Senaste kommentarerna i forumet

Hej Linus,
Ja det gör oerhört ont när vi ställs inför allt vi ställt till med. Skammen blir ibland så stark att den gör fysiskt ont. En overklighetskänsla. Det krävs dock att vi tillåter oss att känna. Att vi står kvar i det och tar emot smärtan och inte flyr undan eller försöker ducka för sanningen. Jag känner fortfarande av det och kommer nog göra det tills jag har fått göra "rent hus". Din sambo kommer säkerligen ha många frågor och tankar, ilska och sorg. Tilliten kommer med tiden. Så länge du har fokus på din nykterhet och gör rätt saker för dig själv och nykterheten så kommer tilliten tillbaka. Du är fortfarande i början av nykterheten så ta en dag i taget och en sak i taget. Var så ärlig du kan mot din sambo. Det är hon värd och även du.
Kram
Ellan

Såå, jobbigt för dig Linus .. lider med dig ..
Ja det är hemskt vad alkoholen gör med oss,
vi ljuger, smyger och gömmer .. Men ..
Fortsätt den vita vägen som du har bestämt dig för
och bevisa för din sambo och din grabbs mamma att du kan och vill
förändras .. och vara en sambo/pappa som det går att lita på ..
Lycka Till nu ..

Ska försöka hålla i den i kväll och framåt

Vad roligt att du genast känner dig hemma här. Här finns, precis som du skriver, massor av erfarenhet och generositet att dela med sig. Starta gärna en egen tråd så ökar chansen att du får svar, du gör naturligtvis som du vill. Det går finfint att att gästa andra och bara surfa runt också!

Varma hälsningar Li-Lo
Alkoholhjälpen

Jag har anmält intresse på ett par lägenheter så jag hoppas jag får napp denna gången!
Jag känner mig helt utmattad. Inte så mycket psykiskt mer fysiskt! Är kroppsligt trött. Idag har jag varit yr,illamående,svettningar & helt matt i kroppen...

Hej! Jag har precis hittat denna sidan igår, äntligen riktiga människor med bra tips och som delar med sig av egna erfarenheter. Jag har precis slutat med vinet, och har fått en sån sug efter snabbmat. Mcdonalds, godis, annat med mkt fett. Är detta vanligt och när börjar det avta? Tar lugnande i ligan dos på kvällen så att jag kan sova.
Blev ni andra därute också ensamma av drickandet? Och i så fall hur har ni rättat till det, eller planerar att göra?
Lycka till alla kämpar och ta hand om er

Så, idag framkom för min sambo att jag ljugit om mina förehavanden i samband med att jag var full för ett tag sedan. Hon tror att jag varit otrogen, vilket jag inte var. Lögnen var för att faktiskt ha ett tillfälle att dricka, trots att jag inte ska dricka nu. Jag har dock varit otrogen förut, men det är länge sedan och det är inte den person jag vill vara nu mer. Hur som helst förstår jag henne. Klart att det måste vara svinsvårt med förtroende när man bott med en person som konsekvent varit oärlig för att upprätthålla sitt missbruk. Men det känns FÖRJÄVLIGT. Det var (förutom att jag drack då) ingen dålig situation på sånt sätt. Så jävla jävla jävla onödigt. Min ångest har varit bråddjup idag. Vi har hunnit prata lite och det finns väl hopp om liv ändå. Ett tag trodde jag att det här var liksom en gång för mycket. Att det skulle vara slut. Satt och ångeststirrade på min datorskärm på jobbet och ville gråta och önskade att jag var någon annanstans. Vi kommer nog prata mer efter att barnet vårt somnat, och det är ju bra. Försöka reda ut det på något sätt. Men just nu mår jag skitdåligt. Jag hatar att alkoholen har gjort mig till en ljugande och manipulativ fähund. Självföraktet är djupt. Dag 10 som nykter hade kunnat vara bättre.

Ja, enligt mina erfarenheter är det vanligt att bli dålig efter flera dagars drickande. Både fysiskt (svaghet, trötthet etc) men även psykiskt. Kanske är det ett inbyggt skyddssystem som kroppen har?

Tack för dina öppna tankar, jag tror du är långt från ensam.

Det som jag reagerar på är att han blir irriterad när du konfronterar. Det känns som att han är medveten om att det finns ett beroende?

Jag är på dag 6 och det känns mycket bättre. Har nu provat ikväll att ta min först medicin - Campral 2 tabletter som ska minska suget. Men jag har lik- förbannat gått till bolaget men endast inhandlat alkoholfritt. Måste ha min flaska men det är ju alkofritt.
Men det känns jättekul att vara med i detta forum och inse att man inte är ensam. Att vi är många som kämpar mot detta missbruk och helvete.
Kram till er alla!! Vill igen rekommendera att man går tillett beroendecentrum, de tar väl hand om en.

Mm, jag är osäker på var gränsen går. Vet faktiskt inte om det finns en gräns. Kanske handlar det mer om varför man dricker? Jag menar, om man dricker för att dämpa något så tror jag det är värre än om man är ute och festar på helgerna. Men jag är som sagt inte insatt. Själv festade jag rejält under flera år, fast endast på helgerna med vänner. Kände inte heller något sug efter alkohol i veckorna.

Är själv medberoende och har sett ångesten från ”sidlinjen” och har min fulla respekt för dig som genomlider den. Hoppas du mår bättre idag!
Långvarigt alkoholintag ger ju vissa mineralbrister osv som kan förvärra oro och ångest. Jag vet det då min mamma fick extrem järnbrist och andra brister (minns inte vilka) vilket tydligen bara gjorde ångesten värre. Jag är helt säker på att läkaren som behandlade henne visste varför.. jag var med när hon var där och tog proverna. Läkarens blick sa allt. Hur som helst, det finns massor med tester på www.apoteket.se, www.lloyds.se, https://www.apotekhjartat.se/ eller https://www.quicktest.se och liknande sajter där man kan få mer info om man har t.ex järnbrist osv.
Hur som helst så tror jag (är ingen expert) att det kan vara bra att gå på en hälsokontroll för att få mer info om man lider av några vitamin eller mineralbrister, samtidigt kanske ta leverprov osv. Önskar dig all lycka!

Du klarar det säkert, Restart2017!
Jag har berättat för min chef och för några kollegor att jag slutat dricka. Och kollat att det finns alkoholfritt.. men åh vad jag är sugen på att norpa lite ur minibaren..
Men jag ska inte! Det är sååå inte värt det!

Det brukar man inte va på konferens ?
Mina kollegor är på konferens dom med, två dagars i skärgården.
Jag sa att jag inte hade tid, för mkt jobb.
Ljög, men hade aldrig orkat stå emot alkoholen.
Känns skönt att va hemma.
Om en månad ska vi till Hamburg och konferera nästa års budget, sitter och planerar ursäkt för att komma undan.
Eller så åker jag och är nykter, men det är så svårt... ?

Ja, promenader är bra... Det viktiga är att i tyngre perioder fortsätta med sin rutin, promenader t ex eller vad det nu är. Att veta att det finns något finare längre fram. Själv jobbar jag för viktminskning, snyggare form samt att min kondition måste förbättras avsevärt inom några veckor helst. Det gör att jag är extremt målmedveten just nu. Kommer dock dricka ngt glas rödvin om det är fest eller så men nu vet jag var jag ska och det gör att hela jag kommer må så mycket bättre framöver. Sen när jag är "i mål" så är det balans som ska eftersträvas. Inte att känna mig nöjd och belåten utan kämpa på framöver också! Att socialisera får tiden att ticka framåt rätt snabbt, eller varför inte spela ngt bra datorspel?

Ja miss lyckad det är nog så. Och vi är nog många som tolererar mer än vad vi nånsin trott vi skulle. Men omständigheter flyttar gränserna. Det är lätt att teoretiskt tänka vad som är okej eller inte okej i ett förhållande men i praktiken kan det se annorlunda ut.

Imorgon är det äntligen fredag!!! Jag är fullkomligt utarbetad efter denna vecka. Så slut. Synd att helgen är så kort bara. Men det ska bli så skönt att slippa sätta alarmet på 5 på lördag ????? och bäst av allt; jag behöver inte köpa A, jag behöver inte vara berusad, jag behöver inte sova som en kratta och vakna bakis. Jag kommer att sova så gott fram tills jag har lust att kliva upp och dricka kaffe i pyamas. Åh nu längtar jag såååå mycket till helgen haha. Sovmorgon är det bästa som finns!!!

Kram alla!

Jag försöker ockupera tiden, men så står det still ibland, det går inte alltid hålla igång - tränar inte men promenerar 1-2 mil om dagen.

Så var det konferens....
Och ikväll är det middag för att fira en kollega som ska sluta hos oss..
Jag vet att det kommer att vara generöst med vin - och att manga kommer att gilla att utnyttja det.
Alla andra ganger brukar jag bli glad och trevlig och dagen efter vara så trot så trött.
Idag firar jag 30 nyktra dagar.
Visst är det ett bra sätt att fira med alkoholfritt? Jag ska klara det, jag ska klara det jag ska klara det jag ska...
Imorgon ska jag vara pigg på motet efter en god natts sömn, och en joggingtur fore frukost.
Bara så ni vet.

Idag fixade jag 5-6 saker jag haft ångest för hela sommaren, men inte orkat ta tag i på fyllan.
Har tänkt det löser sig..
Men som nykter, så vet man att inget löser sig.
Känslan är fantastisk, när man fixat surdegar.
Det jag vill fram till är att det finns många positiva saker med att va nykter, man sköter sig bland annat ✌?️?

Ja, men tiden går långsamt om det är det enda som snurrar i huvudet! Själv har jag oftast inget sug. Nu har jag ställt om mycket i mitt liv så träningen har tagit överhand. Trots att jag bestämt mig för vilodag kan det rycka i benen och jag ger mig iväg på löpträning. Så kan man ju känna i perioder när man säger "nu ska jag inte dricka på en vecka" etc.

Jag fick lära mig att inte sluta i tidsbestämda perioder då det ökar risken att fira med alkohol efteråt. Sen ska jag inte fokusera idag på om jag ska dricka nästa lördag eller inte - utan det beslutet tar jag den dagen. Annars susar det ju i huvudet på en hela tiden. Avdramatisera det hela. Förändra situationen så förändras beteendet. Jag tycker att de två första veckorna när man slutar med något är de jobbigaste, får då kan det finnas ett sug kvar - om inte annat i ett vanemönster.

Ett tips är att sluta/dra ner drastiskt på socker och andra snabba kolhydrater, det tror jag kan hjälpa en del i att inte dricka. Jag känner mig personligen mycket piggare utan socker och andra kolhydrater i kroppen. Och då ser jag allt klarare och behöver inte tänka att lite alkohol hade varit fint. Men alla fungerar vi ju olika.

Bryt tankemönster så slipper du förhoppningsvis kämpa i 40 dagar, då kommer dagarna bara glida förbi. För visst kämpar du inte mot att äta två kilo sten om dagen? Handlar mest om tankeförändring och situationsförändring :D

Jag ser det som inbyggt antabus.
Dock kan jag alltsomoftast inte hålla mig ifrån spriten, max 40 dagar, och då kämpar jag som en liten gullig kulting.
Den här gången blev det sprit/öl 7 dagar i rad.

Nu har jag börjat om från början och pausat i två veckor, som känns som 2 år.
Det kanske är två år, är det 2019?

:)

Njae, det känner jag personligen inte igen mig i, men medan man krökar rätt hårt så kan det ju vara som så att man spyr upp om man dricker för mycket. Nu talar jag dock inte om de som inte tål så mycket, utan om de som tål en hel del. Jag tror det är lite som att kroppen säger ifrån, nu får det fan räcka med det här jävla rävpisset typ :D

Det händer så mycket hos dig UB, eller snarare, inom dig. Det ömsom bubblar och ömsom skaver. Ja kära du, vägen är allt annat än rak.
;-) Tänker att du har kommit så långt och att du får öva på att vara både snäll och tålmodig med dig själv.

Skickar en bamsekram till dig

Hej min vän,

senaste livstecken 11 juli och då skrev du om att du just haft ett rejält sug, men kommit över det. Hur är läget egentligen? Hur det än är, så kan du väl höra av dig? PP & jag både oroar och bryr oss om dig.

Kraaaaaaaaaaaaaam

Tack för stöd och peppning i min tråd! Fint att läsa och ta till sig. <3
Ha en fin dag - kram