Senaste kommentarerna i forumet

Har läst era kommentarer och är ny här. Har en sån ångest för min son som är alkolist. Han har hjälp av en alkoholterapeut som är helt underbar. Säger han vill sluta dricka men är endast nykter någon dag sen är han igång igen. Är totalt slut efter allt man försökt att hjälpa honom med. Han har depression och det är så synd om honom. Men jag vet ju att det beror på han dricker. Slutar han så går det över när det är alkoholen som gör honom nedstämd. Själv har jag inget liv bara orolig över om han dricker. Orkar inte med att vara med andra människor. Svårt att vara glad och isolerar mig. På jobbet har det gått bra blir lite av en ventil man får koppla bort tankarna lite. Men nu är det svårt att vara på jobbet med. Trodde han skulle sluta dricka med hjälp han fick så började han gå på AAmöten men nu struntar han i det med. Han bara ljuger för mig hela tiden. Klarar man detta? Han vill sluta säger han men ändå dricker han.

Tack för uppmuntrande ord!

Jag kämpar så med att acceptera det som har varit och de val jag tidigare gjorde. Men det är svårt. Jag visste ju redan då hur det påverkade oss att jag stannade - att jag hela tiden flyttade mina gränser.

Och nu är det så tydligt vilka konsekvenser det har fått.
Trots alla rätt så har jag gjort orätt.

Sonen har nu fått tid för neuropsykiatrisk utredning. För han har ingen ro. Han är utagerande. Har svårt att samspela med andra jämnåriga. EHT efter EHT avlöser varandra. Han känner av de mest subtila signaler från sin omgivning eftersom han lärt sig att hela tiden känna av. Skapa förutsägbart i det oförutsägbara. Och visst kan det vara så att han har det i sig, att om han växt upp i en tryggare miljö skulle vara på ett liknande sätt. Men jag vet att mina val har påverkat honom. Och jag jobbar så hårt med det. Att acceptera. Men också att försöka förändra det jag kan.

Min skuld är så stor.

Och jag hoppas jag kan acceptera det inom sinom tid.

Du verkar vara den bästa mamman ett barn kan ha! Du har gjort allt du kan för att ni ska ha det bra. Du har varit lessen men förklarat. Barn förstår nog mer än vi tror när vi helhjärtat pratar med dem. Vi är alla bara mänskor med känslor som ibland rinner över, även som mammor. Vi kan inte skydda barnen från alla obekväma känslor och tankar men den bästa gåvan vi kan ge dem är att känna igen sina tankar och känslor och lära dem hantera dem. Exakt det har du gjort!

Stor varm kram till dig, hoppas ni får en mysig fredagskväll ❤️

När jag vaknade i morse tänkte jag, Wow, det är fredag, idag ska jag dricka vin! Men nu när jag sitter med mitt goda kaffe så funderar jag på varför? Varför "måste" jag dricka vin bara för att det är fredag?

...jag bad ssk boka tid till läkare framöver, men det är inte där jag kommer att hämta hjälpen. Hade ett långt bra samtal med socialsekreteraren (mer vän än myndighetsperson) utanför "myndighetsrollen".
Men det som får mig nykter idag är kärlek :-)
Spelar ingen roll om den ligger på vänskapsnivå eller utvecklas till något mer. Jag vågade fråga om planer för helgen, under ännu en lite annorlunda middag efter jobbet. Typ, jobbat över en stund, ett huvud kikar in genom dörren
Han: hallå, ska vi käka något ute?
Jag: nja, jag har med mig lasagne. Vi kan dela den. Ute.
Äta medhavd mat på en bänk är också en date, eller hur ;-)
Så planen är att välja något som drar mer än beroendet. Det enda som funkar för mig.
"Beroende är en emotionell sjukdom" Människor måste knyta an. I avsaknad av närhet knyter man an till annat, t ex sprit.
Hoppfull

Tack för att du berättar om din känsla av att vara uttråkad. Det är säkert många som känner igen sig i det. När man slutar med ett beteende (i detta fall dricka alkohol) som fyllt en funktion (i detta fall kanske känna avslappning, gemenskap eller annat?) så blir det ofta först ett tomrum. Eftersom man inte hittat några alternativa aktiviteter/beteenden att göra i stället, där alkoholen tidigare hade en roll.
Det brukar därför vara viktigt för många att hitta alternativa förhållningssätt eller aktiviteter för att hantera det. Kanske hitta avslappning, gemenskap eller vad alkoholen nu fyllt för funktion på ett annat sätt. Hur tänker du själv kring det? Vad har du testat? Vad tycker du om? Vad är du intresserad av?

Här på forumet har vi en lista med massor av aktiviteter man kan testa. Listan ser lite överväldigande ut, men om du vill så kan du kolla igenom den och se om du kan hitta 1-2 saker som du känner dig nyfiken på. https://alkoholhjalpen.se/forum/forandra-sitt-drickande/3669

Du skriver också om sorgen. Ofta är alkoholen en sorts tröst eller vän när livet känns lite tyngre eller stressigare. Så att sluta dricka kan kännas som att bryta upp med en vän, och man behöver hitta andra vänner i stället. Valet blir också att ibland behöver man välja mellan olika sorger. Exempelvis: Väljer jag sorgen att bryta upp med vännen alkohol, eller sorgen det skulle innebära att göra barnen besvikna?
Det kan i vissa stunder kännas som ett svårt val. Om man däremot lyfter blicken och funderar - vad skulle jag vara gladast och mest stolt över om 1 år från nu, då kan det bli enklare när man ser de långsiktiga vinsterna.

Vet inte om något av detta passar in för dig. Hur som helst så vill jag ge dig en applåd för dina snart 3 månader! Starkt kämpat!

Med hopp om att du får en fin dag!
Carina
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

och att mullegubben med kort forumhistoria men desto längre nykterhet kommer med.
Återkommer! / mt

Jag blir alldeles glad och varm i hjärtat! / mt

till dig Ikaros <3 / mt

Det känns som du är på väg i en bra riktning!
/ hälsning från mulletanten

Ja nu har jag fyllt i nollor i helgens logga, fortsätter på mina vita veckor och reflekterar över mitt beteende. Att dricka är ett beteende och så mångbottnat och problematiskt. Tusen olika skäl finns nog för de flesta. Fortsätter bena i skälen och hoppas komma vidare på resan till ett normalt beteende.

Märkt att vändorna nere i a-spiralen blir värre varje gång så vill sluta helt. Gått för långt och känner mig beroende och allergisk mot skiten. Vet att lyckan från träning etc är bättre som jag upplever när jag håller mig från a.

Nu blir det nykter fredag... sen nykter helg... nykter vecka.. nykter månad.. nyktert kvartal... osv

Tack Skogsfrun, jag läste ditt svar för länge sedan men kände mig nöjd med att bara ta in dina ord, utan att svara, men det uppskattades verkligen det du skrev ❤

Just nu mår jag inte så bra. I början av nykterheten har jag ändå mått relativt bra, jag har fått hjälp hos psykolog och medicinering. Jag kände väl då att "nå men nu är jag nykter och allt faller på plats, skönt, nu mår jag bra igen!". Så mina besök hos psykologen avslutades vilket ändå kändes bra, kände mig nöjd med de möten jag haft där och räknade nog med att det bara skulle bli bättre, och det har det förstås till viss del MEN nu är det lite som att verkligheten har kommit ikapp. Jag har tidigare ganska enkelt kunnat gå vidare efter att ha gjort något som gett mig ångest, då gick det ett par tre dagar sen var det som bortblåst och det var väl egentligen inte så konstigt eftersom jag då drack igen och gjorde nya saker som jag ångrade och då "glömdes" det gamla bort. Jag undrar nu om någon känner igen sig och kan dela med sig av sina erfarenheter, hur tar man sig igenom sig denna ångest och blir "kvitt" den? Jag känner och tror att man måste på något sätt kunna förlåta och acceptera att det inte går att ändra på, men hur? Jag är rädd och orolig hela tiden att något jag gjort ska "komma upp till ytan", staden jag bor i är inte stor, känns bara som en tidsfråga innan man stöter på någon via tex jobb, familj eller vänner som man gjort bort sig för, legat med på fyllan, betett sig dåligt/pinsamt gentemot. Hur gör man? Går det ens? Just nu känns det som att jag springer och springer ifrån ett stort svart hål som bara kommer närmare och närmare emot mig. Jag har gjort så dumma grejer, vill bara förtränga det, vill inte berätta det för allt och alla heller exakt allting då det mer skulle göra skada än nytta men detta tär på mig, har jag insett nu ett tag in i nykterheten. Massa svammel blev det nu ifrån min sida, vet inte om jag fått fram mina känslor och tankar på rätt sätt så att man förstår det men jag hoppas det, och jag hoppas att ni kan dela med er av era erfarenheter, känns som att jag behöver det just nu. Ta hand om er.
Kram

Imponerande! Grattis till 1 år o lycka till med dina nya mål!

Tack för era svar till mig.
Jag ville ju ha medicin som tar bort suget. Måste ta kontakt med läkare igen.
Veckans mål var att klara mig utan vin måndag till torsdag. Även om jag misslyckades så är jag nöjd med 2/4.
Nu hoppas jag att kunna sova gott utan vin i min kropp.

MM ... Galet Stolt ska du vara över dig själv ?? Såå härligt att läsa om ditt firande tillsammans med din dotter o tårta och lite tårögd när jag läste om de 2 ljusen ❤️ Stort Grattis ..

Har fortfarande en sån längtan efter henne :(

Bästa MCR!
Du har inte gjort orätt! Du har gjort rätt. Du har försökt förklara. Man har inte ansvar för någon annans känslor, det går inte. Inte ens barnens... det enda man kan göra är det du gjort, förklara, och förklara igen. Be om ursäkt när ens eget mående gör dem illa. Jag har jobbat hårt för andras mående... den bästa gåvan du kan ge honom är att frånta honom ansvaret för ditt mående. Och jag tror du gör just det. En toppenmamma känns det som du är. Tänk vad bra du är på att se.

Glad för din skull. Skrev i din tråd. Även jag ska använda vintern till att få ordning kaoset. Allt kommer bli toppen ska du se ?
//PP

Glad för din skull. Skrev i din tråd. Även jag ska använda vintern till att få ordning kaoset. Allt kommer bli toppen ska du se ?
//PP

5 dagar, 5 ynka dagar änsålänge.
Går inte en timme utan tanken "ett glas gör ingen skillnad"
Jag vet i grund och botten att det gör all skillnad i världen, så därför har jag hållt mig undan...
Men det är svårt, fruktansvärt svårt.
Tror jobbet räddat mig änsålänge, och ren vilja att detta är gången jag förändras.

Snart kommer helgen. Den fruktansvärda helgen.

Har tagit ett stort steg i veckan och det var att erkänna för barndomsvän om mina problem, han var väldigt chockad., så dölja det har jag ju lyckats med iallafall..

Huset är tomt på alkohol och är nog ett krav för att klara hålla mig borta, önskar bara att suget åtminstonde kunde bli mindre och att ångesten kunde släppa taget, bara lite iallafall. Så jag får en bekräftelse på att jag är påväg..

Snart läggdags, värsta tiden på dygnet.
Ännu en dag väntar. Ännu ett stäck i kalendern...

Vill du ärligt sluta eller vill du dricka kontrollerat? Det måste du först göra upp med dig sjäkv, sen får du jobba på strategier!

Jag har slutat många gånger, mest för att jag mått dåligt eller något har hänt. Men det var inte jag som ville sluta. Jag ville bara ha bort det dåliga måendet efter x antal dagars krökande. Senaste året har jag jobbat mot kontrollerat drickande. Fungerat i de flesta fall, dock har intaget ökat totalt samt har jag dygnskrökat oftare, trots framgångar. Så nu vill jag inte mer men jad både får och kan. Sen får jag ha garden uppe om det börjar blåsa lite väl mycket.

Var det ett tag sedan jag var här inne, jag har börjat igång med citalopramen som jag har ätit en vecka nu. Imorgon ska jag börja igång å äta en hel tablett...tycker faktiskt att den har hjälpt mig och det kommer att bli ännu bättre. Känner att ångesten och tankarna är mkt lugnare nu, fast jag har fått den ett par ggr under tiden med medicin. Tankarna skenar iväg i mellanåt men försöker att fokusera på mig själv. Varit i kontakt med läkaren också som har bokat en tid till mig hos psykologen för att komplettera min medicin. Kommer att äta det i ca 3-6 månader för att sen börja trappa ner sakta tills man är tillbaks där man började, och förhoppningsvis mår bättre och gå vidare med mitt liv.

Det finns personer som kan dricka även på antabus. Min polare helkrökade och märkte inte av några effekter trors antabus. Men de flesta får en del panik och så ja med andnöd etc...

Ja det är som många skriver svårast att inte börja igen. Har ju fler ggr kommmit ur spiralen och abstinens. Men jag trillar dit på den ”postaluta” abstinensens varje gång efter 14-30 dagar.

Överväger antabus igen som jag tänkt förut