Senaste kommentarerna i forumet

Jag kände precis som du, jag ville inte sluta dricka vin men jag visste att jag måste sluta. Det finns ett liv där bakom den tunga alkoholgardinen. Det finns andra saker man kan göra för att känna lugn utan att betala den höga priset som alkohol tvingar oss att göra. Ta hand om dig!

Jag har vid flera tillfällen slängt halvfulla tetrapak i papperskorgar på morgonen på väg till jobbet. Crazy... funkar ju inte direkt. Nu kämpar vi! En dag i taget ?

Jag känner mycket mer stabil nu är när jag startade tråden så jag behöver nog ingen läkarhjälp längre, men däremot skulle jag behöva en kurator eller psykolog. Jag pratar mycket med min man och läser och skriver i detta forumet mycket, men jag har tänkt själv att jag nog behöver en psykolog att prata med så jag kan bygga upp min nykterhet på flera sätt. Jag har inga som helst planer eller sug på att dricka nu i alla fall och tanken på att jag aldrig mer kommer dricka är inte alls lika skrämmande längre.

Förstår dig så väl. Hur länge har du drukit så, hur mycket blir det på en vecka?

Att du har nytta av det jag skriver, liksom meningen! :)

Låter som soc är riktigt bra, ja han behöver nog höra ett och annat av dem och frågan är vem de gynnar att de inte startar en utredning...

Att pendla mellan stark o svag är fullständigt naturligt för det är inte en naturlig situation du befinner dig i, att känna sig svag är inte detsamma som att vara det och skulle man vara svag, ja varför inte, efter allt man gått igenom. Det kan vara en styrka att också våga känna sig svag och maktlös, just maktlösheten kan få mig att känna mig svag.

Farmodern, ja tänk dig att det var din son det gällde, har man inte insikten och tror på allt ens son säger så är det lätt att reagera som hon men ge inte upp! Efter 6-7 år då jag försökt förklara situationen för mina svärföräldrar så ringde min svärfar och bad om ursäkt och han har så dåligt samvete för att de valde att tro på sin son och inte på mig. Så bra relation som vi har idag har vi nog aldrig haft och han stöttar vad han kan, bara att känna det och veta att denna man som aldrig ber om ursäkt, faktiskt gjorde det, det är stort. Nu kommer inte alla lika långt, det är ju lättare att förneka... men allvarligt så trodde jag aldrig att detta skulle ske, så länge det finns liv finns det hopp. Så stå på dig, var ärlig, skydda inte och när din son sedan blir äldre och kanske berättar själv... Du kan inte förändra henne heller och försök att glädjas åt att du ändå har henne som trygghet för sonen och att du kan få lite avlastning.

Inte konstigt att du känner dig ensam, utan familj som kan stötta, kan du hitta en "ny"familj, det finns många ensamma pensionärer som kanske vill rycka in som extramormor, en stora/lilla/syster/bror någonstans som också behöver ny trygghet, behovet är större än vad man kan tro.

Kram

Kan du förhindra att han skadar sig själv eller dricker till han blir medvetslös eller i värsta fall dör? Kan du vara med en vuxen människa 24 timmar om dygnet och övervaka densamma hela tiden? Vad händer om du behöver gå på toa och han bestämmer sig för att hoppa från 12 våningen eller liknande?

Hur ont det än gör så kan du inte göra honom nykter eller övervaka honom, han har ansvar för sitt egna liv och det är han som måste ta tag i sitt missbruk, du kan inte göra det åt honom! På sikt för du en orättvis kamp, en kamp för att rädda honom kommer i värsta fall att sluta med att du förlorar dig själv, är det värt det? Är det värt att ni båda går under för han kommer inte att förändra sig om du så plockar ner månen till honom, när han sin botten så kanske han kan hitta en motivation, kanske, kanske, kanske...

Det fungerar dåligt att hjälpa en missbrukare så som man skulle gjort med någon annan som står en nära, för en missbrukare fungerar inte som andra. Säg att du har en vän som brutit benet, du hjälper hen att handla, bjuder kanske på middag osv. hen är tacksam. Så snart personen är frisk så blir du förhoppningsvis bjuden på middag, eller bio eller...en annan gång är det kanske du som behöver hjälp av din vän. Säg sedan att din missbruksvän bryter benet, du gör samma sak men det kommer att ställas större och större krav på dig och det tar inte slut när benet är läkt, för sen är det smärtan och det tar tid och...

Försök att släppa taget, försök att satsa på dig själv, sök hjälp, det finns en ljusning bortom mörkret!

Jag ska träffa någon på onsdag o prata kl 14.00 känns långt till dess...

...du behöver stöd. Att leva nära någon med en allvarlig och potentiellt dödlig sjukdom, som alkoholism, gör att man tär på sina egna krafter. Det är vanligt att anhöriga drabbas av depression, utmattningstillstånd, PTSD. Det är viktigt att du får stöd och hjälp för att du ska kunna må bra, oavsett orsak till att du mår som du gör kan du få stöd av din vårdcentral, eller remiss för tex. KBT. Ta emot den hjälpen!

Försök att hitta ett eget liv, gå en kurs, träffa vänner eller vad som får dig att må bra, ta det i små steg om det känns övermäktigt. Prata med dem som står dig nära, bara denna ventil kan lätta på din börda. Att träna är bra men försiktigt om du känner dig så trött som du beskriver, en kort promenad kan i så fall räcka. Testa mindfulness eller Yoga eller ngt annat som får dig att släppa tankarna på honom, om så än bara för några minuter, pussel, måla mm kan ha samma effekt.

Det finns ingen patentlösning men det är viktigt att du börjar sätta dig själv först!

Grattis Skogsfrun!!!❤️ Fortsätt på din resa mot ett nyktert liv.
Kram
Ellan

Hej Sannah!
Hur har du det?
Saknar dina insiktsfulla inlägg.❤️
Kram
Ellan

Du är inte ensam och om du fortsätter träffa honom kan du råka illa ut, utifrån det du beskriver så är han manipulativ, samma beteende som psykopater har för att få det de vill, utan egentliga känslor för andra. Du skriver ett flertal gånger att du älskar honom, jag förstår att du älskar då han är fin men om du ska älska honom får du hela paketet, älskar du honom då med? Läs om normaliseringsprocessen eller se polisens film https://www.youtube.com/watch?v=Y9L9h6bm7nI

Vad tycker du en bra och trygg relation ska innehålla, vad av detta får du av honom? Stöttade han dig när du behövde?

Du stöttade honom när han behövde, tex. när hans mamma blev sjuk, det är något fint och som du säkert också skulle gjort för en nära vän eller släkting. Det är fint att kunna stötta men problemet när man stöttar en missbrukare är att de inte fungerar som de flesta andra människor vi träffat. De utnyttjar, de slukar dig på ett sätt som ingen annan gjort, det kan ibland göra att man känner sig viktig och behövd. Att stötta ger honom sjukdomsvinst, han tror o tycker han kan behandla dig som han vill, du kommer ändå att finnas där, han degraderar dig som person, du är värd så mycket bättre!

Sök samtalsstöd, socialtjänsten brukar erbjuda stöd till anhöriga annars kan du ansöka om att få tex. en anhörigvecka, du har också andra organisationer som ger stöd till anhöriga tex. aa´s Al-Anon, du kan också få samtalsstöd med terapeut eller psykolog. Det du varit med om är stora och allvarliga saker som kan ge men under lång tid.

Mitt egna lilla tips är att aldrig säga ja till något med en gång, om han frågar, be om betänketid, det gör att du i lugn o ro alltid kan tänka igenom alternativen, är han sitt charmiga jag kan det vara lätt att svara ja när man egentligen skulle sagt nej.

Om du har tid och ork kan du titta in på min blogg http://spillran-av-mitt-forna-jag.webnode.se/ om du läser i början så har jag skrivit mycket om psykisk misshandel, normaliseringsprincipen, hur nerbruten man blir osv.

Försök att inte kontakta honom, försök att inte låta honom manipulera dig, försök att hitta andra saker att göra när du vill ringa honom.

Mycket styrka!!!

Att hjälpa andra är ju oxå att hjälpa sig själv!❤️ Exakt så känner jag. Och alla vi som varit fast i skiten vet precis hur det är. Vi kan verkligen förstå varandra på ett sätt som inte går att förklara. Ensam är inte stark i detta.
Stor kram
Ellan

Förstår att du skäms att ringa vårdcentralen men det är många som dricker för mycket, till och med läkare. De dömer dig utan tvärtom kommer du få uppmuntrande ord. Mig hjälpte det! Tror att du utöver läkarkontakt behöver prata med kurator/psykolog. Det hjälper! Du är värd det!!

Hej och välkommen hit!
Klokt att du reflekterar rejält över ditt drickande. Visst vore det enkelt att bara bestämma sig för att sluta dricka alkohol och så var saken klar. Men det är en process vi alla går igenom och det tar olika lång tid innan insikten kommer. Vi försöker på alla vis att "lära" oss att hantera alkoholen och ångesten är vidrig när vi faller tillbaka i gamla mönster. Jag känner igen mig i det du skriver om att du känner dig blyg. Jag är normalt en ganska social person som hyfsat enkelt kan konversera och mingla med kända och okända människor. Men när jag var aktiv i mitt missbruk var jag livrädd för allt och alla. Oron var konstant och jag var blyg och skygg för människor. När vi är aktiva i missbruket lever vi under konstant stress. Att förändra en sak, att bryta med alkoholen, för med sig enorma sidovinster. Först när vi är nyktra kan vi börja hantera andra delar av livet och göra val som är sunda för oss själva. Jag är 42 år, mamma och fru men jag är oxå alkoholist. Det var en tung insikt att det gick så långt men det är oxå en frihet. Låter jag bli alkoholen är livet helt ok. Upp och ner som livet är men ångesten är borta. Och det är jag så innerligt tacksam för.
Om du känner att du är på väg längre ned i skiten så samla mod och kraft och gör något. Något kan vara att läsa och skriva här men det kan oxå vara att berätta för någon om dina tankar. Det finns hjälp att få.
Ta hand om dig!
Kram
Ellan

Det var jättebra att du skrev! Det låter som om både du och din man har tappat kontrollen över alkoholen. Det är lätt hänt! Din man får ta ansvar för sitt liv och du för ditt! Du har redan tagit ett stort steg när du skrev hit. Ta den hjälp som finns om du känner att du inte mäktar med att minska/ sluta med slkohol på egen hand! Lycka till!

Jag fick en riktig tankeställare idag när jag ställde mig på vågen! Har aldrig vägt så mycket. Gått upp 6-7 kg senaste månaderna och ölen har säkert sin inverkan på det! Försöker träna och äta klokt men det hjälper inte. Puh! Alkoholintaget måste minskas av flera skäl!

Tack ? jag tror också att det är bra att kunna gå tillbaka och läsa om hur det verkligen är och har varit vid dom många tillfällen man får för sig att det inte är så illa som det är..och det händer ju allt för ofta.
Idag när jag som en vanlig måndag var trött och trögtänkt och lite illamående så kom jag till en annan insikt som jag fått härifrån. Jag har ganska länge känt mig ovanligt blyg, haft ovanligt dålig självkänsla. Känt mig osäker i möten med så många människor som jag inte kan minnas att jag gjorde för några år sedan. Jag har väl mest tänkt att det blivit så efter en sjukskrivning som var ovanligt jobbig men insåg nog idag att det faktiskt har med alkoholen att göra. Om man aldrig låter sin hjärna vara fri en längre tid så påverkar det väl rimligtvis ens sociala förmåga. Märker det även när jag skriver att jag inte med samma lätthet kan formulera mig som jag en gång kunnat. Är bara 47 år och håller antagligen på att bli "alkoholdum" om jag inte skärper mig...brrrr

För goda råd och stöd. Jag gick till viss del faktiskt gick igenom konversationen, när jag gjorde mej i ordning, innan jag gick till middagsbjudningen på kvällen. Tänkte att de säkert hade nån folköl hemma. Jag velar nog ofta (innerst inne) om jag ska dricka lite, eller ingen alkohol alls. När de inte hade nån folköl och erbjöd en starköl istället, så tog reptilhjärnan snabbt över. Jag kunde ju bett om vatten eller nåt annat men den tanken försvann tyvärr snabbt.
Nu ska jag göra ett nytt, ärligt försök att inte dricka alls, på minst en månad. I det långa loppet vet jag inte, men jag tror det är bra att avgifta kroppen helt och hållet från alkohol en längre period. Jag vill och jag ska klara det. Då måste jag vara mer bestämd och använda alla strategier jag kan uppbringa. Att ha färdiga svar är en bra strategi, det ska jag ta fasta på i fortsättningen.
"Jag vill och jag ska klara det".. är ett mantra jag också ska använda.
Ha en fin fortsatt vecka alla kämpar! ??

Riktigt bra gjort att ta det alkoholfria spåret trots planering för något annat också. Vad gjorde du med kryptoniten du skaffat in till festen?
Träningsmindfulness är bra.

Träning var det ja....jag som inte ens gillar träning speciellt mycket. Men jag få väl försöka ge det en chans. Ska jag ha en ärlig chans att hålla mig nykter så måste jag ju hitta en annan ventil än vin... jag lovar att berätta om jag hittar fler sätt, det enda jag har just nu är att bada badkar men där kan jag ju inte ligga hela dagarna....???

Vilket stort steg du har tagit - och dessutom pratat med arbetsgivaren. Och fått bra respons. Ja precis som du skriver känner jag: "det får räcka nu". Tror också att borttagandet av alkoholen är den ändå öppningen för att kunna gå vidare och få ordning på andra problem i livet. Kämpa på!!

Bra jobbat!! Jag ligger också på 2 veckor ganska precis inser jag - sedan mitt sista race. Håll i nykterheten, och sparka ut förkylningen! Kämpa på!

Har inte lyckats så här bra på flera år.
Bara förkylningen ger sig, så jag kan känna nykterhetens välmående.

Ha de gott alla! ?

Han gick förbi mig utan att se mig. Eller han låtsades som att han inte såg mig. Det smärtar just nu.
Jag vill bara gråta ... Men jag kan inte.

Ska försöka tack...