Senaste kommentarerna i forumet

började faktiskt med citalopram igår, vänner och bekanta säger att jag helt ska göra det för jag kommer må så mkt bättre, kan man må bättre av det så kan det ju va värt å testa. Känner lite förbättring...men det är lång väg kvar..

Du är en vinnare i mina ögon ❤️

Innan jag började med yoga fick jag rådet att prova fem gånger innan jag dissade det. Jag fick veta att jag nog skulle uppleva det som flummigt, och det gjorde jag. Ett evigt tjat om andning var det också - jag blev helt snurrig av allt syre. Men jag gav det fem gånger, och lite till eftersom jag dessutom testade andra grupper. Jag blev helt såld, och det är 8-9 år sen nu. Jag tror att det rådet går att applicera på AA också. Ge det fem gånger. Hitta det som klickar hos dig, fokusera på det. Man behöver inte älska allt, det gör man inte i något sammanhang. Eller väldigt få sammanhang åtminstone.

Run of hope
Imorgon är det dags att samla in pengar till stöd för forskning till att hjälpa barn som drabbas av cancer.
Run of hope.
Jag ska springa.
För att jag kan.
Jag kommer inte att vara bakfull, uttorkad eller full av ångest imorgon.
Jag kommer att vara pigg och stark.
Det känns bra.
Glad fredag okända vänner.

Som tankar, saker och ting kan förändras! Jag skrev för ca 10 dagar sen att jag skulle aldrig sätta min fot på AA pga personlig skäl (ångest relaterat) Men igår gick jag till ett kvinnomöte! De "enda" jag har i hjärnan nu är att jag inte ska dricka och jag kommer försöka allt, och göra allt som går för jag ska hålla mig nykter. För jag har upplevt små guldkorn av stunder, känslor och tankar som jag vill fortsätta uppleva och känna, även om de ibland bara handlar om ett ögonblick. Förhoppningvis så hittar jag mitt sätt.
Väldigt trevliga kvinnor! Tycker de är jätte vågligt/fint att dom våga öppna upp sig som dom gjorde/gör och dom ska vara jätte glada att dom har hittat något som fungerar för dom ?. Men jag är/kommer nog inte kunna vara så mottaglig av just de programmet. De är vissa saker som stör mig. Och saker som jag inte håller med om i deras steg, och då krackelerar de ju ?! Men men jag har inte stängt dörren än! Jag bara reflekterar och tänker vad som kan vara rätt för mig! Jag har själv lyckats att hålla mig nykter i dessa 2 veckor "utan hjälp" men jag vill inte vara naiv och tro att jag klarar allt, kan allt och förstår allt..!kanske anledningen varför man sitter i den situationen man gör i nu!Jag vet att detta är bara början och jag vill "bygga mig stark" så jag kan klara motgångar av olika slag osv när dom kommer ( eller dom där TRÅKIGA dagarna) ! För sådana kommer komma de vet jag! En hjärna är bra men fler är bättre ??

Det är ett väldigt vanligt svar när man frågar alkoholister varför de dricker. Det är typ det enda svar jag fick av både min alkoholiserade pappa och ex-sambo. Och sen stannade de bara där liksom. Jag tror att om man inte på riktigt tar reda på varför, även om det säkert finns många anledningar i kombo, så är det svårt att hitta strategier för att mota återfallen. Jag kan personligen inte komma på en enda sak som jag gör/inte gör som jag inte kan berätta varför jag gör/inte gör om någon frågar. Efter viss eftertanke ibland garanterat, men det finns alltid en orsak eller flera.

Känns som jag har misst den person som jag har älskat mest.Alkoholen har tagit greppet över honom.Kvällarna verkar varadesvåraste för honom.Han vill vara längre på jobbet än vad det krävs, han är förövrigt privat företagare.Var helt nykter i 12 år och började på nytt i december i fjol att dricka.Har förövrigt frågat honom många gånger varför han har börjat dricka på nytt, men fått till svar att han visst inte dricker. Rösten förändras på honom ansikte uttrycket förändras och humöret ändras.Vet ej hur längre jag skall orka förlåta och tro på att allt ordnar sig som han påstår att det gör.

Fy fan för föräldrar som super. Och fy fan för att tvingas bli förälder till sina förälder. Men det måste ni inte bli. Er mamma ska inte bli nykter för er skull. Hon ska inte till sjukhuset för din brors skull. Hon ska bli nykter för sin egen skull. Och hon ska till sjukhuset för sin egen skull. Säg det till henne: ”Det är ditt liv, ditt ansvar, ditt beslut. Vi hjälper dig om du vill, annars backar vi nu.” Lägg er energi på lillasyster 16 år istället. Låt henne bo hos er, hjälp henne med läxorna etc. Stötta varandra ni tre syskon. Jag är själv ensambarn, och dotter till alkoholist. Hade önskat mig ett syskon mer än något annat i hela världen. Av väldigt många anledningar.

Jobbigt besked men glad att höra att det inte är dödligt och du känns stark.
Kan det till och med vara så att din nykterhet gör det lättare att sköta att ta hand om dig? Alkoholen för det iaf inte.

Ser fram emot att fortsätta dölja dig.
Önskar dig en fin helg
Kramar!

Ett modigt steg mot hälsa och förändring. Läs och skriv. Din kropp signalerar att det räcker nu. Stort lycka till på din resa!

Bra jobbat ? man ska hålla isär riskbruk och missbruk. Jag är av den starka åsikten att om man har ett missbruk så behöver man proffs hjälp. Varje dag nykter är ett steg i rätt riktning. Har man ett missbruk som i mitt fall får man aldrig riktigt slappna av i det utan vara på sin vakt.
Håller med att det går lättare ju längre tiden ? dalar i livet kommer och det är då man ska se upp. Jag önskar dig all lycka ❤

Jag är också ensambarn, och växte upp med alkoholiserad pappa och en mamma som drack mer än hon borde periodvis. Skitjobbigt. Men du kan ingenting göra om de inte själv vill göra något åt problemet. Det enda du kan göra är att sätta gränser för dig själv. Tex att de ska vara nyktra när ni umgås eller talar i telefon. Berätta för dem vilka villkor som gäller. Märker du att de är onyktra - åk hem eller lägg på luren. Funkar det inte, eller blir slitsamt, bryt helt en period på några månader. Var bara tydlig mot dem: Detta gäller. Du kan inte bära dem genom detta, de måste själva vilja sluta. Jag bröt själv med min pappa i september 2002. Då sa han själv ”jag har inga problem med spriten”. Ett halvår senare var han död pga söndersupen lever. Det enda jag sörjde på begravningen var att ingen lyckades nå fram till hans innersta vilja. Han fick så mkt hjälp genom årens lopp, men återupptog alltid drickandet igen.

Tufft besked, men du verkar stå stadigt i stormen. Imponerad av dig!

Tufft besked, men du verkar stå stadigt i stormen. Imponerad av dig!

... fått välja antar jag? Du vet, den som vill förgöra och förstöra dig. Etanolet och giftet förför dig ett par timmar... Det finns inget vackert i detta.
Visst kan vi i våra inlägg berätta om längtan till ruset och den falska avslappningen, tyvärr tror jag att en del kan bli sugna av den anledningen. Skriv gärna om hur du mår imorgon.
Kom igen Jasmine och Saga, nu håller vi oss till det riktiga livet med frihet och fräschhet!

Hoppas att det går bra och att du är på banan, själv löper det på bra :-)!

Dra ner gardinerna, på med tvn, några glas mousserande. Jag ställer in kvällen "titta på ett av barnens matcher", "laga fredagsmiddag" och bara dricker mousserande vin i soffan... Så blir det inte, men om jag hade fått välja så...

Hej Cechel!
Du har verkligen upplevt en av mina mardrömmar!! Det hade lätt kunnat vara jag eller min man som sitter där du sitter idag. Jag är verkligen ledsen för din skull och hoppas att du kan hitta styrkan att resa dig! Och jag blir också både ledsen och ARG över att en så fantasilös person kunnat få bli psykolog! Att gång på gång påpeka att du ska vara tacksam över att det inte blev värre och samtidigt säga att du inte ska tänka på straffet för det inte är något du kan påverka låter både motsägelsefullt och inkompetent. Hon borde nog gå om utbildningen, att uttrycka sig så till en patient som uppenbarligen redan mår väldigt dåligt upplever jag som både opedagogiskt och osympatiskt! Be om en annan psykolog tycker jag, och det måste ju finnas någon som kan hjälpa dig att få reda på ev straff! Det är ju omänskligt att låta någon sväva i ovisshet på det viset! All styrka till dig, här kan du iallafall fall känna dig trygg och får du ingen vettig psykolog kommer det hjälpa lite att skriva här, det lovar jag?????????❤️ Ta hand om dig och lycka till!
Kram Amanda

Låter som du har det riktigt jobbigt nu. Känner verkligen med dig, det var inte längesen jag var där du är nu. Det är du som bestämmer hur du ska göra, det är du som bestämmer hur du ska leva ditt liv. Men kom ihåg att du behöver inte alkoholen. Den ger bara samma falska känslor som nikotin eller knark gör. Får dig att tro att du behöver alkohol för att kunna slappna av när man kunnat slappna av utan det helt perfekt tidigare. Lurar dig och gör dig sjuk. Kämpa ut dom här dagarna så lovar jag att det blir bättre. Jag tror på dig och kommer att finnas här vad du än väljer att göra ikväll. Stor kram!

Jag känner mig som en zombie. Trött och nedstämd. Ironiskt nog har jag fått höra att jag verkar så lugn och samlad efter sommaren.. Jo, tjena, jag går ju omkring som en levande död... Och nu ere helg. Skönt att slippa gå till jobbet, men vidrigt jobbigt att försöka hitta energin till att vara en glad, stark & energisk tonårsmamma med ändlöst tålamod... Suck... Jag vill dra en filt över mig och ligga kvar i några månader.

Vad bra att du startat en ny tråd!! Fortsätt att skriva i den - din egen "dagbok" (om du känner dig motiverad d.v.s.) Du verkar ju vilja ändra på din situation - och det är nog det största steget. VILJAN! En bra början. Kanske var din terapi inte helt misslyckad? Det kan bara du svara på - men jag tror att den kan ha givit dig möjligheten att, om inte annat, reflektera över ditt förhållande till alkohol. Och då kan den ju inte vara helt misslyckad? Hoppas att du lyckas dra ner på drickandet. Det är sååååå svårt. Jag har hållt på i perioder i nästan 20 år. Ibland så har jag varit nykter flera månader/ett halvår eller mer.......men så "halkar" jag och super mig redlös i flera dagar..... Har börjat gå på AA-möten, samt träffar en psykoterapeut regelbundet. Det kostar en slant - men känns som att det är värt varenda krona. Jag har inget alternativ - för att fortsätta på den tidigare inslagna vägen är inget alternativ. Det skulle sluta med fördärv.

Fortsätt läs o skriv. Jag önskar dig all styrka och motivation att "resa dig". Vi är många härinne som känner igen oss - och kan stötta och kanske komma med ett o annat gott råd.........

Har suttit ensam på jobbet idag, kollegan var tydligen sjuk. Spenderat dagen med att skriva, reflektera över när och hur det blev såhär. När blev alkohol min utväg? Jag har en förhoppning att jag någon dag, när mina psykiska problem är "lösta", så kommer jag kunna dricka något glas till middagen ibland. För mitt problem är just det, när jag mår psykiskt dåligt så dricker jag, jag flyr omvärlden för det är lättare än att vara "svag".
Sitter krampartat och håller i kaffekoppen, min föda det senaste 2 dagarna. Kaffet smakar gott idag också och ska fortsätta göra det.
Känner inget direkt sug efter alkohol, önskar bara jag visste någon annan metod för att dämpa ångesten.
Ikväll är jag nykter i väntan på dag 5 ?

Idag träffade jag terapeuten, men jag vet inte... Hon upprepade gång på gång hur tacksam jag ska vara över att jag inte dödade någon och över att soc inte tagit mina barn. Ok.. det har hon säkert rätt i att jag ska vara tacksam över, men eftersom jag aldrig har tagit dålig hand om mina barn så känns ju det mer som ett hån.. Det har aldrig funnits något skäl för någon att ta ta mina barn ifrån mig. Hon sa också att jag inte ska fundera på ev straff etc. Eftersom jag ändå inte kan påverka det. Mmmmm.. lättare sagt än gjort när tankarna maler och jag inte vågar planera framåt..

Så var då helgen här igen - och jag är ledig. Halva fredad, samt lö-sö. Skall spankulera iväg på ett AA-möte lite senare. Är så glad att jag inte är sugen på att dricka något. Visst, jag kan tänka att den där första halvtimmen/timmen, när allt är lite lullmysigt, är "härlig". Ja, det är den - men den är ju så flyktig. Det slutar ju ofelbart med att jag skyfflar alldeles för mycket kol ner i ångpannan. Jag kan ju inte hantera alkohol. Så är det med det. Jag har lurat mig i alltför många år att jag visst kan dricka med sans - (några gånger), men insett att det till sist slutar med rejäla dikeskörningar. Jag är f-nimej färdig med det nu. Så: ett rogivande AA-möte får inleda helgen - följt av något gott att äta. Lite fredagsmys helt enkelt - med vatten i glaset.

Nu när det har "gått en månad" så måste jag säga att saker o ting börjar kännas både lättare och mer lustfyllt. Har bäddat för en rejäl minskning av arbetsrelaterad stress (en trigger), som "inleds" vid årsskiftet. Bara att ha bestämt sig gör ju att stressen lättar avsevärt. Har vänner runt mig som vet och förstår - behöver aldrig förklara att- eller varför jag inte dricker. Det känns bra. Mår m.a.o. rätt bra i grunden - och den känslan vill jag behålla och rida vidare på......

Hoppas att alla ni som vacklar i helgen får styrka att hålla er ifrån alkoholen. Förstår att helgerna kan vara svåra - men snart är det måndag igen - och då kan ni står där med en hel nykter helg i ryggsäcken. Det går! Kämpa på......

Vad bra att du tycker om att skriva och att du känner att det hjälper dig! Jag märker att du inte fått någon kommentar på ditt inlägg, men jag hoppas att det inte avskräcker dig från att skriva här. Ibland tar det lite tid för trådarna att komma igång.

Jag får känslan av att det finns flera områden i livet du egentligen skulle vilja att de såg annorlunda ut, men det kan bli överväldigande när det är så mycket man vill förändra samtidigt. Då finns risken att man blir väldigt trött. Är det något du känner igen?
Om det är så, vad skulle kunna vara det första området att förändra som känns absolut viktigast? Och vad skulle vara det första steget (som kan vara pyttelitet) för att förbättra det området?

Du skriver också att du behöver vila. Vad har du för möjligheter att få just det? Vila.

Hoppas du vill fortsätta skriva och berätta mera här!

Varma hälsningar!
Carina
Alkoholhjälpen & Anhörigforumet