Senaste kommentarerna i forumet

...att du ska ta kontakt med socialen för råd och stöd. Det är det de är till för, och du kan inte vara ensam i allt det här. Du bör berätta precis hur situationen ser ut och det är deras skyldighet att hjälpa till. Det är inte meningen att du ska behöva ha det så här jobbigt.

Kan vara en bra idé att googla lite på Postakut abstinens. Det är typiskt depressionsliknande symptom, låter lite som det ni beskriver, och som jag själv upplevde både i våras och nu. Men det ska gå över, även om det kan ta lång tid. Så vi får väl sikta på att det blir bättre. Tillsammans - in i kaklet! :)

Inne på tredje dagen utan vin. Har känt mig tröttare än vanligt när jag haft avbrott från drickande och sover fortfarande oroligt. Var väl värre denna gången antar jag... Har sysselsatt mig på kvällarna, har gått promenader varje kväll och haft aktiviteter för mig. Inte känt något sug eller längtan. Tänkte idag, första jobbdagen, att det hade varit gott med ett glas vin ikväll, men stod emot att gå och handla. Har ingenting hemma alls. Nog en bra strategi för mig.

Men precis som vilken nyss tillnyktrad som helst så behöver jag inte så mycket för att trilla på näsan.

Men efter några dagar i bergochdalbana känslomässigt så tror jag att jag är i rätt spår igen.

Det där med att förändra vanor.
Veta vad man ska ta sig till när det snurrar kring en.
Det börjar ha satt sig nu.

Sakta farten.
Vänta in mig själv.
Sätta gränser för mig själv.
Låta mig må som jag mår utan värderingar.
Komma ihåg enkla saker som gör mig glad och göra dom.
Och framför allt,veta att det går över och att i morgon,eller tom i eftermiddag är en ny och bättre känsla på plats.

Hej!

Jag är jätte tacksam för era svar. Känns skönt att skriva av sig och få råd och stöd då jag aldrig pratar om det med någon förutom min sambo.

Mamma har efter att hon kom in på behandlingshemmet 2013 haft kontakt med socialen där dom tvingat med henne på alltifrån "terapi" samtal varje dag, till gruppsamtal med andra alkoholist. Detta har i sin tur lett till fler kompisar att kunna dela sitt intresse med dvs alkoholen.

Hon har precis börjat arbetsträna på ett arbetscenter där hon jobbar mån-tor 9-12. Hon får ut socialbidrag som hennes man får in på sitt konto då hennes egna konto har maxad kredit och min kvinnomisshandlare till far får hennes bidrag om pengarna sätts in där. I och med att mannen får pengarna på sitt konto har hon nu inga pengar.

Hon ber mig att inte få in henne på ett behandlingshem igen och i och med att hon träffade sitt nästa rötägg där är jag skeptisk till att tvinga henne dit. Samtidigt som att jag snart inte klarar av att ta hand om henne längre.

Jag har sen jag anmälde pappa vid 13 års ålder alltid haft den insikten att jag skall lyckas trots min bakgrund. Jag är en arbetsmyra och trivs som bäst när jag får arbeta och gå in i min post som personalansvarig. Då är jag en annan person, en person utan personliga problem. Jag är samtidigt livrädd för att mina anställda och kollegor skall se igenom mig en dag.

Jag tror inte att min sambo efter 6 år tillsammans skulle överge mig i detta. Han har varit med och sätt det mesta inom min familj. Alltifrån att vi blivit jagade i bil av min pappa till mammas alkoholmissbruk. Han är trött på detta och vill nog bara slippa se mig ledsen och förtvivlad över att inte kunna göra något.

Bör jag ta kontakt med socialen och rådfråga? Bör jag då säga att hon redan är kontakt med någon där? kommer dom verkligen göra något? kan dom erbjuda henne ett boende? Bör jag kontakta arbetscenter hon arbetstränar på och berätta läget?

Det är så mycket frågor och jag är rädd för att göra fel, och rädd för att göra henne besviken.

så är det i krissituationer du märker om det är en klippa eller ett duschdraperi du har att luta dig emot :-) Nöj dig inte med något annat än en klippa! Helt förståligt att detta är jobbigt för din sambo men i första hand är det faktiskt jobbigt för DIG! Sen är din sambo säkert ung han också. Inte lätt för någon av er!

situation för dig! Dessutom är du ung, nyss blivit vuxen och får ta sånt ansvar! När det gäller din mamma som helt klart måste få hjälp, både med sina egna problem och med skydd mot våldsam man, så tycker jag precis som Li-lo att ni skall vända er till Socialtjänsten! Påpeka att det är väldigt akut och att ni lever under hot! När det gäller dig själv, värna om dig själv och ditt eget liv. Försök att sätta gränser runt dig själv. Du verkar ha haft en tuffare barndom än vad ett barn ska ha. Trots det verkar du ha fått bra ordning på livet med fast jobb mm! Det tyder på att du är en väldigt stark person. Var rädd om den styrkan och låt ingen ta den ifrån dig. Inte ens din mamma även om det är en människa du älskar! Hon har ytterst ansvar för sig själv, inte du! Om hon inte klarar av att ta det ansvaret så ska samhället gå in och hjälpa. Att finnas för sin mamma är inte samma sak som att ta över ansvaret för henne! Fortsätt gärna att skriva och berätta hur det går och hur du har det! Styrka till dig och kram!

Jag vet, har läst igenom min tråd och andras. Det verkar gå över efter 5-10dagar, så jag får väl bara campa på soffan och njuta i stället och tänka på att saken är god och livet kommer leka sen ?
Kram

Samma här, i dimman nu. Men ditt inlägg var så slående... FAN!

Det kan vara en förlamande trötthet i början. Ha inte för höga krav på dig själv. Du har precis påbörjat en behandling och det är tufft. Den och din nykterhet är prio ett. Det är ok att ta det lugnt och slappa. Återhämtning tror jag det kallas.?
Kram
Ellan

Tack för din kommentar! Jo, det är lurigt när det så att säga finns i företags/organisationskulturen. Dessutom är det rent krasst så att inom akademin är nätverkande otroligt viktigt, och många nätverkstillfällen innefattar alkohol. Men jag har också provat alkoholfria sittningar och tillställningar. Det går, absolut. Inte lika kul. Men i sammanhanget måste jag nog ändå se det som tillräckligt kul. Starkt av dig att ta striden för mindre alkohol i jobbsammanhang! Där är jag inte riktigt ännu...

När jag var aktiv inom studentrörelsen på orten jag bor engagerade jag mig däremot i uppstarten av en alkoholfri pub (jag var själv inte redo att sluta dricka då, men hade sedan länge fattat att alkoholkulturen bland studenter är åt helvete). Det fick rätt stor uppmärksamhet, och var många som hörde av sig och uppskattade initiativet. När det väl drog igång var det dock alldeles för få besökare. Går inte driva pub då. Tyvärr. Men projektet lever än idag i viss mån, studentkåren som jag under en år var ordförande för driver den puben som event ett par gånger per termin. Alltid något. :)

Inte för att jag är missnöjd med relationen jag har, absolut inte, jag trivs jättebra i den. Men jag tror för min del att det handlar om "spänning". När man dessutom varit i en relation länge så är man ju inte nykär längre, det kan jag längta efter och det att träffa en ny människa. Skulle aldrig vilja lämna relationen jag har så det skär sig ju där, när man både vill ha kakan och äta den. Detta är iaf min syn på det hela, och det gäller MIG. JBill har kanske andra anledningar/orsaker.

På rehabiliteringen avklarat, nykter i fyra dagar.
Fy fan vad jag är trött, kan knappt röra mig eller fungera.
Kroppen vill bara ligga eller sitta, inte göra något överhuvudtaget.
Problemet är att i huvudet är jag pigg nu när jag är nykter, det finns tusen saker jag vill göra och fixa hemma och på stan.
Hur orkar ni med allt ?
Må gott

Jag är så jävla trött ... ???
Jag sover och sover men det hjälper inte.
Tur att jag är sjukskriven iaf ..
Gråter av trötthet. Vet inte vad jag ska ta mig till?

Känner som du Mallan66.
Jag vill helst bara sitta i soffan och inte göra ett skit. Tycker inget är roligt ?
Har ju ingen ork till någonting.
Är det kroppen som håller på att reparera sig?

Vilken tuff situation du befinner dig i. Du beskriver att alkohol funnits i familjen under lång tid. Nu har en akut situation uppstått vilket ofta leder till akuta lösningar. Precis som inlägget ovan nämner är det viktigt för dig att ta ett djupt andetag och fundera på var du tar vägen i allt detta. Du vill vara ett stöd och du vill ha ett eget liv där det är dina beslut som formar din vardag.

Det är vanskligt att ge råd samtidigt vill jag säga att du i detta skede bör kontakta socialtjänsten, ännu bättre om din mamma är beredd att göra det själv samt kontakta vård för behandling, i första hand för abstinens då det är ett allvarligt tillstånd.

Du kan alltid ringa socialtjänsten anonymt i ett första skede. Det är många faktorer som signalerar att din mamma sannolikt behöver en professionell kontakt. Utöver alkohol nämner du att det förekommer konflikter, hot och våld vilket ofta ger djupa och ibland långvariga kan få långvariga konsekvenser som kräver långsiktig behandling. Jag hoppas att du får fler svar av andra användare nu som kan hjälpa dig att ta ett beslut om vad du tror är bäst för dig.

Vänligen Li-Lo
Alkoholhjälpen och Anhörigstödet

Det mesta går fortfarande bra. Den förlamande koncentrationssvårigheten som jag levt med en tid börjar långsamt, långsamt bli lite bättre. Jag ägnar fortfarande minst halva arbetsdagen åt självömkan/stirra in i datorskärmen/hoppas att någon ska skriva något till mig/försöka hitta någon att gnälla med om livets svårigheter, men den övriga tiden börjar jag få lite gjort igen. Så det finns hopp. Jag är rätt glad emellanåt. Det är också fint! :) På minuskontot är framförallt att jag kommer på mig själv med att mitt ingeting sitta och börja planera för framtida fyllor. Det är ju givetvis inte aktuellt, men det kommer lätt, och objudet. Sedan blir jag nedstämd...

Aja, ska väl bli bättre med tiden. :) Läser rätt mycket här och ser hur det går för er. Jag är imponerad över många! :) Ibland börjar jag skriva några meningar kommentarer, men så tar den där tidigare omtalade koncentrationssvårigheten greppet och jag lämnar kommentaren opostad.

Det ända jag vill är att få vara lycklig. Få ha en normal familj och att min mamma mår bra.

Min mamma bor hos sin fruktansvärda man och blev som jag skrev igår utslängd med våld.

Jag vet inte vart hon ska bo, jag vet inte igentligen ingenting av vad som kommer att hända. Hon har ingenstans att bo. Hon sover på min soffa och jag kan heller inte slänga ut henne ur mitt hem för hon är den ända föräldern jag har och jag bryr mig så fruktansvärt mycket om henne..

Jag ser samtidigt hur min sambo mår dåligt av att ha henne här. Jag älskar
min sambo och jag älskar min mamma..

Vad gör man i sånna här lägen? Hon kan inte gå tillbaka till honom då blir hon garanterat blir ihjäl slagen eller super ihjäl sig av hans beteende.

Hej
Eftersom det var några dagar sedan jag läste något av dig undrar jag hur du har det. Den begynnande hösten kan vara knepig för oss periodare så också för mig. Känner att jag måste kämpa en hel del för att hålla humöret uppe. Dock ingen akut risk för att ta till flaskan.
kram
Ikaros

Tycker du ska gå i terapi och få till ett förändrat beteende helt enkelt. Men tror du måste vara disciplinerad att avstå alkohol i några månader först och kämpa hur hårt det än kan kännas. Försök kom underfund med vad det är som gör att du vill dricka. Är det för att varva ner? Testa att dra på dig skorna och ta en 90 minuter lång promenad nästa gång eller ett varv i skogen med löpsteg under 20 minuter så kommer du efter det inte känna att du vill varva ner. Möjligen vill du belöna dig med lite alkohol och bara få slappna av rent allmänt. Men det går att slappna av på iskallt vatten med citron i också... Bara sätta sig i kvällssolen och njuta av de fina dagar vi har nu.

Jadu, life sucks typ! Det är en besvärlig situation det där. Men först är ju frågan vad det är du vill långsiktigt? Om det är att din mor är nykter eller kan dricka väldigt kontrollerat så får du ju hoppas att hon är beredd att ta mot den hjälp hon kan få och jobba hårt för att nå det. Men allt det där är enbart hennes beslut.

Att hon är hos er nu förstår jag kan vara jobbigt för de flesta inblandade men akuta lösningar som är jobbiga får vi människor stå ut med helt enkelt. Sen får du ju agera utifrån situationen nu.

Antingen åker ni till ett beroendecentrum beroende på var ni bor eller uppsöker vård på annat sätt. Oavsett så kommer hon ha en del abstinens och det kommer vara jobbigt några dagar framöver. Det viktiga är att inte dricka starksprit eller vin. Öl fungerar bra att trappa ner på men då ska man ha en bra plan på det hela så man inte häller i sig det. sex st 3.5% och sex st 2.8% borde vara helt lagom för nedtrappning under två dagar.

Men det viktigaste är att äta, fylla på med vitaminer, speciellt B1, B12 och C-vitamin. Köp Berocca i en matvaruaffär t ex och käka några sådana tabletter om dagen. Så mycket vatten, mat och vitaminer.

Skulle ni lyckas få tag i benso så är det en bättre metod att trappa ner på än öl egentligen då man inte kommer få ngn ruseffekt alls och vilja hälla i sig mer. Så försök få utskrivet 25 st stesolid 5mg t ex, sen kan hon ta tre stycken första dagen, tre st andra dagen, och 1-2 tredje dagen och sen inget mer så ska hon nog vara på benen snart.

Men sen är frågan, vad är planen sen? Ska hon bo kvar tillfälligt hos er? Bege sig till sin partner som verkar mindre frisk, eller vad finns det för alternativ? Men kom ihåg att det blir tuffa dagar framöver för henne. Försök även få tag i lite zopiklon som hon kan somna på.

Jag hejar på dig! Och hänger på!

Ja nu börjar det bli lite jobbigt, men idag ska jag hjälpa yngste sonen att flyttstäda så idag blir det ingen affär för mig . Men imorgon eller i övermorgon tänker den andra rösten, då vore det väl skönt att koppla av .....

Ja, tankar som "vad är det för mening med" men så tänker man oftast när det är lite motigt och man inte befinner sig där man vill i livet i helhet. Kan tala om att jag får dessa tankar många gånger varje dag, speciellt när jag tränar och det känns jobbigt. "Varför ska jag träna för, skit samma om min kondition är kass och jag lägger på mig fler kilon, allt går ju åt helvete ändå", men det är farliga tankar. Bara att slå bort de. Jag personligen vet ju att jag är tvingad att träna för min kondition då jag håller på med idrott, samt så måste jag ner runt 90 kilo för att ha en bra trivselvikt - sen blir allt mycket enklare! Men det gäller att inte tappa taget bara för att man tycker saker går lätt helt plötsligt. Samt ser jag väldiga likheter med alkohol men den har jag mindre problem att hålla mig borta från... blir i stort sett helt nyktert till november, med enstaka få undantag!

Stå på dej??