Senaste kommentarerna i forumet

Du har det tufft nu och det låter som att du pendlar mellan egna och andras behov. Jag är glad att du hittat hit och det är bra att du skriver om din process och läser i andra trådar. Jag vill passa på att säga att vi gärna ser att man är nykter när man skriver på forumet, Av många skäl. Av respekt för såväl den som skriver som för de som tar emot.

Ta hand om dig nu och fast det är svårt så önskar jag dig styrka att välja om, om det känns möjligt.

Varma hälsningar Li-Lo
Alkoholhjälpen

Just nu mår jag bra.

?

Det gick inte som jag planerat egentligen

Känns höstliknande ute, även om jag är en soldyrkare så ser jag en charm i alla årstider, tur dom finns!
Dygnen går och jag känner mig tillfreds och "gör jobbet med mig själv" det är tungt emellanåt att se inåt och "pilla" på egenskaper som man går runt med men inte behöver.
Har fått verktyg som jag kan använda mig av vilket jag är tacksam för. I veckan sattes jag på prov då jag fick en rätt så stor motgång en såndär som för 2 mån sen skulle fått mig kuta till bolaget för att sedan dränka ner mig utan att ta tag i problemet, och även om det känns jobbigt så fick jag ändå inte dom tankarna så kraftigt utan handlade på annat vis och iom det är jag fortfarande nykter, tack å lov!
Önskar att jag hade mer tid för AA-möten men det krockar oftast med jobb tyvärr, försöker gå så fort jag får tillfälle iaf det ger mig kraft, kärlek och energi att träffa andra i samma situation.
Tack Bedrövadsambo för din input❤️

Dag 70

Kämpa på en dag i taget??✨

Jag handlade idag, till min man och mig.

Kanske det är så att det är hög tid att ta en paus.
Att inte få ha "tillgång" till en missbrukande anhörig är ofta psykiskt mycket tungt att ta.
Speciellt om man gjort allt man kan och lite till för att räcka till för den personen.
att de sen väljer att bryta kanske kan bli din chans att hämta kraft till dig själv.
Jag råder dig att uppsöka Alanon om det finns någon sådan på ort nära dig.

Där får du om du vill,försöka lära dig att fokusera om på dig.
I början är det mycket svårt,men till slut börjar man oftast känna att små steg tas i rätt riktning,
Och man låter den missbrukande anhöriga ta egna steg mot tillfrisknande eller fortsatt missbruk.
Och där och då kan man inse att det är precis rätt fördelning av ansvaret.

Som anhörig varken kan eller ska man egentligen försöka få en annan människa nykter.
Det är personens eget ansvar och val oavsett vad vi anhöriga anser.

Vad fint att höra att mitt inlägg berörde Lerigen! Jag upplever när jag läser på forumet att det finns mycket jag kan förstå, men inte riktigt relatera till själv, och en del grejer där jag känner igen mig nästan till varje ord. Det känns bra, eller åtminstone skönt, att hitta sådant som berör.

Dag 17 nu. Idag har varit chill. Första dagen tror jag i den här nykterhetsvändan där jag inte haft något ordentligt alkoholsug alls. Skrev lite om drickande med en vän som även hen kämpar med sin konsumtion. Då vi har ganska liknande erfarenheter av alko är det väldigt skönt, men brukar också trigga ett sug hos mig ibland. Inte idag. Bra tecken! Men jag kan inte slappna av för det, det ligger så nära till hands ändå hela tiden.

Efter att ha varit "fri" kom ett oerhört stort sug plötsligt idag. Jag hade varit hos läkaren och blivit fortsatt sjukskriven, är nere och trött. Kände mig törstig. I mitt huvud dök det upp att jag bara skulle dricka lite, få tyst i huvudet en kort stund. Det är så här mina sug somjag agerat på sett ut, all logik ut genom fönstret - direkt till agerande. Jag kom hem, funderade på att skriva här men rösten tog över. Jag tänkte på HALT, drack ett par glas iskallt vatten och distraherade mig själv med annat. För första gången någonsin har jag klarat av ett sådant sug.... det brukar bara vara så att jag dricker lite första gången men sedan är det igång igen. Jag la mig nu, känner mig även ledsen... någonstans är jag dock stolt över mig själv, jag klarade att vänta ett tag så tokeriet blåste över, jag drack mig otörstig, jag kände att jag var ledsen och uppgiven... och så trött. Full av heltvomotiverade skuldkänslor för att jag inte mår bra. Jag får hjälp av psykolog och läkare för min utmattning/depression. Det är jobbigt att vara här. Eftersom min nykterhet känts så enkel i flera månader kom suget från ingenstans. Jag är glad att jag fortsatt läsa här flera ggr per dag... det hjälpte mig att stå emot. En seger mitt i allt. Kram

En dag i taget, som det heter. Och vinsten kommer som ett... brev på po... posten, – nej, säkrare än så!!

Jag var och skällde ut min alkolist i morse. Vi ska inte vara ihop . för jag orkar inte längre. Men kanske så kan vi vara vänner när det har lugnat ner sig

Samma mönster, svårt att hålla koncentration, tappar ord, hjärnan känns som sirap och puls och stress ger lätta skakningar. Abstinens kallas det nog men är inte "bakis-seg" och jobbdagen går bra. Ögon klarare, huden för rödaktig och degig. Glädje innerst inne, känns varenda gång jag brutit svarta perioder som man slagit sig fri från kättingar och fotbojor och kan börja stapla iväg på lite svaga men fria ben mot framtiden och friheten.

Kul, då kör vi. Har själv lyckats cirka 26 vita dagar i rad sista året så vet att det går men nu är siktet inställt på för evigt vitt. September blir bra första delmål sen får vi påminna varandra att inte falla tillbaka.

.... stöd Sannah, Miss Lyckad och Emma, det värmer! Kram till er

Om du skiter i att fötterna brinner upp bara vill slippa smärtan, funkar det att behålla skorna på och kapa nervtrådarna.Gillar du dina fötter och har användning för dem är det bättre att fort som attan slita av sig skorna - eller släcka elden...
Bra med liknelser. Blir så tydligt hur tokigt vi väljer ibland, men också hur logiskt det faktiskt kan verka innan man tänker efter :-)

Det låter jätte jobbigt. Stackars dig! Var inte rädd för att söka stöd så att du klarar dig igenom detta. Du måste bli kvitt med alkoholen då du ej verkar tåla den. Välj din fam istället. Men tänk på att det är en mycket tuff resa och många klarar inte av att sluta själv. Jag måste också ta hjälp för att få verktyg. Annars kommer jag fortsätta att dricka när det blir tufft i livet, stressigt mm. KRAM

Vad underbart att du blivit så stark och kan stå emot när man behöver tröst etc. Det är dit vi alla kämpar!!! Grattis ska också komma dit en dag. Men vilken tuff resa det är. Har aldrig kämpat så mycket i hela mitt liv. Känns som hjärnan är en annan del av min kropp och vill jävlas med en ?

Ja vi kör på det nu blev jag peppad! Det går att klara det vet jag eftersom jag gjort det förr. Höll mig nykter nästan ett år. Det gäller att hitta metoder för att hålla i nykterheten.

...det brinner i mina skor, hjälper det då att kapa nervtrådarna så jag slipper känna smärtan?

...man hade haft ett familjeperspektiv i missbruksvården!

Bra kämpat men se till att du får stöd!

Lycka till!

Jag älskar att anylasera mitt beteende och effekterna alkohol hade på mig då jag drack. Det lär mig mycket om mig själv och hjälper mig att ha en stabil nykterhet. Jag drack ofta för att slappna av, men för mig var det bara en illusion. I början gav det den effekten, men ju fullare jag blev så skapade alkoholen bara mer stress och ångest, men det kom jag inte ihåg då alkoholen alltid skapade minnesluckor. Den stress och ångest jag kände innan jag blev så full att kroppen inte kunde hålla sig vaken hade jag inget minne av, men jag påverkades lika starkt av det i alla fall. När jag lärde mig att hantera mina känslor och började kunna se saker på ett annat sätt så försvann också behovet att tro att jag behövde alkohol för att slappna av. /Stefan nykter alkoholist i 3 år och 13 dagar

Känner allt för väl igen detta!

Har du skrivit ner alla händelser? Om inte så börja med en gång!

På många håll finns det umgängesstöd för små barn där umgängesföräldern har missbruk eller psykiatriska problem ofta är det socialtjänsten som står för detta, typ en öppen förskola där barnen kan träffa föräldern och där det finns personal som har koll.

Har du pratat med BVC, kanske finns något i ditt barns journal som kan stödja dig?

Pratat med BUP, har ofta en lite lättare öppenvård.

Du ska inte ge dig, kämpa!!! Men håller med det är en svår kamp. Håller med om att samtalsstödjarens kunskaper måste vara bristfälliga, jag fattar inte hur de kan vara så dåligt insatta! Ja barnperspektiv!, vart tog det vägen, det är inte föräldrarna som har rätt till sina barn utan barnen som har rätt till sina föräldrar och då ska de vara nyktra.

Inget i det du skriver låter som om ditt x har den minsta insikt.

Har ni gemensam vårdnad?

Kan farmodern komma och vara med, istället för att du kör?

Om ni bestämmer att han ska ha barnet och det inte känns rätt pga. olika saker, så kan du hindra umgänget men det är viktigt att du då kontaktar socialtjänsten och berättar varför, kanske gör en orosanmälan för hur barnet har det hos pappan (även om han inte varit där).

Kan du kontakta de som gjorde samtalet vid den första orosanmälan?

Jag frågade en gång och det svar jag fick var minst sagt luddigt och motsägelsefullt. Barnen har rätt att träffa sin pappa men det ska vara säkert, jag ansvarar för att barnen har det bra hos mig men jag ska bara överlämna barnen om jag är säker på att pappan kan ta hand om dem. Hur ska jag vara säker? det kan jag inte, han kan vara nykter vid hämtning men stupfull en timme senare. Således har vi som tar ansvar, ansvar för barnen både när de är hos oss och när de ev är med den andre föräldern! Hur nu detta går ihop.

Alla vuxna ska ta ansvar men här lägger man allt ansvar på oss och inget på missbrukaren, samtidigt ska vi våga lämna våra guldklimpar....

Finns det något du kan göra en polisanmälan på, så gör det.

JoYo! Hur går det? Har du fått din egen tråd??❤️❤️

Skönt att höra!!! Det verkar som såna dagar kommer och går, allt jag hoppas på är att de blir färre....
Att jag klarar av detta är fortfarande något av ett mysterium för mig, jag kan nog bara förklara det med att jag på något sätt riktat all min envishet och mitt driv på att sluta dricka. Jag har alltid varit oerhört envis och har jag gett mig fan på nåt så blir det som jag vill på ett eller annat sätt. Det får jag nog ge mig själv, om jag VERKLIGEN vill något misslyckas jag inte. Det låter nog så kaxigt men jag har 38 års bevisning att lägga fram? Det är bara så jag funkar antar jag. Men ändå är jag förvånad. Mina tidigare "projekt" har alltid innehållit en smula självdestruktivitet, aldrig varit helt och hållet bra för mig. Det har alltid funnits en baksida. Kanske för att jag alltid fokuserar på målet och aldrig på vägen dit... Men att sluta dricka är mitt livs första uppdrag som faktiskt inte kommer att ha någon baksida, inte i slutändan och inte heller längs vägen. För första gången tar jag verkligt ansvar för mig själv, tar hand om mig själv.
Jag börjar forma nya mål, mål jag aldrig skulle kunna nå om jag dricker. Jag behöver min hjärna klar och stark. Min tanke skarp. Jag kan välja det eller gå under och bli någon jag föraktar.
Det KAN vi ju bara inte göra mot oss själva, eller hur?
??❤️??❤️

Visst gör det ont när knoppar brister.. Varför skulle våren annars tveka.. Eller hur den nu går Karin Boyes dikt . Det är sant, alla separationer är jobbiga. Att förändra något oavsett om det gäller alkoholberoende, skilsmässa, bryta med vänner osv är tufft. Men när allt stabiliseras så känns det bra. Ja bedrövad sambo , sonens pappa får ta sitt ansvar. Han är och har alltid varit en pappa som bryr sig. Men som många andra par så har jag stått för "innejobbet" och han hus och trädgård. Jag gillar matlagning osv så det har inte varit tungt. Nu får även jag fixa med mitt hus, värmepanna osv. Det blir en utmaning men som tur är har jag många som kan hjälpa mig.. Det hade varit värre om jag supit bort vännerna då blir man ensam... Märker att alkoholen swishar förbi i mitt synfält genom reklam, affärer restauranger. Ser tydligt personer som har a-problem. Det syns på utseendet och det ängsliga, nervösa eller irriterade beteendet. Jag är otroligt tacksam att jag fick möjligheten att förändra mitt liv till något friskt, utvecklande och befriande.. Tack forum och universum❤️✨✨✨