Senaste kommentarerna i forumet

Saknat dig på forumet! Jag kämpar. Tar 1 vecka i taget. Löst bekymren i hemmet. Imorgon blir det gott morgonkaffe. Jag vill också kunna dricka måttligt. Försöker att kämpa med det. Går det inte får jag försöka sluta helt. Vi fortsätter att kämpa. Kram ❤

Hej Berra58,
Inte är du dum inte. Beroendehjärnan är lurig som attans och mycket gör vi som normalt inte finns någon logisk förklaring till. Jag går på AA-möten och det hjälper mig. Vi blir inte automatiskt nyktra för att vi går dit och ingen annan än vi själva kan göra jobbet. Men det är otroligt skönt att ha gruppens stöd och träffa människor med liknande erfarenheter. Jag blev lite full i skratt när jag läste din rädsla för att bli journalförd som missbrukare. Inte roligt alls egentligen men jag kom på att det är precis vad jag är. Kvinna, 42 år, arbetar som ekonom, mamma, bla bla bla och som kronan på verket är jag journalförd som alkis.? Detta skriver jag mest med ironi så ta inte illa upp. Det är faktiskt inte så illa utan en sjukdom som så många andra. Tyvärr är den ruskigt skamfylld och inte många vågar prata öppet om den. Så lite peppning från mig till dig med en glimt av humor. Humorn har förresten varit en viktig ingrediens i mitt tillfrisknande. Så ta steget och ge dig själv chansen till att må gott.
Ta hand om dig!
Kram
Ellan

Hej,
Har du en önskan om att sluta dricka så är AA rätt för dig. Det är en salig blandning av människor som har en sak gemensamt. Gå på några möten och känn efter. Ha ett öppet sinne och var lyhörd. Det är lätt att fastna vid detaljer och missa det stora. Dvs i gemenskapen finns det människor som är nyktra och mår fantastiskt bra. Programmet hjälper mig mycket och jag har ofta väldigt roligt tillsammans med mitt AA-gäng. Jag känner inte att jag saknar alkohol särskilt mycket. Visst kan känslan av att vara annorlunda dyka upp men det stora är oxå att inse att alkoholen gör mig sjuk. Jag kan inte dricka. Utan alkoholen är jag mig själv med fel och brister. Dessa kan jag dock förändra, det kan jag inte när jag är aktiv. Att skiljas från alkoholen är ofta förknippat med sorg och en förlust av något. Vinsterna för mig är dock avsevärt större och många vittnar om en frihetskänsla när alkoholen inte längre styr våra liv.
Så oavsett hur ofta vi dricker, det handlar snarare hur vi dricker, konsekvenser vi får av vårt drickande och hur det faktiskt påverkar våra liv. Påverkas våra relationer? Får vi ångest? Dricker vi mer än planerat? Så alkoholist, beroende, riskdrickare eller vad vi väljer att kalla det spelar ingen roll. Att våga ta hjälp och erkänna sitt problem är stort och modigt. Jag tror på dig!
Kram
Ellan

Tack så mkt för fina ord det är vad jag säger till min familj men vågar inte säga detta till hans familj allt handlar om respekt i varan kultur så det är skit svårt situation för mig men vi för se när stunden när alla är där o vänta på att bomben ska explodera man vet aldrig

Hej bedrövandesambo
Ju min grupp kommer oxå vara med men duvet sånt är med kultur o sånt i slutänden blir det nog "han är ju Din man"
Jag hoppas kunna stå emot bara jag börja nog fundera på att ge upp mitt beslut o jag hatar mig själv redan för detta är jag på väg att blir galen eller????

Oj, Läste mitt i din tråd från augusti att du la pussel och så svarade jag på det och det hamnade här...ja ja..

Pussel låter ju jättebra. Det ska jag köpa mig ett. Satt precis och funderade på fler strategier för att klara ett bättre liv.

Du har tagit ett viktigt och stort steg genom att börja skriva här. Berätta gärna mer om hur din situation ser ut och läs gärna vad andra skriver. Hoppas något här på forumet blir hjälpsamt för dig!

Varmt välkommen!

Hälsar
Rosette
Alkoholhjälpen

Du skriver och läser här, det är väl ett tydligt bevis på att du har problem att hantera alkohol? Passar i AA... det kan väl bara du själv avgöra genom att testa. Kan i alla fall lova att där finns människor med oändliga variationer av sitt missbruk, så "gradmässigt" passar du absolut in, det gör alla som tagit steget att gå dit.

Men hur vet man att man är alkoholist och passar i aa. Jag dricker ju inte varje dag. Jag dricker 1-2 ggr i månaden men då är det inget stopp och rejäla minnesluckor. Mår dåligt men sen tror jag de ska bli bättre sen. Är man verkligen alkoholist om man bara dricker typ varannan helg?

Ja i mitt fall är det en soc handläggare som anser umgänge ska ordnas, med hänvisning till att vi har ett avtal från rätten där umgänget regleras. Att jag i samma avtal fick ensam vårdnad verkar i umgängesfrågan inte betyda nåt alls och att pappan strulat till verkar heller inte vara grund för att ta bort umgänget. Endast ett nytt beslut från rätten säger dom hjälper, dom anser soc trots inkommen anmälan inte kan hindra umgänget om pappan kräver få barnet till sig. Bara om han frivilligt avstår kan man undvika umgänget. Låter helt förvrängt i mina öron och jag ringer runt och ber få byta handläggare tills jag hittar nån vettig mänska som kan se att sonen inte ska tvingas till umgänge mot sin vilja och att pappan inte ska vara ensam med honom om han nu måste ha umgänge. Så att tro man får hjälp när man hamnar hos soc är tyvärr inte alltid fallet och man ska se till man är extremt påläst om juridiken för att kunna kräva rätt saker.

Tack Tissla
Jag har börjat gå till en kurator som är fantastisk o hjälper mig hon säger precis vad jag behöver höra jag mår så bra efter jag har varit hos henne men verkligheten hinner alltid ikapp mig när jag är ensam hemma

Det är många år sen insåg att A och jag inte är bra för varandra. Senaste åren har jag nästan enbart druckit Folköl.. typ lurat sig själv att "det är ju bara folköl..". Häromdagen kollade jag upp mängd A i ölen, fick en chock, 9 Folkisar motsvarar en kvart sprit.. Så dum man är.

Har funderat på det ett tag. Kanske dags slå till. Lite skeptisk till vården o Soc. Vill ju inte bli journalförd som missbrukare...

Och när jag läste ditt sista stycke igen så värkte det i hjärtat. Så vill man ha det... inte hålla på att fundera på den där jäkla alkoholen hela tiden.

Känner igen mig i amivalensen. Har också tänkt att starta en tråd men så kommer den knäppa tanken att jag ju inte vet vad jag vill. Sluta eller dra ner? Härinne är ju ingen som dömer men problematiken runt alkoholen är ju så stor och velig och jobbig och lurig och allt det där. Man tycker ju att man borde veta vad man vill åtminstone och att om man bestämmer sig för något och inte håller det att man sviker sig själv och sina forumvänner. Men jag tror att huvudsaken är att man är här och skriver, svarar och utbyter tankar och erfarenheter eller bara läser som ett steg i rätt riktning till ett sundare liv. Kram

Han har väl mest skallat en dörr på fyllan!

Enklaste är väl AA, vårdcentralen, beroendecentrum eller en terapeut inom psykiatrin eller socialförvaltningen.

Välkommen hit! Förstår att det är jobbigt för dig och känns hopplöst. Vi är många här som har varit och är i liknande situationer, men det går att ändra på! Läs i andras trådar här, gärna från början och följ våra olika resor.
Vad gäller att börja i rätt ände så är det (tyvärr) att sluta med a. Även om du (jag har känt likadant) ser det som omöjligt eftersom det är din enda livlina i nuläget är det tyvärr tvärtom. Det låter som du behöver hjälp utifrån, någon att prata med el hjälp med a, stöttning eftersom du inte känner det hemma eller på jobbet. Så länge du dricker kan du inte lösa allt det andra. Jag vet att det låter svårt och omöjligt, men a kidnappar verkligen våra hjärnor och att försöka lösa dun situation i ett aktivt missbruk är inte bra. Du vet inte vad DU vill än, a blir en flykt (jag har gjort precis samma sak tills jag kraschade och blev sjukskriven, ingen fick ta min snuttefilt... tills jag insåg att den var ett hinder för mig och inte alls någon tröst, även om det kändes så i stunden) från känslorna som är så jobbiga.
Jag säger inte att det är lätt, men vad är alternativet? Jag ville inte ha det som jag hade det, just nu är jag nere och drar i de där känslorna, funderar över mitt liv och vad jag ska välja att göra. När a fanns där kunde jag inte välja, jag kunde inte nå mina känslor - det var mycket enklare att fly med a då och då och i övrigt köra på (jag drack inte varje dag men när jag drack var det för att döva). Min hjärna orkade inte längre och nu tvingas jag ta tag i allt. Det är tufft, som sagt, men samtidigt har jag för första gången hopp om att kunna leva ett liv som jag valt att leva för att det är bra för mig. Ursäkta om du upplever mitt inlägg för hårt, jag har full förståelse för att du har det tufft. Jag hoppas du hittar din väg, här finns mycket stöd att få. Kram

Vi har provat det mesta, äktenskapsrådgivning m.m. Men det slutar alltid med samma sak. Allt är mitt fel, jag ljuger, hon har aldrig gjort något fel! De gånger hon är borta och jag är själv med barnen så flyter allt på. Jag kan känna suget, men hålla mig ifrån det. Jag och barnen kan ha hur kul som helst och vardagen flyter på bra. Även om det är mer stress än vanligt när man är ensam och skall hämta barn på olika ställen, laga mat, diska, läxor m.m.
Känns som skilsmässa och nytt jobb som enda lösningen! Jag älskar fortfarande min fru.. men jag tror inte att hon älskar mig mer.

Sitter på jobbet och bor återigen hemma hos familjen så det går framåt på det planet.
Skrev i mitt tidigare inlägg om att jag tagit några återfall under sommaren. Det värsta av dessa förutom mitt återfall förra veckan skedde i början av Juli.

Under 10 dagar var jag och min familj husvakter åt min kollega som var på semester med familjen. Under slutet av denna period drack jag upp mellan 2-3 flaskor av deras sprit utan att ersätta den, hur jävla dum får man bli!!!

Hon har inte påpekat detta men jag känner att detta förgör mig inombords och så klart bidragit till fortsatta återfall under sommaren. Kollegan är tyvärr sjuk i dag och vi har inte träffats fysiskt sedan semestern startade. Min chef vet om detta sen i går och i dag kände jag att jag var tvungen att skriva ett mail och berätta då jag inte kan vänta att berätta detta tills vi ses. Har sådan ångest för vilka konsekvenser detta kommer få för vår framtida arbetsrelation och så klart för dessa vansinnigt integritetskränkande handlingar....

i rätt ände. Du kommer inte att kunna hantera alkohol så länge du har underliggande saker som inte fungerar för dig. Det är ett stort jobb, men värt det! Jobba på relationen med din fru, stå emot mer på jobbet eller byt jobb som du var inne på.

Lycka till!

Tänkte på det du skrev om att vara trött på sina problem. Gamla mönster i förhållandet som aldrig ändras och detta ständiga dividerande om alkohol som aldrig ändras. Det är ju riktigt tjatigt. Du har ju åtminstone tagit kontroll över ditt eget drickande och det blir ju något ljust och fräscht istället för gammalt, mörkt och tjatigt. Jag längtar så mycket efter dom första pigga dagarna. Klarade mig hyfsat på semestern att hålla mig till mellanöl och cider men "rösten" sa till mig( det var en tragikomisk liknelse. Har träffat en del personer med psykos) att jag ju var värd lite några dagar innan jag började jobba. Så då blev det vin och whiskey de två sista dagarna och även när jag börjat jobba på fritiden. Blir aldrig jättefull(dricker aldrig så jag blir nöjd utan håller jämt tillbaka) eller jättebakfull men heller aldrig pigg och glad. Fullständigt meningslöst alltså.
Nu är all alkoholen inlåst förutom mellanölen som jag inte vågar släppa taget om som om det vore en napp! Märker att min man har svårt att ta till sig när jag vill prata om det allvarliga i vår alkoholkonsumtion och jag misstänker att jag kanske också curlar lite för jag har börjat prata mer om det som syns. Vikten och plufsigheten. Han kan säga att "det är framför allt för vikten som han bör hålla tillbaka" så blir det lättare att han också tycker att vi prövar att låsa in allt. (Vi har inte klarat många vita mån-tors på tre år)
Kanske kan fungera med det för din man med om vikten är något som stör honom..känns fånigt med sån taktik egentligen men jag tänker att man får tusan ta till allt för att vinna denna kampen.
Är ledig idag så jag är orolig för att jag ska börja dricka mellanöl så fort oron smyger sig på. Känner mig just nu stärkt av tråden så kanske det är bäst att hälla ut allt redan innan...
Kramar och hoppas din dag är bra.

Okej det var ju skönt att höra. Kommer dock försöka med aa då jag vill känna att jag är anonym. Tänkte gå på ett öppet möte på torsdag men är jätterädd. Ska försöka få barnvakt så sambon kan följa med mig. Idag känner jag mig deppig. Allt är grått och trist och tanken på att aldrig få ta en öl mer gör mig deppig trots att jag blir ännu deppigare av att dricka. Men att aldrig mer få känna den där känslan som man har efter två öl. Den där kicken. Det finns ju ingen bättre känsla. Det gör ju att allt annat blir grått. En gång var jag nykter i nästan 3 år men kände helatiden att något saknades. Att andra hade nåt som inte jag hade kunde dricka festa. Pratade om supa och fyllor och att ha roligt medans jag var en tråkmåns. Det som fick mig att börja igen var en kille som sa att han tyckte det var tråkigt att vara med nån som inte ens kunde ta en öl en sån ville han inte vara med. Han ville ha en tjej som kunde dricka normalt sa han. Han var själv normalkonsument och har inga problem. Men sen fastnade jag i det direkt. Jag blev ihop med en ny som jag förlorade för att jag blev för full jämt å inte kunde dricka normalt. Och nu har jag en underbar sambo som inte alls tycker detta är kul. Ser inte fram emot att känna så här ett helt liv. Ingen vill vara med nån som inte kan hantera spriten men ingen verkar vilja vara med en helnykterist heller. Det accepteras inte, utan det krävs att jag ska skärpa mig och kunna ta 1-2 öl men jag KAN ju inte. Men det är ju bara å stanna efter 1 öl å inte dricka mer säger alla. Ta bara 2 öl så är ju allt bra sen. Då slipper du må så dåligt som du gör. Det är bara å dricka mindre. Men jag har försökt dricka mindre i 10 år nu ( förutom min nyktra period på 3 år) men det har istället bara blivit värre

....om DU bara vill. Mitt tips är att söka upp ett berondecentrum och så får du hjälp att tala med kurator samt medicinsk hjälp i form av tex campral - som dämpar suget, det hjälper mig, jag har nu varit nykter i 18 dgr. Byt gärna miljö också.
Lycka till!!
Kram