Senaste kommentarerna i forumet

Glömde säga att du verkar ha gjort den där resan tidigare så du klarar det igen!!!!!

... önskar jag dig...

Min pappa fanns inte för mig efter hans och mammas skilsmässa. Han orkade inte pga depression, alkohol, tabletter... Snälla, gör inte så mot dina barn?

Vi finns här för dig och kan kanske hjälpa dig på vägen!!!

Kram

Eller så pratar du med din man och så kan han stötta dig I ditt sug och att komma ifrån det?

Heja, heja!!

Förstår helt det där du skriver Tornadon, man känner sig liksom vidrig själv att man inte har koll riktigt på vad man gör. På söndagen fick jag frågan om jag kysste en annan snubbe av min kompis, och jag fick panik då jag verkligen inte har något minne av det så jag frågade varför hon fråga nåt sånt, för jag har inget minne att jag träffade den snubben efter att jag sagt hej i början av festen. Jag kontaktade honom och konfronterade varför han går runt och säger så, han sa då att det var på skämt, han ville bara se vad hon skulle tro på då hon var så full men att det ev var ett dåligt skämt. Så jävla obror som killar kan vara ibland också att vilja skryta om nåt som inte ens hänt på fyllan, då jag dessutom har sambo. Men kände att jag inte kan bli så jävla arg, för det hade väl lika gärna kunnat hänt liksom.

Men hatar att ens riskera sånt och ifrågasätter så mycket. T ex för mig så Varför satte jag mig ens i de killarnas bil? Eller andra gånger, varför lät jag ens han följa mig hem? Alla såna tankar så man slår på sig själv. Tror det är viktigt att hitta saker som känns som ett äventyr som inte innebär att man bedövar sig själv från hjärnan. Att man blir vän med sig själv. För jag skulle aldrig försätta mina bästa vänner i den fara jag försätter mig själv i genom att bli så full. Jag själv är medveten att min självkänsla kunde varit mycket bättre, och jag vet att det betyder att jag behöver kunna bekräfta mig själv mer. I brist på att kunna det så söker jag annars lätt det från andra på olika sätt. Kanske är det samma sak för dig tänker jag, att du egentligen skiter i den där snubben du tog med hem, men där i stunden av fylla blev egot bekräftat och på fyllan räckte det. Sedan har man tur då det finns nåt som säger Ok stopp jag har fått det jag behövde tack och hej, och att man inte känner att man måste belöna folk för att ge en bekräftelse. För så har jag varit förr och det var det värsta. Men också att man ju beter sig hänsynslöst mot alla omkring sig. Det är väl därför det känns så piss också.

Kanske du inte behöver söka professionell hjälp på direkten, men åtminstone berätta för din partner och några vänner eller nån i familjen du litar mest på? Jag har svårt att se hur jag faktiskt skulle ändra mig utan att jag låter mina närmaste veta den utmaning jag står inför. Att för mig är det på allvar nu. Har du kunnat diskutera problemen med din partner, kanske han tycker det är skönt att se att du vill ta ansvar och ändra beteendet?

Tack för peppen. Jag har inte berättat för min familj än men jag tror dom kommer förstå mig, jag ska skypa med min syster och mamma imorgon och planerar berätta då, är redan lite nervös. Men jag tror och hoppas att dom kommer tycka det är skönt att jag vill ändra mig. Jag vet att de varit lite oroliga för mig tidigare men jag har alltid skojat bort det.

Just nu känner jag mig inte lockad överhuvudtaget av alkohol, men jag vet att det lär bli annorlunda senare. Jag ska göra upp en plan med hur många glas jag får dricka max, och även testa köra alkoholfritt ibland mera, förhoppningsvis kan jag hitta en balans i det. Men jag vet att jag måste jobba med min självkänsla också för att komma till ro med mig själv utan nån bedövning. Så jag tänker att jag ska söka hjälp hos kurator eller psykolog. Jag har även inte rökt sedan lördags, normalt sett röker jag flera cigaretter om dagen. Hoppas att viss ångest släpps automatiskt ur kroppen efter varit helt utan alkohol och tobak, kanske efter en månad? Är så otålig, känns som en evighet dit.

Känner igen mig i precis allt. Och har oxå en sambo som är duktig och kontrollerad och dricker EN öl då och då. Då hetsar jag honom att dricka mer för att inte känna mig dålig. I lördags var jag på fest. Sambon gick hem efter en öl med jag fortsatte till 6 eller 7 på morgonen å kunde inte stoppa. Hade sällskap hem med en kille jag bara känner ytligt och han tjatade om att han var kär i mig osv. Jag minns att jag sa att jag inte kände nåt för honom för jag älskar min sambo och han blev nästan aggressiv. Efterssom det är dimmigt och har minnesluckor blir jag livrädd att jag gjort nåt dumt med honom. Har frågat han men vi har inget gjort säger han. Men ångesten vill inte släppa. Så här är det varje gång jag festar och varje gång lovar jag att aldrig mer men sen är man där igen. Jag klarar det inte själv och jag vågar heller inte söka hjälp av rädsla för konsekvenser som indraget körkort

Att du berättat för din omgivning att du har problem med alkoholen. Det tog mig ett par månader innan jag vågade göra det. Det är ett jättebra steg, mig hjälpte
det mycket att klara kampen. Och så skönt också att äntligen få prata om hur jag haft det, jag ensam drack främst och höll det hemligt så ingen visste... Var skitnervös för att berätta men alla var väldigt förstående och stöttande.
Jag berättade för min läkare och bad om hjälp. Försökte fixa det själv först men det gick sådär.
Jag behövde hjälp och det fick jag.
Det finns olika sorters hjälp att få så det finns säkert något som skulle passa dig.

Men idag mår jag inte så bra, drömt en massa inatt och vaknade nästan med fylleångest. Sitter på jobbet med huvudvärk och orkar ingenting.

Problemet är ju att man inte vet om "ens egen" alkoholist kommer att lyckas bli nykterist eller inte. Och innan man vet kantas livet av mycket oro och vanmakt. Som min psykolog sa: "Okej, antingen bryter du upp eller så lär du dig leva med oron för återfall." Jag gav ex-sambon en chans i början av mars att visa att han kunde leva nyktert. Sex månader senare valde han att ta ett återfall - och då valde jag att bryta upp.

Det finns massor av nyktra alkoholister på det här forumet! Skillnaden mellan att lyckas och inte lyckas tror jag beror på om man slutar för sin egen skull, eller om man känner sig tvingad. Det är också stor skillnad på att vilja och verkligen bestämma sig. Slutligen tror jag att det krävs planering och strategier så att ingenting "bara blir". Min ex-sambo har varje gång jag frågat varför han druckit svarat "vet inte". Jag tror man måste börja där. Varför dricker jag? Och varför vill jag vara nykter? Plus och minuslistor är ett bra sätt. Sen får man nog hitta strategier för att klara det basala, dvs HALT - hungrig, arg, ledsen, trött - för det står nog för en massa av återfallen. Så vet jag att det var i min ex-sambos fall. Han vantrivdes på jobbet, var nästan varje dag arg, ledsen och irriterad över jobbet. Det fanns ingenting jag kunde göra mer än lyssna och försöka råda. Han hänvisade sitt återfall till "det blev för mycket". Så har han historiskt hanterat motgångar - dricka och döva ilska och frustration. Att ingenting blir bättre av att han dricker förstod han naturligtvis rent teoretiskt, men han hade ingen strategi för att hantera motgångarna på annat sätt. Han valde den enklaste utvägen, den enda för honom beprövade utvägen. Så tror jag, utan att veta förstås. Han vet ju inte ens själv.

Att åldras.
Att ta avsked.
Att i och med det kunna gå vidare och framåt.
Kanske inte mot något bättre.
Men mot något annat.
Så svårt och ibland så nödvändigt.
De år jag haft bakom mig har varit tuffa,både pga yttre men också inre press.
Att fortsätta vara den jag varit.
Att fortsätta leva ett liv som tidigare passade mig.
Yttre ramar som liksom höll ihop det inre livet.
Men när då de yttre ramarna revs så föll också innandömet som ett korthus.
Eller var det kanske tvärtom?
Det vet jag inte och det spelar inte så stor roll.
Att som nu känna att det är tomt och rent,inte bara tomt och tomt känns bra.
Det får vara den mylla som jag nu ska plantera nya frön i.
Jag önskar mig själv lycka till.

Försök använd din egentid för saker du tycker om att göra, kanske sånt du inte kunde eller velat göra när han ännu var där? Återta din tid, ditt hem och dina känslor i lugn och ro. Tillåt dig att känna och var glad eller ledsen eller arg eller vad du behöver, ge dig själv tid och utrymme att "känna färdigt" din förlust. Låt det ta tid att bli ett helt Du igen, var snäll med dig själv!

En alkoholist
Varken kan eller vill sluta dricka?
Jag vet inte om jag missförstår dig Ullabulla.
Det finns alkoholister som vill avsluta sitt missbruk av hela sitt hjärta
och fixar det väldigt bra. Det finns alkoholister som avslutar och aldrig
mer dricker A.

Vi är flera av den sorten härinne som visar att det går att tillfriskna

<3

Vad sakligt och tydligt du klarar av att redogöra för din ståndpunkt. Med alla datum och tydliga beskrivningar kan ingen neka hur du känner oro, varifrån oron kommer. Stå på dig och kräv han gör rätt för sig, du gör mer än nog redan för barnens säkerhet!

Jag har lite samma strid på gång men tyvärr har mina handläggare helt glömt barnperspektivet och vill tvinga sonen till nån form av umgänge även om han vägrar själv träffa pappan och enligt lag borde ha rätt att vägra eftersom han är gammal nog att bestämma själv som lagen är skriven men ändå säger dom han kan hämtas om han själv inte vill och jag som vårdnadshavare anser ungänge för skadligt.

Mån: Handlade (bil till jobbet) och lagade mat. Inget vin.

Tis: Cykel tor jobbet, solade solarium på vägen hem (min nya ersättning för vin) jobbade med hemmet 1 timme. Inget vin. Letade fram en målbild, mig själv, efter en tävling för 6 år sedan.

Ons: Cykel tor jobbet. Funderade på meningen med livet om jag inte får dricka vin när jag cyklade, det blir som om jag kommer att sitta fast i ekorrhjulet. Inga fel på mina rutiner, men det känns tråkigt. Hur ska jag få kul i vardagen? Lagade 7 matlådor. Inget vin.
Vägde mig 72,3, så minskat 1,7 kg på 1 månad. Det är bra, tänkte mig 1 kg/månad, men det brukar ju gå lättare i början.

Tors: Bil till jobbet pga regn. Kom efter gårdagens tankar fram till att jag skulle tillbaka till vältränad, inte elit, tävla eller träna så mycket, men tillbaka halvvägs iaf. Simning 1,2 km. Inget vin.

Fre: Cykel tor jobbet. Tävling nattorientering, var ute strax under 1 timme, tung löpning men tror det beror på underlaget. Skulle ha varit nykter, men tog en 6:a whiskey då jag kom hem. Var genomkall och trött, så jag behövde värmas på.

Lör: Jobbade med hemmet ca 4 timmar. 7,5 glas vin. Ska ju snart få en begränsad mängd på helgen och ville passa på, tänker så fel, men det är så det ser ut.

Sön: Jobbade med hemmet ca 1 timme. Ca 10 km promenad, drygt 2 timmar. Skulle ha joggat, men kände av min gamla skada foten efter orienteringen. Inget vin

Så det blev inte 6 dagar på raken nykter mån-fre. Hade inte planerat att dricka efter orienteringen. Kom ändå under 9 glas, för första gången på ett halvår. Då hade jag en vit vecka inför en tävling. Förutom allt jag hällde i mig på lördagen var det en bra vecka, men lördagen hade jag bestämt ett par dagar innan.
Klarade mitt mål iaf
Drack motsvarande knappt 2 flaskor vin, på 2 dagar.
Cykel tor jobbet 3 dagar av 5.
3 träningspass, simning+orienteringstävling+10 km promenad
Extra arbete hemma 6 timmar.

Tack för ditt stöttande inlägg!?

Såg i din tråd att du har varit nykter 40 (41?) dagar... så bra gjort!!! Jag har som sagt försökt dricka mindre en längre tid utan att lyckas. Tror bl.a för att jag inte ser att det finns tillräckligt många nackdelar med att dricka- känslan med vin i kroppen då alla bekymmer försvinner är ju oslagbar... Men, å andra sidan är jag så sjukt trött på att A styr mig, jag har inte kontrollen längre.. och det bryter som sagt ner mig, speciellt mentalt.

Men, i onsdags gjorde jag en operation och har fått så starka smärtlindrande mediciner att jag är tvungen att vara nykter. Idag börjar min sjunde dag utan A. Jag känner mig deppig och har fruktansvärd huvudvärk. Kan du hjälpa mig med hur det kändes när du slutade dricka? Mådde du dåligt först och sen vände det? När i så fall? Skulle vara så tacksam för lite pepp... livet känns inte så bra just nu..

bra trots jobbig gårdag.
Det där med sug efter att man haft lite jobbig dag är nog mer en regel än ett undantag.
Vi har ju löst problemen med alkohol och det är vad hjärnan är inprogrammerad till.
Men desto fler gånger vi kan motstå dessa gånger desto bättre kommer det att gå.
Du är kanonduktig som fixade det!!
Kram å

Vad duktig du har varit med 40 vita dagar!!! Kan inte förstå hur jag skulle orka det, men vet ju att det är precis som du säger.... man ångrar ALDRIG dagen efter att man inte drack alkohol;). Kämpa på- du är stark! Kram

Bra att du valde att inte dricka igår och känner den härliga belöningen idag. Verkar som du och även Vinärgott inte riktigt bestämt er om ni vill sluta helt, stämmer det?
Har ju läst ett antal trådar under ett par år, och jag minns inte en enda tråd där någon lyckats dra ner till en nivå där man bara kan dricka ett glas vin till maten ett par gånger i veckan när alkoholovanorna kommit så långt att man mår dåligt av det, psykiskt eller fysiskt.
Kanske jag klampar på, men skriver av omtanke. Kanske behöver giftet få ännu större konsekvenser? Det är lättare att sluta ju tidigare man kliver av tåget, vittnar alla om.
Så vad vill ni framåt?
Kram!

Bra att du valde att inte dricka igår och känner den härliga belöningen idag. Verkar som du och även Vinärgott inte riktigt bestämt er om ni vill sluta helt, stämmer det?
Har ju läst ett antal trådar under ett par år, och jag minns inte en enda tråd där någon lyckats dra ner till en nivå där man bara kan dricka ett glas vin till maten ett par gånger i veckan när alkoholovanorna kommit så långt att man mår dåligt av det, psykiskt eller fysiskt.
Kanske jag klampar på, men skriver av omtanke. Kanske behöver giftet få ännu större konsekvenser? Det är lättare att sluta ju tidigare man kliver av tåget, vittnar alla om.
Så vad vill ni framåt?
Kram!

Cykla det är nyttigt och bra, själv åker jag bil och tyckte det va jobbigt i regnet ?
Man kanske inte ska gnälla i onödan..
Emma, man dricker av tusen anledningar och mår topp varje gång, tyvärr annars hade man väl sluppit dricka.
Ha fokus på idag, så kommer du må lite bättre när du vaknar i morgon utan att va bakis.
Lycka till det klara du galant ???

Varken kan eller vill sluta dricka.
Det är det som är grundproblemet och sjukdomen.
Sen kan de ta beslutet att vilja sluta,hålla upp eller minska.
Men ofta misslyckas de eller hittar andra sätt att få i sig drycken.

Det är sällan ett eget val då alkoholen en bit in i alkoholism tar kontrollen över den som dricker.

Så hur mycket du än ställer ultimatum eller krav så kan du egentligen inte påverka vad han väljer att göra.

Du bör fråga dig om du vill leva med denna man.
Kanske oavsett om han dricker eller inte.
Kan du svara ja på det, Så kan du tänka hur ska det isåfall se ut eftersom han är alkoholist.
Dvs vända på steken.
Han kan förmodligen inte avstå i nuläget.
Och om han kommer fram till beslutet att sluta dricka så kommer det att bli mycket kämpigt.
Med kanske smygdrickande och återfall.
Är du beredd att vara kvar i det?

Att säga om bara..
Är inte riktigt sjyst.
Säg istället, Jag väljer att..
Då ger du dig själv valmöjligheten att stanna eller gå.
Du lägger också ansvaret på drickandet på honom.

Jag avstod också igår, men jag känner igen det där med söndagsångest, då är det lätt att till vinet.

Veckan som varit har jag druckit vin (2 dagar utan). Tar 1 v i taget ist för 1 dag i taget. Känner mig idag berusad av lycka för att jag klarade av att avstå vin på en sönd (hatar sönd pga sönd ångest). Jag körde ist ett träningspass och godis och faktisk konstigt nog kunde njuta av sönd. Ska ta mina promenader till träningspass ist. Så man kör slut på sig själv fysiskt/psykiskt. Hoppas verkligen att det går bra för dig. Jag mår så bra idag för att jag avstod. Ha en fin månd!!!Kram
Hoppas verkligen att det går bra för dig

Ingen alkohol hemma alls är väl en bra gräns. Så får vi se om han håller den. Sannolikt hittar han andra sätt att dricka i smyg.