Senaste kommentarerna i forumet

Hon gjorde väl helt enkelt som hon alltid gjort, drack för att lindra din oro och ångest. Säkert monumental inför cancerdomen.
Stötta din bror tycker jag, oavsett hur han väljer att gå vidare. Alla måste kunna leva med sina egna beslut. Du har valt att bryta med mamma, klokt och förståeligt. Ni väljer att inte berätta för 16-åringen och jag tycker nog att ni bör berätta. Hon märker kanske ändå att nåt är fel och det är bättre att hon vet vad.
Styrka till er! Hoppas att detta ändå kan bli en vändning! Ni har varandra ni syskon! Det är en styrka.

Jag tycker förövrigt också om att du är här på forumet, stanna gärna! Håller med, det är en så strid ström av nykomlingar hela tiden. Försökte ett tag se till att svara, men det är ogörligt!

Kluvet detta!
Din dotter vill inte ha ett avslut, så mycket tycker jag ändå att man har förstått. Hon skrivet till honom etc... så är HON med på att det är en avslutsmiddag överhuvudtaget?
Är middagen för hennes skull så måste ni nog förankra det som ni planerar med det här. Det kanske känns obekvämt just för att det är så mycket osagt, men ska ni verkligen ta detta inför dottern och exexsambon?
Du vill träffa honom och tycker att det är utmärkt att nån annan tvingar dig, det är min lite elaka hypotes så här på morgonkulan.
Tänk till två gånger tycker jag..,
Du är fantastisk som sätter gränser, så tänk igenom igen vad syftet är med detta. Fråga exex! Hur tänker han? Han kanske gillar ex så mycket att han vill reparera er relation.
Och hur du än beslutar: lycka till! Men en klarare plan är nog nödvändig, vinterjacka eller ej!

Jobba med måendet. Sen tänk "jag får men vill inte". Kanske hjälper? Jag har själv tidigare kämpat med "jag ska inte", men nu känns det enklare för mig. Bestämde mig för att jag inte vill, precis som jag inte vill hoppa bungyjump!

Jag är singel. Inga barn. Druckit mycket. Har egen tråd här. Men jag har alltid varit öppen med min problematik, att jag druckit för mycket. Men kanske inte som alkoholist. Men jag dolde aldrig något för mina vänner eller familj, dvs mor och syster.

Har man vänner som inte kan ta sådant, är det då vänner? Jag skulle inte vilja ha sådana vänner. Jag har haft relationer med stor åldersskillnad också. Alltid öppen där också. Kan folk inte ta mig för den jag är så är det oftast ingen jag vill ha nära!

Du väljer själv. Lycka till.

...blev att jag inte vill dricka längre men jag får. Visst bara fem dagar nykter ännu men känns så annorlunda mot tidigare. Har gått på fyra AA-möte sen jag åter blev nykter, samt ett möte sista stenfulla kvällen.

Mår bra idag, men jag hoppas må än bättre kommande dag osv. Jag kör en dag i taget nu. Håller mig aktiverad.

Men jag kämpar inte för att inte dricka, precis som jag inte kämpar med att inte hoppa bungyjump. Jag får göra bägge men jag vill inte. Det känns skönt. Visst kommer situationer i framtiden, men det tar jag då. Fokus på nuet.

Bara fem dagar avklarade som nykter men mår riktigt bra trots allt. Som tur är har jag jobbat upp detta under fyra år - men självklart har jag trott jag skulle hantera alkohol kontrollerat. Det är omöjligt inser man förr eller senare. Normalt hade jag varit på väg tillbaka upp nu efter ruinerna. Men kändes som jag bara tog av mig bojorna som alkoholen förde med sig. Mår bra. Och jag bekymrar mig inte lika mycket över saker längre. Men får hjälp med struktur och liknande och det behöver jag. Det kommer säkert dagar då jag snubblar mentalt men det hanterar jag då. Alkoholen har jag inget sug efter och har aldrig haft. Förr hade jag viljan att dricka. Fick inte för mig själv i nyktra perioder. Nu har jag viljan att inte dricka fastän jag får. Vilken skillnad att inse detta. Jag vill inte, och inte för att jag mår dåligt. Utan det ger mig inget. Nu tar vi nästa dag. Kram på er alla kämpar!

Varför så viktigt med prosecco egentligen? Varför vilja kunna dricka tre glas som normala? Tänk såhär. Varför kan inte jag vara utan alkohol? Varför kan inte jag leva nyktert, vakna pigg, ha ork och spara på pengarna. Eller liknande fast med dygnsfyllor. Äsch, alkoholen hade sina kul sidor men har inte det nyktra livet haft det? Kanske t o m fler?

Hade vi inte vågat hade vi krupit runt på alla fyra som när vi var små. Varför blir vi rädda som vuxna? För mobben som inte vågar ska attackera en? Sök dig till AA. Där vet alla vad det handlar om. Kan kännas lite sektliknande men det är värme och förståelse. Ta till dig det du vill. Bara sök på AA, de finns överallt. Ibland små möten, ibland stora. Vardagen klaras bättre utan alkohol. Det finns så många tragiska historier så tror man att man är i toppen så är man inte det. Värdesätt det viktiga i livet. Vissa kan ta en öl ibland. Många andra kunde det, men när det blir dagligen slutar det i katastrof oftast. En kompis skötte jobb och allt men slutade med två flaskor vodka, någon liter vin och x antal öl till det dagligen. Promille över 5. Själv hoppade jag av tåget på promillen 3.5-4 uppskattningsvis. Tre liter vin dagligen och ev öl till det, men jag är periodare. Men det börjar där du är, sen stegras det. Lycka till vad du än väljer. Men sök hjälp. Var bor du? Själv i Skåne så här vet jag lite.

Det är säkert flera gånger i livet det känns jobbigt att vara ensambarn.Lite tufft när din mamma dricker också, vilket blir vanligare, att båda har a-problem och skyddar varandra. Jag har själv ett a-beroende och har slutat dricka. Vet att vuxna barn har det jobbigt med ovissheten och döljandet av olika saker föräldrarna skäms för när man har a-problem..Bedrövad sambos råd är bra.Även om man bryter med dom, behöver man inte göra det för alltid.Min äldsta dotter pratade inte med oss på ett år, det kändes mycket sorgligt..Men gjorde ändå inte att jag sökte hjälp.Tror det handlade om att vi var 2 som drack och då borde sök hjälpt båda två.En av mina döttrar mailade min chef, som tog upp det på ett utveclingsamtal, det blev min vändning..Jag har snart varit nykter i 2 år..Tänker vara nykter resten av mitt liv..Mycket glad och tacksam att det tog slut på skam och skuld...

jag vet är egentligen mot medicin, har knappt tagit alvedon förut, så lite annorlunda är det ju allt. Men denna gången kände jag verkligen en så ångest som inte går att beskriva med ord. Jag är fortfarande i valet å kvalet om jag ska fortsätta eller inte, de flesta blir ju kvar i det...för när det kommer å du har uppföljning med din läkare så frågar han/hon hur du mår...mår bra säger man säkert då...och då kanske man fortsätter vilket jag inte vill. Så det bästa är nog att inte fortsätta utan låta tiden läka. Tack Bittebitt för din omtanke, ja det känns fördjävligt rent ut sagt att hon valde å göra så här. Men jag tror eller vad jag känner henne så kommer det inte gå så bra för henne (vilket jag inte vill) men jag känner någonstans att hon kommer att höra av sig, vilket jag vill helst men ändå inte...vet inte är så kluven så vet varken ut eller in. Men jag tror som Ullabulla skrev att hon väljer nog detta val just nu efter hur hon mår...kanske bara en spekulation.

... är en väldigt stor vinst tycker jag! Du är stark...

Kram och godnatt

Antingen serveras vin som din sambo vill och dottern kommer inte.Eller så dricker din sambo när dom har gått..Tycker att det är oerhört viktigt att respektera din dotters önskan.Hon och hennes sambo har ju problem med sambons drickande, kanske nynykter..Jag sa likadant till min svärmor när hon hade kalas, orkade inte se exet dricka..Jag sa till dåvarande svärmor att hon gärna fick bjuda på vin men att jag då valde att inte delta.Denna alkohol har verkligen anammats i alla sammanhang..Snart kan folk inte träffas överhuvudtaget utan alkohol..Stackars alla som mår dåligt av sitt eller andras drickande..

Tack för fina ord som tröst, det betyder mycket!

Hur blev det för dig utan vin?

Ni behöver inte oroa er, det blev inget vin ikväll. Vill bara berätta att det inte är så lätt att avstå.... Istället för vin i soffan blev det shopping med fem barn och restaurangbesök med sex barn. Kyparen frågade förundrad om alla barn var våra:):).

Sov gott ?

Tackar så mycket för dom svar jag fått , vet bara inte hur jag ska klara av vardagen längre utan det , och vågar inte berätta för någon

Lim .. följer din kamp o resa ., lyssna på kroppen o vila när du behöver ❤️ Har oxå gjort misstaget att fly till alkoholens värld .. levt ensam i tvåsamhet , ett annat liv väntar .. ta steget när du vill och är redo .. ? Kram Lerigen

Förvänta dig ingen snabb effekt av den medicinen. Det tar veckor innan den funkar. Och inledningsvis kan ångesten bli sju resor värre. Jag säger inte att du inte ska ta den, behöver du den så är det viktigt att du gör det. Men det är ingen quick fix. Det finns ingen quick fix ur din vånda. Det är bara att genomlida, och komma starkare ur det så småningom.

Jag missade att skriva igår och det fanns heller ingenting att rapportera. Bara sent jobb, för lite sömn och en massa Ramlösa.
Idag valde jag att ta en GT och 1,5 champagneglas prosecco. Var inte ett dugg sugen på mer utan nöjde mig där. Kändes nästan lite konstigt att dricka alls.
Den här sista tiden - och det här forumet - har fått mig att se helt annorlunda på alkohol. Jag vet att jag inte kan koppla bort alkoholspöket, jag måste vara på spänn om det ska funka. Och funkar det inte slutar jag rakt av.
I morgon har vi middag för några härliga kompisar. Då kommer jag nog dricka igen, men försöka hålla igen betydligt på mängden. Jag tänker inte tappa kontrollen och jag orkar verkligen inte vara bakis.
Nu sömn. Godnatt! Zzzzzzzzz

Läste ditt meddelande precis efter jag postat mitt, Amanda. Tack! Vi gör rätt i att strunta i disken när vi inte orkar. Jag övar på det och har behövt strunta i mkt. Eller snarare prioritera rätt. Att diska när kroppen skriker vila är ju egentligen bara helt knas. Disken bryr sig ju knappast om den får stå och glo en natt extra på diskbänken...

Vill skicka stora kramar både till miss lyckad och Amanda. Ni är så bra!! ❤

Har läst din kamp och sorg ❤ ditt kaos.
Det tar tid och du blir aldrig den samma igen. Och hon är inte så fantastisk som du sett henne sen ni skjildes åt. Det sitter i ditt huvud och det förgör dej att hon valde bort dej.
Det gör så djävla ont precis som en brännskada inombords, alla vet hur ont det gör det gör att bränna sej .
Så du har typ en brännskada en akut brännskada efter några dagar veckor läker det sakta och mer å mer.
Och blir inom ett tag läkt kanske med ett ärr. Men såret läker inifrån och ut
Du har börjat med Citolapram och kanske behöver du det.
Men med citolapram försöket man läka såret utifrån och in. I bland blir det en infektion på det sättet bildligt talat mellan inuti och utifrån typ en böld som tar evigheter att läka. Poppar upp hela livet.
Citolapram räddar liv ibland men förlänger lidande ibland.
Skulle vilja säja om man kan rida ut smärtan sorgen utan den är det bäst.
Att få känna effekt av medecinen tar några veckor tyvärr ibland mår man bättte ibland sämre. Ibland ingen skillnad. Den krisen du lever i förändras du kommer igenom efter en tid.
Sök på kris så får du veta vilka stadier man /du går igenom nu.
Du är följer de klassiska stegen som jag ser det . Du kommer att känna igen dej.
Om ett tag blir det bättre ❤?

God kväll alla där ute.

Ja miss lyckad, det är nog så att det är jag och barnen som är prio ett.

Det är så svårt att skriva ibland när det är så privata saker. Men jag vill ändå nyansera lite... när min man är nykter trivs jag bra med honom. Vi kan ha det jättefint både han och jag ensamma och hela familjen ihop eller han med barnen om jag jobbar eller så. Och det är ju DET som gör att det är så jobbigt och sorgligt att alkoholen får finnas... att den får existera och säljas lagligt. För alkoholen förstör fina familjer som klarar livets upp och nedgångar ganska bra om bara alkoholen håller sig undan.

Å jag har slitit idag med en ordentlig höststädning. Jag har möblerat om och rensat men har massor kvar. Jag känner att det är precis det jag behöver nu. Sedan kanske jag kan landa lite i mig själv och sluta må så konstigt. Igår grät jag massor på kvällen. Men efter det så mådde jag så mycket bättre. Jag behövde en urladdning. En urladdning och en ordentlig höststädning.

Igår när jag grät kände jag mig plötsligt som när jag var tonåring. Livet kändes så konstigt. Varför lever vi? Är det ett sånt här liv barnen ska ha sedan? Oroa sig, stressa osv. Precis så kände jag ofta som tonåring en period. Men så tänker jag nu att detta är första höstdeppen jag haft helt nykter på många år. Jag har haft nyktra höstar men då har jag antingen mått bra pga att jag varit kär, fått barn eller så. Men sedan när livet planat ut lite på glädjerusfronten så har höstdeppen återkommit och då har jag dövat det med alkohol. Nu när jag inte dövar mig så känner jag mig som 14 år igen. Lika skör och melankolisk. Men det är okej!! Det kommer att passera. Och man får vara förvirrad och skör och gråta. Sedan känns det bättre igen.

Sedan börjar jag undra om jag är i en ålderskris. Plötsligt inser jag att jag är 30 år. Det är inte mycket men jag har liksom trott att jag skulle stanna på 25. Men det gjorde jag inte och nu borde jag vara mogen nog att inte känna mig som 14 när jag tänker på livet. Men jag känner mig yngre och osäkrare nu än för ett par år sedan. Kanske är det en slags pånyttfödelse att faktiskt leva livet helt obedövad. Och jag kanske behöver lära mig att genomleva alla känslor. Förut räckte det med att någon var otrevlig mot mig på affären för att jag skulle kunna köpa öl att döva mig med. Men nu genomlever jag allt. Små och stora saker.

Det blev väldans djupt det här. Men det är där jag är nu i mitt nyktra liv. Jag kunde väl aldrig ana att det skulle fortsätta hända så mycket med mig trots att jag inte druckit på 8 månader. Jag kunde aldrig tro att jag var så djupt påverkad av alkoholen.... trots att jag varje år var nykter fler månader än vad jag drack. Trots det så har alkoholen verkligen påverkat och förändrat mig så djupt att jag fortfarande genomgår förändringar pga nykterheten.

Alla de som tar en vit månad..... De hinner absolut inte avgifta sig och känna hur nykterheten är på allvar. Så alla ni som (om nån alls orkar läsa detta) hållt er nyktra en vecka, en månad, kanske till och med två eller tre eller mer och undrar när det ska bli bra.... ge inte upp. Tiden ordnar mycket. Man läker och hittar sig själv bara man låter det ta tid. En månad eller några månader räcker inte tror jag. I alla fall är det så för mig... det behövs ännu mer tid helt fri från giftet för att man ska återfinna sig själv därinne. För alkoholen trycker bort en själv så att man inte ens är sig själv helt... det är i alla fall vad jag känner har hänt med mig. Nu börjar mitt rätta jag krypa fram och det är nu jag lär mig leva på riktigt. Odrogad. Det är omtumlande men ändå häftigt att få känna igen. Även om känslorna jag haft sista tiden varit tunga ibland så är de mina och de är äkta. Sån här är jag. Och det är okej.

Kramar till er ❤

Du har så rätt, kloka Bedrövadsambo? Oroa sig kan man göra när man vet att problemet verkligen är ett problem och inget annat! Kanske bör man inte ens oroa sig då utan ta itu med det istället? Kram till dig och hoppas du har en fin fredag!!❤️???

O j vad jag känner igen mig Lim!! Du gör det jättebra!!❤️?? Det här med att acceptera och vila i sina känslor...är inte så lätt men viktigt tror jag. Och ta du ett bad, själv har jag lagt mig under en filt på soffan och barnen sitter här brevid och tittar på film. Disken står kvar på diskbänken men där kan den stå till i morgon, det är inte världens undergång. Jag är trött och mör, det är fredag och jag vill vila för att jag antagligen behöver det. Precis som du behöver ditt bad?Många kramar till dig fina Lim❤️Härligt för dina barn att ha en mamma som du???