Senaste kommentarerna i forumet

Känns som att jag bara skriver o skriver , men en kväll som igår behövs det. Han kom in igen från garaget o sa att han ville prata för att jag ska förstå att han måste få dricka. För att han ska få kunna slappna av. Han tyckte vi skulle komma fram till en överenskommelse om hur o när han kan o ska dricka. Jag varken kan eller vill gå med på det....hela jag skriker nej. Vet inte om han fattar eller fattade, när jag bröt ihop totalt. Svårt att tro det.....men vet ni vad, jag ska kämpa för mina barns skull. Jag ska se till att klara skolan bra och sen skaffa mig ett jobb med bra lön o sen ska vi leva bra! Dom o jag ska ut o resa o ha det bra tillsammans. Jag får väl börja intala mig det, annars kommer jag att knäckas fortare ön tänkt.....vägrar att krypa långt ner i mitt medberoende ugen

Igår var nog första dagen som jag inte hade några tankar om A, lite smått kanske men det var inget märkbart.
Trött på att bedöva jobbiga tankar och sysslor. Livet är inte alltid rosa, så får det vara. Vill behålla denna känsla av självförtroende. Vid nästa fest känner jag för att säga som det är när folk tjatar om att dricka, nä jag dricker inte längre, jag är alkoholist och har snittat 0,5 L sprit (helger inräknat) per dag i större delen av mitt liv så nu får det va nog om mina barn ska ha sin pappa kvar. Inget fylle idag.

Så var det dag att åka iväg igen - denna gången under tre dagar på skyddad ort.

Den här gången finns ingen vånda, ingen oro inget; ”vad ska jag säga om någon frågar”. Nu vet jag ju. Det börjar synas att jag tappar vikt även om det går långsamt. Jag har helt enkelt ett viktmål om någon frågar.
Nu är jag bara lite nervös över min presentation men så ska det vara - annars blir det inte riktigt bra. Jag har förberett mig väl och jag kan mitt område. Det ska bli kul att träffa alla mina kollegor som jag är - varken bakis eller smålurig fram på kvällen.
Jag tänker på råden jag får och struntar i att packa ner träningskläderna. Ett par bra skor för promenad får vara tillräckligt.

Inatt är det fullmåne igen - det var det när jag nyktrade till också - då vaknade jag på natten av det skarpa skenet och önskade mig kraft - jag har alltså varit nykter ett helt månvarv. Tänk ändå - det som kändes så svårt i julas, i stort sett omöjligt, håller på att ske. Ja, det sker. Jag är nykter efter 30 års storkonsumtion av rödvin!!!

Lycka!!

och jag tror och tänker att jag ska vara nykter över alla säsonger innan jag fattar ett nytt beslut. Jag har egentligen bestämt att va nykter över sommaren. Måste testa allt på nytt. Gjort jul o nyår nu. Julfester. 50-årsfest. Sedan skidresa. Och påsk. Och sommar. Och uteserveringar.

Sant det du säger. Viktigt hålla fast vid MITT beslut.

Antar att det jag kände idag var en oundviklig del i processen. Något hos läkare triggade igång något i mig. Tål att funderas på vad det var.

Att jag ska äta antabus är jag motiverad till. Var mest detta att fortsätta gå till kliniken så ofta som1 gg/v även fortsättningsvis. Tar tid och energi att ta sig dit. Och jobbigt möta mer nedgångna alkoholister och tänka att jag är som dem..... förmätet. Jag vet.

Men idag är jag glad och tacksam för att jag är nykter, närvarande o hälsosam.

Tack för stöd o engagemang!

Så här jag gått från behövande till behövande.
Dvs det har suttit i mig.
Och så länge jag inte vänder blicken åt annat håll så fortsätter jag att falla för samma typ av man.
En fantastisk bok som öppnade mina ögon är kvinnor som älskar för mycket
Hur man som människa väljer att gå in i relationer som inte är helt friska pga den egna bakgrunden.

Den beskriver också hur man tar sig ur mönstret om man är beredd att göra jobbet.

Och jag har varit på återbesök hos läkaren påberoendekliniken. Ska fortsätt gå tillmottsgning och blåsa o få antabus 1 gg/v. Sedan ta själv hemma däremellan. Känns lite tungt. Tycker ju jag klarar mig bra själv. Suget har inte alls varit så starkt den senaste månaden. Känns som att jag inte förstår vad jag sysslade med när jag drack nästan varje dag innan?! Så en röst i mig säger: nu är allt lugnt, du är botad, kan ta ett glas på fredag o dricka lite lagom som alla andra.
Den andra rösten i mig vet att jah haft perioder av nykterhet förr. Problemet är inte att INTE dricka. Problemet är att dricka. Jag har ju inte på flera år lyckats dricka lagom. Jag har bevisat för mig själv alltför många gånger. Går några v och sedan eskalerar det o jag är fast.

Kändes lite jobbigt när läkaren ville jag skulle komma 1 gg/v tills jag vart nykter i 6 mån. Säkert klokt. Men en del i mig vill protestera.
Kan själv!
Har inte förlikat mig med tanken att aldrig mer kunna dricka.

Nu har jag tryckt i mej en hel jättechokladkaka. Det går ju inte sluta förrän allt är slut. Kan det vars ett mönster? Det är inte första gången det händer
Så nu mår jag illa. Men mår kanske bättre imorgon bitti än om jag tryckt i mig några flaskor vin istället.

Jag hinner inte skriva så mycket här nu, när jag är tillbaka på jobb, men resten av familjen är hemma sjuk :P Idag gick iallafall ett rätt stort ståhej av stapeln på jobbet, och vi rodde det i hamn trots att jag var borta i förra veckan och mycket av det vi hade planerat att göra blev liggande... *pustar ut*. Idag blev dessvärre en av mina närmsta kollegor sjuk. Så det blir krishantering resten av den här veckan. Och jag har återigen ont i alla leder och feberkänningar. Jävla bacillen har satt sig i lungorna, och jag har svår astma. Hoppla. Det här blir en rysare... Nå, än så länge står jag på benen iaf. Nu måste jag släpa mig till affären, för det är tomt i skåpen och sjuklingarna är väldigt infantila. Hmpf. Sist jag hade influensan var vi mitt i en flytt. Hela den veckan packade jag lådor och körde till nya boendet för att packa upp. En gång när jag hade vinterkräksjukan renoverade vi en lägenhet under tidspress. Så jag målade och målade väggar för glatta livet. Färg i en hink. Kräktes i en annan hink. Jag kan fortfarande inte se den färgen utan att må illa, men nog fan målade jag. Men det är visst skillnad på folk och folk. Plocka ur diskmaskinen är ju svårt för de döende. Baaah! Så, dagens miniutbrott avklarat. Jag är nykter! Over and out.

Varför tycker du synd om dig själv... Det kanske är litet synd om dig just nu? Du har haft ditt sätt att trösta dig och behålla jämnmodet, och nu har du ryckt undan din strategi. Var extra snäll mot dig själv och tillåt dig att sörja snuttefilten tills du är redo att lyfta blicken och gå vidare :) Tänk så bra det går! Du vacklade, men rätade upp dig och fortsatte på rätt väg. Det klarar du av att göra igen när det behövs!

Han blir skitförbannad på mig. Han tycker att jag är orättvis som inte ens kan unna honom en enda öl, att jag ger honom såna bedömningar bara för att han dricker en öl så det är därför han måste stå i garaget och dricka. Han har inte druckit på ett helt år och vi kan inte ens unna honom det, d är enligt honom helt sjukt. Jag sa d till honom att allt han sagt va en lögn om att han inte skulle smyga, att han skulle dricka vid speciella tillfällen. Men han menade på att jag måste ge honom d då han har mycket i huvudet och är inne i en jobbig period. Klarar jag inte d så kan jag försvinna, d är bara att jag går ut genom dörren. Ja, för d är ju lätt med ett barn också att göra vill jag mena. Bara lämna allt och honom i sticket så han kan supa bort sitt liv. Men jag måste kunna ge honom en chans att bevisa att han klarar det här menar han på! Men jag vet inte om jag kan det, jag tror ärligt talat inte att jag orkar se oavsett hur mkt eller lite han dricker. D gick för långt innan uppehållet för att jag ska kynne ge honom den chansen att bevisa för mig att han klarar av det denna gång, för att jag är helt övertygad om att han kommer att bevisa att jag haft rätt hela tiden. En gång alkoholist, alltid alkoholist är min mening!

Blir han arg på dig också om du helt avtrubbat frågat varför han dricker ensam i ett mörkt garage, vilket han sagt han skulle låta bli? Eller skulle han då slå ifrån sig och neka att han gör det, anklaga dig för att vara en kontrollhäxa istället? Hur stor är graden av förnekelse hos honom? Tänker om han denna gång skulle vara mer mottaglig och sårbar inför vad han gör om du påtalar tydligt varje gång att du ser vad han gör, om det skulle få honom att ”vakna” pånytt till sitt dryckesmönster fortare än förra gången. För han insåg ju förr hans drickande gått överstyr så tänker han kanske bara behöver påminnas?

Din nivå av ilska och frustration är inte alls svår att förstå!

.....skriver du Ullabulla.
Håller absolut med om det, men om man tar steget och kliver ur det ena missbruksdigra förhållandet för att sedan efter ett par månader något skräckslagen får upptäcka att även den nya killen uppvisar tecken på dold alkoholmissbruk då är goda råd dyra.
För närvarande är min största undran var alla normala killar håller sig gömda och hur man bär sig åt för att få tag i en sådan. Skämt åt sida - eller är det verkligen så illa att missbruksproblematiken är så pass stora att det är bara 2 av 10 men som är symptomfria?
Statistiskt sett är risken överhängande att man genom livet kan drabbas flera gånger av samma fenomen. Och frågan är varifrån man ska ta kraften att ta sig ur varje gång - utan någon som helst förhoppning att det blir rätt nästa gång. När man har lyckats att trassla sig ur det ena så väntar nästa kandidat till det onda spelet runt hörnet.....
Tankar av en något trött Fairytale, som kom precis hem från jobbet....

...att du fortfarande kämpar här. Vi ligger ungefär samma denna gång, jag är på 11 dagar. Har satt ett mål för två månader, så i slutet av mars. För att ha något.. men egentligen borde man sluta helt så som du säger.

Tycker det är jättebra att du ser vilka utmaningar du har framför dig och hur de kan lösas. Köp något gott att äta till hotellrummet kanske? Typ choklad eller chips. Unna dig något ;)

Som jag sa, nu är han hemma...redan inne på andra ölen efter ja, en halvtimme kanske. Ståendes i mörkret i garaget och sa för tre veckor sedan att nä jag ska absolut inte stå i garaget och smygdricka nån mer gång. Nu blir d isånafall en eller två öl nån kväll men inomhus i huset. Det ska absolut inte bli som förr. Nä eller hur, lögner lögner lögner! Det kokar i mig

Tack Mary! Vet ganska mycket om hur alkoholen påverkar en fysiskt men faktiskt inte så mycket om hjärnan så ska lära mig mer om det.

Känner mig helt okej. Det går upp och ner, men det är för fan livet ju. Vad förväntar man sig? Att allt ska vara tipptopp hela tiden? Ja, antagligen därför jag (vi?) dricker. Försöker göra vardagen lite mindre grå, lite mer spännande. Fast det hjälper inte särskilt mycket tycker jag ändå. En ny termin på universitet har börjat och det känns skönt, något att fokusera på och lära sig. Tänker ofta på huset... tror att allting kommer bli annorlunda så fort vi flyttar in. Måste vara realistisk. Jag är ändå jag, fast i ett annat hus. Alkohol ligger långt bak i huvudet och jag vet att jag klarar mitt mål denna gång.

Hoppas ni har en fin tisdag!

Sitter o väntar på att sonen o sambon ska komma hem. Har en stor klump i magen och i halsen, för idag är en drickardag. Ringde hem förut precis innan han skulle åka och hämta sonen, d hördes i hans röst att d nog blir en sån dag också. Ni vet sådär överdrivet lättad och glad över att arbetsdagen är över, stod i garaget och tog en cigg. Det va nästan så jag hade lust att fråga om han redan tagit sig en för det lät så på honom. Då rinner ju såklart tankarna iväg att tänk om han har tagit nåt om än ett par klunkar, för d hörs och syns så tydligt....syns det lika tydligt på honom i andras ögon eller är d för att jag letar och vet!?
Igår ringde han sin pappa och fick världens kommentar....i vilket inte är mer än rätt, men han slängde luren i örat för att hans pappa sagt att han var så otroligt besviken på honom för att han börjat dricka igen! Han blev så satans förbannad och jag kan inte mer än att hålla med hans pappa

Lustigt, jag höll också på att halka in på ett system idag men klarade mig. Också cirka 2 vita veckor.
Nu håller vi i det här!

Hmmm... handlade andra saker och skymtade ett systembolag. Började gå ditåt!?!?! ”Lite whisky är ju bra mot förkylning och jag behöver bli lite produktiv ikväll och förbereda den där presentationen på jobbet”.
Varning!!!

Gick inte in, men vem fan håller i den där fjärrkontrollen. Hatar att känna mig radiostyrd.

Höll på att åka och handla vin nu. Men stod emot och kom hem utan. Men med glass och choklad istället. Fy sjutton. Det värsta har inte gått över. Ångrar mig nästan men samtidigt känns det bra. Idag blir det inget men det känns som att det inte kommer att gå över.

Sår skrev jag till min vän: iom att vi har en liten bebis hemma (kattunge) och att jag inte dricker sä vill jag inte att de blir ett fylleslag hos oss. Jag tror du förstår vad jag menar om han och han kommer:)

Det var väl ett ok sätt att sätta ner foten?

Och jag är rätt säker på att de inte pushar mig till alkohol. Så vettiga är dom. Men mer att jag tycker de är jobbigt med för fulla människor. Men jag får
Väl bara flyta me å gå å lägga mig om de blir för mycket. Vet inte annars hur jag ska göra utan att framstå som en tråkmåns. Även om saken är rätt självklar.

Det är ju mina vänner också som vill träffa mig. Men som du säger, att dom bör respektera mig. Men de hopas jag finner sig självmant hos dem. Eller så gör de inte det.Men de känns sä stelt ä nämna en sådan grej. ”bara så ni vet, Ni måste väl inte hålla på för länge” jag vet inte...känns självklart att jag ska kunna sätta gränser i mitt eget hem men utan att de blir dålig stämning...hur gör man de? Utan att framstå som en stämningsdödare.

Hej Jeane18. Vad skönt det känns att höra att jag inte är ensam... min pappa har dock inga problemen med alkoholen så i mitt fall är det bara mamma.. hon har en väldigt bra kontakt med min dotter och vill gärna att vi kommer varje dag och hälsar på. Jag har funderat flera gånger på hur jag ska säga till mamma, jag har lagt lite hintar ibland som tex ”ska du inte jobba imorgon?” ”Dricker du vin kl 3 en tisdag?” Osv osv... hon säger bara att hon är vuxen och gör som hon vill.. jag vill inte att min dotter ska träffa henne när hon är full, men samtidigt älskar jag min mamma och jag vet hur glad hon blir när jag kommer dit.. det är så svårt. Åh tack för tipset alanon, ska kolla upp det.

Att läsa dina inlägg ger kraft, motivation och glädje.

Skulle kunna bli en bok!?

Hang in there!

Gick till pizzerian i går. Hungrig, trött efter en dag i city. Medans jag väntade satte jag mig i baren.
Bardisken ligger precis brevid där bagaren fixar till pizzorna. Det var nice att sitta där, ensam, titta på barflaskorna.

Det är en liten lokal pizzeria där det överserveras en hel del till folk som bor i området.
Ett gäng med äldre herrar satt vid ett bord längre ner, några damer med tydliga drag av
för mycket alkohol under en längre tid.

När jag satt där - Ja självklart drogs tankarna till att ta en stor öl - en shot whiskey brevid
medans pizzan skulle bli klar. Jag kunde känna den kalla smaken, det stickiga från ölen.

I ärlighetens namn så började tanken på öl redan på vägen från tunnelbanan.

Jag utmanade mig själv genom att sätta mig där och jag funderade på hur
nära det var. Inte fyllan, utan hur lätt det skulle vara att bara be om en öl.

Inga konstigheter.

Jag kunde bara sträcka ut handen, be om en stor kall öl i flaskan.
Inget glas behövs I denna stund pratade min hjärna högt med mig.
Den beställde öl. Den beställde en stor whiskey.
Min hjärna satt och drack.

Ingen som märker. Ingen hemma som möter mig.

Hur jäkla nära det där första glaset är.
Ett glas som skulle förstöra en ganska lång tid av nykterhet.
Systembolag undviker jag att ens gå in på, det ger mig ångest.

Det här var - So close I could almost taste it-
Garden var inte uppe. Utan tanken kom:

Ska jag?
Ska jag inte?
Ska jag?
Ska jag inte?

Alla mina vänner vet, alla mina kollegor vet, även min chef.
Så där är det ju tvärstopp när vi är ute tillsammans.

Men här fanns ingen som kunde stoppa mig.
Här var jag ensam med min beroendehjärna.

Drack jag?

Nej. Pizza var klar och jag väcktes ur min egen dimma.
Tack för mig. Puss o kram - och smaklig måltid.

Jag har inte haft några direkta tankar på A det senaste 9 månaderna.
Varit safe och trygg. Stabil.

I går fick jag beviset.
Jag kan aldrig släppa ner garden i min kamp mot min alkoholism.
Jag skulle vara tillbaks på rutan 0 i ett svep. Alltid bara ett glas ifrån.
Jag kommer alltid bara vara ett glas ifrån.

Aldrig någonsin släppa ner min egen näve i min livslånga kamp mot detta.

Reflekterar

MM