Senaste kommentarerna i forumet

.... kan förstå de dubbla känslorna. Ja, lukten av etanolet/giftet är äckligt äckligt...., usch. Men bra att du vaknat och gett dig själv en bra start. En dag i taget, nya vanor skapas, du blir starkare och starkare för varje stund du väljer livet. Jättebra att du skriver och också läser lite trådar!

Vill inte måla fan på dörren men var vaksam över varje steg. Jag har hållit uppe så många gånger, allt från en månad till nio, men det blir värre varje gång man drar igång igen förr eller senare om du nonchalerar minsta tanke... men lycka till!

Jag är så glad! Har fixat två kvällar utan A. En mening kom upp bara: jag vill leva mitt liv i sanning.
Våga se allt jag inte vågar se och förändra eller låta vara. Är ledsen och ändå så glad. Jag och sonen såg på film tillsammans ikväll. Min partner hade druckit whisky och blivit småsluddrig och satt och störde i början av filmen. Stanken av alkohol! Min stackars son! Alltid denna vinstank. Hjärtat brister. Partnern gick och la sig ganska snart och vi såg klart filmen. Bestämde att vi ska se uppföljaren på bio imorgon. Sorg/lycka. Jag tar natt nu.

Jag har testat att försöka enbart begränsa mitt drickande och för att se om det håller, men det är svårt, speciellt i början när man försöker sluta missbruka. Bättre att luta sig mot t.ex. Naltrexon och rivstarta med total avhållsamhet som målsättning. Skriv gärna mer och berätta hur din kamp mot a artar sig!

Till er alla som stöttat mig och varit närvarande kram på er :)

Igår tog jag beslutet att ta några öl till Sverige matchen och ja det var ett medvetet val och jag känner mig inte som en dålig person för det för jag kunde valt att vara utan. För jag vet nu att jag kan vara utan alkohol om jag verkligen vill det tror jag ialla fall. Jag ser inte mig som alkolist utan mer som en beroendepersonlighet som bedövar och flyr från negativa känslor genom alkohol och socker osv. Mitt mål nu är att samla så många vita dagar som möjligt. Så 28 -1 till mig :)

Styrkekramar!

Ja det är en bra bit dit. Försökt få tid till doktorn men dom vill bara skicka mig till sjukgymnast.

Ja tro det eller inte...
Samma firmafest som jag berättade om innan så "söp" jag bort grejer för ca tre tusen spänn.
Det låter helt otroligt men vi/jag skämtar om det med de jag känner.

Jag dricker ju naturligtvis inte, men slarvar bort grejer på fester fortfarande, ja det är sant...
Den där omtalade festen innehöll en del fysiska aktiviteter vilket krävde ombyten.
Jag hade dressat upp mig ordentligt efter duschen, men upptäckte att vi skulle äta middagen på aktivitetsfältet.
Jag bytte om till shorts eftersom jag inte ville skita ner långbyxorna, men omklädningsrummet var helt knökfullt med gubbar.
Satte mig längst bort i baren där det var lite mörkt och ensligt där bytte jag om lite diskret för det var bråttom till middagen.
Plockade ur ryggan och bytte om, byxorna var svarta, dynorna i den mörka baren likaså.
Väl hemma upptäckte jag brallorna inte hade följt med hem, och det mest tråkiga....ett kameratillbehör hade följt med ur ryggan nör jag rumsterade om dör i mörkret.
Ja jag har kontaktat stället men ingen vill kännas vid grejerna, så...de är borta...

Tråkigt men samtidigt en vetskap om att det handlar om min uppmärksamhet och inte om att jag varit påverkad eller inte.
Jag brukar inte slarva bort grejer men det är tillfället som gör det, eller synen kanske man ska skylla på numera.

Lite lajbans i det hela, jag köpte mig ett par nya svarta byxor idag på butiken för herrar med initialerna DM.
Förra gången jag handlade så var det exakt på dagen en månad efter Drottninggatankatastrofen på just Drottninggatan.
Jag hatar att köpa kläder men behövde ladda upp och då gjorde jag det ordentligt, jag handlade för sex loppor då.
Butiksbiträdet tyckte att jag måste bli medlem och jag gjorde det motvilligt men hon hade givit mig så pass bra rabatter att jag ville göra något för henne också.
Idag när jag kom till kassan så slog det mig att jag var medlem så jag sa det till hon bakom kassan.
Jaha sa hon, jag ser att du har hundra spänn i rabbatcheck här...,nej vänta två sa hon lite förvånat, du måste ha handlat ordentligt.
Jo svarade jag, det brukar bli ordentligt när jag väl beger mig in i en klädbutik vartannat var tredje år.
Men sa hon, det är hundra spänn nedsatt på byxorna, och du har två hundra i checkar....
Det blir.....en krona för kassen!
Fantastiskt bra svarade jag, sådana här business gillar jag,
Glatt struttade jag ut ur butiken till frugan som såg ut som en fögelholk, hon har aldrig sett mig med annat än ett ansträngt leende när jag har handlat kläder förut...
-Va?
-Allt jag betalde för var kassen.
-Har'u snott dom?
-Nejdå, jag hade så mycket rabattcheckar från kostyminköpet att jag fick brallorna gratis.
..och så fick jag förklara igen och sedan en gång till innan hon förstod.
-Jag kan tänka mig att gå in och handla en gång till, det var det bästa klädköp jag har gjort, sa jag.
Hon skrattar när hon vet hur jag egentligen brukar vara, sur som ättika nör det kommer till kläder.
Vet egentligen inte varför, men det ligger något som gör att jag verkligen hatar klädesval, kanske att jag alltid får byta om när jag har valt kläder själv inför någon tillställning efter att frugan rannsakat mig från topp till tå.
Lillmorsan...

Just nu ligger vi båda under varsin filt i stugan, näst sista gången innan vi bommar inför vintersäsongen.
Det är kallt och ruggigt, ute strilar ett kyligt regn bland gula barr i trädgården.
Vi är själva här ute och har skämt bort oss med enkel halvfabrikat till middag, godis och goda ostar.
Frugan dricker ett glas rött, och själv provar jag två flaskor av någon nyhet från matbutiken, som smakar skit rent utsagt.
Det är inte alltid man lyckas i sin jakt på alkoholfria alternativ, ibland går man på minor, och det ingår väl i den eviga jakten.
Jag är inte besviken, man måste våga chansa för att kunna nå lite framgång.

Jag ser fördelar med min nykterhet istället för avsaknaden av berusningen.
Det är jag som bestämmer vilken sida som är baksidan av medaljen, det ligger i mitt egna perspektiv.
När fram är bak och bak är fram.
Och det är som med byxorna, plötsligt kommer baken fram när byxorna åker ner.

God helg, nu är den halvvägs, gången eller kvar, beror lite hur man ser på det.

Berra

Början av november är länge. Vila, vila, vila, och ät mkt leverpastej och persilja!

Jo, söndagsmiddag blir det precis som varje söndag, men bara med exex och dottern. Min ex-sambo orkar inte, pga för mkt jobb helt enkelt. Han behöver vila imorgon, och det är ju sunt. Så han får fortsätta frysa, för jag orkar inte posta hans jacka.

Hej, har läst hela din tråd här Alva, och känner igen mig själv och mitt drickande så oerhört mycket! Jag dricker mig drängfull med patetiskt beteende och minnesluckor ca tre-fyra ggr per år. Det händer aldrig när jag är "nere", då dricker jag knappt alls, utan när jag är som mest uppåt i humöret, full av energi och glädje. Då vill jag liksom släppa lös, inte vara så kontrollerad och "uptight". Två glas vin ihop med det humöret på en fest och det drar iväg rätt ner i diket. Senast det hände var för ca sex veckor sedan, som tur var på "hemmafest" med bara nära väninnor, men ändå, ångesten dagen efter över att det hänt igen. Jag har haft många olika strategier, vita månader, helvitt på vardagar och något glas på helgen, men iom att jag inte slutar dricka helt så återkommer såna här händelser. Jag dricker generellt mycket mindre än de flesta, har nästan ingen alkohol alls i mitt vardagsliv. Jag tränar och lever ett sunt och städat familjeliv, jobbar ganska mycket. Träningen är f.ö. det överlägset viktigaste jag har för att undvika alkohol i vardagen, jag håller fast stenhårt vid regelbunden träning, det håller ordning på mat, sömn, humör osv.
Men så är det de här tillfällena då det bara spårar ur och blir för full, jag flörtar med andra än min man, berättar för mkt om mig själv, avslöjar sånt jag borde hålla tyst om, andras hemligheter, skickar pinsamma sms, ringer folk på natten osv. Dagen efter kan jag knappt stå ut med att vara jag, vill bara krypa ur skinnet. Jag förstår precis vad du menar med den där pirriga känslan av sug, särskilt när det gått ett par veckor utan någon alkohol. Jag vet inte om jag kan ha kvar alkohol i mitt liv utan att såna här kvällar händer. Ibland tänker jag (när det inte hänt på länge) att "äh det är väl ingen fara att bli för full ibland, varför vara så hård mot sig själv, släpp loss lite, YOLO liksom". Och det är just dom tankarna/det humöret som är så jäkla lömskt, för jag lyssnar så gärna på den där upprymda rösten och sen kör jag i diket igen och mår så jäkla dåligt av det.
Ja, hur som helst, jag är glad över att läsa om din resa, hur du bara stiger upp, borstar av dig och förfinar dina strategier. Det är så starkt och inspirerande! Att din man är med dig i detta är också så fint, tror det är viktigt att hitta ett sätt att förhålla sig till a tillsammans när man lever ihop. Då kan det bli långsiktigt hållbart. Jag gick med här första ggn efter en rejäl drängfylla, har inte varit inne så ofta, försöker att fokusera bort från a. Men jag kommer att gå in här då och då och följa din resa så länge du skriver. Du är verkligen en inspiration! Lycka till på din fortsatta resa mot ett balanserat liv på alla plan!

Det är inte så lätt att inse att man måste förändra sig. Att dessutom då ta bort något från sitt liv man tror sig behöva. Starkt gjort! Den första tiden när man slutar är inte så lätt för alla, alkoholen ställer ju till det med dopaminnivåerna i hjärnan så det är mycket ångest. Men står man emot så blir det mycket bättre efter ett tag. Jag är så glad att jag klivit av alkoholkarusellen och har nu 40+ nyktra dagar och jag kan på riktigt säga att jag mår bra nu! Här inne finns så mycket stöd, förståelse och värme, jag har varit inne här varje dag sedan jag slutade och det hjälper mig massor. Stort lycka till, du är värd att må bra!

Låter som du hittat en bra och lagom nivå. Var uppmärksam bara så det inte blir oftare och mer över tid. Vad det gäller att bjuda så är det ju just det som det handlar om - bjuda! Det finns inga måsten. Era vänner bjuder på det de vill, ni på det ni vill. Tycker det låter sunt att inte bjuda in till ett ”fylleslag”.

Har tid till gyn i början på november.
Men känns som kroppen strejkar lite.
Väldig matthet i kroppen, ont i sidan på nacken ner i skuldran,trött,irriterad, vill bara vara ifred.

Keep up the good work!

Om du blöder så mkt och är såpass ung ska du söka hjälp hos gyn!

Vill du stanna? Stanna. Vill du ha ett annat liv? Bryt upp. Allt praktiskt löser sig. Viljan och beslutet är viktigast. Gör plus och minuslistor. Först över att stanna, sen över att bryta upp. Känns enklare när man får det svart på vitt. Min erfarenhet är dock att från och med första gången man tänker ”separera” på allvar så är det bara en tidsfråga. Men det kan ta flera år! I min förrförra relation tog det fem år från tanke till handling. Det enda jag ångrar idag var att vi inte gjorde det tidigare!

Livet är svårt. Dessvärre. Finns inga lätta lösningar men tänker ni på barnen först så snacka med soc och samtalsterapi, parterapi, leta boende. Vad hade du gjort om huset brinner?

Han vill inte sluta kröka på riktigt. Han vill halvhjärtat. Lite som när man med världens bakfylla säger "aldrig mer".

Skicka ner honom till AA och be honom gå på 20 möten i rad nykter. Sen kan vi snacka!

❤️
Känner igen mig!
Min dricker också dagligen. Otrevlig emellanåt.
Vet vad jag borde göra, men varför är det så svårt????
Barnen är i åldrarna 5-11 år så dom flyttar ju inte på ett tag.
Känner med dig. ❤️❤️❤️

Min ångest var som mest påtaglig efter de första värsta fyllorna. Sen avtig den trots samma fylla i stort sett. Nu rekommenderar jag ju inte dig att testa detta men istället kommer ångesten under tiden jag drack så det blev ju inte bättre. Är själv inne på min sjätte nyktra dag. Dock kämpar jag inte med "får inte, ska fixa, måste klara etc", utan nu känner jag ett lugn av att inte vilja dricka faktiskt, men jag får. Så ser jag det men har då haft minst tio flerdygnsfyllor med jävulkska upplevelser likt demoner. Ingen plats någon vill vara på.

Går dock på AA-möten. Gillar du kaffe så traska dit, eller för att hålla dig nykter! Köp det du gillar där, men det finns erfarenhet deluxe som är så värdefull och även du kan bidra med din nynykterhet så de gamla påminns etc. Me like. Varit på möten med 4-5 eller över 25 bara. De flesta lika givande!

Tack för ditt stöd och för tipset om apparna, ska kolla upp det. Dag 5 fortsätter i sin långsamma takt, troligtvis för att man inte dricker och saknar tidsuppfattningen, påväg till middagen nu efter en ångestfri dag på jobbet. Plockat upp några alkofria öl och jag tror att det kommer bli en bra kväll ändå.
Hoppas du har en fin vit kväll!

Igår skulle jag träffa ett härligt kompigäng med middag och vin. Jag hade erbjudit mig och köra och jag hade köpt alkoholfri vin och öl till mig. Träffen blev inställd och jag hade istället en mysig hemmakväll med familjen. Min sambo tog fram en öl och jag blev sugen på min alkoholfria öl. Det funkade jättebra att sitta och snacka och äta gott. Jag insåg att jag gillar vin och öl men utan alkohol då jag inte hanterar berusningen. Vaknade glad och pigg. Mina kickar får jag också av spotify och annat kul som får mig må bra. Jag är glad över att jag hittat andra berusningar som är inspirerande. Jag känner att det här kommer funka en gång för alla nämligen att leva utan alkohol....

Halloj! Nu var det ett tag sen som jag tittade in här! Tänker att nu är ett bra tillfälle eftersom jag snart ska ut och äta med några nära, kloka vänner som jag inte sett på länge. Ett risktilfälle så klart, men det känns rätt så bra. Jag ser så mycket fram emot att umgås. Känner ingen längtan efter att bli berusad, faktum är att det är ett tag sen jag kände det. Sugen på ett glas, jo det händer ibland, men vill inte alls bli onykter. Tanken på berusning gör mig nervös.
Senast jag skrev var innan jag och min man skulle på weekendresa. Resan gick bra och vi hade det väldigt mysigt och fint. Jag drack 1-2 glas till maten under tre kvällar och det gick bra att stoppa där. Jag har varit ute en gång med jobbet och då tog jag en 33 cl öl. Vi hade vänner hemma på middag och jag och min man hamnade i diskussion om hur mycket vin man bör ha till gästerna (2 pers). Jag ville inte att vinet skulle "flöda" utan tyckte det räckte med en flaska och sen ett gäng folköl utöver det. Min man tyckte att det var lite snålt. Men jag är inte bekväm med situationer som den här än på länge, det blev en flaska varav jag tog två klunkar till maten och efter maten 2 st 33 cl folköl. Måste man ha gott om vin hemma till gäster som man vet gillar det, och själva är generösa när de bjuder? Mannen i den relationen har nog haft liknande dryckesproblem som jag i perioder.
Summa summarum är att jag känner mig glad över den förändring jag gjort sedan den 2 juli. Jag är i och för sig inte helt nykter men så mycket har förändrats. Inga fyllor på 3 månader och så ska det fortsätta. Jag skriver snart igen, har kommande fest som jag är lite nervös för om en dryg månad.

Jag var ganska "gammal" när jag fick min mens, var väl mellan 14-15 år & jag är bara 37 år idag. Så tycker det borde vara lite tidigt med klimakteriebesvär???