Senaste kommentarerna i forumet

Jag har verkligen bestämt mig. Vet att jag aldrig kommer att kunna dricka normalt. Och precis som du beskriver det Liten Stor, är det ändå som att man blir radiostyrd ibland. Och klandrar sig själv. Och självföraktet, besvikelsen, kan leda till uppgivenhet.
Om man inte klarar av att bibehålla den långa nyktra sviten kan det till och med i det här forumet tolkas som att man inte har bestämt sig på riktigt, eller att man innerst inne inte är övertygad om sin kroniska sjukdom.
Men det behöver inte vara så. Jag vet hur allvarlig min sjukdom är och vad ett återfall kan leda till. Hur bestämd jag än är och hur övertygad jag än är om att jag ska vara nykter på livstid, hur mycket jag än vill det, är jag ändå inte garanterad den.
Och om det då läggs på en själv, att man ville för lite eller att man inte bestämt sig tillräckligt, är det samma sak som att höra orden "ryck upp dig".
Enda sättet att komma upp så fort som möjligt efter ett fall är att se det med självmedkänsla och utforska vad det var som hände för att kunna förebygga till nästa risktillfälle.
Dag ett eller dag två låter som att man börjar på ruta ett. Dag femhundra är mer "lyckat", eller hur?
Isåfall är jag också på dag två idag. Men dess för innan var jag nykter i sju och en halv månad och parerade många fallgropar under tiden. Det har du säkert också gjort under dina nyktra perioder.
Att bryta ett återfall är tillräckligt svårt som det är. Se din återgång till nyktra dagar som en seger!
Kram

..först VC, som inte ville ta emot mig. Var idag hos en privat läkare. Hon sa att hon inte kan ge mig recept då det kräver uppföljning..men har remitterar mig till beroendeenheten, ska dit imorgon bitti...hu, svårt ens hitta ngn inom vården som kan/vill hjälpa.... I dag 7 dar

Har du haft läkarkontakt?

Det är barnsligt kanske, men fan vad orättvist det är ändå. Speciellt i det här landet där det ändå är sådan norm att dricka. Men det absolut fulaste du kan vara är en person som inte kan hantera det. Har lite ångest att jag pratade med kollegan. Känns så pinsamt att fråga en person man knappt känner om någonting hände. Och pinsammare om det börjas snackas på jobbet.

Blir så less på mig själv. Har känt till det här problemet länge. Sambon har t om förlåtit mig för att jag vid ett tillfälle varit för närgången, läppar mot läppar... Det är så mycket som står på spel! I början av det här året försökte jag lägga om mina dryckesvanor men hur kan jag inte ta det tillräckligt seriöst för att verkligen ändra på mig? De enda fördelarna jag ser med alkohol är att det blir skönare stämning. Vi umgås mycket på det sättet med våra vänner, eller med kollegorna, familjetillställningar. Det blir oftast enklare att umgås så. Det är det enda. Allt annat är negativt. ALLT.

Flera gånger har jag övervägt att sluta helt. Men det steget är så stort. Jag tror att jag dricker till mångt och mycket för att jag älskar när det sociala är enkelt och lättsamt. Inga stela stämningar utan synk där alla pratar och det inte är några jobbiga tystnader. Ibland antar jag att jag tar på mig ansvaret. Om vi har middag eller fest och jag känner att stämningen inte är sådär enkel som den borde kan jag ta på mig hela ansvaret, börjar hälla i mig och bjuder slutligen på show. Om vi är ute med våra vänner och jag är inne i en sådan period att jag tänker till mycket på vad jag häller i mig så kan jag känna mig så stel. På en krog eller klubb där folk sluddrar, skriker, dansar så blir jag alltid obekväm. Jag kan inte leverera på det sättet när jag är nykter. Det är som att det står skrivet i min panna att jag är nykter eftersom folk ifrågasätter varför man inte dricker eller varför man inte är full. Så känner jag bara att jag hellre velat vara hemma. Då känns det jobbigt. Måste jag ha alkohol för att vistas i sådana sammanhang? Jag vill ju vara en sån person som klarar av det. Som kan prata, bjuda på sig själv, dansa och ha roligt. Men det är egentligen inte jag tror jag. Men efter några glas vin så är det åtminstone okej att vara i en sådan miljö. För då är jag en del av den och lägger inte märke till mycket detaljer.

Knaskatten: Är det nolltolerans som gäller för dig? Eller försöker du hitta ett bra sätt att dricka?

Jag funderar själv på vad som är rätt väg. Jag ser mig inte som en alkoholist men som en person med ett problematiskt dryckesbeteende. Inte bara för alla vidriga saker jag gjort. Men också för att jag bryr mig. Tror ni inte att det också kan vara vad som skiljer oss från andra? Att vi t om bryr oss för att vi varit högljudda en kväll fast ingen annan bryr sig. Medan andra kan vifta bort det. Handlar någonstans om kontrollbehov tror jag.

Tidigare i år hade jag ett bråk med en vän i fyllan och villan och då kände jag bara att nu är det fan nog. Det var då jag började skriva ner varje gång jag druckit (uppe i över 50 gånger redan, men då räknar jag även 1 glas vin till maten), och försökte begränsa mig till 5 enheter på en kväll. Antingen måste jag ju verkligen skärpa mig eller så kanske det inte fungerar för mig. Överväger att gå ifrån sambon eftersom jag känner mig som en tickande bomb som kommer förstöra det när som helst. Är inte det ett sjukt tankesätt?

Nu är det fyra månader kvar på det här året. Tänker att jag ska återgå till mitt ansvarsfulla drickande. 4-5 enheter. Och om det inte fungerar den här gången så blir det att lägga ner för alltid.

Första dagen på jobbet efter fyra veckors semester. Mörkt som i en så i i morse när jag körde till jobbet. Seg och vill hem.

Attack och tänk positivt!

Har tagit upp det. Men jag dricker inte själv och har tidigare erfarenhet av närstående som dricker för mycket. Så det blir lätt att det är jag som dras med gamla spöken, eller moraliserar utifrån en nykter ståndpunkt. Jag har förklarat att jag inte tycker att en person som dricker är sämre. Alla har ju sina egna liv. Men att jag oroar mig för främst psykisk hälsa. Hon dricker ibland pga ångest och stress. Hon har också varit träningsberoende, jag är rädd att hon bara byter beroende nu... Mycket ångest är kopplat till avbrottet med hetsträningen och förändringar det ger i kroppen. Så då vill hon bort från det. Också mycket stress och press i övriga livet. Både hennes egna förväntningar på sig själv och ett krävande arbete.

Första steget till förändring är att man får insikt och att man blir sann mot sig själv så man kan ändra på ens destruktiva beteende.Men visst är alkoholen en lurig och listig rackare som hela tiden försöker lura in en i fördärvet.Jag känner igen det där att man tänkt köpa 6 öl men i stället har det blivit fler än så just för att tänk om det tar slut och man vill ha mer.Jag är inne på min 2:a nyktra dag och jag har som mål att vara vit 1 månad så häng gärna med på den resan:) Jag är med så trött på att vakna dagen efter och vara bakis med ångesten skrattande åt en trött och orkeslös och ledsen och besviken på sig själv.Jag vill vakna och känna mig pigg och glad och stolt över mig själv och ta vara på dagen och göra det bästa utav den och må bra.Med rätt inställning och en jäkla massa vilja så har man kommit en bra bit på vägen:) Man är alltid starkare än vad man själv tror man är även om det inte alltid känns så.

Just nu är det mest den känslomässiga biten som är svår. Vanmakten och rädslan för att sugas in i galenskapen. Livet skulle kunna rulla på i fortsatt nykterhet som om helgen inte hänt. För det är ju tankarna som ställer till det. Att det är kört, hopplöst, att jag ändå faller hur länge jag än håller mig nykter...
Det är och får aldrig vara hopplöst. Varje nykter dag är meningsfull. Idag är jag nykter.
Kram

Det går bra, för läkare är detta inte något unikt problem och jag kan tänka att hen har haft patienter förr med samma sjukdom. Tänk på det som en sjukdom som du går till läkaren för. Jag förstår att du är nervös, det hade jag också varit. Jag vågar mig inte ens till doktorn för jag vill inte veta vilka skador som jag har fått under lång och troget Alkohol missbruk. Kram

Jag började min resa i söndags mot 1 månad utan alkohol och du får gärna följa med på den resan:) Det är som du skriver att anledningen till att man dricker är oftast att man dömer sig själv för hårt och att man vill fly från alla jobbiga känslor för att känna lugnet några timmar medan giftet verkar men som alltid så slår det oftast tillbaka dagen efter med skuld ,skam och ångest istället.Jag är själv riskbrukare och på senare år har jag lär mig att hantera alkoholen på ett bättre sätt men jag känner nu att jag börjar falla in i gamla osunda vanor så därför har jag valt att avstå giftet ett tag framöver just för jag vill vara snäll mot mig själv för jag är trött på att vara självdestruktiv och må dåligt.Vad bra att du inte dricker lika mycket som du gjort innan det är ju alltid en början för alla förändringar till det bättre är ju bra:)

Vad bra att du försöker ändra på din situation och att du insett att ditt drickande är att problem. Det där med att falla för suget trots att man vet hur dåligt man kommaer att må är en del av beroendets grepp om hjärnan - den omedelbara känslan, eller förväntan om den, tar så lätt över trots att förnuftet säger annorlunda. Att försöka förändra och få insikt är första steget. Fortsätt läsa och skriva!
Kram

verkar du vara! Beundransvärd! Här är ännu en velpotta som har svårt att släppa taget! Hoppas på att han håller sina löften om förändring denna gång! Det blir ingen mer gång annars har jag lovat mig själv dyrt och heligt!

Närmar mig mottagningen på svaga knän...hu

Jag läste lite på din blogg och drabbas av akut ont i magen över hur lika alla våra historier här inne är. Hela livet kretsar kring missbrukaren och hens nycker även efter att man lämnat dem om man har barn ihop. Att leva med den ständiga oron över barnen, umgänget, sin egen utmattning, ekonomin och framtiden är merparten av dagarna mer än man skulle orka med. Men nån hjälp att räkna med finns sällan och att bryta ihop är inte en möjlighet eftersom man själv är barnens enda stöd.

Du är stark som orkar skriva blogg, det hjälper så många andra att se man inte är ensam om ens situation. Sänder dig en stor styrkekram!

Hej!
Grattis till att du hittat hit!! Det här forumet är en stor anledning till att jag nu är inne på min 7:e nyktra vecka. Utan människorna här hade jag inte klarat det❤️ Så från alkohol varje dag i 3-4 år med ca 3 minnesluckor i veckan till inte en droppe om dagen nu. Du kan klara det, här är du inte ensam.
Jag har också barn som for illa, de behöver oss nyktra. Jag och min man hade också eget företag när mitt drickande började eskalera. Det är stressande att driva eget men även om det känns så blir det ALDRIG lättare av att dricka. Jag ser nu i efterhand att det var alkoholen som i mångt och mycket gjorde att det sket sig.
Kämpa emot, det kommer löna sig, jag lovar!!!
Alkohol löser ingenting.
Lycka till!!❤️??????

Idag är det 2:a dagen som jag är nykter och jag känner mig mest trött, deppig och nestämd men jag hoppas det blir bättre framöver.Ingen tanke alls på alkohol och det känns skönt.Hade 2 öl och vin kvar sen helgen och det hällde jag ut i slasken för jag vill inte se skiten mer.Jag är så trött på att vara självdestruktiv för man sårar inte bara sig själv genom att dricka utan även dom som står en närmast och dom som bryr sig om en påverkas med.
Jag vill vara mig själv den sanna och äkta jag inte vara förgiftad av alkoholen som förvrider hela ens personlighet till något som man inte är som gör att man tappar omdömet och man blir egoistisk och dryg osv.Enda vägen dit är att avhålla sig från giftet så man kan börja bygga upp sig själv igen och bli hel och vägen dit är lång men med rätt inställning och vilja så är allt möjligt.

Ja det är bra att ha ett mål i sikte som man kan sträva efter men man får ta en dag i taget.Ja nu får det vara slut på att fly och döva alla känslor med alkohol för enda sättet att bli av med dom är att våga möta dom i nyktert tillstånd och bearbeta alla känsor man har inom sig oavsett hur jobbigt och skrämmande det är.Vad bra att du var och simmade för det är viktigt att göra saker man mår bra av och som får en att tänka på annat.

Tack Carina!

Då kommer min blogg här (den togs bort från ett tidigare inlägg så jag uppfattade att man inte fick lägga ut bloggar alls)

http://spillran-av-mitt-forna-jag.webnode.se/

Handlar om min resa, min kamp, mitt liv och en hel del fakta.

Kram

Prata med personalen, det är helt omöjligt att gissa utifrån det du skriver. Be om en läkartid så du kan få allt förklarat. En massa styrka till dig! Kram

...ni kan inte fortsätta att ha det så här! Du utarmas, barnen känner av osäkerheten, även om de självklart älskar sin pappa. Barnen mår inte bra att ha en pappa som är missbrukare, barnen mår inte bra av att du mår dåligt! Barnens pappa kan du inte förändra, men du kan minska barnens lidande och de risker de utsätts för med att växa upp under samma tak som pappan och du kan rädda dig själv!

Har du någon som kan stötta dig??? Sök samtalskontakt via vårdcentralen eller via socialtjänstens missbruksvård, de brukar ha grupper mm för anhöriga för du behöver en ventil!

Bamsekeramar och en massa styrka!

Det har gått upp och ner med alkoholen. Har druckit lika ofta men inte lika mycket! Sitter på jobbet och är bakis en måndag. Blev inte så mycket men uppenbarligen tillräckligt! Det skulle vara nyttigt med ett uppehåll! Vet dock inte om jag klarar det? Å andra sidan är inte detta så kul!!

Den enda som kan hjälpa din man att bli nykter är han själv. Det går inte att dricka lite eller ibland om man är beroende. En drogberoende kan inte bara ta sprutor 1 gång i veckan om han tagit varje dag tidigare. Så fungerar a-beroendet också. Ingen anhörig kan få en beroende nykter om personen vill dricka. Vill du hjälpa honom så läs om hur alkohol beroende fungerar. Även om hur medberoendet verkar. Vill inte din man bli helt nykter så får ni fortsatta problem.. Lycka till.

Jag tycker att det låter som det går ganska så bra för dej. 20 dagar av 30 på semestern är inte illa! Förra året tror inte jag hade många helt alkoholfria dagar på semestern.
Vi kämpar på tycker jag. Träning bra mat och så lite alkohol som möjligt.
Kram!

Så sant så.
Men det är just i ältandet och funderandet mycket av min läkning sker.
Vridandet och vändandet.
Jag försöker att ge mig själv vila och de dagarna blir fler och fler.
Men det har varit en lång och smärtsam process och
jag har hukat mig i ett helt liv för detta nästan ogenomträngliga mörker som jag hade att ta tag i.

Så länge nya insikter eller åtminstone nygamla kommer så är inte processen riktigt klar.

Jag har också gjort det onödigt svårt för mig och försöker starta upp ett nytt liv samtidigt som jag inte varit riktigt klar med det gamla.
Så flera processer igång samtidigt har skapat stress.

Men jag ser ljuset i tunneln och tror att det renare enklare och bättre livet finns där,alldeles inom räckhåll.
Jag ska bara våga leva det också ;-)

Du är en fantastisk mamma i en tuff situation. Håller med övriga skrivare om det mesta. . Just att prata med barnen är viktigt. Deras pappa är sjuk, men han vill inte ha hjälp att bli frisk. Man kan jämföra med psykisk sjukdom och en person som vägrar ta vårdkontakt och mediciner. Det blir aldrig bra. Man kan även kontakta arbetsgivaren om problemet. Dom är skyldiga att göra något åt situationen. Så gjorde min dotter. Hon mailade min chef om mitt a-problem. Det är mycket tack vare det som jag väljer att vara nykter sedan 1,9 år. Jag har ett ex som valde att fortsätta dricka. Han tror han kan hantera det. Än så länge verkar han kunna hålla sig dom helger sonen är hos honom. Jag hoppas naturligtvis att det går bra. Beroendet är ju progressivt så det blir ju värre hela tiden. Det är bara en person som kan göra den beroende nykter, Ingen närstående, ingen professionell, Utan endast personen själv som dricker. Jag och mitt ex var nyktra tillsammans ca 1 år. Vi är såklart fortfarande beroende båda två, det försvinner aldrig. Han väljer att mata beroendet jag väljer nykterheten för att jag själv vill. Stor kram till dig och dina kloka barn..