Senaste kommentarerna i forumet

I ren desperation vände jag utoin på medicinskåpet Fann ett per insomning tabletter (Benzo, Imovane)..så sugen ta en till natten...Törs man det om man ska till Beroendeenheten imorgon bitti? Eller syns det o man blir klassad som dubbel beroende? Nån med erfarenhet?

Men livet är ingen dans på rosor för det. Det räcker liksom inte att jag ska vara nyckter ,nu börjar det stora jobbet, att rätta till allt som blev fel pga mina fyllor, be alla om förlåtelse släkt, barn vänner. Bevisa att folk kan lita på mig, söka terapi, läkare (Antabus ets) ta till baka all löngner. Sluta ljuga!! Ta nya friska initiativ. Bidra till försörjning igen. Följa barnen till skolan. Överblicka ekonomin.Ta avstånd från "fyllevänner".

Jag vet att alkohol ju förvärrar allt. Har inte gett upp, men ibland är det så svårt att hitta motivationen.
Vet att det gäller att aldrig ge upp.
Det är som att ge upp själva livet.

Nykter i 8 veckor
Fick lov att titta i almanackan, för jag har glömt bort hur länge sedan det var jag slutade.
Känns mycket längre :)
Har nu sedan ett par veckor tillbaka gått in i en fas där nykterheten känns som en självklarhet. Har varit där förr, men det var 4 år sedan, och tyvärr så började jag dricka igen efter några månader. Dock hade jag inte kommit fram till samma insikter den gången. Jag hade heller inte bestämt mig för att lägga av för gott.

Det känns bra och väldigt skönt. När någon gång tankar om alkohol har kommit upp så försöker jag inte argumentera vare sig för eller emot. Jag låter tanken komma och kämpar inte emot. Så fort jag slutar kämpa mot dessa retfulla tankar så rinner dom av mig som vatten.

Hur går det för dig gunda? Hoppas allt är bra och att du mår fint

Jag har likt Berra aldrig haft en fungerande relation med alkohol. För att fatta mig kort: jag drack första gången när jag knappt var tonåring och det har eskalerat sedan dess, ca 25 år. För det eskalerar, det kan man vara säker på tyvärr. Du undrar vad som hjälper och det som har hjälpt mig utöver att läsa och skriva här är att jag plötsligt förstod att det som var så kul och skönt med att dricka är borta för alltid för mig. Jag kommer aldrig kunna befinna mig i det tillståndet igen för så fort jag druckit första glaset kommer bara suget efter mer och mer. Njutningen är borta för alltid så vad har jag då för anledning att dricka? Kan hittills inte komma på en enda.
Du kanske inte är där ännu men kanske det jag skriver hjälper på nåt sätt. Jag hoppas det?
Ta hand om dig❤️??

Den 29e Augusti men några dagar efter det den 2a september var jag på fest. Men jag hade bestämt mig att inte ta mitt söndagsvin långt innan. Så vet inte hur jag ska räkna riktigt. Bestämd är jag det vet jag! Har inte orkat med träning på ett tag och som du säger så sömnen är en stor bov. Sover grymt dåligt. Tänkte några vin-kilon skulle försvinna som en bonus... och du hur länge har du varit utan? Och läste nu vad du skrivit. Min make har också hört mig säga -nu får det vara nog! Jag blir ofta arg på honom när jag dricker och räknar upp hans brister och klagar. Så illa av mig!!! Han tyckte förövrigt att det var starkt av mig att klara denna helgen.... och jag är också en sådan somfolk räknar med ska festa -festar man så festar man rejält!!!
Men man måste ju kunna ändra sig!? Vi är ju vanemänniskor. Bra vanor skapar man ju av beslutsamhet.... bara att ta sig dit... och man får fela, resa sig.
Sååå skönt att skriva i alla fall!
Kämpar vi kämpar vi rejält!! Tillsammans:)

linus: Just nu vet jag att den nivån är ganska bra för mig. För jag känner mig lite salongs, men ändå inte full. Har egentligen inte svårt att stoppa vid den nivån när jag bestämt mig för det. Det handlar mer om att jag ibland skiter i det för att jag tror att det ska gå bra och bara kör. Gäller att alltid vara medveten och eftertänksam. Men jag vet inte som sagt, tänker att jag ger det fram till årsskiftet men kan säkert visa sig att det är bättre att vara utan.

Knaskatten: Måste kännas bra. Att förstöra ett förhållande på grund av en fylla känns så jävla meningslöst. Men känns som en bra inställning du har. Det känns vettigt att ta det dag för dag.

lizzbet: Jag håller inte helt med. Jag har många i min bekantskap som faktiskt inte bryr sig. Men jag menade inte bara vid riktig fylla och minnesluckor utan att vi som har större kontrollbehov till och med kan älta en kväll där man inte ens var redlös eller har minnesluckor utan bara är berusad. Och är självsäkrare än vanligt, mer social osv. Att vissa inte dagen efter inte ägnar detta så mycket eftertanke efteråt men jag personligen kan tycka att till och med sådant är jobbigt.

Hoppas att min dimma släpper också. Tror att jag behöver sova mer än vad jag gör. Svårt att komma i säng!
Hur länge har du varit utan alkohol?

På en vecka kan man förstöra både sig o andra. Tar längre tid läka....

"Amanda igen..." är Amanda. Blev plötsligt utloggad och har varit inloggad så länge att jag glömt vilken email jag uppgav när jag skaffade kontot. Skapade ett nytt mailkonto bara för att jag inte ville att min man skulle veta...(vi har gemensam email..) skrev ner den gjorde jag tydligen inte och minns den gör jag heller inte....?? Men nu vet han ju och även om han mot förmodan skulle gå in här och hitta min tråd och känna igen sig så bryr jag mig inte. Just nu är jag lite irriterad över att han inte verkar förstå vidden av sitt eget drickande... Frågade honom häromdan om han reflekterat någonting över hur mycket han dricker. ATT han dricker fööör mycket. Svaret blev "nej, egentligen inte..." WHAT??? Han lever tydligen i total förnekelse eller så vill han bara inte prata om det...
Nåväl, den senaste tiden har han bara blivit liiite berusad vid ett fåtal tillfällen så just nu känns väl vardagen hyfsat ok trots att det inte är något jag tänker tolerera i all evighet. Av den enkla anledningen att jag älskar honom så mycket att jag helst ser att han lever även efter typ 55. Vi får se vad som händer känner jag nu... Mer eller mindre bestämt att vi flyttar hem till Sverige redan efter nyår. Det är så mkt på gång och så mkt jag hoppas på...
En trygghet har jag iaf: JAG är inte den som kommer strula till det pga alkohol iallafall!!?????
Kram till er ALLA cyberänglar(som någon här skrev en gång)!!❤️??❤️??❤️

Tacksam över att vara nykter.
Tacksam över att jag inte längre behöver vakna darrande och rädd.
Tacksam över att jag vågar leva och ta för mig.
Tacksam över att jag inte längre är så väldigt rädd.
Tacksam över att alkohol inte längre styr mig.
Tacksam över att kunna känna glädje utan alkohol.
Tacksam över att aldrig behöva säga något under påverkan av alkohol.
Tacksam över att jag vågat gå på AA.
Tacksam över alla fantastiska människor jag mött och möter som delar med sig av sig själva.
Tacksam över att jag har slutat att fly.
Tacksam över att jag får uppleva det jag inte trott - att jag kan må bra på riktigt.
Tacksam över att jag inte låter mina rädslor vinna.
Tacksam över att man kan förändras.
Tacksam över att jag fick en till chans och att jag klarade och vågade ta den.
Tacksam över att jag är jag.

Tror det är lite farligt att dela in människor i vi och dom andra... Tror att alla med minnesluckor och riktig fylla har ångest och mår ungefär lika dåligt. "De andra" bryr sig nog också, även om de ger sken av att vifta bort det.

... snart avklarade och jag känner mig lite gladare.. Det är skönt att vara helt nykter med barnen på kvällarna- orkar mer, har mer tålamod och är mer fokuserad på det vi gör. Kanske inte blir så tokigt med ett nykter liv trots allt;). Eller, kanske inte blir helt nyktert, men jag vill ALDRIG mer dricka ensam bara för att bedöva min ångest. Jag tar en dag i taget..

Också känt mig dimmig ett tag men idag släppte det. Trött men pigg. Och nu joggade och gick jag 3.3 km efteråt mage armar rygg. Blir bra! Kämpa på!!!!

Idag har det gått 22 dagar, känns underbart.
Förutom att jag fått ont i en tand ?
Hade jag inte haft citodon hemma, då hade jag bedövat med A.
Det är helt säkert, det gör ont som attans.
Måste släpa mig till sadisten i morgon, suck ?

Bort med dem som tar kraft och in med dem som ger dig själv något värdefullt! Ja, det är väl ändå ett vägval tycker jag.
Kram

Knallade iväg till ett andra AA-möte idag. Och i morgon terapeuten igen. Har även, tror jag, beslutat mig för att avsluta ett (frivilligt) engagemang på jobbet som har tagit en del tid, och förbrukat en hel del energi. Är ganska trött på mig själv - och undrar om detta någonsin skall sluta? Samtidigt så känner jag en förväntan och en önskan om riktig förändring. Kanske är det nu? Har ju "fallit" några gånger - men har ju samtidigt fått någon typ av uppvaknande. Kanske är det den här gången "mitt" tåg går på riktigt? Vi får se! Vi får se........

...att du öppnat upp! Du har inte gjort ngt som du ska skämmas för!

Modigt av din dotter att reagera, det är inte lätt när det är en älskad förälder.

Orkar du eller någon i din närhet, skola... eller gärna flera, att göra en orosanmälan till socialtjänsten, den kan utgå ifrån hur barnen/dottern har det hos sin pappa. Därefter är frågan om du inte ska ansöka om enskild vårdnad, då kan du bestämma, det handlar inte om att han inte ska träffa barnen men du kan bestämma när och villkor.

Jag har barn i samma ålder som du, du kan läsa om mina tankar och lite tips här http://spillran-av-mitt-forna-jag.webnode.se/

Det är tufft att förklara för barnen och de gör oss gärna till syndabockar och vi blir de elaka, men en dag kommer de att förstå. Sök hjälp så både dottern och du får samtalsstöd, det är en tuff resa, skönt dock att du verkar ha din svärmor med dig, alltid lättare om man är fler.

Självklart ska barnen inte vara hos honom under dessa omständigheter!

Mycket styrka!!!

Det gick från missbruk till att dricka massor på kvällen.
Givetvis är man sjuk som fan på morgonen.
Det ledde till att jag söp för att bli "normal".
Så sjukt.
Det gick så förbannat fort att det är läskigt.

Förstår hur du känner dig........jag "föll" ju själv för knappt 2 veckor sedan. Man blir lika "förvånad" varje gång. Men det är ju oftast 2 steg framåt (o 1 bakåt). Nu har du ju gjort bakåtsteget - så det blir ju 2 stora steg framåt. Kämpa på AlkoHD!!! Vi skiter i alkoholen - eller hur!!!

Gick upp tidigt och tränade lite, vilket kändes otroligt bra.
Har på något knäppt sätt känt mig bakis och lite dimmig hela dagen. Kanske sitter i sedan mina två ovana utekvällar i rad förra veckan, varav en total katatefylla?
Hursom ingen längtan alls efter att dricka än. Hoppas det håller i sig.

Jag blir verkligen berörd av era uppmuntrande och peppande ord! Idag efter att den vanliga frasen "har du haft en bra helg" som mötte mig på jobbet valde jag att svara "nej, det har varit kaos". Jag valde sedan att berätta i fikarummet att mitt ex har problem med alkohol, att jag har en jättetuff situation just nu, att jag försöker vara stark och stå emot, försöker peppa mina barn, försöker hålla humöret uppe, men att jag egentligen känner mig väldigt ensam och har ett jobbigt läge just nu.
Jag lät allt rinna ur mig och öppnade mig kring allt. Det var tufft, men ändå tvunget då jag känner mig ganska vilsen och ensam med allt ansvar och alla funderingar.
Att få läsa ert stöd och era fina ord går rakt in i hjärtat. Blir rörd och varm och det ni skriver går rakt in.
Jag kommer fortsätta kämpa för att barnen ska må bra och slippa uppleva obehag runt sin pappa. Min högsta önskan är att han ska inse själv och söka hjälp. En dag kanske ham inser vad han förlorat. Jag hoppas...
Tack för allt stöd!! Det betyder massor.

Fortfarande inte ngn dag som jag varit onykter :D. Livet går sin gilla gång. Idag har jag varit ledig. Vilket är så skönt! Imorgon ska jag utsätta mig för en fobi.. Tandläkaren ><.. Lyckades bita sönder ngn tand.. vet inte om det är en gammal lagning, ny lagning eller ngt annat.. har iaf inte ont vilket är skönt :).

Sköt om Er alla kämpar! <3

Starkt jobbat av dig fortsätt på den nyktra vägen:) Själv klarade jag av för första gången att vara vit i 1 månad för ett tag sen men jag föll tillbaka till gamla ovanor så nu är det dax att vara nykter igen.Är inne på min andra nyktra dag:) Kämpa på:)

Starkt jobbat!