Senaste kommentarerna i forumet

Jag blir verkligen förvånad att det finns andra som jag....trodde jag var ensam! Jag är liksom aldrig "full" men känner mig inte till freds och glad utan alkohol (vin). Har du oxå barn? Vet ngn mer än du?

Idag när jag satt med min dotter och pysslade sade jag till mig själv..."Jag är ju bättre mamma med alkohol i kroppen!" Utan alkohol hade jag aldrig pysslat.

Efter en veckans ledighet så ska jag dock börja jobba i morgon och mitt mål är att hålla upp måndag - torsdag till att börja med. Har du ngt mål?

Ta hand om dig och kul att höra från dig!

Tack för alla för er stöd. Det har gått bra ett par dagar. Men idag är jag där i helvete igen. Han drack 10-12 öl. Vi bråkade. Han blev så upprörd så han har tagit propavan.Jag vet inte hur många men det låg 2 tumma kartor i papperskorgen. Det är 40 st. Men vet inte om han tog allting.Nu sover han och snarkar fortfarande. Jag slut i allt nu.Jag orka inte med honom mer. ?

Oh ja det är jag. Snart 1 år och 4 månader utan en droppe. Inte ens ett a-fritt alternativ (öl, vin etc) Dessbättre är jag väl så beroende att jag inte är intresserad av ett glas vin, eller en öl. Jag har inget direkt sug längre. Om jag skulle få för mig att ta ett återfall (dock inga planer alls på det) men OM så skulle det vara väl planerat.

Kram

Tråkigt att höra om dig och din familj. Hade hoppats att du iallafall hade hittat nåt åt er...verkar vara svårt! Din man är också i ren förnekelse fortfarande låter d som!

Nopp, han vägrade samtalsstöd utan tog bara Antabus.
Ja, man undrar verkligen. Nu ikväll ringde han sin pappa ....de har inte pratat sen han ringde i fredagskväll skitfull. Det blev ett väldigt kort samtal med efterföljande skrik om att han kan dra åt h-vete och han ska inte komma o tro att han kommer att ge upp alkoholen för evigt, han kommer aldrig sluta dricka om d va d han trodde. Och bl.a. bl.a. bl.a. bl.a.....idiot är vad min sambo är just nu! Han tror att han på riktigt gjort nåt jvla hjältedåd med att vara nykter i ett enda jvla år, för d är ju en så sjukt bra uppoffring av honom. Spyr åt allt vad han står för just nu i detta ämne......

Jag är tillbaka på jobb. Rivstart. Ingen ordning på allting ? mycket att reda upp. En kollega som är av den där sorten ”utan konturer” framförde kritik mot att jag VABat, på ett sådant där svåråtkomligt skämtsamt sätt. Nå. Jag surnade till ändå och fräste ifrån. Den snackar skit om allt och alla till den som vill lyssna ändå, så jag kan likväl göra mig förtjänt av det ? Försöker att inte älta det nu...

Hur är det med dig i din ände? Kram

Du berättar att din pappa har ett alkoholberoende, du ser att han börjat förlora sin "gnista" och tappar kontakten med familjen mer och mer. Det låter tufft och jag förstår att det påverkar dig.
Du har också börjat reflektera över hur dina egna vanor ser ut, klokt. Modigt också att sätta ord på det här på forumet och berätta hur det är för dig, det ger oss chansen att ge dig stöd. Både kring hur det är att oroa sig för någon annan samtidigt att du själv funderar på dina vanor.

Om du läser och skriver här på forumet kommer du säkert hitta och få många kloka svar kring hur du kan tänka och hantera din situation. Om du skulle vilja träffa någon att prata med kan du såklart också få tips om vart du kan vända dig för annat typ av stöd.

Igen, välkommen hit!

Varma hälsningar,

Rosette
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Du beskriver en jobbig situation som du varit i många år. Det tär på din energi att han inte visar någon ånger över att han återfallit och du känner dig lurad. Brist på tillit i relationer där ena partnern dricker för mycket är vanligt, från båda håll. Något man behöver bygga upp. Såklart om båda vill och kan och personen med alkoholproblem tar hjälp.

Du skriver och berättar här på forumet, kanske läser en hel del också. Har du något mer stöd? Vänner, familj, bekanta eller kanske professionellt? Ibland kan det kännas hjälpsamt att pröva något annorlunda för att få nya perspektiv, nu tänker jag på dig. Vad behöver du för att ta hand om dig i det här?

Varma hälsningar,

Rosette
Anhörigstödet

Tack för ditt fina och välformulerade inlägg. Du har - och har länge haft - det jobbigt, klarar knappt av att gå ur sängen och ändå orkar du tänka och skriva både klart och ärligt här. Du beskriver både hur du har det med alkohol men även hur du balanserar tankar och känslor med andra preparat som cannabis och amfetamin, kanske både för att dämpa ångest och ibland klarna till.

" ...tänk om jag hade pallat att vara nykter veckan ut" Vad tror du att du skulle behöva för att klara det?

Du är inte ensam om att ha det såhär och det finns hjälp att få. Kanske är ditt inlägg här ett första steg. Vill du så kan vi tipsa om mottagningar som arbetar med även andra droger än alkohol.

Hur du än väljer att göra, fortsätt gärna skriva och läsa här!

Varma hälsningar,
Rosette

Alkoholhjälpen

MM❤Ja det är inte bara oss själva vi ska hantera..Trots att det kan vara svårt nog ibland.Känner ändå mig tillfreds oftast..Livet är betydligt lättare och roligare att leva som nykter..Får en massa insikter när det är fin stjärnhimmel och jag tittar upp på stjärnorna..Har tänkt på att om inte jag hade blivit alkoholist hade mina barn försvarat sin fars drickande som den sjukdom det är, men kanske hur jobbigt det är att sluta dricka..Mina barn som många andra har emellanåt ett medberoende och en omtanke om sin far som inte är sund.Nu har dom sett att mamma klarat av att sluta dricka..En dag i taget..En av mi
na döttrar sa häromdagen till mig att hennes far och hans nya, kunde hantera drickandet till några glas vin..Det har inte din far kunnat hantera dom senaste 15 åren svarade jag.Det enda som gäller är att sluta helt sa jag..I helgen fick vi ju se "måttlighetsdrickandet" Jag har inte sagt detta till dottern än, men har ju nu insikt i hur exet och hans kvinna dricker..Det är viktigt för mig att veta eftersom sonen är hos exet varannan vecka än så länge..Kram❤

Ja man kan undra varför han inte tog sitt första uppvaknande på allvar? Har han bara fått antabus men inget samtalsstöd? Tror risken just blir att de i nåt skede tycker de är botade när de inte druckit på länge om de inte på djupet förstått vad alkoholen gör med dem och hela familjen. Om han ens då som han säger skulle hålla det till speciella tillfällen men det verkar ju bli fler dagar i veckan ändå. Har du frågat honom om det, vad han anser är speciella tillfällen eftersom det verkar bli så ofta? Syna liksom hans lögn till sig själv, om han nu tror han kan lura dig och dricka utan att det skulle synas. Vilket är helt befängt, vi som levt med alkoholister känner lukten av första droppen på mils håll!

Vi har hos oss tragglat på med fylla ett antal dagar varje månad och jag har fortsatt leta boende. Vi kom till nån sorts punkt för några veckor sen och han sa själv då han bokat tid på missbruksmottagning. Men det var efter han ställt till det på fyllan och jag fick höra om det från annat håll och ställde honom mot väggen, frågade om han verkligen tror jag tänker stå ut med vad som helst. Men bara dagar efteråt började han backa, blev sjuk och skulle boka om tiden men vägrade svara när han fått ny tid, meddelade han inte tänker ta antabus för det är ju bara för riktiga fyllon...han ville inte svara på vad man skulle kalla hans drickande då, jag tycker man nog kan klassas som fyllo när man dricker två dagar på raken och alltid blir så full så man tappar all sans och förnuft. Och det går ut över fru och barn när det ska drickas. Så jag vet inte riktigt var vi står i dagsläget, men jag har haft otur med boenden jag kollat på senaste dryga halvåret och väntar fortfarande nåt ok ska dyka upp för mera fylla orkar jag inte med. Vet inte om det skulle rädda oss som familj ens om han slutat dricka helt nu. Vilket jag inte ens själv tror på.

Fint att du står emot sug och är medveten om vad som bevarar din nykterhet..Jag har märkt att när mitt liv runtomkring blir svajigt(problem eller stress)Så har jag svårt att vara lugn och därmed finns risker för sug..Då läser jag i aa böcker om olika människors berättelser om jag inte går på möte.Vissa gånger pratar jag med folk som förstår problematiken..Andra med a-beroende eller anhöriga till dessa..Vet också att vissa av oss inte kan ha för tråkigt i perioder, att man då får sug..Här gäller det att känna sig själv och känna efter vad som gör just mig instabil? Och därmed risk för återfall, även efter mycket lång tids nykterhet..Kram fina MM❤

Hej! Tråkigt att höra din historia. Jag känner igen mig i mycket du skriver. Båda mina föräldrar dricker och även de ur kaffekoppar samt gömmer vin överallt. Det är så hemskt att se på. Jag har därför valt att tyvärr inte hälsa på dem så mycket längre på grund av detta. Jag har konfronterat mina föräldrar och de har erkänt att de är alkolister och att de så vill fortfara vara. Det är tydligen det ända roliga de har i livet. Du skriver att du inte konfronterat din mamma. Förstår att man inte vill göra det då det känns jobbigt. Jag tyckte oxå det var otroligt jobbigt men det känns skönt nu när jag gjort det (trots trist utgång) för nu vet jag att jag i alla fall gjort något. Om du vågar så skulle jag rekommendera det. Just för sin egen sinnesfrids skull. Har din mamma bra kontakt med din dotter? Hon kanske blir peppad av att bli nykter för din dotters skull.... Iaf så vill jag säga att jag känner med dig och att du inte är ensam. Runt om i landet finns det stödgrupper man kan gå till. Jag har varit en gång men gav det inte direkt någon chans (borde gå igen). De heter alanon och är för vuxna barn till alkolister/missbrukare. Finns säkert andra sånna här organisationer med iaf ett tips. De är även gratis.

Härligt Medberoendemannen:). Helt rätt! Gillar det du skrev om känslan att vara slav under någons beroende. Det är ju precis så det är/känns. Ibland tänker jag att den oron som jag känner mot mina föräldrars alkolism finns nog inte hos mina föräldrar. De är ju oftast bortdomnade i någon slags berusning. Så varför ska jag (vi medberoende) gå runt och må dåligt när brukarna lever i en bubbla och oftast bara bryr sig om sig själva:/.. Kul, att du tagit steget. Grattis! Nu blir det nog bara bättre:).

Du berättar att din mamma har alkoholproblem och har haft det i många år. Ni har försökt att prata med henne för att hon ska söka hjälp. Nu har du funderingar kring vad du kan göra, du vill inte låta din dotter vara med henne då hon är full och du ser också att din pappa påverkas. Vad omtänksam du är som ser saker från fleras håll, du berättar också en del om hur du själv har påverkats. Det hörs verkligen att du bryr dig om din mamma och din familj och samtidigt förstår att det är hon själv som måste välja om hon söker hjälp.

Klokt att du tog stöd, förstår att det måste varit ett stort steg för dig, så som du skriver också att du inte trodde det skulle ske att du tog en sån här kontakt, modigt och starkt gjort.

Att bolla sina tankar med någon eller ta professionellt stöd eller som du gör, berätta såhär på ett anonymt forum är stora steg och det kan vara hjälpsamt framöver.
Ibland tar det lite tid innan man får svar här på forumet och man kan behöva skriva flera gånger innan man får svar. Läs gärna runt vad andra skriver och förhoppningsvis hittar du lite som kan bli hjälpsamt för dig.

Igen, varmt välkommen hit!

Rosette
Anhörigstödet

O tack för gratulationerna. Såklart är vi både jätteglada över denna oväntade gåva. Ja, jag hoppas innerligt att han inte kan fortsätta såhär....dock tror jag tyvärr att om han ska inse d så måste han gå ner sig i A ordentligt igen för att få detta uppvaket igen. Han har kvar Antabus i den burk han senast fick, som han sa utifall att han måste börja använda det igen och enligt honom då så skulle d va för evigt nästa gång. Men ååå vad jag önskar att han kunde tagit det beslutet redan denna gång för ärligt talat har jag inte en droppe tillit till att han nångång ska kunna klara av A på ett ”normalt” sätt.
Hur går det för dig?

En semesterresa kan vara underbar men också leda till en viss nedstämdhet efteråt, när verkligheten tränger på igen när man ska hem och blir påmind om att allt till vardags inte är som man vill och det gnager. Du har ju dessutom en ny sits att förhålla dig till, där han meddelat det finns någon ny som du förväntas förhålla dig till på nåt sätt. Och då är nog din sorg en helt naturlig reaktion, att vara ledsen över det förhållande som skulle varit ditt om allt bara varit annorlunda. Kom ihåg att han inte mirakulöst blir någon annan med den nya damen heller, att han fortfarande är den med alkoholproblem.

Var rädd om dig, ta vara på din ork och försök se guldkornen i din tillvaro med barnen och bortse från honom för ett tag!

Först av allt grattis till bebisnyheten! Men vad tråkigt att glädjen grusas av att han och du verkar ha en olika syn på vad ni behöver göra i det läget! Att han tycker han kan börja dricka igen låter inte bra men man kan ju alltid hoppas han rätt fort skulle komma till insikt själv också att det inte funkar i det liv ni lever tillsammans att han ska vara påverkad var och varannan dag, om än så lite!

Ta nu hand om dig och markera tydligt din åsikt till honom, inget blir bättre av att du går på knäna också!

Tack hörrni. Ni har rätt, det lugnar sig ganska snabbt om man slutar analysera allt. Hehe, känner mig så jävla barnslig med dessa små utbrott - som en femåring ungefär.

Mary - intressant det där med att alkoholen stör serotonin i hjärnan. Vet du möjligtvis vad den heter och vart jag kan se den filmen? Youtube?

Det går jättebra för mig den här gången, märker nu vilken skillnad det är på att verkligen bestämma sig och TRO att man verkligen har bestämt sig. Jag har satt ett datum i slutet av mars... för motivation. Men om jag vill fortsätta så gör jag det, det här är min resa. Vissa kanske slutar helt och andra inte. För mig, så är give and take två månader nykter jättestort.

av att se att du är kvar nykterheten. Också jag saknar Ikaros.
Kram, kram / mt

Blir alltid så överraskad över hur mina ögon ser tre ggr större ut och är klarvita i vitan och färgen ser ut att vara i ultra-HD. Känns som man ”tänt” dom igen när man har längre vita perioder. Fy fan vad man inte vill se plufsig o suddig ut igen.

Exakt samma båt sitter jag i.
Jag vill bestämma mig idag för att det är sista kvällen jag dricker vin.. ur min lilla kaffekopp i skafferiet
Men jag har en box kvar i bilen..
Kommer inte kunna göra mig av med den ?

En "Anytime baby, just call on me - I'll be there" - vän är inte längre min vän.
För att jag har valt ett nyktert liv.
Igen.

ja, Ullabulla.. Det är skittufft att ha han så nära.
Men ändå skönt. Fast rösten i mig som tycker det är skönt är nog min medberoenderöst.
För när han är nära, då har jag ju lite koll iaf, så han inte bränner ner lägenheten,
eller om han går utanför dörren..
Jag vet att jag borde släppa Allt sånt, men det är väldigt svårt.
Är det ens möjligt?? Hur ska man kunna sluta bry sig?

För övrigt såg jag i morse när jag gick till jobbet, att han faktiskt Är hemma idag. Jag hoppas och önskar att han har sjukskrivit sig och faktiskt tänker skaffa hjälp.
Men inser att han mycket väl kan sjukskrivit sig, men struntar i att söka hjälp. ..
Och hur ska jag veta? Bara för att han eventuellt sökt hjälp så är ju vägen gigantiskt lång till att han blir fri.

Det är skönt att jag hittat hit, att kunna ventilera sina tankar, och inte känna sig så ensam mitt i detta.
Tack alla som tar tid att skriva en rad. Det är skönt att ni finns.
Kramar

Jag tyckte att dagarna gick otroligt långsamt när jag slutade dricka. Och den vanligaste frågan jag fick var: Jaha du dricker inte, vad gör du istället?

Nu när hjärnan ställt om sig till att vara nykter så är jag tacksam för all denna tid jag har. Den tiden som förut gick åt att vara onykter, bakfull, handla alkohol, fundera på alkohol, ha ångest över alkohol läggs numera på att fundera på hur jag ska hinna allt jag ska göra. Jag har fått mer timmar på dygnet.

Din kropp har börjat förstå att Här blir det ingen mer alkohol. Det vi går igenom är ju också en fysisk process, rening, återhämtning. Kroppen tar massa energi till detta. Klart vi blir trötta.

Jag har haft ett mantra med mig: Ta det viktigaste först. Orkar man inte dammsuga en dag, låt det vara dammigt. Orkar man inte laga mat, köp hämtmat.
Är du trött och om det är möjligt - sov. Varför kan man inte gå och lägga sig kl 18.30? Om det funkar praktiskt med allt annat så sov. Lyssna på kroppen. Acceptera att en stor förändring är på gång.

"acceptera att den här typen av kvällar finns - att en sådan kväll kanske har en mening". Exakt. Just det. Igen - livet är så. Livet är fyllt av tristess, ledsamheter (självklart också massa glädje, närvaro) men för oss är den en helt ny känsla för vi har tryckt ner det med A. Det som händer när vi tar ett glas vin är ju att seratoninet höjs (lycka i våra hjärnor) för att sedan rasa långt under normalnivån när alkoholen går ur (ångest, deppig, ledsen osv)

Din energi kommer att komma tillbaks tredubbelt men just nu tar den energin till att ställa om sig.
Sen när man slutar dricka kan man behöva fylla på förrådet med vitaminer. Speciellt B. Det saknas
hos oss som druckit för mycket. Denna årstid även D-vitamin. Magnesium kan behövas.

Kämpa på även under de dagar och kvällar som är tunga. Det kommer något väldigt bra ut ur det.

Kram

MM