Senaste kommentarerna i forumet

Nä vi har inte varit på fr. Hade vi gått i tidigt skede kunde vi kanske räddat detta.
Men han har sagt & gjort så mycket så nu har bägaren runnit över & nu känner jag verkligen att jag vill inte leva såhär mer.
Avslutar jag inte denna relationen så kommer jag att gå under!

Tack Sannah, vad snällt av dig!!

Detta blir inlägg 173 i min tråd. Passande nog är detta också dag 173 utan A!! Det måste väl vara ett gott tecken ?

Nu är det mörkt ute. Jag är sugen på en promenad men får ta det imorgon istället. Jag är lite rastlös. Tror det är dags för mig att ta tag i lite träning nu efter en skön och lat sommar. Känner att kroppen behöver det nu. Behöver ta ut mig lite fysiskt.

Ha en god natt alla! ❤

..det är svårt i vissa lägen. Du ska göra som du känner just nu. Tids nog blir man starkare och mer beredd att stå upp för sig själv.

över att allt, precis allt blir kvar här på forumet. Det går liksom inte att "glömma" hur jämmerligt livet som alkoholist är. Det är bara att logga in, läsa lite och vaccinera sej. Att jag fick med mej en "övervakare" till det riktiga livet utanför forumet är ju inte heller fel. Du vet vem du är... <3

Att ta sej tid att fundera, kontemplera, sjunka in i sej själv, lyssna på sina tankar, känna sina känslor... det är nog det viktigaste man kan göra när man står inför en stor förändring. Hela kroppen, hela huvudet - ÄVEN stenåldershjärnan!- ska med på tåget. Det ÄR en stor förändring att sluta dricka. Det GÅR, men man behöver kunskap. Man behöver veta en hel del om hur beroendet fungerar, man bör ha en bra kunskap om sej själv - att inse att man är en stor lögnhals är ett måste! - för att på så sätt veta hur man själv ska bemöta sin lille jäkel som sitter på axeln och mumlar om alkohol. För min del funkade tanken om att "min andel" av livets tilldelning av alkohol har jag redan gjort slut på nu. Mamma som inte druckit nånting värt att nämna kan fortfarande vid 82 pimpla så mycket hon vill, hon har sparat sitt. Jag valde att dricka allt före femtio års ålder. Färdigt. Slut Finito. Och skönt är det, slippa alla problem som kom som ett brev på posten med ett missbruk. Skönt att slippa vara ursur och tvär när något (t.ex barnen...) hindrar mej från att dricka, slippa ljuga på längden och tvären, slippa planerandet, hålen i plånboken, dåligt samvete, bakfylla, sabbad hjärna (sista semestern var jag inte nykter en enda dag, fick problem med minnet efter det...)- men skönast är att slippa alla lögner! Värsta lögnhalsen i stan kändes det som när jag väl började skärskåda mej själv. Tror att jag ska vara glad över att jag har det jobb jag har.Perioder av stilla lunk gör att man kan fundera mycket, gå in i sej själv och verkligen göra upp med sina tankar och framför allt: ha givande samtal med den lille f-n på axeln.
/MB

...huvudvärk...första dagen efter semestern... inte så värst inspirerad att ta tag i arbetet.
Tror jag insett att jag inte behöver vara så duktig denna höst...jag ska ist lägga fokus på att bli nykter...
Fick ett sms nyss av en kompis..."snart kan vi träffas å dricka vin o ha en tjejkväll" ....öhh...nä tror inte det !

Gunda !!
Att vara sårbar kan också vara en fördel, då är det lättare att påminna sig och vara rädd om sig själv ! Den dagen jag tror att jag är osårbar då är jag inne i mitt återfall. Att acceptera min sårbarhet och att jag är maktlös inför alkoholen för mitt liv framåt.
Ta hand om den känslan !!
Kram och en dag i taget !

Ja det kanske kommer en dag då även jag kan hålla någon
under armhålorna som du gjorde med mig.
Kram finaste du!

Var naturligtvis imorron. Sitter på en bar och har lagom mkt ångest
Tog ngra xtra preparat som gör det hela värre (tror jag). Tror att jag får fängelsestraff igen för det jag gjort. Ångesten gör sig påmind i takt med alkoholproblemen.

Vi har hjälpt varandra :) Och om ett tag, när du är "hyfsat" safe kan du ta tag i någon annan som behöver det. På samma sätt. Hålla någon under armarna den första tiden. Peppa för att komma över den höga tröskeln som finns där i början....Man kan ju inte hjälpa alla, men kan man hjälpa en människa en bit på väg ut ur missbruket så är det ju underbart.

när folk frågar mig varför jag inte dricker. Förut så svamlade jag lite på anledningen, får huvudvärk, får ångest, äter medicin. Blah Blah .... Svaret har alltid varit: Men lite kan du väl dricka? Alltså inte full respekt. Också en liten dörr på glänt....

Nu när jag har erkänt för mig själv, mamma och pappa, på jobbet, familjen, Gud (?), vänner och jag pratar med sköterskor/läkare flera gånger i veckan.

Om det så om någon frågar nu om jag vill dricka så är det alltid samma svar: Nej tack jag kan inte. Jag har problem med A.
OJ. Vilken skillnad i respekt. När vi går ut så är mina kollegor de första som ropar ut efter A-fritt till mig. Dörren är stängd.
Inget snack det är dags för vin/spritprovningar. Jag får en enorm respekt när jag talar om det, rakt ut. Och folk lyssnar
intresserat. Många yngre på jobbet lyssnar och drar öronen åt sig.

Ingen har någonsin dömt mig. Tvärtom så anser man att jag är stark och att jag tar ansvar för mitt liv.

Ju mer man pratar om det ju mer förminskas problemet och hyschet omkring det. Många många många har A-problem men gör ingenting åt det. Det finns i var och vartannat hem om man börjar granska under luppen.

Så vi har inget att skämmas för. Tvärtom så ska vi vara stolta över oss själva, att vi tar tag i våra problem.

Ett nästa steg vill jag också ta med ärligheten som ni beskriver. Just idag mäktar jag inte med det. Tar det med mig.
Tack för era ord och välkomnandet. /Kram

Dags att fixa middagen. En vana sen långt tillbaka är att smutta/dricka nåt när jag lagar mat. Vin brukar det vara men med min första man var det en whiskypinne när man stod i köket och trivdes.
Ikväll har jag hällt upp en Non Alkoholic Carlsberg. Köpte även Fransk Limonade och Maxi Cola. Saknar vinet och ändå inte.

God kväll alla ni som kämpar på. Tänker på er alla och mig själv. <3

och det är väll lika med det som med A, lätt att falla ner i
samma beteende som innan man gör ett uppehåll.
Men du har styrka och en järnvilja så du kommer att fixa det, helt klart!
Stor kram <3 <3

Dina ord värmer.
Ja jag känner verkligen att jag kommit en bit på väg, du är en av dem som
hjälpt mig hit! Du drog med mig och vi hjälpte varandra, det känns så fint för mig,
du hjälpte mig att ta ett stort kliv!
Ja jag har verkligen inte velat ta hjälp utan jag skulle fixa det, jag kan ju se nu
att det hade flera syften. Dels skammen att ha hamnat i träsket, sen även egot
att kunna ha bakdörren lite på glänt och att inte vilja bli kontrollerad.
Men nu har jag kommit en bit på väg och jag är så oerhört glad för mannen
och dottern, de stöttar mig till fullo.
Älskar min fina familj och känner verkligen stor tacksamhet till alla er fina här.
Stor kram!

Tack. Det går bra. Jag håller mig ganska bra tycker jag. Inget vitt socker, inte stärkelse (pasta, ris etc) Men äter frukt och bär igen. Mycket smoothisar blir det. Inte speciellt sugen på socker heller. Har haft lite dadlar istället för socker, där det har passat in. Dock ej i kaffet :)
Vet dock att det kommer att komma att jag vill ha en STOR på med godis. Vi får se då om jag faller eller inte.

Ja. Krogrunda samt dyr fyllekäk sallad avklarad. Personalen ville först inte servera mig för jag började tjafsa med alla på den här krogen sist. Men med lite övertalning gick det bra. Jag skulle inte ens dricka..

Way to go Gunda.
Snart vågar du ta det klivet med!
:D

för dig med sockerjobbet du gör.
Har det avtagit ännu mer eller får du lov att jobba på det
fortfarande? Hur var det att börja lägga till lite frukt och annat?
kram

När vi började prata här för 8 - 9 (?) månader sedan, så var du helt emot att: Ta hjälp. Söka hjälp. Berätta om dina problem för dina fina nära. Och all min respekt för det, det är inte lätt. Du kände för mycket skam och skuld. Jag tror att när vi vågar anförtro oss så släpper väldigt mycket av skammen från våra axlar. Tror du snart är då du kan våga säga: Nej tack, jag kan inte dricka. Jag kan inte.

Se tillbaks - hur långt du har kommit på din väg. En väldigt bra lång bit.
Igen - var stolt över dig själv. Jag är väldigt stolt över dig.

Dina ord värmer. Ja jag har kämpat och jag kommer att få fortsätta kämpa
länge än. Förstår ju att suget avtar med tiden, men att garden måste vara
uppe även om suget är borta, det kan vara en falsk trygghet och återfallet
kan vara nära.
I kväll satt jag och läste om AA möten här omkring och var nära att ta bilen
i kväll till ett möte, men vågade inte, det tar tydligen tid innan jag vågar ta det
steget. Men jag kommer att göra det, jag tror jag behöver även den hjälpen.
Jag är så glad att du och andra följer mig och ger mig stöd, vi alla här tror jag
har ett bekräftelsebehov, bli sedda få stöd och hejade på.
Ensam är inte stark, det har jag verkligen känt av här hemma. Jag har ju
kämpat ensam, gömt mitt missbruk med näbbar och klor för att inte bli avslöjad.
Att ha pratat med mannen och dottern har verkligen tagit ifrån mig ensamheten
och även smygandet.
Nu är det bara härifrån och framåt, det är det enda viktiga i min strävan att bli nykter.
En dag i taget är verklighet för mig nu!
Kram!

för fina kommentarer om det inlägget. Våra fina äldre kan lära oss en massa om livet. Om att kämpa. Om att vilja leva fast man är på ålderns höst.

Livet går så fort. Det gäller att ta tillvara på varenda minut.

Kram till er

Det känns som du har hamnat så rätt i ditt tänkande nu.
Ser det allvarliga i situationen. Lägger man inte ner så
riskerar man att förlora allt fint man har i livet.
Precis allt.

Och jag har förståelse för att våra nära och kära
inte orkar hur länge som helst. Jag skulle inte stannat
hos mig själv under de förutsättningar som fanns tidigare.

Kämpa på Fina Gunda

i ditt försvar mot alkoholen Gunda. Stark, enträgen och målmedveten har du varit när du kämpat för att kunna nå en nykter tillvaro.
Jättebra, och modigt, att du nu involverar dina närmaste i din kamp.

Det har varit intressant att följa din resa och kamp Gunda, och det är glädjande att du nått så långt.
Du har också gjort helt rätt som fortsatt att kämpa även när det varit tungt och motigt.
Det är så man ska göra, fortsätta kampen även om det kommer motgångar och bakslag.
Till slut når man målet. Till slut vinner man slaget. Mot den farligaste och fulaste motståndare vi beroendemänniskor har.
Friheten och lättnaden när vi klarar att leva nyktra är stor.

Bra kämpat Gunda. Kramar!

Visst är det svårt!
Barnen har ju ej valt sin Far.
Svårt hur man löser allt Praktiskt.
Har du varit på Familjerådgivning?
Vi har bokat tid, hoppas på deras stöd i kaoset.
Vill verkligen ta en Paus.

Oh Tack, det är skönt att få skriva av sig.
Skall leta upp din berättelse o stärka mig själv.