Senaste kommentarerna i forumet

Grattis?

Det snackas sinnesro och jag längtar efter att få känna på det mer framöver. Mötena ger mig det verkligen. Som du säger, människorna gör det. Har aldrig vart kyrklig, men detta är nog det närmaste jag kommer. I kris söker sig folk till kyrkor eller andra gemenskaper, det är ju ungefär liknande med detta tänker jag. Känner att jag kan börja öppna upp mig mer, men det känns även som att ett halvt lager av lökens tusen skal pillats bort. Jag har så otroligt många skal och fasader. Det har tagit mig många år att bygga på lagren så det tar nog lite tid att skala löken tänker jag. Men tid har jag.

Ett glas vin ger ju ändå inget rus, så varför lixom. Helt onödigt. Haha. Ge mig en box så snackar vi den effekt jag vill ha.

Det känns inte som det finns någon vits med ett glas vin eller en öl till maten. En. Nä, varför utsätta sig. Härlig känsla du fick efter mötet ? Det får mig att längta... Jag kände så varje vecka under några år. Vi var med i en kyrka där vi bodde då. Mitt själsliga hem. Efter ett antal flyttar längtar jag fortfarande tillbaka. Har aldrig hittat den gemenskapen och själsfriden någon annanstans. Kyrkor finns överallt, men församlingen är människorna... Jag kanske borde försöka mera. Det är säkert så att jag inte har gett av mig själv som jag gjorde där. Vet inte varför. Vissa saker kanske är ”once in a life time”. Vårda din grupp och samhörigheten ömt ❤️

Är själv även innan i det nya livet utan alkoholen. Snart en månad utan alkohol. Det längsta utan på många år. Dagar går upp och ner, men man får bara göra det man ska för att må bra. En vän och ett stort stöd till mig sa att det är inte så jäkla svårt egentligen, det är bara att göra. Du kommer få så mycket positiva effekter så du kommer till slut aldrig fatta varför du ville döva de där äkta riktiga känslorna med alkohol. Jag har dövat och lugnat så det räcker nu. Men det är ju lite läskigt då jag börjar gräva i vem jag egentligen är utan alkoholen. Men jag är för jäkla nyfiken för att inte låta bli att undersöka. Jag kan hålla mig nykter det vet jag för vilja har jag, men hur vill jag må då? Det är så jäkla många aspekter på detta. Häftigt och omvälvande.

Nu har vi klarat helgen, det är coolt. Nu tar vi en dag i taget, dagar blir till veckor som blir till månader som blir till år.

Skit i att ta det där första glaset bara så håller du dig nykter! :)

Kul att följa din resa.

...och funkar det inte så får jag lägga upp en ny plan!

Ni andra är så duktiga! Heja heja!

Tack för svaret. Skönt att höra att någon sitter i samma sitts. Även om jag önskar att ingen behövde ha det så. Ja, du har helt rätt. Ibland känner jag att jag kommit till ro med mina föräldrars problematik men andra stunder känns allt bara helt förjäkligt... Just nu är en sån där förjäklighets period.

Det är så befriande att ha likasinnade att dela tankar med. De tankarna som är helt sjuka för de som inte är som vi dvs sjuka.

På bortaplan i en vecka nu och hittade ett fantastiskt möte ikväll. Jag var som helt hög när jag gick därifrån. Av lycka, och lugn och frid. Kan inte minnas senast jag kände den känslan. Igår var jag inte lika munter. Släpade mig förbi alla mina dryckeslag jag haft på denna ort tidigare. Skakade när jag gick förbi. Kryp i kroppen, svårt att somna, ångest och rädsla. Att det kan svänga så på kort tid är fortfarande väldigt skrämmande. Mötena blir som en vaccination för mig, ett vaccin för nykterheten.

Tog med mig en delning från en kvinna, om att alltid hålla dörrar och bakdörren speciellt öppen. Kanske jag nån dag kan dricka, kan jag smita och ta mig ur detta på något vis? Men innerst inne vet man att man är körd. Helt körd. Det kommer aldrig att funka. Kanske jag kan klara det av ren vilja, men skulle det vara värt det? Skulle jag någonsin vara nöjd med ett glas vin till maten igen? En öl? Knappast. Och om jag tog mig en fylla nu, skulle jag nå upp till den känslan jag vill åt? Troligtvis inte. Är det värt det, definitivt inte.

Om jag somnar nykter är sannolikheten jävligt stor jag vaknar nykter imorgon. 24 timmar i taget, alltid för mig.

Konstigt hur fort ens humör kan ändras. Har haft en bra förmiddag men brukar gå ut och gå varje dag, idag regnar det men tänkte ändå gå ut. Allt blev bara fel, det började regna ännu mer, byxorna och skorna blev blöta. Bestämde mig för att gå tillbaka och känner mig arg och ledsen. Så töntigt över att bli ledsen för en sådan sak men jag kan väl inte styra hur jag känner. Försöker gå ner i vikt men vill bara dricka vin och äta chips. Känner mig som en dålig, tråkig och ful fru. Inte så kul just nu.

Det är välgörande för själen att träna :) Allt ter sig litet ljusare och vackrare när man gjort ett bra pass. Jag är inte heller överviktig, vare sig jag tränar eller leker soffpotatis. Låter inte BMI gå över 22, eftersom det blir så apjobbigt att få ordning på vikten sen. Låter inte BMI gå under 20 heller, eftersom jag led av ätstörningar i min ungdom. 20 år sedan nu, men onödigt att fresta gamla hjärnspöken.

Låter bra och sunt. Tack för tipset!

Önskar jag var lika flitig med träning..
Men eftersom jag aldrig blir överviktig så känner jag att ”det är ok”, kondisen är dock kass!!! Och jag som varit som en jakthund en gång i tiden. Ska bli inspirerad av dig och börja göra lite armhävningar varvat med non A-öl ikväll.

Tack för era svar! Helgen har gått hyfsat bra. Träffade en kompis igår, gick ut och käkade och sen hem för att se på film. Det är en av mina bästa vänner sedan 20 år, men antalet tillfällen vi umgåtts nyktra på en helg kan nog räknas på en hands fingrar. Men det kändes bra.

Tror att Campral hjälper mycket mot sug. Samtidigt vill jag inte säga för mycket än. Någon vecka eller två brukar aldrig vara problem när jag väl bestämmer mig, det är sen som jag brukar trilla dit.

Det som är lite tråkigt är att jag känner mig nollställd rent allmänt. Läste någonstans att Campral verkar genom att dämpa hjärnans belöningssystem (det är det som bromsar suget), men att den gör det generellt. Jag kanske inbillar mig men jag tycker inte riktigt att något känns som det brukar göra. Allt är liksom nedtonat. Inte avstängt, men lite trubbigt. Svårt att förklara.

Är det någon av er som har erfarenhet av samma medicin och känsla?

Tuff träning, 45 min per dag hjälper och så klart lite intellektuell stimulans. Heja

Klandrar dig inte, gjort det 1000 och åter tusen gånger. Tänkt likadant att skita i vardagsdrickandet. Kanske klarar du det? Men inte jag, faller in i spiralen/vardagsmönstret förr eller senare.

Ha så trefligt i hufvudstaden!
Och stort grattis till 70 dagar! Stark jobbat

Finns det dåliga planer, om målet är det rätta? Så länge du planerar så är du med i kampen. Om planen fungerar är ju en annan femma. Det ver du inte förrän du testat och utvärderar. För planen inte dig närmare ditt mål så får du göra en ny plan :)

Går och smygdricker vin tills kl är 17 och det är legitimt att ta fram glaset...

I morgon är jag ledig och vet inte vad som händer då, men nuvarande plan är att sluta dricka a på vardagar från och med tisdag...

Jag vet!....dålig plan...säkert...

Idag är jag ensam, inga barn hemma, helt ensam med min lilla hund vid min sida. Då kommer saknaden och tankarna dom få vettiga samtal vi kunde ha, en varm kropp att krama, inte den som luktade, utan den jag saknar. Har fortfarande mycket av hans saker kvar, vad ska jag göra med dom? Lämna tillbaka? Kanske få en sista stund med honom?

Att få svar och människor bryr sig betyder mycket för mej. Men det är små steg. Små steg. Just den här biten är inget jag pratar om i mitt vanliga liv. Men det börjar äta upp mig. Ja jag gör saker för att förändra mitt liv. Jag vill fortfarande ha honom i mitt liv. Men just nu vill jag fixa mitt liv. Jag är ju arbetslös men inte sysslolös. Men har sökt mej till ett ställe för att arbetsträna. Har några fritidsintressen som jag ägnar mej åt. Men min relation drar när mej tyvärr. Måste få reda på fakta om min situation hur jag ska fixa att komma ut på arbetslivet igen. Men varje svar varje kommentar känns bra. För jag har nämnt mej förvivlat ensam i min man alkoholproblem. Ibland kan vi prata om det men ibland blir han arg. Men jag tror att han har förstått att han har problem.

Tackar för tankarna. Har inte varit inne på forumet på länge. Skönt att du mår bra. Intressant med dina förändringar,utveckla gärna om du har lust. Själv har jag haft en lång period av måttligt drickande. Max några öl på helegen,men igår blev det kaos när jag och några vänner gick på krogen. Tappade sansen helt och hällde i mej kopiösa mängder. Slutade med att jag somnade och fick tillbringa natten i fyllecell. Känns som ångesten ska knäcka mej den här gången.Frugan är vanisinnigt arg.Med rätta! det är ju inte första gången jag ställer till det. Det här är mitt stora problem, att jag inte har några gränser när jag går ut. Inte alls på samma sätt när jag sitter hemma och kan sluta efter två öl utan bekymmer. Tankar nu, ska jag kanske sluta dricka helt? Tyvärr har jag kvar min depression och den här korkade fyllan igår sopade undan benen totalt på mej. Har ej kunnat äta pga ångestklumpar i magen. Allt gott önskar jag dej kompis

Lumpen må inte vilja ha oss, men någonstans i American back waters måste det finnas ett boot camp för odisciplinerade tanter! Dit far vi ? Där kan en stereotyp militant karl med biceps som trädstammar få vråla oss i psykisk och fysisk form, medan vi hänger oss åt förlösande elaka tankar och fantasier om hämnd... Haha, det är ju en lysande plan!

Jag blir rörd av era svar... Att ösa ur sig har aldrig varit min vana. Jag är en sådan som bara biter ihop och agerar i tysthet. Enligt min mamma var jag sådan som barn också. Självständig redan som mycket liten. En sådan som drog slutsatser och agerade efter eget huvud. De visste aldrig riktigt var de hade mig... Och så är det fortfarande. Utåt är jag en sådan där äppelkäck, driftig och självsäker person, med till synes outtömliga energidepåer. Ingen ser hur trött min själ är. Men nu har jag bestämt mig för att ta hand om trötta själen. En del i det blir att vara mer ärlig mot omgivningen, och att känna efter. Vad behöver jag? Vad vill jag? Idag var svaret träning. 10 km på crosstrainern och 5 km rodd och en rask promenad senare har jag hunnit både tänka och känna en hel del. Det är så mycket lättare att möta, tillåta och släppa känslorna medan kroppen får fysiskt utlopp för obehaget. Nu ska jag tillämpa rådet jag gav till Odette i förrgår. Tänk en gång. Dra slutsatser. Kick some grass over that shit and move on.

Tack alla fina för att ni finns där ute!

5 vita veckor är fantastiskt bra, du är verkligen en kämpe! Bra att du stoppade efter 4 öl, och att du ser det som att du snubblade lite och inte ger upp. Du har ju klarat en så lång tid, helt utan alkohol. Jag mår väl sådär just nu, jag mer än snubblade igårkväll (efter 27 dagar). Jag drack tyvärr både vin och öl. Men jag ger inte heller upp, och jag fortsätter gärna kämpa med dej. Ha en fin fortsatt söndag. Kram

Att vara i nuet en stund. Tror att det är viktig träning för den som alltid är på väg. Bra att du reflekterar själv över din situation och vad som har bidragit till att du är den du är och är där du är.

Så roligt med ett eget hus. Lite avis över känslan, kommer ihåg den trots att det var lääängesedan.

Må så gott, nu håller vi i! ♡

Wow, 70 dagar. Det är stort! Bra jobbat.