Senaste kommentarerna i forumet

När du får ångest, ta dig till AA... där får du ju träffa människor... iaf om du bor i en storstad! Där är det möten hela tiden.

Håller med båda föregående talare. Det man inte kan påverka lägger man på is tills det är påverkbart, ödsla ingen energi på att älta och oroa dig. Det hjälper inte, det stjälper. (Lätt att säga jag vet) Sen tycker jag AA är ett bra förslag, om inte annat så visar du på ett konkret sätt att du tar tag i problemet. Både för dig själv och andra.
Hoppas du håller dig flytande, du klarar det här! Krama dina barn❤️
Kram Amanda

Härmed får dag 6 vara slut för mig. Haft en bra dag i allmänhet men för någon timme sen blev ångesten extrem, den ångest jag tidigare drack bort. För att inte gå i samma fotspår som tidigare väljer jag att lägga mig i sängen och dra täcket över huvudet, jag väljer att gömma mig.

Ibland undrar jag dock om det hade varit lättare med någon här. Jag tänker ibland att ha någon vid sin sida, att ha någon att komma hem till skulle ha hjälp. Men och andra sidan var det dom relationerna som man förstörde, och "tack" vare det insåg att det får vara nog med A.

Imorgon ska jag ringa Vårdcentralen och boka tid så att jag kan få en remiss till en psykolog, något jag borde gjort för många år sedan. Helt enkelt dags att ta tag i livet.

Jag hoppas alla andra har en bra och vit söndagskväll, det förtjänar ni ☺️

Tillbaka till det verkliga stora problemet. Min man lovade nykterhet eller åtminstone att bara dricka fredag & lördag.
Efter vi hade varit på semestern. Det höll knappt 1 vecka.
Han är inte alls så otrevlig som han har varit tidigare.
Nog mer jag som är kort i tonen mot honom,Visar inga känslor, ingen närhet osv.
Hans löfte sprack. Igen.
Men jag hade ju inte väntat mig något annat.
Men jag är så ledsen för att jag tvingas flytta ifrån mitt älskade hus,där mina älskade ungar växt upp,där jag o mannen påbörjade familjelivet. DET känns sorgligt att lämna...

är jag där nu.
Eller snart.
Utmanar på alla fronter.
Förmodligen för att slippa be om hjälp själv. Eller av gammal erfarenhet av att inte bli tagen på allvar. Klarar mig själv för att det alltid varit det enda alternativet. Brist på tillit till alla utom mig själv.
På något sätt är det lockande. Att bara skita i allt och låta sig falla fritt...

Han väljer jobbet. Det gör han alltid, det är därför det blev som det blev, plus alkoholen då. Men allt är som det är och blir som det blir. Mest är jag dock otroligt lättad över att jag inte mitt i allt detta försöker få ihop någon form av distansförhållande. Dag läggs till dag, och jag tänker inte på honom varje dag längre. Det kommer i skov.

Så många gånger har jag drukit alkohol sedan mitt beslut. Totalt motsvarande ca 1liter vin. Känns bra, jag måste fortsätta att vakta mig själv! Ingen alkohol utan sammanhang och inget smygande! Vill inte bli alkoholfri, men vill inte heller bli alkoholiserad.

Blir också trött och seg av alkohol även då det bara blivit lite grann. Tycker faktiskt inte att det är värt det längre och är hellre utan. Så skönt att kunna ta bilen på tillställningar också. Det var inte så länge sen jag tyckte det var värdelöst att behöva köra när det vankades fest, så det är en stor förändring.

Ha en skön söndag ?

Sägs sätta stopp för pågående eskalerande alkoholism.
Varken mer eller mindre.

Var och hur du ska hitta stoppet är skrivet i stjärnorna.
För hos dig själv kanske du inte hittar det i nuläget?
Väldigt många behöver hjälp utifrån.

Är det där skon klämmer?
Att behöva släppa taget och kontrollen om det du redan egentligen tappat kontrollen på?

Det drev duktiga ullabulla till både medberoendeterapeut och alanon.
Att behöva inse att trots den superstarka människa jag trodde att jag var så brast det till slut ändå.
Jag tappade helt fotfästet och kände att allt gungade.
Allt jag trodde på och alltid hade förhållit mig till höll inte längre.

Då var det dags att släppa taget och förstå att jag behövde hjälp,på allvar.
Men du kanske inte är där än.

Mellan raderna.
Att han avstod träffen och din och dotterns chans till vettigt avslut.
Men just att inte kontrollera,manipulera eller mästra är a och o när man försöker få till ett bättre tänk.
Men svårt är det och ledsamt när man ska tugga i sig det.

Eller så blev tanken att träffa er tre för mycket är han vet att han är syndabocken.
För tungt att behöva stå inför skulden och det dåliga samvetet.
Nåväl, du trixar dig ju sakta framåt.

Hej. Jag behöver tips råd och pepp. Jag har under många år levt med alkoholen som en stor del i mitt liv.På helger ska det drickas vin. Det är typ det som jag mest sett fram emot. Jag går gärna ut ngn gång i veckan och tar en öl eller två. Mitt problem är att jag ofta har druckit för mycket och blivit berusad. Min partner satte ner foten för några månader sedan och sa att hen inte vill vara tillsammans med mig på grund av att jag ofta blir för full och dum i huvudet. Vi hade värsta krisen och jag kom fram till att jag måste göra något åt det här. Jag älskar hen och mig själv. Jag slutade tvärt att dricka och har nu inte druckit alkohol på 4 månader. men jag vill kunna dricka och jag vill hitta strategier för att konsumera " normalt". Dvs inte bli full, och inte låta alkoholen bli en central del i mitt liv som det tidigare varit. Min partner önskar att jag ska sluta dricka helt och hållet och hen har gjort klart för mig att hen inte kommer att dricka alkohol med mig under en lång tid framöver. Jag har planerat att vara utan A i en månad till. Under tiden jobba i min terapi med hur jag ska lägga upp strategier. Blir jag packad en gång till så lämnar min partner mig. Ni kanske tycker att det är helt sjukt att jag inte bara lägger ner och tro mig.... Jag hade önskat så att jag kunde känna den känslan.
Jag blir glad över att få ta del av era liv och hur ni kämpar. Jag hoppas att jag också kan vara så öppen som ni är.
Kramar

problemet. Att jag någonstans vet att jag kommer att klara upp detta. Förmodligen är det också så det blir. Men.
Det måste ju finnas en gräns. För kroppen. För psyket.
När går jag över den?
När är inte galenskapen längre något jag anar, eller (smått allvarligt) skämtar om. När tröttnar vännerna?
Jag är alltså en person som blir beundrad, ingen sätter sig på, leder och coachar. Inte av falsk marknadsföring, utan till och med trots att jag är helt öppen med mina diagnoser, ADHD, alkoholberoende...
Jag berättar öppet om detta och är ändå betrodd. Vilket kan vara en nackdel just nu. För jag kommer undan med vad som helst!
Därmed kan resan in i helvetet pågå.
Jag tänkte för en stund sedan, om jag blev konfronterad, tvingad. Om det blev helt uppenbart att denna stålkvinna som alltid reser sig faktiskt riskerar att falla för gott och behöver hjälp. Vad skulle krävas? Ingen tar en fajt med mig. Är det det jag längtar efter?
Jag vet inte.
Kanske är detta mitt allra sista återfall. Det känns nästan så. Inte fan kommer jag tillåta det att gå åt helvete. Och om det gör det har jag klättrat därifrån förr. Jävla sjukdom, detta!

Jag blir så glad att läsa att du mår bra och har god kontroll över alkohol-intaget. Men som även du tidigare skrivit; så gäller det ju 'att inte luta sej tillbaka'. Det kanske är bra att du är lite nervös inför nästa fest (brukar jag också vara). Det betyder nog att du är alert och vaken på eventuella risker. Ha en fin fortsatt söndag. ? Kram

Tack:). Jag tror inte jag kommer skriva mer i alla fall på ett tag. Tack för att du tagit dig tid att ge mig omtanke. De är många som behöver det. Jag kommer lägga all tid o fokus på självförbättring o närvaro med nära o kära med fullt fokus. En dag kommer jag tillbaka för att ge till andra på detta forumet. Lycka till du som läser med allt du företar och kom ihåg det finns bara en sanning och det är din egen. Blunda inte för den utan möt den så kommer kraften inom dig att växa.

Ex-sambon orkar inte komma hit och hämta sina saker. Men han orkar visst gå in och jobba extra i natt pga ”kaos på jobbet”. Man kan lugnt säga att ordningen är återställd. Innan vi blev ihop så jobbade han mkt mer än heltid, han hade inget privatliv alls. Det fick han ihop med mig. Men nu är det jobbet som gäller igen. Där får han sin nödvändiga dagliga bekräftelse. Och han är riktigt bra på sitt arbete! Mycket erfarenhet, kunskap och läggning för jobbet. Han får enormt mycket cred. Och det är ju bra att han jobbar mkt för då kan han inte dricka. Jobbilarna har alkolås tex. Och jag är bara så innerligt glad för att vi aldrig ens prövade att återuppta ett distansförhållande. Man kan inte förena mina jobbtider mån-fre dagtid och ledig lör-sön med hans jobba-två-av-tre-helger och nätter hit och dit. För honom är jobbet viktigast, det går före allt annat. För mig är jobbet viktigt, men absolut inte viktigast. Mina barn är viktigast, sen jag och hunden, sen relationer till släkt och vänner, sen jobbet kanske. Och så vill jag leva mitt liv. I ett hörn av sovrummet står kassar med hans saker som jag har packat efterhand. Senast idag delade jag upp sängkläder och dukar mellan oss, packade hans varmare ytterkläder och skor. Det får stå där tills han orkar hämta det. Och det är nästan ironiskt för han var SÅ irriterad på sitt exex som aldrig hämtade sina sista saker. Efter två år körde han alltihop till tippen. Det blir kanske så nu också. Men än så länge står inte kassarna i vägen.

Men ändå bestämma sig, jag har druckit färdigt. Jag slipper dricka. Jag vill må bra. Lätt att säga, gäller att omsätta det. Vi behöver varje dag påminna oss om och ha respekt för risksituationer och att a-rösten vill förföra oss. Den som bara vill förgöra oss och leda oss ner i fördärvet. För mig är sömn, motion och bra kost viktiga faktorer.

Res dig och borsta av dig. Använd ångesten som drivkraft.

Du har ju visat att du kan, 53 dagar är ett rejält antal dagar. Nu bygger du upp en ny lång rad av fräschhet och frihet!

....får ju också skriva här! Om du själv vill d.v.s. Jag tycker du ringar in det så bra, för oss periodare, att: motivationen minskar när man "lyckas" dricka utan allvarliga konsekvenser..... Precis så känner jag också! Men lurar sig själv att man har någon slags kontroll - men vet hur det ändå slutar med största sannolikhet?! Och visst kan det vara så att du slutade i förtid igår - för att kunna "ha nåt kvar" till idag. Känner igen det också. Takes one to know one!:-) Men att låta spriten ta över tror jag inte är något alternativ - även om det faktiskt kan kännas så ibland. Typ, lika bra att jag blir ett fyllo på riktigt...?! Låta allt fallera. På riktigt. Nä, det är inget alternativ...... det är bara att FÖRSÖKA bryta. Ta sig upp ett par pinnhål. Bryta, stå ut, genomleva - och kanske i slutändan gå stärkt ur "situationen"! Och du: Is är hal, även för Bambi. Men även om den är hal så kan den vara tjock - och säker att vistas på. På med broddarna bara... Jag tror att du ändå har rätt tjock is att stå på, faktiskt - även om du inte känner det just nu. Du brukar ju vara "klokbok" här på forumet - och ett fantastiskt stöd för många av oss andra. Nu gäller det bara att vara klok mot dig själv.... Hoppas innerligt att du kan stoppa - och återgå till den trygga stig du var inne på innan du hamnade på en tillfällig återvändsgränd.....

Välkommen hit! Här finns mycket stöd och inspriration att få av många fina människor. Jag har kämpat med att dricka mindre under lång tid, men det har gått väldigt upp och ner. Senaste halvåret har dock gått lite bättre. Nu har jag inte druckit alls på 3 veckor. Jag mår bättre och känner mej "friskare" både i kropp och själ. Men jag är trött och ofta känt mej "håglös" under dessa veckor. Det tar mycket energi att stå emot suget efter alkoholen, för min del. Men jag tror att energin kommer så småningom. Många säjer att det är viktigt med mycket sömn, näringsrik mat och motion. Det försöker jag hålla mej till. Och alkoholfria alternativ kan vara gott och festligt till helgerna (jag dricker gärna alkofria öl)!
Så ge inte upp, energin kommer säkert snart ? Kram

... när får man fatt i den igen? Dyker den bara upp eller behöver man hitta ännu en botten längre ner i träsket?
Än så länge verkar du ha "kontroll", men eftersom du själv anser dig vara en alkoholist och dessutom har trott att nästa återfall skulle vara slutet så kan man ju fundera vart detta ska sluta....
Ska vi som har följt dig bara "sitta och titta på"? Ska vi provocera? Eller bli förbannande?

Ja, jag hoppas verkligen för dig, din hälsas och dina barns skull att du hittar din motivation igen utan att behöva få ett hjärtstopp eller att du har en rejält besviken tonårsdotter som inte litar på sin mamma längre, då hon inte t ex har kunnat hämtats när hon behöver sin mamma.
Vi behöver den klarsynta och stöttande förebilden här på forumet också.

KRAM!

Klarat även denna helg. Men känslorna har verkligen åkt berg- och dalbana. Och suget efter alkohol har kommit och gått. Men nu ändå har ett slags lugn och välbefinnande infunnit sej hos mej. Har just varit ute och joggat i det fina höstvädret. Inget sug eller tankar på alkohol alls idag.
Tack för ditt inlägg Fredde, och var rädd om dej, du med. ?
Ha en fortsatt fin söndag alla. ?

Som att du vore din egen antabus.
I form av insikt,planering kontroll osv.
Fram till det totala sammanbrottet när du toksuper.
Och då vaknar alla larmklockor till och du lyckas få stopp på tåget.
Har jag förstått det rätt då?

Så fantastiskt bra beskrivning av det dubbelsidiga i ens natur när man lyckas mörka sanningar.
Nåja,tids nog så har du antingen hävt upp det hela eller trillat dit.
En gång till.

Att för evigt och evinnerligen sätta stopp för dårskap är svårt.
Om dårskapen någonstans ger en det man vill ha,befrielse och lättnad.

Vad ska jag svara på det?
Mår förhållandevis bra, har haft en fin helg, tror att jag har kontroll - vilket jag givetvis vet att jag inte har - eftersom det är när jag dricker utan allvarliga konsekvenser som motivationen bryts ner. Det är så mitt beroende funkar. Jag lurar mig själv fast jag vet att jag lurar mig själv till jag inte ens orkar lura mig själv men skiter i sanningen.
Har alltså åter fyllt på spritförråden och druckit både i förrgår (faktiskt för en gångs skull i sällskap, alltid något) och igår i form av återställare på eftermiddag/tidig kväll, därefter endast vatten och te. Och här är det lurigt. Vaknade imorse helt utan alkoholsmak i munnen eller dimmigt huvud. Men begäret är starkare än någonsin. Kanske slutade jag innan flaskan var slut igår endast för att kunna dra ut lite till på det och ha kvar tills idag.
Jag är förmodligen ute på riktigt hal is. Har fått tankar om att ge upp, låta spriten ta över, lägga mig platt.
Kanske bör jag inte skriva förrän jag åter är motiverad. Känns lite som en ulv i fårakläder just nu.

Jag vill kolla vilken dag som är vår årsdag. Den 10:e ??!!

Antar att allt är bra med dig, om inte vet du vad du skall göra. Vi finns!

kram
Ikaros

Jag har som längst varit nykter i ca 53 dgr. Det var fantastiskt. Sen skulle jag bara ta ett glas ?
Alkohol är så effektivt, dämpar ångest, oro, stress på några sekunder. Men orsakar desto mer av allt jag nämnde i långa loppet. Jag vill vara nykter. Men jag vet också hur lockande det är att dricka a. Jag skulle vara så glad och stolt om jag kunde förbli nykter. Jag har så mycket problem av alkohol, yrsel, ångest, sömnproblem, glömmer bort hälsan och yoga/träning etc. Jag vill vara klar i huvudet nu och för alltid. Har värsta ångesten av gårdagens fylla. En halv flaska vin står och ropar efter mig. Nej jag vill inte mer.

.... andas i ditt inlägg. Ja, till slut ser man förhoppningsvis igenom bluffen och romantiken med giftet, och väljer att umgås utan alkohol. Det är ju så mycket pengar och lobbyism i denna industri som arbetat sista 20-30 åren för att så fort man ska ses ska alkohol vara inblandat. Varför i hela friden ska man skicka i sig etanol. Funkar väl lika bra med en kaffe, eller bubbelvatten.
Bra att du fått med dig en vän, kan göra det lättare. MEN i slutändan handlar det om dina val och dina beslut.
Kanske behöver man "byta ut" en del vänner, som man mest haft för att man velat dricka ihop.

Det är så värt det att sluta, snart varit utan giftet i 4 månader, mumma för kropp och själv.

Lycka till på din resa!