Senaste kommentarerna i forumet

På 63 dagar har jag, om jag räknat rätt, druckit totalt nio glas. Vid samtliga tillfällen utom ett har jag druckit ett enda glas. Vid ett tillfälle blev det tre glas (2 glas vin + 1 öl).

Han har skickat ett sms idag att han förstår att jag är SUR? Jag är inte sur, jag är så besviken o sårad, sen att vi( hans familj) betyder allt för honom. Vill ju inte vara utan honom, men som sagt. Jag kan inte leva med honom när han gör såhär. Jag vet inte vilka "krav" man får ställa? Hur ska han gå tillväga med hjälp för hans problem, för hjälpen över telefonen verkar ju inte hjälpa? Fastän att han säger att han inte vill bli sådär "full" han dricker inte i smyg och har inga "apstinetn" efter alkohol. Men hur tar man tag i de på riktigt? Åhhhhhh!!! BLÄ, jävla skit!

Va bra jobbat greta99:)
Ska ha i minnet att det är lättare efter 5 dagar.. borde fixa det! Tyvärr fixade jag inte igår.. så dag 1 igen. Kram

Sex månader är en jättebra start!
I den bästa av världar stöttar partners istället för förbjuda men tyvärr lever vi ju inte riktigt där..
Jag önskar att du hittar det stöd du behöver för att hålla ett halvår och kanske känner du efter det att det är värt att fortsätta hålla nollan . Vem Vet?
Ta en dag i taget tänker Jag, så känns det inte så överväldigande, hoppas jag.
Kram!

men gör jag det kommer han aldrig tillåta att jag dricker mer. Jag vet att det låter löjligt men jag är inte redo att stänga dörren till alkohol för alltid riktigt än, men jag har bestämt att jag ska vara nykter länge, minst 6 månader.

Det går fortsatt bra tycker jag. Jag har inte återgått till dåliga vanor, inte släppt taget, inte börjat dra ut på krogen igen. Vid de enstaka tillfällen jag druckit har det enbart blivit ett enda glas, som jag planerat innan. Var på en vernissage med nära vänner förra veckan. Drack ett gratis-glas och sedan ville en vän bjuda mig på mer men jag tackade nej och jag var inte sugen på mer. Jag hängde kvar, umgicks och drack vatten. Så har det känts på sistone. Jag och min man pratade ordentligt en kväll förra veckan, ett jobbigt men bra samtal och det kändes som att vi nu startar ett nytt kapitel i vår relation, som innebär att vi kommer att lägga mycket mindre fokus på alkohol båda två. Min man har inga problem men jag tror dels att han inser att det är allvar för mig, dels tycker han också det är skönt att dricka mindre. Vi ska snart resa bort och vi brukar normalt gilla att ta några glas på krogen men nu har vi pratat om att vi skippar det och ser istället fram emot att gå upp tidigt och hitta mysiga fik att äta frukost på. Den här vändningen är ju dels nödvändig för mig men det känns också fint att vi förändrar och säkert förbättar vår relation. Vi har aldrig druckit så lite vin och öl som den här sommaren och det känns skönt och häftigt att det går att förändras även som par. Det gör ju också att det blir svårare för mig att försöka locka med min man på krogen. Den dörren är liksom stängd nu.

Samtalet hos kommunen gick sådär. Man tyckte inte riktigt att jag tillhörde deras målgrupp. Deras klienter brukar normalt ha svårare problem än jag. Behandlaren ställde mycket svåra frågor och ifrågasatte flera ggr varför jag inte nämnt mina problem på vårdcentralen när jag fick kbt-behandling via vc. Det handlar ju om skam och att jag inte vill att det ska stå i min journal att jag har vissa problem med alkohol. En information som kommer att stå där för all framtid i ett journalsystem som är lite väl transparent som jag har lite svårt att lita på. Och sen har jag väl inte träffat så överdrivet många husläkare som jag känt förtroende för heller. Men visst, hen hade ju sina poänger förstås och jag fick en del att tänka på. Jag var rätt slut efteråt men jag ångrar inte att jag gick dit.
De skulle dra mitt ärende i team idag och sedan ska de återkomma.
Just nu känns det ju som att det går bra, och definitivt mycket bättre än tidigare gånger som jag försökt göra förändringar. Det är annorlunda nu. Jag vet inte just nu hur eller om jag ska gå vidare för att söka hjälp. Just nu mår jag bra och känner mig på rätt spår.

Var på väg att ringa psyk el sjukhus igår pga baksmällan, kändes som jag skulle dö på riktigt. Idag gick jag tom hem från jobbet vid lunch för att jag fortfarande mådde dåligt...

Är 34 år och har haft alkoholproblem sen 16 års ålder. Hamnat i jättedåliga situatoner pga A, kanske tom blivit sexuellt utnyttjad eller värre mer än en gång utan att jag kommer ihåg. Ändå fortsätter jag dricka det där jävla vinet, hoppas och tror att "denna gång" klarar jag att sluta efter 2 glas men så blir det aldrig. Vet inte vad jag ska göra, vill få hjälp att sluta men vågar inte söka hjälp, är så rädd för att socialen ska bli inkopplad.
Som sagt, jag förstår dig helt men har tyvärr inget bra råd att ge mer än att vi nog måste sluta dricka om vi vill fortsätta leva! Kram

Tack för era snälla kommentarer.
Jag känner mig mest tjatig.
Jag är ju sugen på vin hela tiden. Eller nåt. Jättestörigt. Och tiden går så lååååångsaaaaamt....
Visst är det härligt att vakna och må bra men faaaan vad kvällarna är sega! Framförallt nu när jag varit förkyld och inte kunnat träna på ett par dagar. Alltså jag behöver min träning!!! Nu smaskar jag en massa onyttigt men rör inte på mig det är värdelöst..

Så tack tack igen men jag känner mig mest sur...

(Förresten hur många trådar får en ha i forumet? Jag kommer ju på nya ämnen och tankar hela tiden och det känns lite dumt att gå med alla i samma tråd.. men jag vill ju inte klottra ner forumet med bara mina förvirrade tankar. Vad gäller?)

Efter dag 5 blir det lättare. Sök gärna upp ett beroendecentrum (inte alls så läskigt som man kan tro) det finns hjälpmedel såsom en medicin som heter Campral som dämpar suget. Det fungerar på mig. Jag har varit nykter i 17 dgr nu. Känns helt fantastiskt. Hjälper om man kan byta miljö också.
Lycka till, du är inte ensam!!
Kram

Strålande att du klarat 8 dagar. Vet inte från vilken alkoholkonsumtion du kommer ifrån och hur länge du haft ett beroende/risk- eller missbruk.
Jag slutade dricka för snart 3 månader sen, hade väl inte jättestora problem, men ändå så att jag försökt sluta många ggr, men inte klarat själv. I våras tog jag stöd av en grupp och fick en hel del verktyg.
Vinsterna när man inte dricker tyckte jag kom väldigt snabbt, speciellt minns jag att få vakna och känna sig fräsch på morgonen (Nu verkar du ju i o f s ha problem med sömnen, du kanske ska skaffa sömntabletter?)

Svar på din fråga: Glädjen i att slippa dricka, man slipper dom otroligt tråkiga och kostsamma konsekvenserna (både psykiskt, fysiskt, socialt och ekonomiskt). I mitt fall bytte jag ut drickande mot min favorithobby. En annan viktig del i att ge sin kropp naturliga kickar är att röra på sig, d v s motionera. Kan vara allt från Power-walks till jogging eller annan lustfylld träning.

MEN det som tror jag kommer att göra att jag druckit mitt sista glas är att jag bytte inställning till nervgiftet och bedövningsmedlet alkohol. Förut tyckte jag att det var ju så hääärligt att sitta och kunna ta några öl var som helst. Det var ju så kontinentalt. Det var ju så härligt att bara kunna slinka in på en pub och få försvinna in i ruset och halvdimma ett par timmar. Men hur j-a fräscht är det? Hur mår man dagen efter? Hur ser folk (och jag själv) ut när vi sitter där på puben? Vad blir konsekvenserna av att dricka? o s v

SÅ försök att hitta något där du gärna rör på dig? Det kommer att belöna sig många gånger om. Försök också att hitta något sätt att få ordning på sömnen. Dålig sömn och dåliga kostvanor är annars 2 farliga triggers för mig och många andra som har problem med alkohol.

Det var några ord från mig på vägen.
Stort lycka till med ditt nya och fräscha liv!

Jag vill verkligen kunna dricka alkohol. På helger, semestrar, på AW, men inte ensam.

Alkoholen SKA inte styra mitt liv. Den ska inte finnas i huvudet som en ständig längtan. En öppnad flaska ska inte ropa på mig kl 24. Den ska inte få mig att åka till närmsta storstad kl 19 för att handla trots att jag bestämt mig för en vit kväll och inte handlat på det lokala bolaget. Den ska inte få mig att betala 100kr per glas en söndag nja, ni vet...

Egentligen tror jag att jag fortfarande kan bryta. Men vill jag? Tycker så mkt om effekten...

Bra där med en vit månad per år, en vit vecka per månad..

Har inte druckit en droppe sedan fredags och det känns verkligen som en evighet! Men känner att jag måste hålla upp till att börja med eftersom suget är så starkt när jag tänker på alkohol. Imorgon är en ny dag men först ska denna avklaras!

Blir imponerad av att du inte druckit på 40 dagar. Själv har jag inte druckit på 3 och känner enormt sug! Har du klarat dig så här långt kan du känna dig stolt! Njut av det!

Du säger att du har ett jobb du trivs med, fem barn och en fin man.., du har så mycket att förlora om drickandet eskalerar. Är det verkligen värt det?

Jag tror (men har inga bra fakta att basera det på..) att man kan återgå till endast socialt drickande om man inte har en långtgående alkoholism. Personligen tänker jag mig en att jag ska följa det jag läst någonstans: en vit månad per år, en vit vecka per månad..

För mig är det viktigaste att jag själv styr A och inte tvärtom, att jag kan välja när jag vill dricka och tvärtom. Under större delen av mitt liv har det fungerat bra, det är bara de senaste åren jag har "misslyckats". Låter lite som att det är likadant för dig?

Vi kanske kan hjälpa varandra under en vit månad?

Kram

Jag är fortfarande nykter! Ont lite överallt och framförallt i höger axel, men det går över. Helgen har varit tuff och älskade maken och jag har blivit en aning avgasförgiftade som vanligt. Lördagskvällen hade jag en äcklig smak i munnen som jag inte kunde bli av med och knaprade på salta pinnar och drack vatten för att må bättre. Det är konstigt att jag inte kan lära mig av min erfarenhet. Det är likadant varje år och vi är lite mörbultade och omskakade plus att vi inte är tjugo år länge. Haha!

Nåväl! Im back!

Attack och tänk positivt.

Sådan ångest! Det gnager massa skit...
saken är den att jag har rensat hela vårt stora hus i flera veckor... jag har slängt och skänkt. Jag har aldrig städat så mycket i just detta huset innan...
så kommer en liten bomb från mina svärföräldrar att vi tydligen inte städat lägenheten i Spanien ordentligt min svåger är där nu och han har fotat kyl osv... det var tydligen en odör när de klev in. Visst jag förstår. Vi gör det bättre nästa gång!!! Så är det. Nog med det!
Men jag känner mig så skitig för jag har städat Härhemma Såå mycket det sista, detta har jag talat om för svärmor och även att jag varit trött osv....
låter banalt kanske men jag vill inte vara en gris.
Och så vill jag vara ren inombords.
Drömde tex att jag "gjorde slut" med en nära vän som tar mycket energi....
Det är som jag vill rensa både hus och själ.
Men den gnagande oron är olustig. Jobbar mycket med det inre nu och det tar mycket energi. Får tänka på vilka vägar jag tar hela tiden och försöka vara sann mot mig.
Vill inte att någon ska tycka jag är slarvig men det funkar ju inte....
undrar om min make förstår hur jag kämpar.... med mig själv.
Hoppas ångesten övergår i lättnad snart.

Nu vet jag inte hur Naltrexon funkar med alkohol, om det går att dricka lite på det, eller om man blir jättesjuk. Minns inte heller riktigt din tråd, MEN det jag kan säga är att det verkar vara ytterst få av oss som har mer eller mindre problem med alkohol som kan dricka måttligt. Tyvärr tycker en del, sköööönt tycker jag att göra det enklare och 'bara' sluta. Har varit utan giftet i snart 3 månader och det finns ett liv utanför alkoholdimman och alkoholromantiken. Eller rättare sagt, det är där livet finns bortom bedövning.
Hur som helst så är det ju bra att du tar dina alkoholvanor på stort allvar. Det som gjort att jag lyckats hitills är nog att jag ändrade inställning till giftet, och det är jag innerligt tacksam för.
På återhörande!

Nu vet jag inte hur Naltrexon funkar med alkohol, om det går att dricka lite på det, eller om man blir jättesjuk. Minns inte heller riktigt din tråd, MEN det jag kan säga är att det verkar vara ytterst få av oss som har mer eller mindre problem med alkohol att dricka måttligt. Tyvärr tycker en del, sköööönt tycker jag att göra det enklare och 'bara' sluta. Har varit utan giftet i snart 3 månader och det finns ett liv utanför alkoholdimman och alkoholromantiken. Eller rättare sagt, det är där livet finns bortom bedövning.
Hur som helst så är det ju bra att du tar dina alkoholvanor på stort allvar. Det som gjort att jag lyckats hitills är nog att jag ändrade inställning till giftet, och det är jag innerligt tacksam för.
På återhörande!

Tyvärr är jag inte själv nykter nu (alltså jag är nykter just nu, men fast i mitt missbruk), men det du hört är inte sant.

Jag sökte hjälp då jag var så långt gången att jag behövde avgiftning.
Blev inlagd, fick jättefin och professionell vård, rehab, stöd o återbesök!

Körkortet kom aldrig ens på tal.

Ja, känner mig ganska modig idag. Har läst tillbaka i min tråd nu, och faktiskt så har MYCKET förbättrats på dessa månader. Började skriva här efter en charterresa med MYCKET alkohol?. Var SÅ sjuk, en hel vecka efteråt! Nu är det dags för en ny resa om ca en vecka. Skillnaden nu, är jag känner mig betydligt MYCKET mer förberedd. Dels Naltrexon men MYCKET tack vare allt jag läst och lärt mig på detta forum. Så ser verkligen fram emot en vecka med måttligt intag av alkohol.?

så har jag varit nykter i 3 månader, otroligt vad tiden går! Har försökt att vara nykter lika länge 2ggr tidigare, men fallit efter c:a 2 månader båda gånger. Skillnaden mellan tidigare försök och nu är att tidigare kändes det som en plåga. Man kämpade sig fram. Men denna gången så har jag verkligen jobbat mentalt med hela alkohol-grejen - hur jag verkligen vill leva mitt liv. Så det blir lite som min läkare sa, att om man varit i en nedåtgående spiral så stannar det inte där när man blir bättre, det blir liksom en spiral uppåt också. Kämpa på allihop!

Bra att du tagit stöd, visar på mod och uppriktighet! Denna dag kan bli din vändpunkt till ett friskt liv i frihet!
På återhörande

Fortsätt berätta hur det går för dig!

Inte skrivit här på länge, men läser VARJE dag. Har "lärt" mig så mycket av att läsa här. Min sommar har varit upp och ner. Inga större konsekvenser( förutom bakfyllor deluxe), men en hel del alkohol. Tillhör de som kan avvara men när jag dricker så blir det alldeles för mycket. Så idag tog jag äntligen mod till mig och gick till min hälsocentral och bad att få Naltrexon utskrivet. Har velat göra det länge men inte vågat. Men nu är det gjort!!! Jag bara sa att jag behöver ta tillbaka kontrollen över alkoholen efter ökad konsumtion över sommaren. Så nu ska jag cykla till Apoteket. Känner mig så nöjd just nu.
Tack ALLA för att ni finns!❤️
Kram!

Jag förstår att separation kan vara sorg, en kris och en chockerande upplevelse..Spelar ingen roll om separationen är frivillig. Jag antar att din kvinna har lämnat dig pga alkoholen? Det gjorde hon rätt i framförallt för barnens skull..Det finns inget som säger att det inte kan bli ni igen..Men då måste din nykterhet byggas upp av dig för dig..Nykterhet för andras skull är sällan hållbart..Jag har nyligen lämnat min man för att han ville börja socialdricka igen..Jag är ledsen vänner, men det funkar inte..Har beroendet satt spår i hjärnan så finns dom där på lur resten av livet..Jag har själv varit nykter i 1,9 år, och tänker vara nykter resten av mitt liv..För att jag vill det..Jag tror att nykterheten måste byggas upp genom att man förändrar sitt sätt att tänka och leva..Man kan inte ha samma umgänge som tidigare om det dricks i tid och otid..Nya intressen måste till..Och framförallt insikt om sig själv och varför man dricker..Se bakåt vad har alkoholen gett för konselvenser för dig? Thomas, har du klarat en lång nykterhet så klarar du förmodligen det igen..Vad var syftet med nykterheten? Väntade du bara på ett visst datum, och att du då kunde dricka igen..Ta en tid till doktorn om du inte redan gjort det.Du kanske behöver något mot depressionen du kanske fått av missbruket..Läs och skriv på forumet..Det är en medicin som hjälpt mig i alla fall..Kom igen ta tag i livet igen..Kram..