoholproblem, men att de trodde att han kommit över det... Alla la sas locket på och höll käften (och det kunde ha blivit min undergång!)

1 flaska vin om dagen i en vecka är samma alkoholmängd som 1,8 liter 40% sprit i veckan. Det är samma alkoholmängd i 3 flaskor vin som i en 70:a vodka. En BIB motsvarar 1,1 liter 40% sprit. Detta ska våra kroppar ta hand om, lever, njurar, lilla hjärtat. Klart vi blir trötta när kroppen ska repa sig. Låt det ta tid.

Dock vet jag inte hur mycket du har druckit per dag men detta var ett exempel.

Jag hoppas du har rätt. Att det funkar, att jag klarar av i längden att hålla ett visst avstånd.
Jag måste fixa det. För mina barns skull framför allt. Och för min..
Men jäklar vad jag önskar att han fixar detta och kommer helskinnad och bättre rustad för livet.
Vad brukar vårdcentral rekommendera för behandling/hjälp första gången någon ber om hjälp?
Vet ni det?

Jag läser din tråd och blir lite ledsen. Min pappa var också alkoholist. Du kan läsa min tråd "I pappas fotspår" där berättar jag lite om honom. Du behöver inte gå i din pappas fotspår. Men det är väldigt lätt att man halkar in på den stigen om man inte ser upp. Du är ju så ung ! Om du slutar nu kan du välja en helt annan stig än din pappa ! Jag tänker också att du ser ned på dig själv i och med namnet du har valt, men det är ju bara min känsla inför det. Glöm inte att du är en människa, full av värde och att du inte definieras efter hur mycket du dricker eller inte. Kram Skruttet

Försöka duger???

??

Tack för att du delar dina framgångar ! Du ger mig något att sträva mot ! Grattis !!!!!!

Jag tror att a skapar en del av tomrummet, och att vi läks så sakta inifrån och ut. Tomrummet blir alltså mindre ju längre vi avstår från a. Resten som finns kvar av det, får vi fylla med sunda saker, det är ju oxå en utmaning att hitta det som passar en själv. Kram

Läste ditt inlägg och fick smått ångest. Jag som själv har druckit för mycket hatar människor som blir "dyngraka" ( kanske för att jag tror att jag har druckit på ett lite "finare" sätt i mitt självbedrägeri). Men, du tar ju hänsyn till dem som dricker, de ska få göra det, du vill inte förstöra deras nöje. Varför ska de inte ta hänsyn till dig ? Måste de supa hela natten ? Måste du utsätta dig för detta ? Kan du inte åka bort ? Jag förstår mycket väl att det kan vara mycket svårt att sätta ned foten. Hoppas att du inte utsätts för tjat att ta dig en öl och va som folk. Lycka till. Kram Skruttet.

Dag 39 nykter, gör sitt antågande tämligen lugnt. Kan säga att jag sover bättre, är piggare och mer närvarande i nuet, 2 kg har försvunnit och jag är gladare. Sedan finns suget o tankarna på a där oxå. Säkert 50% av tiden eller mer... men oftast rör det sig om ganska mjuka tankar som liksom inte får riktigt fäste. Kanske ett par ggr/dag får jag mer magsug efter a. Oftast på EM, kväll. Försöker ha lite att göra och umgås med gubben, då släpper det. Rör på mig mera nu oxå, känns avkopplande o friskt med promenader. Ett dygn till smäller jag inpå lätt , vad är 24 timmar liksom?

Tack för ert stöd ! Jag klamrar mig fast vid det. Igår vacklade jag, men föll inte.Fick ett samtal från en kompis som också kämpar med att kontrollera alkoholintaget. Vi hade bestämt oss för att börja med två veckor men hon har brutit och druckit vin. Gissa om jag blev sugen ! Maken kom hem på dåligt humör, gissa om jag blev sugen! Idag ska jag var nykter. Resonerat med mig själv och bestämt att jag skjuter upp mitt sug någon dag till. En dag i taget. Var och kontrollerade blodtrycket igår som var bra !! Har gått ned nästan ett kilo sen jag slutade med vinet. Jag måste lära mig att hantera mina känslor när saker går mig emot och inte genast tänka att jag köper lite vin så känns allt mysigt igen. Mysigt…..Just nu känns det grått, motigt och trist men jag ska försöka vara i den känslan. Det dör jag ju inte av. Börjar så smått märka små förbättringar av mina två vinfria veckor och en folkölsfri vecka.Om jag ger upp nu blir jag så besviken på mig själv… Att det ska så lite till för att jag ska börja famla efter min snuttefilt…. Varför tycker jag synd om mig själv? Känner mig patetisk. Kram Skruttet.

två prövningar inom kort

1. Fru reser bort, brukar ju vara tillfälle att umgås med a. Men inte så orolig för denna. Har inget hemma och kommer fokusera på barnen och läsa böcker när de somnat.

2. Jobbresa med minst en hotellnatt.
Här har jag historiskt åkt dit typ varje gång. Ska ringa hotellet innan och se till att det inte finns ngn fylld minibar på rummet. Men kan ju inte ringa flygplatser, lounger, barer, företagsevent och be dem tömma hyllorna ;) så där är det inte så mycket mer att göra annat än bestämma sig att inte ta ett glas.

Just nu känner jag mig säker men litar inte på mig själv ännu fult ut.

Jag tror att jag helt enkelt ska stå för den jag är. Ansvara för mina egna handlingar så får vännerna stå för deras.
Jag visste ju att denna dag skulle komma (då vi alla är nära vänner som alltid festat tsm). Det är ju bara en helg.

Umgås nykter. vännerna vet ju detta och kommer inte pressa mig till något. Och gå och lägga mig när (om) det blir för sluddrigt,jobbigt. Var nykter nyår och det var så skönt. klart jag var sugen. Men att stå för allt man säger, inte vara pinsam å säga skumma saker, var en befrielse och så värt det.

Jag ska känna så igen.

Jag ska inte vakna upp i minnesluckor å få berättat för vad jag gjort. Åh ligga å sova resten av helgen.
Jag ska vakna upp pigg och nykter och ta vännens hund på långpromenad mesans hon sover ruset av sig.

....

Och välkommen hit!
Om du vill kan du skapa en egen tråd som blir din och det blir lättare att följa dig.

Visst har du rätt.
Och frågan är vad gör du åt det?
Går eller stannar kvar?

Det är egentligen frågan man som anhörig hela tiden undviker att ställa till sig själv.

För man orkar inte med konsekvenserna av nejet.
Jag känner igen mig u så mycket.
Jag har en äldre tråd här under anhörigsidan.
Jaha och nu då,heter den.

Den beskriver den kamp jag haft med mig själv.
Att stå upp för mig själv och min egen rätt till en "nykter"miljö.

Sen skickade det beslutet ut mig på en lång och jobbig resa.
Men nu har jag klivit ut på andra sidan.
Lite tilltufsad,men klokare och mer medveten om fallgroparna

Lycka till med din resa och fortsätt se klart på din situation även om du inte har styrkan att agera.

Grattis !!

Att du kommer att greja detta.
Så my klet styrka
Så många ärliga och kärl3ksfulla budskap till din kärlek.
Du finns där, men på de villkor som gör det möjligt för er att fortsätta.
Inte annars.

Jag önskar att jag hade sätt ner foten tidigare med mitt alkoholiserade numera nyktra ex.
Men jag hade inte styrkan.

Men det har du,applåd från ullabulla.

Känn dej säker på din känsla för att han dricker iaf/ för mycket nu måste ta upp frågan med honom/ eller också vet han att du inte dricker å vill inte visa hur mycket inför dej/ lycka till

Har ju ställt upp så att jag har ej druckit sedan hav var på behandlingshem för att sympatisera eller men har liksom inte lämnat nått till slumpen alltså, men barn lyssnar jag på vilket är anledningen jag vill att han flyttar. Eftersom han ger upp. Han håller kvar nåt vid nåt litet vill på hockey-VM men det kunde han åkt igår när han är nykter dom sagt. Tack för inlägget

Det är härligt att få rapport om att ett nyktert liv fungerar!!

Kram

Hej Pippis,

Det var ingen lätt sits.
Jag har själv fasats inför en nykter nyår och en nykter konferens. Jag vet inte om jag kan råda dig men tänker att du själv måste komma fram till det som fungerar just i din situation. Att du skriver om din vånda kan ju vara ett sätt att själv komma framåt.

Tänker tillbaka på min ungdom då ”fylleslag” pågick var och varannan helg. Så här i efterhand så ser jag hur destruktivt det var men jag minns ju också hur kul det var innan slaget spårade ur (de gånger det spårade ur - vilket var rätt ofta).
Även på den tiden gick jag och la mig innan det spårade ur - helt enkelt för att jag däckade.
Att vara nykter i den situationen - jag vet inte.

Om jag ska vara ärlig så hade jag nog inte utsatt mig för en sådan fest som du beskriver i mitt nynyktra tillstånd.
Har någon annan något att bidra med?

Tack MM,

Tårarna rinner i tacksamhet för att du tar dig tid att svara när jag som mest behöver det. Jag är närvarande.

En dryg månad nykter efter 30 års vinbadande - ja, det är klart att det tar tid att återhämta sig. Alkoholen har en så mycket större inverkan och kraft på livet som jag aldrig har förstått. Jag har trott att det var normalt att vara påverkad titt som tätt. Jag har gått på myten om att det inte är farligt. Att kroppen klarar av alkohol. Jag har aldrig tänkt på alkohol som ett gift eller en drog. Vin har bara varit ett livsmedel som alla andra.

Jag inhandlar en burk vitaminer idag.

Nu känns det lite bättre och på plussidan kan jag rapportera att jag känner mig mer sammanhängande i mina tankar än på länge.

.....flyttade mitt inlägg till en egen tråd: Hur ska jag tolka situationen..
Allt jag har läst på den här tråden har hjälpt mig oerhört mycket för att kunna förstå mitt medberoendeskap och hur man agerar i det "tillståndet". Även om jag befinner mig fysiskt på neutral mark eftersom jag inte delar bostad med den / de som missbrukar så befinner jag mig i det utsatta läget och agerar och tänker som medberoende.Tack, tack.... jag börjar att förstå lite. Sakta men säkert.

Fairytale

Fick sms idag FM.
Om att han insett att han har problem och att han ska söka hjälp. Att han behöver hjälp.
Hade beställt tid på vårdcentral, ska dit imorgon. Han sa förlåt för betett sig som ett arsle.
Bra! Ta all hjälp du får, svarade jag.

En del av mig sa att jag inte skulle svara. Jag kunde inte låta bli..
Han ringde. Grät, pratade om hur han mådde. Han ville Ha mig kvar.
Jag svarade att jag inte kan vara hans nu. Han måste fixa detta själv. Han undrade om jag finns kvar sen.jag kunde inget annat att säga som det är: jag hoppas det. Men fixar du inte detta så finns jag inte kvar..
Han grät, erkände sina problem igen. Han hade sagt till vårdcentral att han säkerligen har Adhd med. Han verkade förvånad över att de sa att, ja- det hänger ju ihop ibland. Han verkade förvånad över att vårdcentralen tog honom på allvar..
Han frågade om jag älskar honom. Jag kunde inget annat än att säga- jag älskar dej nykter och trevlig! Han frågade igen. Jag sa- det spelar ingen roll!! Du måste tycka om dig själv först. Fatta att du är viktig- precis som alla människor. Du kan inte ha ett förhållande innan du vet det!
Han grät men fattade vad jag menar..
Jag sa jag kan finnas som god granne, en vän. Men absolut inte för nära, för han Måste göra jobbet själv. Och lära sig att va ensam, trivas i sitt egna sällskap..
Jag försökte va hård.
Lyckades ibland.
Misslyckades ibland.
Fan... Skit..

Tårarna vart många idag.
Jobbar som chef. En anställd gick in på mitt kontor. Jag grät.. Jobbigt.
Skickade mail sen att en nära anhörig är sjuk och jag inte orkar prata om det.. Jobbigt.
Suck..

Ja, så är det väl. Inga toppar, inga dalar.
Ganska menlöst men nyktert iallafall.
Ett djävulskt sug igårkväll, men inte idag alls faktiskt.
Såfort jag är själv, det är då det är som värst. Inte lika farligt när frun e hemma.