Senaste kommentarerna i forumet

Läst hela tråden. Känner igen mig. Mycket!
Forumet är ferkligen ett stöd för tanken. Små steg framåt.

Tack Bedrövadsambo och Disa! Jag har inte hört något från kommunen än så jag väntar med att ta beslut om ev framtida kontakt, var det nu än blir, om det blir. Just nu känns det ganska stabilt men svårt att veta säkert att jag kommer klara att motstå frestelser. Jag gör det jag kan just nu.
Läste vad Morgondag skrivit i Sannahs tråd och det stämmer så väl in på hur det känns nu, efter att min man och jag verkligen pratat: "Det finns en enorm kraft i att avsluta och stänga situationer även om det kan vara utmanande".
Det känns utmanande, men också spännande, nästan lite pirrigt. Med en liten, liten gnutta sorg över ett troligen avslutat kapitel, dvs ta en 5-6 glas vin på krogen med min man och vänner. Samtidigt skönt/jobbigt när han säger att han inte vill att vi ska festa ihop mera, han har inget behov av det. Det är allvar och lite jobbigt men innebär också något bra. Det är många känslor. Det är en återvändo och något nytt och fräscht.

Styrkekramar i massor till dig ❤️

Haha Ågrenskan det för ju inget.
Pussel är verkligen ett tips.
Lycka till!

Snyggt jobbat! Varje steg räknas...

Grattis till ditt beslut och dina två dagar. Dom ska du vara stolt över! Har inte själv kommit dit än. Blev mellanöl igår och idag när jag hällt ut mellanölen på förmiddagen så lyckades jag ändå hälla i mig fyra lättöl på två timmar...sjuk är man..så var stolt över dina två dagar som skall bli fler. Jag försöker hitta kraften härinne precis som du och hoppas snart också kunna skriva minst en dag. Kram och kämpa på.

Min lista på allt som är dåligt med alkohol:
- dåligt samvete
- ångest
- sömnproblem
- skam
- känner sig misslyckad
- känner sig svag
- kan inte njuta av vardaglig livskvalité
- planerar hela dagen med att prioritera A
- A tar större plast än familjelivet
- oro över farliga sjukdomar
- alkohol Demens
- cancer (finns stora kopplingar mellan cancer och hög alkoholkonsumtion)
- förstör familjelivet
- trötthet dagen efter
- kan inte njuta utan A
- morgonkaffet smakar illa pga ångest
- upplever fattigt liv innehåll
- beroende
- tappar kontrollen
- rädd att någon ska se eller komma på en
- Syns det på jobbet att man druckit?
- gör inte ett bra jobb pga trött/bakfull
- vill bara att det ska bli en ny dag
- fortsätter att dricka fast man bestämt att man inte ska dricka ikväll igen
- ständig dialog med sig själv att försöka bryta ovanan
- deprimerad
- rastlös
- barnen far illa
- anhöriga far illa
- vinet smakar inte lika gott varje dag
Listan kan göras lång!!!!!!

Heja dig! ?

Så fint att läsa hur bra det går för dig Sannah! Inspirerande läsning, och så alla tänkvärda inlägg i din tråd. Det känns stärkande att läsa.

Restart2017 det går jättebra!
Tränade dubbelpass (förkylningen på väg bort yay) på helgen kände jag av halsen så nu är jag hemma med en skål chips (måste ju ha sålt efter träningen, väl !?) och dryck på honung ingeföra2och citron..
Jag är sååååå duktig ?

Hej!
Kul att höra från dig också. Ja, det är en kamp. Skönt att du ordnat upp det i hemmet. Kanske det blir lättare för dig då. Själv har jag börjat med Naltrexon som ju gör att belöningssystemet INTE triggar igång och suget minskar. Har prövat för några år sedan och det funkade bra då. Så hoppas på det nu också. Kanske det kan vara något för dig också?
Mitt kaffe kommer också smaka gott imorgon. Vi kämpar på!
Stor Kram❤️

En dag i taget , heter den 60 min svenskt drama.
Mycket gripande

Det går bra! Har inget sug. Tog en rask promenad i uppförsbacke så jag blev helt slut. Jag försöker analysera när jag vill dricka och så försöker jag åtgärda problemet. Ex. Så stressigt jobb och varvar ner med vin. Nu letar jag nytt jobb..,
Det är heller inte kul att äta god mat och dricka vin varje kväll. Så nu ser jag fram emot fred. Måste också komma igång med mer hårdträning. Bra vid stress! Sedan ska jag prova mindfulness på yogacentret. Har en massa saker jag måste ta itu med...

Nu har det gått en tid sedanjag skrev i tråden... Vad har hänt?
Den 10 juni i år satt jag och min fru på altanen och tog ett glas rosé... eller jag tog kanske 4...
Sedan är det blankt.
Min fru berättade dagen efter vad som hänt.
Att jag luktat whiskey, att jag stått på gräsmattan och skrikit åt henne... jag kommer ihåg att vi drack rose´ och blev oense om detaljer....
Den 12 juni talade jag om för min fru att jag har problem. Att jag identifierar mig som riskbrukare om inte annat, då jag har ett ständigt sug efter alkohol, eftersom jag inte kan sluta när jag börjat.
Jag har hanterat sommaren med alkoholfri öl då jag vill ha smaken och det har fungerat bra!

I min tidsräkning närmar jag mig 3 månader som spik nykter. I min värld är jag bra!
Min fru kan ta ett glas vin eller två och jag kan absolut hantera det, det är inga problem så länge mitt alternativ finns hemma. Den alkoholfria ölen har blivit min räddning....
Under sommaren har vi dock fått problem i familjen, det knakar ordentligt i sömmarna vad gäller min fru och mig, inte beroende av alkoholen utan att livet inte alltid vill det man själv vill. Och det är nu det blir jobbigt..
Jag sitter nu på jobbet och längtar efter sprit.
Jag sitter framför datorn och drömmer om en öl.
Jag dricker kopiösa mängder kaffe för att dricka något, få en smak i munnen.
Jag är så förbannat törstig!

Just nu är det 3månadersgränsen som hägrar, det är min livlina. Men vad händer sedan? Pallar jag? Vad händer om jag inte pallar? Kan jag ta mig upp igen eller är det rätt in i skiten igen??
Är så jävla rädd!

Går kvällen bra ?

Jag sitter nästan maniskt och läser trådar och kommentarer, men det är så lärorikt att lära av andra med liknande problem. Ha en bra kväll?

Starkt att ta tag i ditt liv! Jag är nu inne på 10 nyktra dagar och det har hjälpt mig att erkänna mitt missbruk här inne och läsa och andra människor som är i samma situation som jag. Ta hand om dig! kram!

Ja vem gillar inte vin och mat ?
Du kan ju trösta dig med att mat får du alltid äta, trots att du inte Dricker A

Känns toppen och jag är nog liiiiite piggare! :)

Den handlar inte om missbruk, utan om hennes skilsmässa, stark beskrivning av svek och ångest samt vägen tillbaks.

Fick ett värmande mail från kollegan som inleddes med orden "bra att du vågar se dig själv, sanningen är enda vägen". Att det finns människor som väljer att inte trycka dit andra i en sådan här situation. Hennes besvikelse är så klart enorm men det lättade trycket över hjärtat så mycket för stunden.

Denna tragiska handling är så typisk för min problematik, en ovilja att säga sanningen, att sticka huvudet i sanden, att välja kortsiktiga lösningar före hållbara. Grunden i mitt missbruk är ångest, ångest över att vara till lags, att bli älskad, att ingen får vara arg på mig. Som ett stort barn i många avseenden när det gäller att hantera konflikter och stress. Ofta i konflikt med lojalitet mellan familj och jobb.

Känner mig ändå starkare nu än under hela denna återfallsperiod, jag ska tillbaks ur det här helvetet!

Jag vill så gärna kunna dricka måttligt. Min passion är att laga mat och dricka ett gott rioja vin. Jag vill kunna hålla mig till Max 2 dagar i veckan. Men har gått sista tiden och tänkt om jag inte klarar av detta måste jag bli nykterist. Förstår och hör vad du säger!!!! Du klampar inte alls på! Kram

Saknat dig på forumet! Jag kämpar. Tar 1 vecka i taget. Löst bekymren i hemmet. Imorgon blir det gott morgonkaffe. Jag vill också kunna dricka måttligt. Försöker att kämpa med det. Går det inte får jag försöka sluta helt. Vi fortsätter att kämpa. Kram ❤

Hej Berra58,
Inte är du dum inte. Beroendehjärnan är lurig som attans och mycket gör vi som normalt inte finns någon logisk förklaring till. Jag går på AA-möten och det hjälper mig. Vi blir inte automatiskt nyktra för att vi går dit och ingen annan än vi själva kan göra jobbet. Men det är otroligt skönt att ha gruppens stöd och träffa människor med liknande erfarenheter. Jag blev lite full i skratt när jag läste din rädsla för att bli journalförd som missbrukare. Inte roligt alls egentligen men jag kom på att det är precis vad jag är. Kvinna, 42 år, arbetar som ekonom, mamma, bla bla bla och som kronan på verket är jag journalförd som alkis.? Detta skriver jag mest med ironi så ta inte illa upp. Det är faktiskt inte så illa utan en sjukdom som så många andra. Tyvärr är den ruskigt skamfylld och inte många vågar prata öppet om den. Så lite peppning från mig till dig med en glimt av humor. Humorn har förresten varit en viktig ingrediens i mitt tillfrisknande. Så ta steget och ge dig själv chansen till att må gott.
Ta hand om dig!
Kram
Ellan

Hej,
Har du en önskan om att sluta dricka så är AA rätt för dig. Det är en salig blandning av människor som har en sak gemensamt. Gå på några möten och känn efter. Ha ett öppet sinne och var lyhörd. Det är lätt att fastna vid detaljer och missa det stora. Dvs i gemenskapen finns det människor som är nyktra och mår fantastiskt bra. Programmet hjälper mig mycket och jag har ofta väldigt roligt tillsammans med mitt AA-gäng. Jag känner inte att jag saknar alkohol särskilt mycket. Visst kan känslan av att vara annorlunda dyka upp men det stora är oxå att inse att alkoholen gör mig sjuk. Jag kan inte dricka. Utan alkoholen är jag mig själv med fel och brister. Dessa kan jag dock förändra, det kan jag inte när jag är aktiv. Att skiljas från alkoholen är ofta förknippat med sorg och en förlust av något. Vinsterna för mig är dock avsevärt större och många vittnar om en frihetskänsla när alkoholen inte längre styr våra liv.
Så oavsett hur ofta vi dricker, det handlar snarare hur vi dricker, konsekvenser vi får av vårt drickande och hur det faktiskt påverkar våra liv. Påverkas våra relationer? Får vi ångest? Dricker vi mer än planerat? Så alkoholist, beroende, riskdrickare eller vad vi väljer att kalla det spelar ingen roll. Att våga ta hjälp och erkänna sitt problem är stort och modigt. Jag tror på dig!
Kram
Ellan