Senaste kommentarerna i forumet

Hög igenkänningsfaktor här du UllaBullan. Hög igenkänning... Får säga som Dionysa - tack för snålskjutsen! Och du - hellre snålskjuts än dominoeffekt (domino = allt och alla faller...) ;-)

Ha en fin helg kära du

En fin härlig grillkväll önskar jag dig?

Jag dricker bara på helgen och det är öl som gäller då (i mängder). Sprit kan jag ha hemma hur mycket som helst utan att aldrig röra, så vet inte riktigt vad jag ska klassa mig själv som ölolist kanske. Gillar svagare öl 4.5% (mellanöl) så man kan dricka mycket under lång tid, gillar inte alls att vara redigtberusad. Utan det är uppbyggnaden till fyllan som är så himla härlig, men när den går över till fylla så fortsätter man ju ändå.

Grejen är att dricka lördagen för mig är så jävla onödigt, får aldrig samma härliga känsla som på fredan. Så vet inte varför jag gör det egentligen, det är väl mer att jaga känslan antar jag.

Hade dock en 5-dagars fylla första veckan av semestern, och så jävla dåligt har jag aldrig mått. Därför jag hittade hit till den här sidan, så uppenbarligen är drickandet något negativt.

Druckit 24, 50cl öl varje helg i 2.5 års tid, och utemat varje gång på det. Så har nästan dragit i mig en veckas värt av kalorier, varje helg. Otroligt att jag bara gått upp 5 kilo, men det är inga bra kilon. Så därför har jag satt en gräns på att "bara" dricka en gång i veckan.

Skönt att slippa vara bakis på söndagen också.

Kom idag att tänka på en höstmorgon för lite mer än 20 år sedan, den liksom poppade upp i mitt minne. Kanske för att ljuset i morse var detsamma...
Då väcktes jag av kor. Inte bara kor som råmade i hagarna eller i ladugården, eller jo först var det ju ljudet. Som jag inte kände igen och när jag öppnade ögonen var det mer jag inte kände igen. Ingenting faktiskt... Överallt kor, på tapeter, gardiner, sängkläder... Gosedjur och porslinsfigurer. Det hela var så bisarrt att det tog en bra stund för mig att förstå att jag faktiskt var vaken. Var jag befann mig hade jag ingen aning om... Hur jag än försökte minnas är det för alltid borta. Jag hade alla mina kläder på mig, tack o lov får man väl säga... Jag var såklart bakfull och undrade hur jag skulle ta mig därifrån. När jag såg ut över gården insåg jag att jag inte ens befann mig i en by jag kände till. Där stod traktorer, nya och trasiga, en stor hundgård med jakthundar. Och där, mitt på gårdsplanen, låg ett kadaver från en ko. Runt det bökade några grisar omkring.... Allt kändes som en sjuk film, känns så fortfarande när jag tänker på det. Hade inte min bästa vän just då stormat in i rummet, gapskrattande, hade jag flytt ut genom fönstret... Bonden kallades grisfarmarn och var en jättetrevlig ung man som visserligen saknade sinne för ordning och reda men i övrigt en gentleman. Varför jag tänker på detta idag vet jag inte riktigt men jag inser mer och mer hur länge mitt missbruk eller riskbruk har pågått... Hela mitt vuxna liv ju, hur blir mitt liv utan? Det tror jag vi alla undrar lite till och från men hur är det egentligen att alltid ha kontroll över sig själv och sina handlingar? Det har jag ju ingen erfarenhet av....
Dock är jag rätt säker på att jag i ett liv av nykterhet nog inte kommer vakna förvirrad i ett rum fullt med kor någon mer gång... känns rätt bra??
Många kramar till alla som behöver det??❤️??❤️??❤️

Har gått och funderat på ditt inlägg. Det berör mig. För snart ett år sedan satt jag precis som du. Skakade, mina ögon var gula (nästan neongröna), kunde inte fokusera blicken etc. Varför? Jag hade dragit mig rejält med A under en veckas tid. Redo att supa bort mitt liv, barn, hem, ansvar, åtaganden, tider att passa mm. Men när jag satt där mitt i skiten, arg, ledsen, skamsen, nerkräkt av blodigt slem, nersupen, ner i det mörkaste svarta jävla hål man kan tänka sig. Jag vet att jag såg Djävulen mitt i ögonen på denna botten. Jag är så säker på att denna Djävul såg mig. Hånskrattade åt mig, hur patetisk jag var som satt på dennes botten. Asfull och grät. Över min situation. Jag visste inte heller hur fan jag skulle ta mig upp från dennes brunnsgolv.

I den sekunden som jag stirrade in i dessa ögon så bestämde jag mig. Jag fick en kick av dennes blick. "Jag vill inte leva såhär. Jag vill inte må såhär. Jag vill inte vara slav under detta förbannade beroende. Jag gör allt som står i min makt att inte vakna upp en enda dag av mitt liv igen och kräla i denna svarta skit."

Och det har jag gjort i 328 dagar idag. Jag har gått på knogarna, jag har låst in mig själv, jag har klippt sönder mina bankkort för att inte kunna handla, jag har tagit kallduschar, stoppat huvudet i en snöhög, suttit på mina händer. Jag har gjort allt jag har kunnat för att ändra mitt beteende. Jag vaknar varje morgon och tänker att just idag ska jag må så förbannat bra jag bara kan och i det livet finns det ingen alkohol.

Det du skriver är nästan exakt det jag skrev för snart ett år sedan. Det går att förändra. Jag och många andra härinne är levande exempel på att det går att förändra sitt liv. Vårt supande är vårt eget ansvar, ingen annans. Ingen kan göra jobbet åt oss. Det är många gånger inte lätt men varje sekund värt det.

Bara du kan förändra. Bara du kan välja ditt liv.

//MM

Har tänkt på dig och undrat hur det går!!!
Jag hoppas du orkar och kan be någon om hjälp, jag tror du måste! Håller på dig och önskar du känner att jag skickar styrka till dig!!??❤️??❤️Kram Amanda

Dionysa - jag undviker de flesta jag kan men några kan jag inte riktigt avstå från samtidigt är jag nästan spänd att ta mig igenom dessa då jag är väldigt säker att jag klarar det och kommer bli starkare av det.

Bedrövad sambo - läste din tråd och önskar dig all lycka till. Låter som du bara kan få en bättre framtid!

Förstår att det är tungt men jag vill bara säga att det är grymt bra att du lyckats bryta.

Jag var tidigare nykter i ett år.
Tog en öl och sedan rullade det på och tog flera år innan jag fick stopp på det igen.

Så jag ser något bra i det du skriver, att du tagit hjälp och lyckats stoppa igen.

Fantastiskt bra enligt mig.

Du kommer kunna få må bra igen, det är så. Även om det kanske inte känns så just nu.

Kram till dig!

Hej!

Har tyvärr tagit ett antal återfall i mitt drickande nu under sommaren, har lyckats mörka detta för min omgivning. Efter min senaste period som hållit på ungefär en vecka valde jag att berätta för sambo, övrig familj och vänner i onsdags kväll. Sjukskrev mig själv under måndag eftermiddag i influensa, kollegor och chef misstänkte att något var fel och detta pushade mig själv att erkänna.
Nykter sedan dess, obeskrivlig ångest och för tillfället ej önskvärd i hemmet även om jag har min sambo har haft konstruktiva samtal. Även min chef har visat förståelse, skräcken är ju dock om repressalierna från jobbet blir för stora, hoppas på ett samtal under dagen.
Har träffat min psykolog på beroendeenheten i dag vilket var positivt, förstår så klart att återfall sker men det känns så overkligt att jag lyckats ta mig ända hit igen.
//en ldsen 80-talist

Det låter skrämmande! hur har det sett ut förut då du slutat dricka? Om man håller på att få abstinens ligger det nära till hands, precis som du skriver att försöka lindra och skjuta upp symtomen med en folköl. Fy fasiken för hur du har det just nu! Vill jag så gärna uppmuntra dig att ta kontakt med akut vård. Hur tänker du om det? Vilka möjligheter har du att få professionell hjälp?

Det är svårt att veta om det är abstinens eller om du drabbats av något annat. Fortsätt skriv och berätta vad du gör.

Tänker på dig, varma hälsningar Li-Lo
Alkoholhjälpen

Åh bryt! Hur många dagar i sträck har du druckit? Man kan behöva pro hjälp med att bryta ett långvarigt alkoholintag.
Det du har är förmodligen abstinens. (vilket jag varken kan eller vill råda om)

Välkommen hit till oss. Säker på att ett stort antal kommer svara på ditt inlägg för här finns erfarenhet.

Berätta mer hur det ser ut för dig om du orkar...

Kram

från MM

Jag ska se om jag kan hjälpa dig att lösa det här med tråden. Jag har kollat i loggarna och kan inte se något fel på ditt konto. Jag misstänker att du kanske har försökt lägga in en smiley eller emoji. Det fungerar tyvärr inte när man ska starta en ny tråd, utan bara i senare kommentarer.

För att starta en ny tråd så går du in på denna adress https://alkoholhjalpen.se/node/add/forum
Fyll i Ämne, inlägg och välj vilket forum den ska ligga i.
Tryck spara.

Skriv här igen om det blir något fel så fixar vi det åt dig.
/magnus

3 -Dubbelt inlägg,
Tjatigt värre blev det...

Dubbelt inlägg

Hittade dig. Och som jag skrev tidigare så hinner jag inte alltid skriva men läser det du skriver. Det är många nya som tillkommer dagligen och ibland är det omöjligt att följa alla. Jag har på nått sätt halkat ur och känner inte igen så många namn längre, men er som vart lika länge som jag själv er följer jag med glädje och värme.

Du får en medalj av mig med.
Ha en fin helg i förhöstvädret.

Varm varm kram

MM

Knasigt med tråden men kanske det är meningen? Jag förstår viljan att börja om, verkligen! Men det förflutna försvinner ju inte, kanske man måste ta med det in i framtiden. Utan dina tidigare försök kanske det hade varit svårt att komma till de härliga 20 dagar du, ni, har haft nu?
All styrka till er båda, ni gör det kanonbra!!! Känslan att vara närvarande och klar i blick och tanke är mer värt än jag trodde! Livet är tillräckligt svårt som det är redan...
???❤️??❤️??

Bra steg! Bra att du har en samtalskontakt, be om en sammanfattning och kanske kan du lämna detta till soc för att visa på hur farlig pappan är. Det är skrämmande hur maktlös man är, hur förnedrad man bli när de väljer att tro på missbrukaren och precis som du skriver så gör vården att vi anhöriga tvingas in i ett medberoende. Både vi och barnen är helt rättslösa, har bloggat om min resa under många år, skriv lämpliga sökord så hittar du säkert dit för det handlar om både missbruk, medberoende, utmattning/PTSD, barn, stress, psykopti/sociopati, manipulation, psykisk misshandel, ja listan kan göras lång för vad vi går igenom.

Håller med psykologen, du bör minimera kontakten med ditt x, det hjälper faktiskt och kanske kan du ansöka om hjälp från socialtjänsten, eftersom du inte bör träffa ditt x, då kan de förmedla ev kontakt så du slipper.

Klart du kan ansöka om enskild vårdnad om ni inte är överens så blir det en utredning (man får då hoppas på att de har kunskap om missbruk och hur ditt x manipulerar men det är inte lönt att du säger det, då får du det bara emot dig) och förhoppningsvis kommer man fram till att du ska ha ensam vårdnad och då bestämmer du om, när och hur barnet ska träffa sin pappa. Att du ansöker kan vara ett bevis som visar på att du värnar om barnet.

Vad han kan göra om du inte lämnar barnet till honom som planerat är att du gör ett avtalsbrott, om ni har ett avtal vill säga... se bara till att skriva ner varför du inte lämnade barnet, att han var påverkad, aggressiv, betedde sig på ett oroväckande sätt...

Om du någon gång skulle lämna sonen till honom så har soc akutnummer du kan ringa, fast risken är väl att han duperar dem med, så säkrast att inte lämna. Fråga dagispersonalen om de märkt ngt på ditt X, någon gång? Kan de skriva en orosanmälan?

Vill pappan ha sin son så får han ordna så det är ngn med, han får kontakta dig för att bestämma tid osv. Lägg bollen hos honom och ofta rinner det då ut i sanden. Det är synd om sonen men kanske ändå det bästa.

Ang din svärmor så kan det ta tid, lång tid. Vi separerade för drygt 5 år sedan och först nu har mina svärföräldrar sett och förstått och bett om ursäkt och stöttar mig o barnen vad de förmår, eller vi stöttar varandra. Men då har x et börjat försöka ställa till med intriger mellan oss, men ingen köper det. Man behöver allt stöd man kan få, för det är en urdjävlig situation, de som inte varit här, kan inte föreställa sig, inte ens nära!

Massor av styrka! Du fixar detta!!!! Kram Alice

Ja om din flagga kunde tala så hade den nog lite intressanta saker att berätta om sina flygturer ? Också sånt man inte vill höra, tur kanske att den inte kan ?
Heja dig till många dagar nykter och hopp om ännu fler!!
Vi kämpar på så blir det en härlig helg för oss båda.
Kramiz ????

Att mina insikter kan hjälpa andra på traven.
Jag har också läst mycket av det du skrivit och tycker du har så härliga (nåja,kanske fel ord) tankar och funderingar som väcker mig.
Det är så vi hjälper varandra och oss själva.
En dominoeffekt,så trevligt :-)

...för att du frågar!?
Har inte lyckats starta egen tråd trots mail, samtal och felanmälningar. Tyder nog på att jag får plocka upp min gamla tråd, erkänna mina misstag och fortsätta i rätt spår. (Har en gammal tråd då jag försökt sluta tidigare. Men ville ju börja om.)
Jag mår bra!! Min man och jag har varit utan alkohol i 20 dagar idag!!! Kan det verkligen stämma?? Vi har båda ett jämnare humör, umgås med varandra och barnen, tränar, pratar. Problemet är kommande middagar och fester! Varför måste alla dricka? Det är ju så underbart att vara nykter och pigg!!
Jag fortsätter att läsa här och plockar väl upp gamla tråden.
Härligt att läsa om din styrka och beslutsamhet! Tänk så lyckans skönt att finnas närvarande i sitt liv! Det är NU vi kan finnas för våra barn! Sen är det försent! Jag väljer mina barn! ❤️

Är otroligt viktigt för att inte trilla dit igen.
En strategi har du redan fixat och det är ju att skriva här.
Sen se dig själv spela filmen fullt ut är också viktig.
Det är så konstigt för mig nu, tänker inte ett ögonblick att jag ska dricka, bara tänker att i dag ska vi grilla lite god mat, ingen tanke på dryck, Det blir bubbelvatten hill maten.
Min strategi är att gå på möte i dag sen volontär jobba i morgon.
Ha en fin helg ???

Det låter bättre och kanske också mer rätt än alkoholist, Surkärring, spot on, så att säga! För som du jojo, kan jag vara utan, men har enormt svårt att stoppa och hålla mig till de regler jag själv sätter upp. Det är precis som de är bortblåsta några glas senare och känslan att det här är lugnt kommer.... Har i omgångar lyckats hålla mig till de glas jag sätter upp men de har den senaste tiden suddats ut....Haft på tok för många fyllor den här sommaren och minnesluckorna har avlöst varandra... försvarar mig med att det är på grund av den utmattning jag har drabbats av...men tror inte längre på det själv! Antagligen ska vi när vi känner så här avstå alkohol helt! Just nu är jag väldigt motiverad med helgens ångest i färskt minne. Och den hemska känslan att svika mina barn! Har sagt till mig själv att jag inte ska dricka inför mina barn mer! Jag kan dock inte säkert lova jag håller det... hemskt! Men det är min förutsättning just nu! De är värda en nykter mamma! Nu tar vi en dag i taget tycket jag! Jag önskar dig en fin helg! Ska själv strax ut på en löptur i det, just nu, fina vädret! Helgen blir lugn! Kram

...kämpa!! Om du verkligen vill bli fri från alkoholen så går det. Man kan ha ett bra liv i allafall. Jag köper Billa-Bong på bolaget, funkar. För jag måste ha "min flaska" på kvällen - dålig vana.
Jag har varit nykter i 13 dgr nu, äter en medicin som heter Campral som dämpar suger, det hjälper jag lovar. Jag sökte upp ett beronde-centrum och sa att nu vill jag bli nykter, nu får det vara nog. Det går, men måste vilja till 100% och våga berätta för anhöriga och nära vänner. Mitt liv känns mycket lättare nu, inte lika tungt.
Du är inte ensam, det är en tuff resa och livet känns hårt ibland och då kan det vara så skönt att glömma/släppa problemen och ta tll flaskan. Men tro mig.. problemen drunknar inte, de kan simma.
Kram till dig, sök hjälp om du kan och vill.
Kämpa!

Du vill inte ha "tönthjälp", men du vill heller inte medicineras ned till "ett lallande mongo" av en läkare som inte precis inger något hopp. Och då är ditt val att supa vidare? Du är i varje fall här och berättar detta för oss av någon anledning. Berätta gärna mer!

Vad fint att du kommit hit. Du har märkt en skillnad i hur du dricker med åren, du är inte ensam! Starta gärna en egen tråd och berätta mer om dina erfarenheter, Här finns många delar med sig.

Ett stort välkommen,

varma hälsningar Li-Lo
Alkoholhjälpen