Senaste kommentarerna i forumet

Se koppen som en symbol för alkohol.
Om du då slänger koppen, har du kommit en bit..

Tack för dina fina ord. Du är verkligen så bra på att stötta och peppa andra.

Jag pendlar mellan att känna mig stark och svag.
Är tacksam över att jag tagit mig å ungarna ur den där fruktansvärda miljön och på nått vis har jag nog börjat hitta tillbaka till mitt glada starka jag, från att ha varit en liten blöt fläck (av tårar och sorg). Men ibland kommer ångesten över att jag gjort rätt och kan ibland översköjas av en enorm ledsenhet när jag ser fina pappor med sina barn på Ica, eller mormödrar i lekparken. Äldsta sonen har bra kontakt med sin pappa och håller kontakten med min mamma, fast hon brutit med mig.
Men lilla sonen har varken mormor eller morfar (död) i sitt liv och en pappa som inte kan vara ensam med honon. Jag har inga syskon heller så det känns så tomt.
Har börjat tänka på hur vi gör i jul. Tänkte erbjuda farmor/pappa hela julhelhen mot att jag får en-två veckor nästa år. Då kanske vi kan åka iväg nånstans, borde ha pengar då och på resa blir det inte så uppenbart att man saknar familj.

Möte på soc. Nästa vecka, för att de vill tydliggöra för pappa att de inte startade utrefning för att de bedömmer att jag skyddar sonen från pappas missbruk. Skönt! Och de skulle avvakta till måndag med att ringa pappan så jag kude lämna till farmor i fredags utan att nån var arg.

Jag har försökt prata med farmor men hon vill inte. Hon vill liksom inte veta att det är ett problem, hon vill tro på sin sons lögner. Tror det är enklare för henna att dra slutsatsen att jag är problemet, som inbillar mig eller överdriver. Hon talade inte med mig på 10 månader. Nu fick jag kontakt till slut, när jag föreslog att jag skulle skjutsa sonen till henne varannan helg och att vi endast talar om sonen, inte om det som händer med hans pappa, eller som hon uttryckte det "vad håller ni på med du och X" vilket jag uppfattar som att hon ser detta som nån slags tjafs mellan mig och hennes son, inte att han missbrukar och att jag skyddar sonen.
Men jag betraktar henne som sjuk i medberoende och lika lite som jag kan få honom att inse sitt missbruk så kan jag få henne att se sitt medberoende. Det blev uppenbart för henne förra sommaren, men nu tror hon att han har tagit kontroll över sitt drickande, eftersom han sagt det. Det är tydligt att han är extremt noga med att visa sig nykter och städad när han träffar henne, trots att han kommit och luktat sprit när han ska träffa sonen i mitt sällskap.
Tydligen viktigare att hålla fasaden upp för henna än att vara nykter vid umgänge. Störande!

Fantastiskt att vakna fräsch. Minns dom svarta tankarna man har under abstinensen, fy. Ibland vågade ja inte gå ut på balkongen, av rädsla för att hoppa..
Sjukt men sant. Alkoholen måsta vara det djävligaste gift som finns. O ändå kan man köpa det helt lagligt i Konsum kl.7 en söndag morgon
.

Jag tror inte heller på vit vecka. Du har så rätt, då skulle jag dricka vin igen dag 8, jag klarade det ju, så då har jag inga problem. Vet egentligen att jag inte kan dricka alls och absolut inte ur en kaffekopp i köket. Använder alltid samma kopp, en stor tjock svart porslinskopp. Borde nog slänga den koppen...

Jag bara lurar mig själv hela tiden. Kan enkelt hålla vita dagar, dricker massa kryddigt te och kaffe de kvällarna. Men kroppen är spänd, hjärna på helspänn. Sover gott och så, livet känns inte tråkigt eller ensamt. Men efter några dagar behöver jag alkohol för att totalt få slappna av. Bli som en urvriden disktrasa och bara sjunka ner i soffan. Jag är aldrig ensam hemma, alltid fullt liv med barnen, deras kompisar, min fina man, grannar, husdjur. Alltid behövs jag till någonting någonstans. När jag drukit vin slipper jag stressen, bli bara den där disktrasan som slötittar på något härligt skit-tv-program. Kan tom skippa att städa köket efter middagen. Och nej, jag gör inte alls allt hemma, vilket jag kan inbilla mig ibland ?. För barnen hjälper till massvis. De till och med tar bilen till mataffären när jag ber dem, en har körkort. Sedan blir jag kvar hemma med min vin-kaffekopp. Usch...

..o jag har gått o blivit förkyld. Minns inte när jag var det sist. Kanske alkoholen skrämt skiten ur förkylnings-virusarna ?
o nu vågar dom sig fram (fast en förkylning känns ju ganska bagatellartad i sammanhanget..). Ska ta en kopp te nu.

A-djävulen har faktiskt knipit käft några dagar nu.
Ha det!
?

...skriver du själv. Det är nog lösningen. Viktigt att planera dagen/kvällen på morgonen, o sen följa planeringen. Tänk inte mer än 24 timmar i sänder. En "vit vecka" planering är ingen bra tanke. För vad händer efter denna vecka? Jo då kommer ett jättestort sug, och vii tycker det är ok att belöna sig med alkohol.
Välkommen hit o lycka till! ?

Jag började med att missbruka A.
Drack mig aldrig full på starkare grejer.
Sen började jag dricka för att handskas med livet, vardagen och krav.
Konsumtionen ökade.
Jag blev full på kvällarna i min ensamhet.
För att "fungera" (yeah right) på förmiddagen så botade jag bakfylla och ångest med A.
Nu pratar vi starka grejer. Hade jag sprit så drack jag det, inga problem.
Jag var plötsligt full dygnet runt.
Det är givetvis inte hållbart utan att kropp och sinne går sönder.

Den här processen gick fort för mig.
Alkolism är progressivt så försök att sluta innan det faktiskt går åt helvete, ok?

Skickar en kram i tanken. ?

Har läst hela din tråd. Stora styrkekramar. Tur att hästen och stallet finns. Tur att bilen fastnade i stubben, en slump som gav insikt. Men att din sambo drar hem alkohol, dåligt och svårt att hantera.

Antabus får faktiskt A-djävulen att hålla käften.
Det blir inga förhandlingar när det inte finns något att förhandla om.

Tack för ditt fina inlägg, jag har startat en egen tråd. Är så rädd för hur det kan gå om jag inte lyckas bryta ovanan. Läser vidare här hos Emma också. Vi är för många som botar stress med vin. Stress är ju livsfarligt.

Du kan klara det!
Så skönt att vännerna tog det med ro (varför inte egentligen) och att din fru stöttar, det är ju guld värt .

Spara denna tråden och läs om du skulle bli sugen igen. Minns hur kasst du mår när du druckit och hur skönt det är att vakna nykter!!

Jag var på fest igår och några hade frågor kring varför jag lagt av men när jag berättade att jag inte bara klarar ett glas var det enkelt för dem att hålla med och tyckte jag var stark som lät bli. Jag o min man gick hen tidigare än de andra eftersom vi hade vår 5åring med men en av gästerna kramade mig och så "denna festen gör vi om när du klarat 100 dagar" Känns så bra och jag tänker att du kommer också att kunna ta dig vidare nykter.

Du har mycket stöd här med så kämpa på !

Den frågan fick jag nyligen och jag blev svaret skyldig. Det beror ju i mångt och mycket på hur man definierar religion, om man ser det som att religion ger hopp om en fortsättning när det liv vi lever nu tar slut, en gemenskap och trygghet i de ritualer som är förknippade med de flesta religioner; då är ateismen inte någon religion. Å andra sidan, om man ser det som en tro på något som omöjligt kan bevisas så är den naturligtvis det.

Omöjligheten ligger i att man inte säkert kan bevisa att något inte existerar. Jag kan till exempel med säkerhet säga att det inte står en älg här bredvid mig just nu men jag kan inte påstå att det inte står en älg utanför huset; det kräver att jag är där och om jag är där så kan jag då inte heller säga att det inte står en älg på andra sidan huset. För att veta med säkerhet att Gud inte existerar måste man vara överallt i alla universum samtidigt. Så ja: ateism är kanske inte en religion i dess basala mening men det är en tro på något som aldrig kan bevisas och därför i allt väsentligt jämförbar med en religion.

Personligen skulle jag nog föredra att Gud, eller åtminstone himmel och helvete, inte existerar. Som världen ser ut nu så tror jag inte många människor skulle få resa uppåt. Eller som någon uttryckte det:

The fact that there's a highway to hell
but only a stairway to heaven
says a lot about anticipated traffic numbers.

Ha en skön söndag allihop!

Godmorgon alla kämpar.
Sovit hyfsat i natt , vaknar dock av o till genomsvettig, sådär så att jag måste vända på kudden o täcket !
Magen känns lugnare.
Jag o min fru var borta på middag igår kväll, så nära hemmet så att det inte gick att skylla på bilkörning...............så när det var dags för servering o frågan om jag ville ha GT, öl eller bubbel så bad jag bara om vatten ........o det hade de, eller Cola ,kanske en fanta ........helt självklart o inga frågor. Det var så skönt o vi hade jättetrevligt .
Så jag är pigg o nykter en söndags morgon för första gången på över två år !

Förra gången jag la av så gick det ju så bra i början..........det skrämmer mig lite..........förutom att de fysiska besvären är värre nu så har jag precis som då inget sug efter alkoholen.
Jag hoppas att jag talat med min fru gör att det håller..........hennes support känns ovärderligt.
Men hursomhelst helst så känner jag ingen som helst tvekan ...........jag kan inte, ska inte dricka alkohol.
Jag är en nykter alkoholist........och det har jag valt själv .

Att läsa i forumet varje morgon har börjat bli som en rutin , jag läser alla nya inlägg , går tillbaka o läser gamla trådar.
Alla ni blir som vänner, kan under dagen fundera på hur det går för er , jag tänker på er med era nics som en vän.
Så tack för att ni delar o stöttar, ni alla är fantastiska o hjälper mig stålande.

Dregen

Tack alicealice
Jag behöver verkligen stöd ska ringa vårdcentralen på måndag o fråga efter om gruppen för anhöriga
Tack för att du finns

Äntligen
Ja nu är det klart han har samlat alla för att införmera de att vi är officiellt separerat jag tycker synd om släkten som kom så långt bara för att för höra detta de trodde verkligen att han skulle erkänna sitt problem o be om hjälp men det blev inte så
På min del det känns tungt i hjärtat jag hoppade verkligen att han skulle erkänna missbruk o be om hjälp med han valde att lämna oss i stället o alkoholen o spelande vann över oss ????

..Ja Jojo, första 2-3 dagarna kände jag av biverkningar, kände mig bakis igen, huvudvärk, dålig mage mm Men det har gått över nu. Tycker Antabus funkar bra nu, har inga tankar på alkohol, vet ju att jag inte kan dricka med medicinen i kroppen. Kan rekommendera.
Ha de gott!! ?

12 dagar! Så galet bra! Känns det annourlunda när man tar antabus? Känner du av några biverkningar?

Mycket bra jobbat...Jag läste i pi314s tråd något som fastnat hos mig.Det kvittar om det går massor med år, så försvinner aldrig beroendet.Har även läst forskning om ämnet att det blir spår i hjärnan som minns vad man är beroende av.Det går ju heller inte att tro att man kan ta lite droger efter många års uppehåll. Alltså ligger beroendet och lurar i hjärnan för att vid rätt tillfälle slå till igen och man sitter fast i träsket .Kram.

.. efter en hemsk dag med massivis konflikter... Så tänker jag att jag kör en liten "tacksamhetslista".
Jag är så oerhört tacksam för min dotter som alltid står vid min sida! Alltid ❤
Jag är så tacksam över min son som är en sån bra och god människa och som alltid vill alla väl! Han är beundransvärd ❤
Jag är så tacksam över att jag och min pappa, efter alla dessa år, har fått en så bra kontakt!
Jag är så tacksam att jag har mitt jobb!
Jag är så tacksam att jag har mina hästar! Det ger mig så otroligt mycket att bara vara med dom, lugnet liksom bara ramlar över mig när jag är på stallet!
Men mest av allt - åter till punkt ett - jag är så oerhört tacksam över min dotter! Vilken tjeja som hjälper mig med perspektiv och kloka ord! Utan att döma. Jag är så oerhört imponerad av henne - och nån gång ska jag återgälda det! ❤

Ja nu är dag 12 till ända. Skönt.
Hoppas man kan fortsätta hålla sig på banan..
Lycka till du o alla andra här!
☺

Jag har hållit upp förut flera gånger minst lika länge. Skillnaden då har varit då att uppehållet varit temporärt. Det är det inte den här gången.

Fortfarande bråkar tankarna i huvudet med varandra; en sida säger att jag kan dricka längre fram. Den andra säger: det var inte det som var mitt beslut: Mitt beslut var för alltid!!!

Just därför är det stort! :)

Tack Morgondag för ditt inlägg. Fester blir nog aldrig samma sak när man är nykter dessvärre. Men jag trivs egentligen bättre i mindre grupperingar med människor jag har en djupare relation med, än stora och stökiga fester med en massa anonyma ansikten. Jag har också uppnått en ålder där man går på fest för jubilarens skull snarare än man går dit för att festa loss och träffa någon, så jag tycker det känns helt ok i alla fall.

Ha en fin kväll nu alla hjältar som kämpar därute!

... konsumtion av alkohol? Det finns väl rekommendera enheter/vecka som en guide Finns ju tester man kan göra lite här och där på nätet, kanske t o m på denna sida? Sen kan man ju för egen del fundera om alkoholen ger en negativa konsekvenser, t ex sjukskrivningar, ångest, minnesluckor, sjukskrivningar o s v.

Jag tolkar dina rader som att du har en omgivning som bryr sig om dig och din hälsa, och om din alkoholkonsumtion. Väljer du att köra med alkohol i kroppen gör du dels något olagligt och dels något som kan få förödande konsekvenser för andra och såklart för dig. Något som du kan få ångra resten av ditt liv.

Du är fortfarande ung, och det blir inte lättare att förändra alkoholvanor om man väntar.
Skriv och läs och lycka till!

Hej,
Jag har kört dubbelt en längre tid. AA-möten och psykoterapi. För mig har det varit oerhört givande men också väldigt krävande. Min sponsor uppmuntrar mig i detta och på något vis hänger ju allt ihop. Jag tar hand om min beroendesjukdom via AA och mitt bagage och mitt känslomässiga kaos hos terapeuten. Det blir 1-2 möten i veckan beroende på ork och energi. Terapeuten träffar jag 1 gång i veckan. Jag gick dock på AA i ett helt år innan jag hade kraft och stabilitet till att orka lyfta på allt gammalt inom mig. Prova dig fram. Inget utesluter det andra. AA:s gemenskap vill jag inte vara utan och min terapeut hjälper mig med andra delar. Mitt jobb kommer numera längre ner på prioriteringslistan men även där märker de en enorm positiv förändring.
Att välja sig själv och sin nykterhet som nummer ett är viktigt. Du är på god väg mot något bra för din egen skull. Skönt att läsa.
Kram
Ellan