Senaste kommentarerna i forumet

Ja härda ut ja för mittt barns skull. Skönt att veta att det finns fler i samma läge iaf.

God morgon!
Sitter på McDonalds och dricker mitt kaffe. Missade min buss till jobb pga j znooza ett par gånger för mycket! Har absolut ingen diciplin här men de är ju
ingen chockerande fakta hihi ? Men härligt var de ??

Jag läser och läser och jag tar in allt vad ni skriver. Lärdom och råd ska man aldrig nochalera och vem vet just den saker någon skriver blir ett uppvaknande eller något som kan hjälpa en att fortsätta att hålla sig nykter! Som PP skriver så mår man hyfsat bra nu (fler timmar av positiva än negativa) Men de är senare jag kan bli orolig för. När allt har lagt sig och man sk börjar leva med sin nykterhet som vanligt. De är förmodligen då de blir svårare! Vardagliga problem som kan störa, prövningar /test (man kan ju inte alltid sitta hemma och gömma sig) kanske glömma hur det va eller hitta ursäkter när det är en tråkig dag och får för sig att en öl är inte så farlig. Eler hur kan jag egentligen vet om jag är en alkoholist? Jag har ju aldrig prövat att sluta så de var kanske endast denna paus jag behövde eller att drickandet blev endast en vana inte att jag är en alkolism bla bla! För de är så, jag har aldrig testat att sluta, har inte trott att jag skulle klarat det och även har jag nog inte velat heller! Så de blev 5 år av hårt destruktivt drickande och åren innan va långt ifrån alkoholfria dom heller. Så jag skulle bara lura mig själv att börja dricka igen! Jag får börja gilla någon annan dryck! För i slutändan så gillade jag smaken av öl och vin (beror ju på vilken sort) men får bara gilla läget ??

Ha en underbar dag

rädd för ensamheten, kanske till och med något du kommer att uppskatta! Och för den delen vad är det som säger att du kommer att vara ensam? Du har dina barn, du kommer att ha tid och ork att odla egna intressen, egna intressen brukar ge en egna vänner. Bemöt honom när han säger att ni kanske borde skiljas. Säg ja det har du nog rätt i, vi får ta det under allvarligt övervägande! Se hur han reagerar. Tror han, liksom min särbo, har vant sig vid att man finns kvar trots supande och respektlöst beteende. Sluta ägna tankar och energi åt honom/er och börja fundera över hur du vill att ditt liv ska va i fortsättningen! Och ensam verkar du vara nu, han är borta och spelar golf och dricker när han kommer hem! Du kommer att lära dig uppskatta ditt eget sällskap!

Jag är i samma ålder som du och började min nykterhet efter en kväll där jag gjorde bort mig. Rejält. Den ångesten släpper med tiden!
Tänk vad modiga vi är som vågar möta ångesten utan A.
Hoppas det gick/går bra ikväll. Jag känner igen mig i dina ord!

Japp, det blev alkohol i dag igen, som jag skrev igår. Vi hade middag med vänner, och jag drack betydligt mer än igår, men betydligt mindre än jag har gjort under tidigare middagar med samma vänner.
Jag kände efter på ett helt annat sätt än förut, och drack långsammare. Det kändes bra. Men jag blir samtidigt lite bekymrad över hur viktig alkoholen känns som socialt smörjmedel. Även om det här är gamla (och nära) vänner är det härligt när kvällen kan fortsätta även efter middagen, när man fyller på vinglasen och bara sitter och pratar.

Det är nog ofta så att det finns flera problem eller diagnoser med i bilden, när någon blir alkoholberoende. Vilket som är hönan eller ägget kan man aldrig veta. Jag har också kollat flaskor och burkar, men jag har slutat med det och det är en stor befrielse. Det måste vara alkoholisten själv som tar ansvar och inser vad han måste göra.

Hej. Det smärtar att läsa, det känns som att jag själv har skrivit det. Jag vet att jag borde lämna, alla tecken finns och mitt huvud säger att jag ska. Men mitt hjärta är brustet och jag tänker på hur vår dotter kommer att klara av det utan att ta på sig att hon måste rädda sin pappa. Hon är 16 år och är förmodligen fullt medveten om det här ... Kram ❤️

Tack för ditt stöd ❤️
Jag har varit rätt stöttande och veeerkligen försökt vara positiv. Men om man ger ett litet steg till ”frihet” så går det snabbt utför. Och minsta lilla vink om att fråga om jag ska ta kontakt med läkare för att hjälpa slår direkt bakut. Det värsta är att jag känner att jag måste ordna med ny lägenhet och allt praktiska i smyg för att orka lämna. Det är inte helt lätt när vi redan bor i bostadsrätt i storstad. De pengarna finns inte och jag känner ekonomisk skuld över att han inte kommer att ha råd att köpa ut mig från lägenheten.

Men det är faktiskt såhär. Den dagen det händer något, då agerar du och löser det. Det är enormt energikrävande att älta samma tankar om och om igen, speciellt när du inte kan påverka när det blir förhör etc.

Du ska bara hålla dig till en plan nu. Ta varje dag och gör det bästa av den. Vad behöver du för att må bra?

Ångesten kommer försvinna med tiden. Du kan bara jobba med dig nu. Allt du inte idag kan påverka, släng det i en svart låda sålänge. Öppna den inte förrän det är något du kan påverka.

Enkelt sagt, men det krävs hårt arbete nu bara från din sida. Så, promenader med musik. Gymma? Vad behöver göras i hemmet för bästa trivsel?

Önskar dig lycka till. Gå på AA, ingen dömer dig där. Du kommer höra historier mycket värre bara än din egen.

Hej, du satte allt på pränt. Har ni barn? Det är inte lätt att flytta när vi bor i storstad, bostadsrätt och har barn. Jag har ingen släkt här, så bara dra iväg eller kasta ut honom är inte helt enkelt ...
Tack för ditt stöd ❤️

Hej.
Skönt att få stöd och få en ”check” på det jag förstått väldigt länge. Tyvärr är det ju sant och tyvärr har jag märkt att det blir jag själv som blir medberoende och nånstans vill rädda upp. Och värst är väl att jag trott att jag kan få honom att bli en bättre människa. I själva verket är det här något jag insett att det ÄR en sjukdom ...

Jag ska försöka med det, tyvärr måste jag säga att de senaste dagarna har varit helt fruktansvärda. Sovit 2 timmar per natt och mått fruktansvärt. Vilket ledde till att jag ikväll har druckit en hel del igen... Men sitter ändå och tänkdr att jag inte ska ge upp.
En del av mig säger det iallafall, även i berusningen, vilket måste betyda något...

Imorgon kommer en av mina faddersöner och hans föräldrar på besök för första gången sen dopet för 2 år sen.. hoppas jag inte mår för dåligt för att kunna vara den jag vill vara ibför honom...

Jag känner flr första hången på länge att jag inte ger upp iallafall, jag vill ändå mitt i verusningen vara en bättre människa, och vill förändra mig..

"Just cause you got the monkey off your back doesn't mean the circus has left town "

Kan trösta dig med att du inte är ensam. Nykter sedan i måndags och mått så bra. Igår var kanon. Idag var det bra, sen helt ok och till sist bara ångest och ensamhet. Det är ju nu jag brukar klunka vin men det vill jag inte. Bara ligga i sängen, glo upp i taket och härda ut - det är min lösning nu. Om jag bara inte saboterat min dator åtminstone ???

.... kan förstå de dubbla känslorna. Ja, lukten av etanolet/giftet är äckligt äckligt...., usch. Men bra att du vaknat och gett dig själv en bra start. En dag i taget, nya vanor skapas, du blir starkare och starkare för varje stund du väljer livet. Jättebra att du skriver och också läser lite trådar!

Vill inte måla fan på dörren men var vaksam över varje steg. Jag har hållit uppe så många gånger, allt från en månad till nio, men det blir värre varje gång man drar igång igen förr eller senare om du nonchalerar minsta tanke... men lycka till!

Jag är så glad! Har fixat två kvällar utan A. En mening kom upp bara: jag vill leva mitt liv i sanning.
Våga se allt jag inte vågar se och förändra eller låta vara. Är ledsen och ändå så glad. Jag och sonen såg på film tillsammans ikväll. Min partner hade druckit whisky och blivit småsluddrig och satt och störde i början av filmen. Stanken av alkohol! Min stackars son! Alltid denna vinstank. Hjärtat brister. Partnern gick och la sig ganska snart och vi såg klart filmen. Bestämde att vi ska se uppföljaren på bio imorgon. Sorg/lycka. Jag tar natt nu.

Jag har testat att försöka enbart begränsa mitt drickande och för att se om det håller, men det är svårt, speciellt i början när man försöker sluta missbruka. Bättre att luta sig mot t.ex. Naltrexon och rivstarta med total avhållsamhet som målsättning. Skriv gärna mer och berätta hur din kamp mot a artar sig!

Till er alla som stöttat mig och varit närvarande kram på er :)

Igår tog jag beslutet att ta några öl till Sverige matchen och ja det var ett medvetet val och jag känner mig inte som en dålig person för det för jag kunde valt att vara utan. För jag vet nu att jag kan vara utan alkohol om jag verkligen vill det tror jag ialla fall. Jag ser inte mig som alkolist utan mer som en beroendepersonlighet som bedövar och flyr från negativa känslor genom alkohol och socker osv. Mitt mål nu är att samla så många vita dagar som möjligt. Så 28 -1 till mig :)

Styrkekramar!

Ja det är en bra bit dit. Försökt få tid till doktorn men dom vill bara skicka mig till sjukgymnast.

Ja tro det eller inte...
Samma firmafest som jag berättade om innan så "söp" jag bort grejer för ca tre tusen spänn.
Det låter helt otroligt men vi/jag skämtar om det med de jag känner.

Jag dricker ju naturligtvis inte, men slarvar bort grejer på fester fortfarande, ja det är sant...
Den där omtalade festen innehöll en del fysiska aktiviteter vilket krävde ombyten.
Jag hade dressat upp mig ordentligt efter duschen, men upptäckte att vi skulle äta middagen på aktivitetsfältet.
Jag bytte om till shorts eftersom jag inte ville skita ner långbyxorna, men omklädningsrummet var helt knökfullt med gubbar.
Satte mig längst bort i baren där det var lite mörkt och ensligt där bytte jag om lite diskret för det var bråttom till middagen.
Plockade ur ryggan och bytte om, byxorna var svarta, dynorna i den mörka baren likaså.
Väl hemma upptäckte jag brallorna inte hade följt med hem, och det mest tråkiga....ett kameratillbehör hade följt med ur ryggan nör jag rumsterade om dör i mörkret.
Ja jag har kontaktat stället men ingen vill kännas vid grejerna, så...de är borta...

Tråkigt men samtidigt en vetskap om att det handlar om min uppmärksamhet och inte om att jag varit påverkad eller inte.
Jag brukar inte slarva bort grejer men det är tillfället som gör det, eller synen kanske man ska skylla på numera.

Lite lajbans i det hela, jag köpte mig ett par nya svarta byxor idag på butiken för herrar med initialerna DM.
Förra gången jag handlade så var det exakt på dagen en månad efter Drottninggatankatastrofen på just Drottninggatan.
Jag hatar att köpa kläder men behövde ladda upp och då gjorde jag det ordentligt, jag handlade för sex loppor då.
Butiksbiträdet tyckte att jag måste bli medlem och jag gjorde det motvilligt men hon hade givit mig så pass bra rabatter att jag ville göra något för henne också.
Idag när jag kom till kassan så slog det mig att jag var medlem så jag sa det till hon bakom kassan.
Jaha sa hon, jag ser att du har hundra spänn i rabbatcheck här...,nej vänta två sa hon lite förvånat, du måste ha handlat ordentligt.
Jo svarade jag, det brukar bli ordentligt när jag väl beger mig in i en klädbutik vartannat var tredje år.
Men sa hon, det är hundra spänn nedsatt på byxorna, och du har två hundra i checkar....
Det blir.....en krona för kassen!
Fantastiskt bra svarade jag, sådana här business gillar jag,
Glatt struttade jag ut ur butiken till frugan som såg ut som en fögelholk, hon har aldrig sett mig med annat än ett ansträngt leende när jag har handlat kläder förut...
-Va?
-Allt jag betalde för var kassen.
-Har'u snott dom?
-Nejdå, jag hade så mycket rabattcheckar från kostyminköpet att jag fick brallorna gratis.
..och så fick jag förklara igen och sedan en gång till innan hon förstod.
-Jag kan tänka mig att gå in och handla en gång till, det var det bästa klädköp jag har gjort, sa jag.
Hon skrattar när hon vet hur jag egentligen brukar vara, sur som ättika nör det kommer till kläder.
Vet egentligen inte varför, men det ligger något som gör att jag verkligen hatar klädesval, kanske att jag alltid får byta om när jag har valt kläder själv inför någon tillställning efter att frugan rannsakat mig från topp till tå.
Lillmorsan...

Just nu ligger vi båda under varsin filt i stugan, näst sista gången innan vi bommar inför vintersäsongen.
Det är kallt och ruggigt, ute strilar ett kyligt regn bland gula barr i trädgården.
Vi är själva här ute och har skämt bort oss med enkel halvfabrikat till middag, godis och goda ostar.
Frugan dricker ett glas rött, och själv provar jag två flaskor av någon nyhet från matbutiken, som smakar skit rent utsagt.
Det är inte alltid man lyckas i sin jakt på alkoholfria alternativ, ibland går man på minor, och det ingår väl i den eviga jakten.
Jag är inte besviken, man måste våga chansa för att kunna nå lite framgång.

Jag ser fördelar med min nykterhet istället för avsaknaden av berusningen.
Det är jag som bestämmer vilken sida som är baksidan av medaljen, det ligger i mitt egna perspektiv.
När fram är bak och bak är fram.
Och det är som med byxorna, plötsligt kommer baken fram när byxorna åker ner.

God helg, nu är den halvvägs, gången eller kvar, beror lite hur man ser på det.

Berra

Början av november är länge. Vila, vila, vila, och ät mkt leverpastej och persilja!

Jo, söndagsmiddag blir det precis som varje söndag, men bara med exex och dottern. Min ex-sambo orkar inte, pga för mkt jobb helt enkelt. Han behöver vila imorgon, och det är ju sunt. Så han får fortsätta frysa, för jag orkar inte posta hans jacka.

Hej, har läst hela din tråd här Alva, och känner igen mig själv och mitt drickande så oerhört mycket! Jag dricker mig drängfull med patetiskt beteende och minnesluckor ca tre-fyra ggr per år. Det händer aldrig när jag är "nere", då dricker jag knappt alls, utan när jag är som mest uppåt i humöret, full av energi och glädje. Då vill jag liksom släppa lös, inte vara så kontrollerad och "uptight". Två glas vin ihop med det humöret på en fest och det drar iväg rätt ner i diket. Senast det hände var för ca sex veckor sedan, som tur var på "hemmafest" med bara nära väninnor, men ändå, ångesten dagen efter över att det hänt igen. Jag har haft många olika strategier, vita månader, helvitt på vardagar och något glas på helgen, men iom att jag inte slutar dricka helt så återkommer såna här händelser. Jag dricker generellt mycket mindre än de flesta, har nästan ingen alkohol alls i mitt vardagsliv. Jag tränar och lever ett sunt och städat familjeliv, jobbar ganska mycket. Träningen är f.ö. det överlägset viktigaste jag har för att undvika alkohol i vardagen, jag håller fast stenhårt vid regelbunden träning, det håller ordning på mat, sömn, humör osv.
Men så är det de här tillfällena då det bara spårar ur och blir för full, jag flörtar med andra än min man, berättar för mkt om mig själv, avslöjar sånt jag borde hålla tyst om, andras hemligheter, skickar pinsamma sms, ringer folk på natten osv. Dagen efter kan jag knappt stå ut med att vara jag, vill bara krypa ur skinnet. Jag förstår precis vad du menar med den där pirriga känslan av sug, särskilt när det gått ett par veckor utan någon alkohol. Jag vet inte om jag kan ha kvar alkohol i mitt liv utan att såna här kvällar händer. Ibland tänker jag (när det inte hänt på länge) att "äh det är väl ingen fara att bli för full ibland, varför vara så hård mot sig själv, släpp loss lite, YOLO liksom". Och det är just dom tankarna/det humöret som är så jäkla lömskt, för jag lyssnar så gärna på den där upprymda rösten och sen kör jag i diket igen och mår så jäkla dåligt av det.
Ja, hur som helst, jag är glad över att läsa om din resa, hur du bara stiger upp, borstar av dig och förfinar dina strategier. Det är så starkt och inspirerande! Att din man är med dig i detta är också så fint, tror det är viktigt att hitta ett sätt att förhålla sig till a tillsammans när man lever ihop. Då kan det bli långsiktigt hållbart. Jag gick med här första ggn efter en rejäl drängfylla, har inte varit inne så ofta, försöker att fokusera bort från a. Men jag kommer att gå in här då och då och följa din resa så länge du skriver. Du är verkligen en inspiration! Lycka till på din fortsatta resa mot ett balanserat liv på alla plan!

Det är inte så lätt att inse att man måste förändra sig. Att dessutom då ta bort något från sitt liv man tror sig behöva. Starkt gjort! Den första tiden när man slutar är inte så lätt för alla, alkoholen ställer ju till det med dopaminnivåerna i hjärnan så det är mycket ångest. Men står man emot så blir det mycket bättre efter ett tag. Jag är så glad att jag klivit av alkoholkarusellen och har nu 40+ nyktra dagar och jag kan på riktigt säga att jag mår bra nu! Här inne finns så mycket stöd, förståelse och värme, jag har varit inne här varje dag sedan jag slutade och det hjälper mig massor. Stort lycka till, du är värd att må bra!