Senaste kommentarerna i forumet

Tack för din historia. Vad fint att du delar den med oss.
Kram
Nyttan

Tack för din historia. Vad fint att du delar den med oss.
Kram
Nyttan

Hej alla nyktra!

Så här en dryg månad in i nykterheten känner jag mig lite uttråkad. Jag börjar ha tid över - ja, tid då jag inte sjunker ner i vin-dimmorna. Samtidigt är jag både trött och passiv. Passiviteten känns farlig för min nykterhet. Många projekt har ju rullat här hemma i en rasande fart med vinflaskan uppkorkad på köksbänken...nu rullar inte ett enda projekt.

Hur har ni haft det - hur har ni kommit ur det? Vad kan jag göra? Vill någon dela sina erfarenheter på ämnet?

Hej och tack för kommentarerna. Det var precis det stöd jag behöver idag.

Vaknar och känner mig bakfull (är nykter alltså), täppt i näsan igen, trött och ögonen är lite rödsprängda. Ja, kanske det är så här det vidare livet är och det är det jag har svårt att acceptera. Igår kväll var jag så uttråkad och trött att jag ville gå och lägga mig 18:30. Det var mörkt och blåsigt ute så det kunde precis lika gärna varit natt. Man jag tvingade mig att vara uppe - såg en serie på Netflix och väntade på att klockan skulle bli läggdags. I detta läget borde jag ha tagit mig samman och ringt en vän, gått en promenad, åkt och handlat, kört och tränat. Men jag var som förlamad i passivitet.

Så tänker jag nu att jag ska vara snäll mot mig själv och acceptera att den här typen av kvällar finns - att en sådan kväll kanske har en mening. Jag vet inte. Tristess är ingen skön känsla. Hur som helst så var det inte på tal att dricka vin och tanken kom inte ens för mig som i fredags.

Jag avstod också från att jobba i helgen. Jag gör ju ofta det, jobbar lite bredvid, - dels för att vi har varit inne i en extremt intensiv period på jobb men säkert också för att jag är uppe i spinn och inte kan koppla av riktigt utan mitt vin. Jag är lite av en missbrukare på alla område. Allt eller inget är ju något som gjort mig framgångsrik i många projekt och jag har fått höra av en kollega att jag överlevererar. Vad det nu kan betyda. Hur som så tänker jag att den berömda balansen behöver lite hjälp för att kunna infinna sig. Att skriva här kan kanske hjälpa mig så jag gör ett försök att läsa lite trådar och funderar över hur jag ska komma loss med lite normala aktiviteter i livet. Jag vill jobba min 40-timmars vecka, jag vill träna 3 gånger i veckan, jag vill vara pigg på kvällarna, jag vill ha ett umgänge med mina få riktigt goda vänner. Jag vill orka med våra gamla föräldrar och syskon, våra barn och kommande barnbarn.
Hur kommer jag till balans i detta?

Äntligen är det jag känner just nu. Har läst era inlägg och inser att jag Äntligen vill och ska göra förändring av mitt medberoende. I hela mitt vuxna liv har jag varit slav under mammas alkoholism och destruktiva beteende. Nu är jag både lättad men mest rädd för vad detta ska innebära. Att ha en mamma som ständigt jagar en och konstant får mig att få ångest över att jag inte finns för henne, men i själva verket trycker hon ner mig och får mig att känna mig värdelös som människa. Rädslan att bryta upp eller att ta ställning och kontroll över detta är stor. Tänk om mamma väljer att ta sitt liv, är det mitt fel då. Jag är det käraste hon har
säger hon till mig.... ibland mellan raderna då jag är värsta avskummet som gått i ett par skor. Jag skyddar min familj genom att stänga ute mitt mörker, är rädd att de ska se mig som den värdelösa och betydelse lösa människa som mamma säger om mig, jag som aldrig bryr mig... nu har jag berättat för barnen, utvecklat mer om helevetet för min fru. Talat med mina närmaste vänner om vad det handlar om, jag släpper handbromsen nu och ska förändra det jag måste för att få en helhet, harmoni och mer ljus i mitt liv, utöver det min familj ger mig.
Jag tror på framtiden. Stor kram till er alla

Skruttet,
Den meningen tar jag med mig idag!
Tack!

...måndag...suck!

Vart tog helgen vägen?
Slurp så var den slut, hur kan två dagar gå så fort när fem tar nästan en evighet.
Åhnä, jag ska inte vara bitter, det har funnits tid för återhämtning och två kalas, full fart och vila på samma gång.
Så när man verkligen lägger manken till och rannsakar sig själv så har den varit bra, men gick ändå lite för fort.
Frugan sa ikväll, nu har jag druckigt vin tre kvällar på raken, jaha svarade jag, vad gör väl det.
Hon dricker kanske två glas per kväll och blir inte ens berusad, hon har inget problem med mängden.
Det hade ju jag.
Att våga inse att just där ligger skillnaden, vissa kan dricka alkoholen, men inte jag.
Och så var det slutdiskuterat inuti mitt lilla huvud, man kan inte stå och hoppa samtidigt, man måste välja.
Och jag står hellre stadig, det blir så mycket enklare då.
Vad andra gör är ju inte direkt mina problem, men det blir det om jag försöker göra likadant.
Att sitta ner i sällskapet och vara delaktig i diskussionerna utan att behöva känna en längtan är faktist en frihet.
Jag är den jag är, jag dricker allt förutom det som innehåller alkohol, det blir bäst så, nu och sedan.
Har folk problem med det så säger det mer om dem, än om mig.
Det vore väl mer befogat att fråga sig varför de väljer att dricka alkoholen när det finns så många risker med den.
Räknar man upp nackdelarna med att dricka alkoholen så väger det mångfalt mer än att vara nykter.
Och man är alltid bäst när det bär hemöver, alla vill vara kompis med en fyllechaffis, oavsett vad de sade tidigare.
Jag känner mig alltid som en vinnare, vad de än säger på fyllan.
Många säger ju också för den delen att jag gör rätt, och att de också skulle vilja strunta i alkoholen.
Och jag frågar mig då, varför testar de inte, vågar de inte kliva utanför ramen och normen, att våga sticka ut.

Min helg är över, och jag har bara på den här helgen stått för mina ideal två gånger, och känner mig som en vinnare.
Jag är ingen fucking looser, jag mår bra hela helgen, och jag vet att i de två sällskapen jag befann mig i fanns flera som borde mått dåligt och haft en o-rolig helg, en medaljens baksida ingen vill erkänna.
Smakar det så kostar det, det gör det inte för mig, jag har det ganska så bra ändå på festerna.
Inte tokrolig men många tror ändå inte på att jag var nykter, du såg ju ut att ha roligt du också!
F'låt, men får man inte ha det om man är nykter?
Att släppa loss trots att man är nykter kräver lite våghalsighet, men blir lättare när de andra redan är packade.
Men det finns ju också gränser, ibland blir de larviga, och man kan inte sjunka hur lågt som helst, eller hur?

Jag är den jag är, passar inte sällskapet så har jag valt fel sorts vänner, man måste inte alltid anpassa sig.
Nykterheten är inte alltid enkel, när majoriteten som vanligtvis dricker har emellanåt förlöjligat den.
När det borde vara precis tvärt om, det var ju jag som skötte mig.

Världen känns ibland väldigt komplex, när den egentligen inte borde vara det.

Berra

Seriöst så galet orolig för dig.
Kloka människa.
Kikar om jag ska se dig online men icke.

Bra att du börjat kämpa för förändring. Jag har tragglat med att försöka få till förändring länge och är själv inte fri från skiten helt än. Men jag har haft ett par månader vita här och där och vill bara instämma med övriga - Det vänder!! Men en sak jag lärt mig om mig själv är att jag måste igenom första veckans fysiska abstinens, sen kommer nästa euofori vid cirka en månad. Så fort jag ”fyllt” på med a även om det är små mängder halkar jag tillbaka från ruta 0 och måste igenom den hemska fasen där allt känns meningslöst etc precis som du beskriver. Någon beskrev det som ett gummiband som tänjs ut och dras tillbaka. För mig eskalerade både frekvens och mängd snabbt mot slutet också i perioderna av dagligt drickande. Såg en film ”risky drinkers” på HBO som jag brukar tänka på ibland som underlättar att avstå också.

All lycka till på din resa och heja dig!

Och ett litet sent Grattis till 2 år som blivit 2 år och 2 månader :)
Bra kämpat fina du. Jag joggar på där bakom dig.

Kram fina fina du. Håller på att gå helt åt helvetet alltså med X:et?....Fattar han inte själv vad han håller på med?

Så glad att du är därifrån att och att dina barn har en SÅ fin bra mamma som brutit sitt a-mönster. Förbannade jävla alkohol som förstör så mycket.
Inte minst för våra barn.

Varma kramar igen

MM

Så tragiskt igen när jag hade jobbjour. Sonen ringer mig på kvällen och både pappan och hans nya, har däckat av på soffan.. Blir så arg och frustrerad..Jag ska fundera några dagar och prata med personer som kan råda mig. Sen ska jag ha ett samtal med exet för att få fram hur han tänker. Sonen vill ju vara med sin far men inte ha samma fylleslag han hade när jag också drack. Jag har pratat med min son och förklarat att jag är orolig för hans psykiska hälsa..Idag var exet och den nya kvinnan fulla igen..Ska bli skönt när jag slipper exet och hans supande..Det blir när sonen börjar på gymnasium. Då flyttar han hemifrån.. Kram

Ofta behöver man ge det minst en månad. Jag har läst och skrivit rätt mycket härinne tidigare och den där månaden är nästan ett magiskt streck för många. Och jag tror man kan känna sig i underläge om man bara fokuserar på de personer som det går relativt lätt för. Skit i det. Ta det i din takt. Vi är alla olika med olika förutsättningar. Det är ingen tävling. Först i mål vinner liksom inte.

Små delmål kan vara bra.
Sätt ett mål ikväll (om du hinner läsa detta ikväll - eller imorgon bitti)

Kan du ta en helt nykter måndag men tänka att tisdag - då vet jag inte vad som händer.
(Så vi skiter i tisdagen idag. Den tar vi imorgon kväll)

Tror du att du skulle kunna avstå bara imorgon?
Klarar du en dag?

//MM

Så fint att du har kommit till den punkten då du är så trygg i din nyktra identitet att du kan hjälpa andra. På något vis är det väl det som är meningen med de kamper vi för i livet, att vår resa så småningom ska tjäna andra människor... Det är läkande för den som hjälper att få upprättelse, använda sin historia till något värdefullt, och det är livsavgörande för den som tar emot hjälpen.

Att du delar detta livsavgörande trauma med oss... Det är stort. Ikväll tänder jag ett ljus för lilla skruttet, som längtade efter en pappa. Kram

Ditt inlägg ingjuter nytt mod och hopp. Tänk att få skriva så en dag... 5 år utan ruset, och ingen längtan tillbaka... Stort grattis till bemärkelsedagen, och en önskan om fortsatt lycka och välgång!

Jag vet så väl hur det känns.
Det river och sliter i en och man vill så gärna hitta bara en liten sak till man kan göra eller säga.
För att påverka situationen så att man kan vara kvar i den,trots allt elände det för med sig.

Men att du är så stark,har honom så nära och ändå lyckas avstå är fantastiskt starkt jobbat.
Precis som du och hans mamma säger så måste han få en chans att bli frisk först.
Kanske du kan finnas där som en vän ibland när han är nykter,
Kanske måste du bryta helt för att känslorna är för starka.
Det vet bara du.

Att göra ingenting är det absolut svåraste och bästa man kan göra,
Stå där och visa att man finns kanske, om allt går vägen och han tar tag i sin sjukdom.
Lova inget som du inte kan hålla.varken inför dig själv eller honom.
Ta en dag i taget och fortsätt hålla fast dig i alla livbojar du bara kan hitta.

För mig hjälpte forumet enormt.
Jag lusläste alla trådar och skrv och skrev i min egen för att försöka hålla hjärnan så sval som möjligt.
Men det var mycket mycket svårt.

Jag önskar dig stort lycka till,du är på rätt väg och kan bara hoppas att han också väljer rätt väg.

Kanske fylldes det där tomrummet inombords under denna kväll, såpass att alkoholen blev överflödig? Ser fram emot att läsa dina uppenbarelser ? kraaaam!

Grattis till en lyckad helg! Må framtiden bjuda på fler sådana ?

Så ska det låta! Toppen! Träning ger fokus och kontroll över de rusande tankarna ?

Har klarat en till helg nu utan. Träning imorgon och lite annat smått och gott att fixa med. Mår bra nu och det känns så bra. Är på min vakt nu. Måste planera mycket som måste göras så det inte finns utrymme för dåliga beslut.

Håller med Mary, känn som du gör men analyssera det inte. Det e ok. Andas djupt det hjälper oerhört. Det kommer lugna sig. ❤️

Du har SÅ rätt. När man tränar hårt försvinner suget upplever jag. Man vill vara sund. Jag ska ner 10 kilo! Jeansen hänger och väntar i min garderob;) jag ska lyda ditt råd! Imorgon är en nykter bra dag;) kram fina du!

Detta låter för bra för att vara sant lets go!!! Hoppas dina grubbleriet lagt sig lite min vän❤️.. jag har haft en ljuvlig kväll hos moster med god mat hund kel med familjens fyrbenta skatt ( jordens bästa medicin mot ångest... hUNDAR).. fick presenter och bilder från min barndom , varma skratt och inte en tanke på alkohol i tung bemärkelse. Vi var fyra personer som delade på en flaska som inte tog slut ( halvt glas till maten för mig på 6 timmar). Kändes stabilt och inget mer sug. Kom till nya insikter om mitt beteende ikväll. Ska skriva av mig det imorgon så får jag se om nån känner igen sig. Hoppas ni mår ok där ute alla fina starka själar. Kramar

Många tårar har det blivit idag. Tårar av sorg. Att min Man inte mår bra. Det gör ont. Min dröm om oss- kan inte bli sann..
Sen ilska över att han försöker lägga över skulden på mig.. Sen sorg.. Sen besvikelse.. Sen oro för hans barn.

Jag ringde hans mamma.
Det var det bästa jag kunnat göra. Jag sa att jag tycker hemskt mycket om honom. Att han har många goda sidor som jag fullkomligt älskar. Och sen är det ett par sidor som jag inte alls trivs med. Jag sa att hans barn är fantastiska och att jag vill att hon har ett extra öga på dom, för jag kan inte ha det längre..
Hans mamma är klarsynt, ärlig och kärleksfull.
Hon sa berättade att hon varit med honom idag. Hon vet hans problem, hymlar inte varken inför sig, mig eller honom.
Han hade vart full. Ledsen. Inte ätit på hela dagen, bara druckit. Hon sa att han absolut måste söka hjälp! Att han inte kan klara det på egen hand.
Han hade erkänt sitt problem och sagt att han skulle söka hjälp imorgon. Gråtit floder.. Mamman sa till mig att hon Förstår att jag inte kan va kvar i det. Hon känner ingenting illa alls mot mig, utan hon vet att han Måste klara ut sina problem först. Och att det kommer bli svårt..
Hon tackade för att jag ringde och vi sa att vi kan hålla kontakten fortfarande..

Det värmde så i mitt hjärta. Att hon inte hyser agg mot mig, inte går i försvar för sin son, och att hon har koll på barnen.

Det gör mig så ont, att min fine man, som bor i lgh på andra sugen väggen är så full. Full som ett kryss. Ledsen, förtvivlad, full av ånger för vad han gjort med sitt liv.
Och här ligger jag i min säng.. Hans sovrum på på andra sidan väggen. Här ligger jag och kan inte göra ett piss för honom..
Fan- rent ut sagt- Fan!!!
Älskar min nyktre man.