Senaste kommentarerna i forumet

Tack för era peppande ord och att ni delar med er. Ellan, jag grät både igår kväll och nu när jag läste det du skrev. Framför allt för att jag kan föreställa mig tacksamheten som blir när man väl tar kontrollen och låter livet vara som livet är.
Ofta när jag vaknar så här tidigt så ligger jag och funderar på strategier. Lägger ner mycket tid på att fundera på hur jag ska låta bli att dricka..tyvärr behövs det ju inte så mycket tid att bestämma sig för att dricka. Igår hade vi "glömt" att låsa in alkoholen..händer lätt på söndagar när man inte är nykter. Blev "bara" två öl och en promenad. Tillräckligt för att förstöra sömnen pga toabesök men ingen ångest tack och lov.

Så nu ligger jag här och funderar på strategier. Nu finns det INGET hemma förrän till helgen och idag är jag förhindrad, tack och lov, pga av arbete att dricka. Har också köpt träningskort och ska träna för tredje gången.
Jag tror det kan vara bra, om man inte direkt kan sluta med dåliga vanor, att föra in bra vanor först..vi har cyklat och gått mycket och nu har jag börjat på gym. Jag hoppas att det ska bli lättare att stå emot alkoholen om jag blir starkare fysiskt och psykiskt. Jag hoppas att jag i veckan ska klara mig från att inte köpa hem mellanöl och komma på hur jag ska överlista alkoholrösten till helgen. Som alltid är det svårare då men jag vill så gärna vakna på lördag, söndag och måndag och känna mig stolt och fräsch..längtar efter det.
Just nu i dom förhoppningsfulla småtimmarna försöker jag peppa mig med orden "så SKÖNT det ska bli att inte dricka!" Om man säger det tillräckligt ofta kanske man kan övertyga sin hjärna om att det faktiskt, att istället för att unna sig ett glas, verkligen är skönt att slippa. Kram därute

Han hävdar att han inte är full. Varför smsar man då en massa elaka saker. Jag vet att han super. Han har supit bort 3 veckor av 4 veckors semester.

Att sluta med alkohol är ju en fantastisk livsstilsförändring. Mer eller mindre tufft såklart, en del har rejäl abstinens och känner sig mest trötta i början. Själv märkte jag de positiva effekterna nästan omg, eller rättare sagt det var sååååå skönt att slippa alla negativa konsekvenser bl a oro och ångest.
Att försöka äta bra, sova, men också hitta en vettig och kul motionsform tror jag är jätteviktigt. Våra kroppar och hjärnor är gjorda för att röra på sig, helst ett par timmar om dagen. Sköna höstpromenader i fräsch höstluft, kanske t o m lite lätt jogging?

Ja, tänkte också tanken att; tänk om man likt en björn skulle kunna lägga sig i ide i några månader och vakna upp och känna sig utsövd och hel.

Den resa du ger dig in på kommer att lära dig mycket om dig själv och om livet. Du har valt livet och livet utan alkohol är en spännande resa. Den förljugna alkoholromantiska bilden är, tycker jag numer, bara tragisk och patetisk. Jag gick på den själv i många år. MEN varför i hela friden ska man inte kunna umgås utan alkohol?

Ta en dag i taget, du blir starkare och starkare och bygger upp dig själv steg för steg!

Välkommen!Du känner säkert till att det finns olika vägar att gå. Företagshälsovården, vårdcentralen, beroendecentrum, aa,.Själv funderade jag i flera år hur jag skulle få hjälp.Ville ju inte skämma ut mig. En dag på mitt utvecklingssamtal med min nya chef, visade hon ett mail för mig, som min dotter skickat.Det handlade om mig och min sambos alkoholmissbruk. Det kändes verkligen som om någon dragit ner byxorna på mig.Men min nya chef som också jobbat som missbrukshandläggare var otroligt vänlig och förstående.Det har gått väldigt bra för mig.Nykter sedan 1 år och 10 månader. Det kunde jag aldrig tro för 2 år sedan.Att sluta dricka var 1000 gånger lättare än att försöka minska.Det känns som om du är på det klara med att du vill ha en förändring.Ha strategier för nykterheten.Planera aktiviteter som inte innefattar alkohol.Sätt upp ett datum och sedan 1 dag eller 1 stund i taget.Snart har du flera dagar vecor osv.Du verkar ha insikt och vilja.Kram..

... satt också för mig långt inne. Man kan ju undra varför. Ska klara själv! Hmmm, varför då kan man ju fundera på. Vi som har mer eller mindre drabbats av denna sjukdom (som den klassificeras som), varför ska det vara svårt att söka hjälp? Är det bättre att köra ner sig själv och sin familj i fördärvet? o s v. Hur som helst så kan du säkert känna igen dig i många som säger: Jag gav upp! Jag insåg att jag behöver hjälp! Jag tog hjälp, vilket var det bästa jag gett mig!

Du har tagit ett viktigt steg genom att också börja skriva här. Detta forum är en fantastisk hjälp med många som gått före och delar med sig av erfarenheter utan att döma.

Ja, giftet/alkoholen som verkar ha nästlat sig in i din hjärna vill inget annat än att förgöra dig. Den ger dig tillfällig lindring, men kräver alltmer. Och slutet på den resan är tydligen inte vacker.

Du är inte ensam med detta problem. Det finns inget skamfyllt i att be om hjälp. Så vad kan du ta för första steg i detta som du ännu inte tagit?

//M

Skönt att din huvudvärk är borta och du bra nykter kväll!

Jag läser och läser här sedan många år (det hjälper mig mycket) men har svårt att omsätta det i praktiken. Har målat in mig i ett hörn för det känns så svårt att be om hjälp. Jag är så stark och duktig, "inte ska jag skämma ut mig genom att berätta för någon att jag har alkoholproblem". Lös det själv säger hjärnan! Javisst ska bara ta en drink först nickar hela kroppen.

Det känns som jag är kidnappad av en otäck opålitlig typ som bara vill skada mig. Ibland får jag chansen att fly då tar jag den men kommer bara några meter innan jag får ångest och vänder åter till min plågande för det är konstigt nog det tryggaste jag har i en otrygg värld. Sorry alla metaforer men det är svårt att beskriva hur jag känner och har det annars.

Grattis till en nykter måndag! Hurra för dig!

En bra dag! Ingen huvudvärk, men har känt mig trött.
AW efter jobbet, och jag drack alkoholfritt vin och körde hem. Kändes inte som någon uppoffring. Hurra!

Känner samma! Har en härlig resa inbokad i vinter och har glömt hur man har semester utan att vara smålullig på planet. Och vid poolen. Och vid lunchen. Och i poolbaren. Och happy hour. Och en drink på balkongen. Och dricka till maten. Osv.
Men tänk om man får ut MER av semestern när man är nykter? Kanske kan man njuta bättre av allt? Orka mer?

Har också ett bra jobb och "klarar av"'allt - men tydligen inte alkohol. Kan inte sluta när jag väl har börjat, och hittar alltid anledning att fira eller trösta med vin, med baksmälla, ångest och tankar på bättring - tills jag några timmar senare är där igen.

Så bra att du skriver. Jag är bara inne på dag 10 som nykter, men det hjälper massor att läsa och skriva här.

Det finns en hel del orsaker till att jag drack, att jag kände att jag behövde bedöva bort mina egna tankar med jämna mellanrum. Jag har provat att träffa psykologer tidigare men aldrig hittat någon som jag klickat riktigt med. Men det är bara att försöka igen. Jag ska ta tag i min träning snart, många här inne har sagt att träna hårt hjälper till att få må bra kickar. Jag är bara så himla trött, men jag ska tag i det så fort jag får tillbaka lite energi. Hur går det för dig Tombor?

En bra början är att läsa trådar här!
Finns mycket att ta till sig.

vad jag känner igen mig. I det förgångna har det faktiskt hänt att just pin-koden o kortbetalningen, gjort att jag avslutat period... Klarade inte slå in koden så jag fick vara utan A.

Visst är det en skön känsla att kunna dricka kaffe med en hand, likaså att kunna skriva sin namnteckning eller trycka på rätt knappar vid kortbetalningen. Bra jobbat, nu gäller det att fortsätta. Ge dig inte!

Så bra utav dig!!!! Nu gäller det att du står på dig och fortsätter på den inslgna rätta vägen, du kan alltid gå på AA-möten för att få extra stöttning.Tyvärr är det nog så att den svåraste tiden ligger framför dig och det blir att behälla nykterheten. Det går, även om det blir kämpigt. Ha det så länge.

Placebo eller inte, jag har mått bättre sedan jag tagit Chi San. Nu undrar jag om det är riskfyllt för en tidigare alkoholmissbrukare pga det lilla innehållet etanol. Det är min fråga.

Nu har det gått tre veckor sen ex-sambon flyttade och den nygamla vardagen har börjat sätta sig. Det påstås ju att det tar tre veckor att etablera en vana, och så är det nog. Sen några dagar tillbaka har jag blockerat honom på FB och messenger, och sen dess har jag bara fått två sms. Jag känner inget behov av att ha kontakt med honom, vi är slutpratade. Jag vill inte träffa honom, och jag vill inte att min dotter träffar honom. Sen jag raderade honom ur hennes kontaktbok har jag inte hört ett ord om honom från dottern. Min kloka dotter har så rätt: "Vi klarar oss". Jag är samtidigt så glad och tacksam att jag genom detta forumet har fått hela den här halvårslånga resan på pränt. Jag vet av erfarenhet att jag hade glömt och förträngt rätt snabbt annars. Det gör man med allt jobbigt. Jag är också tacksam över allt stöd och pepp och konkreta råd jag fått av er. Ni är bäst ❤️

Ja, ångesten e väck (för d mesta).
Kan hålla i en kaffekopp..magiskt.
Sömnen e inte bra än, vågar inte lägga mig före 01:00-tiden

Huvudsaken är att vi lär oss något av dem, så vi inte gör om dem ? Kämpa! Du klarar det ?????

Plötsligt har man behov av att skriva igen. Men en allt-går-bra-hälsning då och då är alltid nice ? Då slipper vi bli oroliga för dig!

Men så skönt för er att ni äntligen får möjlighet att hjälpa honom. Och att han fått viktig hjälp. Vilken vanmakt att som förälder se sina barn i det skicket. Styrkekram ❤️

Visst är det skönt att slippa abstinens, lukta apa trots att man är nyduschad, ångest och apati?

Har din nattsömn blivit bättre?
Det har nämligen min, anmärkningsvärt!

Jag går in på 13 dagar i morgon. ?

Tack Pepa. ?
Jag har, kors i taket, varit nykter i nästan två veckor.
Jag använder mig själv som ett varnande exempel på hur jävla fort det kan gå ut för.

Jag har ju fått en psykolog som jag träffar för mina andra problem i livet. Efter en extremt tung separation för snart fem månader sen så har jag fortfarande inte kontroll. Alkoholen har jag använt till att försöka döva ångest, träffa nya tjejer, sociala sammanhang men jag kan inte undkomma det faktum att det bara kommer tillbaka ångest med en hårdare spark i baken än vad jag kan hantera. Antabus är kanske lite hård väg att gå men det gör ju att jag inte kan dricka och om det får gå en viss tid så kanske man kan komma till ro igen. Jag har berättat för alla jag finner viktiga om vad som är på gång och att jag ska ta antabus som ett skydd för mig själv så inga dumheter händer när jag blir ledsen. Förhoppningsvis tids nog så kanske man finner lycka och harmoni i det nyktra livet som stärker känslan av att man inte vill festa längre. Jag vet inte hur det blir men jag tror ju inte det blir sämre i alla fall. Men det är skönt med ett forum i alla fall där man kan känna igen sig i mycket trådar. Önskar bara att man kan spola fram tiden och vara ett aktivt stöd och berätta för människor att det kommer att gå bra. Ska försöka uppdatera denna tråd så gott det går. Kramar till er